Slå mig på fingrarna nu

I en bloggpost i juni kastar jag kottar på de i min bekantskapskrets som bloggar väldigt sällan. Nu kan ni kasta tillbaka ett par av kottarna så jag påminns om, att ni bryr er om mitt liv, och att ni vill att jag bloggar mer än jag gör.

På något vis verkar onsdagar vara den bästa bloggdagen. Kanske är det mitt-i-veckan, kanske är det ingenting bra på TV (inte vet jag, jag tittar inte på TV sen vi fick nätet tillbaka. Jag var så trött på såpor, bokstavsspel och tv-shop), kanske händer det mycket saker på onsdagar. Kanske får vi aldrig veta varför onsdagar är en bra bloggdag, men för att ytterligare förstärka onsdagens position så skriver jag idag.

Varmt ute...

Zumi växer och växer och växer. Nu ramlar valppälsen tussvis när man borstar henne och hon har inte alls samma behov av att komma ut fortfortfort när hon är kissnödig. Idag har hon blivit vaccinerad, och även om det var hemskt att vänta på sin tur och inte få titta på allt konstigt i väntrummet, så var vaccinationen inte någonting konstigt alls – man fick ju en godisbit efteråt! I morgon blir det valpkurs för första gången och jag bävar…

Falu rödfärg är väldigt, väldigt röd. Man förstår inte riktigt hur röd förrän man borstat en fasad fri från lösa partiklar inför en ommålning, och sedan kollar på sin hud. Om det ändå inte helt sjunkit in hur röd den är kan man tillsätta lite vatten och se ut som Stockholms blodbad ungefär.

Mera hund, mindre fladdermus

Jag har en tygknut!

Öronen har rest sig och fått fin, lagom framåtlutning. Benen har blivit längre och orkar springa fortare och gå längre. Hon har börjat ha läderhalsband och koppel istället för det rosa valpsetet, och pälsen börjar så smått ramla av. Nästa vecka är det dags för vaccination och sen blir det valpkurs.

Igår åkte vi buss för första gången, destination Sturefors och uppfödaren Lena. Det gick alldeles utmärkt och hon tyckte bara att det var lite läskigt till en början. Idag är vi hemhemma hos föräldrarna och tittar på katter, nosar in huset och träffar människor.

Bland squigglar, bajspåsar och fanfics

Efter ett mail med frågan om hur man gör fina ramar till sina bilder halkade jag in på en ny besatthet – penslar till Gimp. Squiggliga fina mönster, ram-penslar, hjärtan och texter finns nu i en salig blandning i min Gimp-pensellista. Som en direkt följd av detta har dorysite fått sig en omgång igen, för en mer… Squigglig framtoning.

Idag har den lilla fladdermusen visat sig vara på marodörhumör. Vid fyra i morse tyckte hon att det var lagom att gå upp första gången, och efter lite om och men hade hon kissat och matte tyckte att det var en mycket god ide att sova lite till. Det tyckte inte Zumi.

Hon bestämde sig därför för att rycka i gallret i sovrumsdörrens öppning, tugga på mattan, rycka i täckena och bita på sängen. När hon började skälla tappade jag tålamodet fullständigt och fräste någonting i stil med Man bär sig inte åt såhär dags! Vi har grannar! vilket gjorde henne så förvånad att hon gick och lade sig och sov igen. …WTF.

Vid sju var det dags att gå upp igen, och ta ett par turer ut på uteplatsen. Första gången var ingenting intressant mer än att hänga i min morgonrock. Sen lyckades hon ta sig för att kissa, och på tredje turen (efter att jag hunnit gå och lägga mig två gånger och gått upp igen) gick det bra att bajsa också. OCH sova en stund till efter det!

Inte världens bästa morgon, kanske. Den följdes raskt av en ganska ordentligt varm dag. Vi kollade Zumis öga som hon igår hade en insekt i som vi plockade bort, vi hittade en fästing som avhystes omgående och så klippte vi klorna under vissa protester. Efter lunch tog jag, Kalle och Zumi tog en promenad upp till campus för att lämna av Kalle på jobbet och för att Zumi skulle få se lite andra omgivningar. Det var mest jag och Kalle som promenerade, och Zumi åkte arm, men hon verkade tycka att det var trevligt när hon väl fick gå själv, speciellt med långlina.

Ungefär resten av dagen har jag åtnjutit på mitt vanliga sätt – läst fanfics och slappat. Nu på kvällen blev det valpryck, som vi vände till någonting användbart, nämligen uppställningsträning. Hon fick mycket mer go och mycket mer resning när vi busade om en tuggknut än när hon kan få en godisbit. Det kan nog bli showråtta av henne med 🙂

Fladdermusen växer

Jag äger världen

Inbillar vi oss, i alla fall. Hennes öron börjar resa sig och hon känns tyngre och stabilare i kroppen. Igår var hennes mamma och hälsade på för att få se att en av valparna fanns kvar här. Hana såg ut att omvärdera saknaden efter valparna när Zumi hängde i alla ben hon kom åt och hoppade ivägen för henne hela tiden… Zumi hade så roligt så, där hon tuggade på benen och hängde i halsskinnet!

