LadyFrost > /dev/random » Valpar

My unwavering gaze

Linnea — Sat, 10 Dec 2011 20:48:58 +0000

Idag har vi gjort lite annorlunda saker än vi brukar. Till exempel har tvåbeningarna städat lägenheten, och det händer verkligen inte varje dag Nu är det julrent, undanställt och till och med julpyntat! Dessutom har vi äntligen burit ner den röda långluggade mattan som vi flyttade undan när Norrie skulle flytta in. Den lyser verkligen upp vardagsrummet

Vi har också varit iväg på samträning hos Fritt Följ. Det är inte varje dag det händer heller Det var jättenyttigt, av flera orsaker – den främsta att vi först satt inne och fikade och pratade hund. Med elva hundar i lokalen var det ganska trångt men alla uppförde sig och Norrie morrade bara på de flesta när de kom in Jaja, jag vet, han låter som en bitch, men han är bara en stor mes med lite för mycket vakt.

Vi hade celebert besök på samträningen. Zumi och hennes tre valpar Sam, Mika och Miko var med och tittade på hundar och människor. Om en vecka, en pytteliten vecka, får min älskade tjockis flytta hem! Den vackra, den kloka, den oöverträffliga Zumi!

När vi fikat oss färdigt drog vi oss utåt för lite blandad träning. Det fanns rallybanor uppställda, men jag ville först fokusera på freestylen. Så jag upprepade skälet till att jag inte borde få ha hund.

Allvarligt.

Kan någon säga åt mig att inte göra det?

Med andra ord, så bestämde jag mig igen för att dra igenom ungefär det jag vill ha i programmet. Jag tror inte att det är mycket längre än cirka 40 sekunder (programmet totalt kommer att vara 58 sekunder), men även 40 sekunder är ganska mycket att förvänta sig att en niomånadersplutt ska kunna fokusera sig igenom i en ny miljö med en massa hundar i rörelse, även om vi gick undan lite.

Med en minigriiiiiis innanför jackan satte jag igång, med andra ord, och cirka 40 sekunder senare drog jag fram grisen och kampade med en skitglad Norrie. För vilken arbetsmoral den här hunden har… Och blicken. Han ser på mig som om jag är det bästa i hans liv.

Eftersom jag hade flappyn med mig också så körde jag lite sitt-stanna-övningar. Tack och lov har han börjat lära sig sitt nu, om än med handtecken (vilket ju inte är ett problem för agilityn, så jag tänkte behålla det), och vänta är han rätt bra på. Så vi körde lite startövningar med full fart mot leksak, med uppföljande morr-bus-kampande. Superroligt hade vi! Minigriiiiiiiiisen fick också en chans att gotta sig i sin naturliga miljö, och såg ut som en… Tja, lortgriiiiiiiis när vi var klara.

Nåja, eftersom det fanns rallybanor uppställda och Norrie aldrig sett en rallybana förut tänkte jag att vi ju kunde traska en. Och sånär som på att han var lite ofokuserad eftersom han var kopplad, så uppförde han sig bra. Jag är själv inte så såld på rally, men inser att jag skulle kunna försöka lägga in ett moment eller två när vi går i koppel så att han inser att man ibland faktiskt tränar i koppel, och inte bara går i sin egen lilla värld.

Så, efter programfreestyleträning, startövningar och rallybana bestämde jag till slut att nej, nu får inte min lilla plutt träna mer. Han är trött, även om det inte märks än, och jag vill inte pressa för långt. Så han fick träna på att vara uppbunden en stund medan jag fotade lite, och skötte det himla fint!

Det är en trött liten plutt vi har här hemma ikväll. Vi tog ett pass på Sagostenen som jag släppt ur lite luft ur så den ska bli lite mer instabil, och det var nog så nyttigt för musklerna såg det ut som. Sen övade vi också på att rulla runt åt båda hållen. Efter det hade jag en trött och nöjd heeler!

My little ball of fur

Linnea — Wed, 07 Dec 2011 22:29:35 +0000

…gånger tre.

Varav en är en liten kopia av Zumi i samma ålder. Störsöt!

Zumi är ohyggligt social när vi kommer. Hon hälsar och går sedan och lägger sig. Fint, ni passar valparna, verkar hon tycka.

