Etikettarkiv: Utställning

My retrospection

Posted on by
2

Den 29:e december så börjar det helt klart dra ihop sig för en årssammanfattning och en utvärdering av (hund)året. 2011 har varit ett år med väldigt mycket nytt på många fronter, vilket jag är en rikare människa för. Till exempel är 2011 det första året i mitt liv då jag har jobbat istället för studerat. Via jobbet har jag stått inför publik så många gånger att jag inte har minsta rest av redovisningsskräck kvar, och har fått pyssla med massor av saker jag inte hade en aning om att jag kunde klara i början av året. 2011 är i sanning ett år av personlig utveckling!

För att övergå till hundåret, vilket jag misstänker att de flesta är mer intresserade av, så tänkte jag börja med Zumis och mitt år. Detta mest för att det blir betydligt kortare än mitt och Norries år då min planering strukit ganska mycket på foten till förmån för Zumis andra uppdrag ;) Såhär såg listan ut:

Freestyle

  • Sätta ihop det nya programmet färdigt
  • Arbeta med att våga ha Zumi lös på träning
  • Delta som åhörare på freestyleworkshop 16-17 juli
  • Tävling freestyle 15:e juli
  • Debut HtM 15:e juli
  • Freestylekurs för Ida Björkman och Margareta Löfgren, start 17:e augusti På grund av dräktighet går Norrie den istället

Inom freestylen hann vi alltså med de flesta av de utsatta målen – mest nöjd är jag med att jag har jobbat med mig själv och numera oftast vågar ha henne lös på träning utan att tro att hon ska hitta på allt för mycket egna saker ;) Tävlingen den 15:e juli gick dråpligt dåligt, men jag var väl förberedd på att det skulle gå ungefär dråpligt dåligt så Zumi hade nog så roligt hon kan ha när hon är hormonknasig. Hon fick ju mozarella i alla fall!

Tyvärr fick jag hoppa över freestylekursen med Zumi, eftersom hon var i sluttampen på löpet första gången och eftersom kursen låg varannan vecka hade hon bara kunnat vara med vid ett eller två tillfällen innan hon blev för dräktig för att ha lust med mina dumheter ;)

Viltspår

  • Lägga spår med rådjursklöv, vildsvinsklöv och älgklöv
  • Gå dygnsgamla spår
  • Göra och klara anlagsprovet i viltspår
  • Skotträna inför öppenklassen!

Här lyser strecken med sin frånvaro. Hösten 2011 var tänkt att bli viltspårets höst, men eftersom Zumi blev dräktig igen så lade jag helt enkelt viltspåret på hyllan helt. De här målen kommer att komma igen under nästa år, men lite omskrivna för att vara tydligare.

Utställning

  • Ställa på svenskvinnare i Norrköping 20:e augusti Inställt på grund av höglöp

En enda punkt som vi likt förbannat inte lyckades uppfylla! ;) Vi anmälde bara till en utställning förra året i och med dräktigheter hit och dit, men eftersom den lilla sötnosen tidigarelade sitt löp med en månad så ställde vi in närvaron i Norrköping.

Övrigt

  • Miljöträna mer och träna i nya miljöer
  • Valpkull i mars 2011. Träningsuppehåll februari-juni 2011.
  • Valpkull i oktober 2011. Träningsuppehåll september-december 2011.

Här är förklaringen till att vi knappt fått något gjort i år. ;) Om man räknar bort de månaderna (nio) och sedan två för löp, så kan man konstatera att vi har haft en enda bra, träningsfokuserad månad i år. Kort sagt, så har det inte varit ett tränings- och tävlingsår i Zumis liv – men det kommer vi igen med nästa år!

Med det, så lämnar vi över facklan till mattes kortbening – som ägnat delar av året åt att inte vara född, och sedan att vara valp. Det finns med andra ord inga tävlingar i vår planering, men det finns… tja, planer? ;)

Freestyle

  • Lära in och renodla slalom, bamse, och två ben
  • Kunna träna lös
  • Delta som åhörare på freestyleworkshop 16-17 juli
  • Massor av miljö- och passivitetsträning!
  • Färdigställa klass I-programmet

Här stämmer målen ganska lite med vad vi faktiskt har gjort. Jag skrev målen med ett väldigt annorlunda mindset än jag numera har när jag tänker freestyle och Norrie i samma mening. När jag säger att de inte stämmer, så är det faktiskt åt hållet att vi gjort mer, snarare än mindre. :) Det enda jag är missnöjd med mig själv med, är att jag inte miljö- och passivitetstränat så mycket som jag ändå känner att jag borde. Jag har varit noga med att tvinga mig att jobba med Norrie lös sen han var pluttebäbis, och med några hjärnsläpp från hans sida så har det fungerat väldigt bra.