Gief! Mine!

Ledsen, Sofia, helvetet har ännu inte brutit lös 😉 Det enda hon hittills stoppat i munnen som inte borde ha varit där är Kalles tofflor, som han nästan får skylla sig själv som inte ställt undan ordentligt. Såhär om kvällarna är det roligt att springa fort, fort, fort och tugga på allt i ens väg, men det är i de allra flesta fall leksaker, mattor eller Kalles händer… 🙂 Hon har smakat på köksbordet, skohyllan (men inte skorna där!) och min brudkista, och den sistnämnda blir man fort bortplockad från. Hon har en skön stil!

Står fint!

När hon inte har valpryck så här på kvällen så övar vi på att gå i koppel, stå på bord och bli igenomkänd och stå fint, klippa klor och sitt, stå och ligg. Hon är så cool, hon går med på i princip vilken hantering som helst, och kloklippning är tämligen angenämt eftersom hon får jättegod seg korv att tugga på medan klorna kortas av. Hon verkar tycka att det är roligt att vara ute i koppel eftersom hon får se mer av världen och hon följer så fint utan att dra åt alla håll.

Tiden går fort! Om två dagar har hon varit här en vecka. Och vilken vecka!

Hunduppdateringar

Zumi i gräset

Det känns som att Zumi mer och mer börjar känna sig hemma här. Vi har varit duktiga och passat på henne, och hon har varit duktig och visat tydligt när hon behöver gå ut – inga olyckor inne så här långt, och hon verkar ha en stor blåskapacitet eftersom det går ett par timmar mellan kissningarna. Vi håller ett öga så hon dricker som hon ska, så vatten får hon i sig 🙂

Dessutom har hon ätit måltider idag, två gånger till och med. Hon får lite uppblött torrfoder med lite majsvälling på med ett par timmars mellanrum, och nu på eftermiddagen var hon faktiskt intresserad av maten. Det är skönt att hon fått igång aptiten, och magen verkar må bra.

Mamma, pappa och syster var förbi och sa hej, och Zumi visade sig från en strålande sida. Hon blev lite orolig när de kom och var flera stycken och hon inte visste om de var snälla, pussades och gjorde sig liten. Sen upptäckte hon att de var vänligt sinnade, så då blev det lite skutt och lek med en tygtugg innan hon prompt tassade bort och lade sig i bädden och sov igen. Det är skönt att hon känner sig såpass trygg i korgen att hon kan lägga sig där.

Nu på kvällen tog vi en liten sväng i skogen, Zumi fick mest åka arm men gå lite själv också. Hon följde oss och var hälsosamt nyfiken på dofter och annat. När vi kom in passade hon på att ta en sväng ut på uteplatsen och kissa, och fick ett ben att tugga lite på. Hon ligger med det i sin korg nu och går ner i varv efter en händelserik dag.

Zumi och Kalle

Jag måste få ge en eloge till världens bästa sambo – som utan tidigare hunderfarenhet interagerar så naturligt med Zumi och som har en ängels tålamod med oss båda när vi är trötta och griniga. Han orkar gå ut och sätta sig i gräset och hålla Zumi sällskap medan hon letar efter en lämplig grästuva att kissa i, han orkar laga mat när jag underhåller henne, och han är strålande på att fotografera när vi tränar – och träna själv!

Ett dygn med Zumi

För ett dygn sedan stressade jag över att vi behövde gå ut till bussen för att hinna med nästa buss från stationen, eftersom vi skulle ut och hämta Zumi.

Det har varit ett väldigt roligt dygn, och väldigt lätt. Troligen för lätt 😉 Hon har kissat och bajsat ute varje gång, busat med sina leksaker, bara tuggat lite på köksbordet och mattfransarna och sovit lugnt och gott i sin korg. Godare än i sängen, kan upplysas, där bara vände och vred hon på sig så det slutade med att vi satte ner henne på golvet där hon direkt gick till sin korg och tvärsomnade.

Trots att en paranoid matte tog med henne ut både klockan 03 och klockan 07 var det inte ett dugg intressant att morgonkissa förrän vid halv nio. Gångerna innan satte hon sig bara ner på plattorna på uteplatsen och tittade på mig som om jag var dum i huvudet som trodde att hon ville kissa mitt i natten

Vi har tränat lite på att gå i koppel ute på gräsmattan, och det gick bara utmärkt, hon är så duktig!