Norrie å andra sidan är oerhört nyfiken på de små luddbollarna han bara fått titta på.

Luddbollarna å sin sida är nyfikna på allt.

Ungefär såhär känner jag mig nu. Godnatt!

My practise makes perfect

Linnea — Sun, 06 Nov 2011 11:04:03 +0000

Söndag innebär veckosammanfattning och ny veckoplanering, på detta ohyggligt seriösa sätt som vi brukar. Med andra ord, så ska vi konstatera att jorå, någonting har vi gjort, och någonting ska vi göra Jag försöker författa det här inlägget medan jag följer NM i tävlingslydnad, så det kan slinka in en och annan underlig mening och annat fluff när det händer något extra intressant och jag inte tänker på hur jag skriver

Så – veckan som har gått har varit i freestylens tecken, med några undantag – t ex att vi körde rundaövningar på måndagen. Det passet visade att jag måste ta mig i kragen och jobba mer med positionen på höger sida, för han är hårt inkörd på att man ska vara på vänster sida och i agilityn vill jag att han ska kunna jobba lika bra oavsett var matte är.

Under tisdag och onsdag blev det hemmapass i freestyle, eftersom jag hade huvudvärk och inte var särskilt pigg. Jag har fortfarande inte torrgått programmet tillnärmelsevis så mycket som jag borde och det påverkar ju förstås hur bra jag kan det och därmed hur bra jag kan leda honom genom det. Däremot har vi övat på att greppa och hålla snöret även när det är slakt vilket han börjar fatta nu. Vi har en bit kvar tills han kan hålla det oavsett vad han gör, men det känns möjligt att komma dit.

I fredags blev det ett seriösare freestylepass där jag fick veta att det är musikstörning som triggar enstaka skall hos Norrie. Jag fick också kvitto på hur mycket jag måste jobba med min nervositet om jag ska klara av att tävla i framtiden…

Slutligen har vi lördag, som definitivt inte gick i freestylens tecken. Här blev det istället första tillfället på valpagilitykursen! Det kändes som en bekräftelse på att jag hitintills har varit ganska rätt ute med våra agilityförberedelser, för våra läxor till nästa gång är sånt vi till stor del redan ”klarat av”. Vi ska leka varje dag, öva på att skicka hunden runt träd / stolpar / hinderstöd / blomkrukor och vad vi nu kan komma på mer, och betinga ett startkommando som betyder ”spring som fan”. Eftersom vi har en ganska bra grund i de första två så tänkte jag börja öva på framförbyten och fortsätta med att befästa ett fram-kommando. Tyvärr missar vi ju nästa gång, så jag hoppas att vi inte hamnar alltför mycket efter i utvecklingen.

Det jag är missnöjd med efter kursen är att Norrie attackmarsvinslät på en hund som drog fram till honom när vi höll på att leka. Visst, han gjorde inget annat än låta, och det är okej att tycka illa om att bli störd när vi jobbar, men samtidigt blir jag lite orolig för vad andra ska tycka om min lilla plutt när han låter sådär. Han stannade hos mig när hunden stuckit tillbaka till matte, vilket ju är skönt, men ändå.

Jag vet inte om Anna redan hunnit läsa mitt inlägg om mitt problem med nerver, för självklart bestämde hon att jag skulle visa hur det ser ut när hunden redan tränat på att runda hinderstöd ett tag. Klart nyttigt att plötsligt behöva visa upp något för en helt ny grupp, för självklart blev det inte alls så bra som han egentligen kan det. Jag är så orättvis mot min hund som inte tar mig tid att förbereda honom ordentligt, så det får jag tänka på framöver.

Jag är såhär efter kursen både glad och lite oroad – mentalt har han precis de egenskaper jag vill se hos en agilityhund, men jag är lite orolig att han inte ska hålla. En heeler har ju inte den mest optimala kroppsbyggnaden och han är dessutom rejält utåttåad fram med ganska veka mellanhänder, och han är ju tung i förhållande till sin höjd. Det sista jag vill är ju att syssla med en sport som gör min hund illa. Det är många tankar som snurrat i huvudet kring detta ett tag, och jag har tagit tag i att maila lite agilityaktiva heelerägare för att få lite input från dem. Om någon som läser det här har tankar kring hållbarhet och kroppsbyggnad så skriv gärna något!