Agility

  • Valpagilitykurs nov-dec 2011
  • Springa tunnlar
  • Rundningsövningar med enkla byten
  • Bestämma kontaktfältsbeteende
  • Träna hindersug

Men allvarligt nu, springa tunnlar och träna hindersug? Kan jag vara mer luddig? Eftersom vi har sprungit fler tunnlar än vi har tränat hindersug, så stryker jag det. Överlag känner jag att vi har tagit oss en bit framåt till att förstå oss på agility, men det är väldigt lång väg kvar.

Utställning

  • Lära in stå
  • Öva tandvisning på bord
  • Utställningstrava!
  • Ställa på heelerspecialen i Uppsala 27:e augusti

Utställningsmässigt har vi gjort det vi ska och även ställt på en utställning till. Det är också det som har varit det tråkigaste på listan och något jag med glädje plockar bort till nästa år ;)

Övrigt

  • Miljöträna och träna i nya miljöer
  • Träna i olika väder
  • Hälsa på massor olika människor!

Här har vi också ett sirius case of LUDD. Nä, vi har inte tränat i SÅ många olika miljöer eller väder, och inte hälsat på SÅ många olika människor, så jag räknar nog målen som ouppfyllda. Och som att de ska omformuleras till nästa år…

My white as diamonds

Posted on by
2

Så kom plötsligt minusgraderna. Plötsligt, och vågar jag säga äntligen? Snön som ligger fläckvis och stundtals är en föraning om vilken årstid vi brakat handlöst in i. Förvisso var det inte den lyckligaste människan i världen som skrapade rutor på bilen efter jobbet och insåg att hon var för kort för att nå mitten av vindrutan på vår minimala fordkombi, men attans, det kändes bra att få dra på sig lager på lager av kläder och traska ut på snöisen utan att halka!

Norrie har fått korva runt i täcke idag, för det stod ringträning på schemat. Ringträning innebär inte att jag utställningstränar utan att jag lurar folk att springa i fyrkanter och trianglar och tafsar på deras hundar, och det i sin tur innebär att Norrie får lite passivitetsträning. När det är kallgrader ute kändes det klokt att dra på honom ett täcke så han inte skulle bli kall och stel eftersom jag ville träna lite efteråt. Han är inte förtjust i den orange fleecejackan, misstänker att det är för att muddarna runt benen är ganska trånga, så han har fått ärva Zumis fleecefodrade helt vanliga täcke. Det tycker han är alldeles utmärkt och beter sig helt normalt i. Han blir dock ganska… tja, korvformad ;)

Korven var hyfsat duktig och väntade på matte med bara lite pip. Kaia var han inte sådär superintresserad av idag, faktiskt, vilket kändes skönt. När Ayax (och senare Mide) dök upp så försökte han låta lite stor och mäktig med ett mrrrrrrr, men misslyckades kungligt och insåg när de kommit närmare att det ju var jätteroliga hundar och människor och blev istället en enda lång viftande korv. Det man inte har i svansen får man ha i hela kroppen!

Tyvärr han han jaga upp sig lite när han satt uppbunden, och i kombination med att han var lite trött och att matte bara tog fram leksaken och stoppade den innanför jackan gjorde att han inte ens visste vad han hette. Han mest studsade runt och skällde, om jag ska vara ärlig ;) Vi konstaterade att det inte blir något vettigt gjort med den inställningen, så jag bad honom göra något jätteenkelt och så lekte vi en stund istället. Han fick pausa på armen en stund och innan vi skulle gå hem så körde jag några enkla moment med vanlig tråkig godisbelöning för att få ett bra slut på det hela. :)

My ugliest

Posted on by
18

Mina förväntningar inför helgens inofficiella rasspecial var mycket låga, och ändå lyckades de underträffas. Inte illa, må jag säga!

Det var inte den lilla heelern som underträffade mina förväntningar – tvärtom. Han uppförde sig väldigt väl, mycket bättre än jag hade trott när vi kom upp på fredagen, skulle sova på nytt ställe med hundar i alla rum runt om och med folk som gick i hallen. Tyst och stilla vilade han ihop med matte hela natten och sa inte ett ljud.