Så – nästa veckas planering kommer att vara lite mer uppblandad mellan grenarna än förra veckans, och förhoppningsvis slipper jag huvudvärk och andra dumheter och kan följa den också.

Måndag: unghundsträff på LHU. Jag ska leda ringträning under det här tillfället, så för Norries del kommer det att bli en hel del passivitet men jag har blivit lovad att han också ska få kläm-och-känn-träning. Det känns på många sätt pinsamt att mitt starkaste kort fortfarande är utställningsträning…
Tisdag: blir det förhoppningsvis besök hos Zumi med valpfoto, så Norrie får en lite träningslugn dag. Antagligen blir det några trick hemma, men inget fokuserat.
Onsdag: är det förhoppningsvis tornhagenträning och då ska vi fokusera på musikstörning igen (om än med lägre volym) men också köra snörträning i ny miljö. Och leka, förstås
Torsdag: ska vi förhoppningsvis träffa Gun med Garlic ute på LHU för repetition av agilityläxorna. Jag tror att vi ska passa på att springa tunnel om det finns någon kvar ute på LHU, annars får det mest bli startträning och kanske visa upp vårt freestyleprogram för att jobba mer med nervositeten.
Fredag: hoppas jag att det kan bli eftermiddagsfreestyle på LHU med mer musikstörningsträning och torrgående av program för mattes del. Eventuellt åker vi och spanar på kvällutställningen i Motala, om vi har ork och lust.
Lördag: är ett frågetecken. Eftersom det inte är veckans bana på LHU längre så kanske vi tar en vilodag.
Söndag: är det dags för freestyleträningen i Valla ridhus, hurra! Då blir det musikstörning, snörträning och kanske stadga i mellanpositionen? Tidigare under dagen är det dessutom valputställning i Mjölby som en del valpar jag känner ska på, så eventuellt åker vi och tittar lite på den också.

My not quite as planned

Linnea — Wed, 02 Nov 2011 21:02:38 +0000

Allting blir inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag och Norrie till tornhagen och träna, men istället blev det sängen med vetekudde och relax with Andrew för att dämpa huvudvärken som attackerade under dagen. Även bloggandet sköts från sängen idag.

När jag återhämtat mig en smula, och ätit färdiggrillad kyckling till middag, körde vi ett minipass i köket med greppande av snöre. Nu kan han hålla fast med slakt snöre och hålla en kort bit gåendes, hurra!

Ham fick också agera modell för båda vovvarnas nya halsband som kommer att tas i bruk när Zumi flyttar hem för gott i mitten av december! Längtar! På Norries står det Norrieristen och på Zumis står det sötZumi.

På tal om längtan så är valpsuget stort nu. Inte på Zumibäbis utan på Norriesyskon! Tanspots har sex små nya stjärnor med Norriepotential. Även kommande kombinationer gör mig supersugen på en heeler till…

My lemmings

Linnea — Mon, 31 Oct 2011 21:01:31 +0000

Som veckoplaneringen säger så svängde jag ut en tur till Sturefors för att klappa lite på Zumi idag. Jag gjorde ett fåfängt försök att fota valpar, som dagen till ära hade intagit komatillstånd och därför tvärvägrade att vara vakna ens en liiiiten stund för fotograferandets skull.

Skam den som ger sig, tänkte jag, och försökte flytta runt lite på dem för att kanske trigga någon form av vakenhetskänsla hos dem. Tji fick jag.

Nu när ni har fått ert lystmäte av små luddiga lämmelvalpar – eller nu när ni tröttnat på att försöka uttyda vad som är fram och bak på pälskorvarna – så tänkte jag rapportera från dagens trädagilityträning.

Wow.

Slut rapport.

I lite fler ord så kan jag säga att jag ger upp mitt förnekande nu. Om patellaundersökning och fyskontroll strax efter ett år ger mig klartecken för ordentlig agilityträning för tävling, så kommer vi att satsa på agilityn i andra hand efter freestylen, istället för HtM eller tävlingslydnad. Han jobbar uta’helvete, är grymt lyhörd för min (troligen felaktiga) handling och gav inte ett enda skall på hela träningen trots att vi körde fem-träd-på-raken-kombinationer. Ut med Jante genom dörren, för shit pommes, den här hunden har potential!

My cuddle-o-rama

Linnea — Tue, 25 Oct 2011 19:35:56 +0000

Lilla plåsterhunden fortsätter att vara lite plåstrigare än vanligt. Jag misstänker att han inte riktigt litar på att jag inte också tänker försvinna helt plötsligt, och tar det säkra före det osäkra genom att ligga på mig. Dagens bloggpost författas därför med en Norrie i knät.

Han är inte bara plåstrig, utan också ganska lättskrämd visade det sig när vi tog en liten promenad i Sturefors ihop med Zumi. På ett ställe blev han plötsligt en decimeter lägre och rullade ut svansen till ett rakt streck bakåt. Zumi reagerade inte ett dugg (tack och lov) och jag struntade helt enkelt i honom och hans idéer (tack och lov!). Han återhämtade sig ju efter ett par minuter och var sitt vanliga ohängda jag, och som åttamånaders plutthund som varken är valp eller vuxen kan jag leva med att han har lite knasigheter för sig Tänk, här har jag i alla fall vuxit sen Zumi var liten, för oj oj oj så jag oroade mig för henne – HELA TIDEN! Med Norrie har det hela tiden varit mer ”jaja, men ska du leka med motorsågen så får du gå ut!” så att säga…

Det värmer mattehjärtat att vovvarna är glada att se varandra, även nu när Zumi har bäbisar så vill hon klättra in i bilen och hälsa på Norrie när vi kommer. Och bäbisarna växer – mest på mitten, om jag ska vara ärlig

Eftersom det blev Zumibesök idag så har det inte blivit någon träning som tänkt. Det känns som rätt prioritering, för Norrie har nu somnat i knät med armstödet som huvudkudde, öronen på trekvart och ett bakben hängandes fritt. Kort sagt – han behöver nog lite återhämtning idag. Jag får redigera träningsplanen dock och fylla i att vi imorgon ska gå till Tornhagsskolans grusplan och träna lite freestyle och förhoppningsvis träffa Ann-Sofie! Får se om vi hittar några lämpliga träd eller stolpar att köra rundningsövningar med också.

My very long ago

Linnea — Sat, 22 Oct 2011 13:03:47 +0000

Ni vet när det har gått så länge sedan man bloggade sist, att man måste logga in igen på bloggen för att få göra det? Just så. Just så längesedan är det jag har samlat ihop mig för att peta ner några ord på den här mycket åsidosatta bloggen.

Någon gång skrev jag att aktiviteten i verkliga livet är omvänt proportionell mot aktiviteten på bloggen, vilket stämmer väldigt bra. Jag hinner liksom inte. Jag lovar att försöka börja blogga från mobilen det sista jag gör på kvällen, men det finns tyvärr inga garantier för att det blir gjort…

Sen sist har det hänt en hel del, och jag tänker bara nudda vid några enstaka saker – som att Zumi har valpat, och tackochlov gick det bra. Två tikar och en hane blev det, och de var ordentligt pigga redan från början vilket är skönt.

Jag har fortsatt med ju-jutsun och haft träningsvärk både här och där – för att inte tala om blåmärken. Nu missade jag passet i torsdags och är därför ganska fri från både träningsvärk och blåmärken, så jag har alla chanser att skaffa fler imorgon.

Jag och Norrie har det lite svajigt. Hormonig unghund och en matte som varit duktigt stressad och ur gängorna resulterar i kollisionskurs oftare än nyttigt. Tack och lov är den lilla vovven förlåtande med att matte blir arg, även om han förstås inte ska behöva uppleva det. Träningen går hur som helst både bakåt och framåt. Idag kunde han prompt inte springa släptunnel mitt i passet (även om det löste sig på slutet tack vare Jenny!) men tydligen har jag lärt honom fram för han sökte sig klockrent framåt på kommandot, och satte flera kombinationer (med bom på marken förstås) alldeles toppen. Woho! Duktigt knorvel!

Freestylen är lite svajig, den också. På kursavslutet i onsdags märktes att ingen av oss var riktigt i form och det mesta blev ganska halvhjärtat. Dock upptäckte jag där saker som kändes mindre bra i programmet och har omarbetat delar av det. Jag hoppas att det kommer att bli bättre med det flyt det känns som att vi kan få där. Nu kvarstår ”bara” problemet att jag måste våga agera och showa lite också, för att matcha Norrie och musiken. Om nu han ger 110% hela tiden så kan väl matte i alla fall offra sig på en 75%?

My pillow craving

Linnea — Tue, 26 Apr 2011 20:18:28 +0000

Jag vet inte vem som uppfann idén med lediga måndagar, men personen förtjänar att hängas upp i taket och piskas med en korv. När veckans första dag är en tisdag kan det inte sluta väl. Nu kan jag väl i och för sig inte påstå att dagen slutat dåligt, och inte heller att den har varit dålig, men jag kan ju åtminstone få lyxgnälla lite om att jag varit kapitalsömnig hela dagen och mest suttit i möten. Förvisso är det ju bra med möten, men när man kommer tillbaka efter semester så behöver man också lite tid för att rensa upp och planera sin tid. Fast det kan jag nog kanske göra imorgon mellan tio och tolv. Behöver jag säga att studion (och jag!) är ganska välbokad?

Efter min jobbdag blev det batteriladdning i Sturefors ihop med mattes gos och hennes två luddbollar. ZZ och Zum-Zum börjar nästan anta formen av hundar nu, även om de är tämligen kubformade fortfarande Zum-Zum påminner mig väldigt mycket om Zumi i samma ålder, både till utseende och beteende, medan ZZ utseendemässigt är en blandning av morfar Etsuo och pappa ZZ. De är faktiskt ovanligt söta för att vara shibavalpar (som mest brukar se ut som kubiska pälsmonster), och det säger jag HELT opartiskt!

När de rantat runt i trädgården ett tag så slocknade de platt ner på gräsmattan i två små pälsdallriga högar, så då gick hela Hamsterkollektivet på promenad istället. Zumi ville även idag leka lite med fleeceflätan och var himla godissugen, och det var varmt och skönt ute. Enda minuset var min enorma trötthet, som jag hade tänkt att kurera med att gå och lägga mig tidigt. Men nu sitter jag här, efter klockan 22, för att jag väntat på den förbaskade bildöverladdningen så jag kan illustrera mitt blogginlägg!

My best weekend

Linnea — Sun, 10 Apr 2011 20:55:32 +0000

Eftersom jag lovade Malin i en bloggkommentar att skriva om mitt heelerbesök så får jag ta mig samman nu efter en intensiv helg och skriva ihop en mindre uppsats om vad jag har upplevt. För det är mycket!

I fredags flexade vi ut tidigt, redan vid halv tolv, för att påbörja fyratimmarsresan söderut. Jag hade ont i både huvud och nacke och försökte vila bort det medan Kalle körde den första, längre delen av sträckan. I Borås bytte vi och jag kände mig hyfsat som en människa igen. Från Borås är det lite drygt en timme så det blev inget maratonpass för mig denna gång. Och det var ganska lätt att hålla ork och entusiasm uppe med tanke på var vi var på väg

Vi har träffat sju stycken femveckorsheelers, blivit tuggade på, blivit dragna i och blivit sovna på. De fick åka transportbur från valprummet till sadelkammaren för första gången, och efter någon minuts tvekan så ramlade allihop ur buren samtidigt och drällde ut sig över hela golvet, tuggade på fleeceflätor och antastade människor. Vi har blivit både pussade på och tuggade på, och efter en stunds bus och lek blev det plötsligt sovdags och då fick vi också vara säng. Besöket i bilder:

Foto: Karl Mikaelsson

När vi sent omsider tog oss ifrån heelerflocken ställde vi siktet (och kartan i Google Maps i telefonen) på Varberg, där vi checkade in på Varbergs stadshotell för en natt i lite lyx. Kvällsmaten intogs på ett lokalt steakhouse där jag seriöst fick en hel gris att äta Det var hur gott som helst även om jag inte orkade äta upp det… Den riktiga hotellyxen upptäckte jag morgonen efter, nämligen en riktigt sjukt stor hotellfrukost med allt. Och jag menar allt. Jag som seriöst är frukostälskare av enorma mått höll på att gå i spinn av att ha så mycket fantastisk frukost och så lite mage att fylla upp

Vi lämnade Varberg på förmiddagen och styrde om oss mot GeKås i Ullared. Det var ungefär ett decennium sen jag var där senast, och nu kommer det sannolikt dröja ett decennium till innan jag återkommer. Det var dock ett bra sätt att tvinga mig till att handla kläder – inte för att det nödvändigtvis var så billigt, utan för att vi åkt dit för att handla och då var det lika bra att beta av listan på kläder jag behövde. Ganska mycket pengar fattigare tog vi oss därifrån i slutet av dagen, men jag har uppdaterat min garderob ordentligt. Dessutom handlade vi faktiskt inget som vi inte hade behov av utan vi hade selekterat ordentligt. Bra jobbat, inte sant?

Efter GeKås-turen kom vi fram till att vi skulle vilja äta kvällsmat såsmåningom, och vem bor på vägen? Jo, världsbästaste arcolin i Jönköping förstås! Efter ett par telefonsamtal som gjorde att jag lyckades dirigera Kalle fel (trots att HAN hittade!) så landade vi i Jönköping och åt en toppengod middag på En italienare och en grek. Som ni säkert förstår blev det sent innan vi till slut gled in i garaget här på Rydsvägen 6, så jag tumlade i säng och vaknade av väckarklockan halv åtta idag.

Halv åtta? Varför i hela friden går hon upp halv åtta en söndag? Jo – Linköpings hundungdom arrangerade freestyletävling och jag var funktionär! Det blev en lång dag i freestylens och HTM:ens tecken och jag fick många nya uppslag på program och en hel del mer kött på benen kring hur jag vill träna och tävla mina hundar (OJ vad det känns häftigt att skriva plural där!). Jag var jättenervös å mina vänners vägnar men det hade jag inte behövt att vara för de var tokigt duktiga allihop. Jag har tyvärr inte bilder på alla, men några enstaka kan ni få se i alla fall.

Min helg var inte slut där! Det har också hunnits med ett besök i Sturefors och en promenad med Zumi. Matteplutten är fortfarande oerhört glad att se oss när vi kommer, och vill till och med leka lite då och då på promenaderna. Idag hade jag lyckats få med mig fleeceflätan och vi hade jätteroligt. Senare på promenaden tränade vi lite-lite på positionsarbete, närmare bestämt mitt som jag inbillar mig att vi ska kunna lära oss. Hitintills har jag nog mest effektivt lärt henne att stå snett… Mellan sitter rätt bra nu, men vi behöver trappa upp med svängar och att springa bakåt.

Vi tog några kort på pluttisarna som inte haft några namn, men nu lutar det åt att det blir Sutamuroku Lil’ZZ och Sutamuroku Lil’Zum-zum, efter föräldrarna.

Foto: Karl Mikaelsson

NU är min helg slut. Säng!

My missing piece

Linnea — Sun, 03 Apr 2011 20:11:40 +0000

Tre veckor utan hund har gjort att jag anpassat mig. Jag kommer inte lika ofta på att jag borde gå ut, eller tänker att Zumi inte ska vara ensam så mycket när jag är borta, och jag saknar henne inte lika mycket i fotänden av sängen. Det har på sätt och vis oroat mig lite, för jag tänker mig att en Riktig Hundmänniska håller på att gå under utan sin hund.

Förvisso lägger jag all min tid och energi på jobbet, vilket gör att jag inte har så mycket tid och energi kvar att lägga på att fundera över min hundlöshet och vad den implicerar. Men trots att jag har ett oerhört roligt, givande och utvecklande jobb, så har ändå någonting varit lite… off. Sådär så att verkligheten inte riktigt stämmer, en vag diskrepans någonstans.

Så idag, när vi styrde bilen mot Sturefors för att umgås med den vackraste, så insåg jag att även om jag hyfsat fort anpassat mig till att existera utan hund, så är det inget emot hur fort jag återgår till att vara Zumis matte.

En annan sak som legat och gnagt i bakhuvudet har varit oron för hur mycket hon har förändrats. Är det verkligen min hund, kommer jag känna igen henne, kommer vi att prata samma språk? Men jo. Det är min hund – vi talar samma språk och samma tystnad; vi utbyter samma blickar och vi skrattar tillsammans precis som förut. Hon är något mer på tårna, har en lite högre vakenhetsgrad och har mer koll på omgivningen, men på det stora hela är hon just mattes Zumi. Och jag är just Zumis matte.