När dagen randades för utställning fortsatte han att uppföra sig enligt protokoll och jag presenterade honom för ägaren till kullsyster Nella som ”den fula i kullen”. Och nog så sant visade det sig vara när jag fick katalogen i handen och insåg att det var fem hundar anmälda i just hans åldersklass. Med fem hundar kan vem som helst räkna ut att mitt lilla Knorvel tar den femte platsen och därmed blir oplacerad. :(

Alldeles korrekt så fick vi vår jumboplats, men för att inte gå sakerna i förväg så kan vi backa tillbaka och gå igenom själva visandet. Som vanligt får man väl säga great dog, shame about the handler, för det var två punkter som matte inte alls tänkt igenom och de två drog antagligen ner helhetsintrycket. Det första var att domare ibland ställer sig bakom hunden när de känner igenom den. Skitläskigt sa Norrie när han vände sig bak och fick ögonkontakt med domaren, fast som han sa det lät det mer som mrr. Dumt av mig att inte hanteringsträna just den biten, domare bakom alltså, för jag vet ju att han inte är aggressiv utan på sin höjd lite osäker och har vett att tala om när något är läskigt. Något att jobba på inför eventuella veterinärbesök och liknande.

Det andra var att jag roade mig med att visa honom i lagom fotgåendetempo. Det kan ju vara listigt att visa upp honom i ökad trav med lite schwung liksom. Men sånt glömmer man tydligen ganska lätt.

Foto: Karl Mikaelsson

Trav

Plutthunden gjorde dock väldigt mycket rätt, trots allt – t ex stod och sprang han superduktigt trots att han allt som oftast hade en hund ungefär en decimeter ifrån hans bak. I samlingen var han dock en udda fågel, min lilla sparv, och absolut inte domarens typ på ett enda ställe. Det var väldigt nedslående att stå med en liten pärla som visade sig från sin finaste sida och höra domaren diktera om knappa rörelser, dålig bröstkorg, dåliga armbågar, för stora öron, fel svans och så vidare.

Foto: Karl Mikaelsson

Uppställd

När jag säger att han i samlingen var en udda fågel, så innebär det att han var något mer högställd och hade ganska mycket mindre massa än de andra valparna om man bortser från hans mycket knorr-vliga svans. Han ligger väl inom standarden (29 cm hög, 31 cm lång, 7,8 kg) men som vanligt på heeler så var det grova och låga hanar som premierades. Det innebar dock att det gick fint för Norries helbror Nisse som hade mer massa och såg mer färdig ut – inte helt olik brorsan Iso :)

Jag har sagt hela tiden att det här är den sista utställningen för Norrie, och jag står nog fast vid det – inte så mycket för bedömningen som för hur utställningar får mig att må vilket i förlängningen påverkar Norrie. Det är en obehaglig känsla att vara helt utelämnad till någon annans bedömning av ens hund, där den ser den i ungefär två minuter och sedan ska sammanfatta den på ett papper. Den maktlösa känslan, att inte kunna påverka domarens syn på en ras som man kanske inte alls delar, är varken rolig eller konstruktiv.

Foto: Karl Mikaelsson

Du sa ju stå!

Goda saker förde dock utställningen med sig, i form av ett kvitto på att vi är ett samspelt ekipage. Jag släppte honom lös i ridhuset ett antal gånger och körde lite freestyle, ställde upp honom, drog lite positionsarbete och så vidare, och det är liksom inget problem. Visst, extra gott godis fanns ju att tillgå, så lite fusk hade jag.

Det var också kul att knyta mer kontakter med heelerfolk inför framtiden. Man får en liten känsla av hur arbetet inom rasen ser ut när man träffar många som är aktiva, och det hjälper upp ens motivation till att träna mer och komma någonstans. Vi fick många frågor om när vi skulle börja tävla, och lite förvånade miner när jag inte sa MyDog – men han är ju inte tävlingsmyndig då så vi får vänta. Programmet är ju inte ens klart, heller… Och alla förefaller inte vara så imponerade av freestyle, så jag är lite orolig att jag ska få en stämpel som oseriös som sysslar med det.

Slutligen har det fört med sig att jag återupptagit mitt läsande om rasen, och just nu sitter jag och jobbar med ett inlägg om standarden (både på svenska och engelska) som jag hoppas att jag blir klar med snart. Det finns en hel del tänkvärt i standarden som jag känner är värt att lyfta – även om andra säkert tänkt samma tankar som jag tidigare och även om andra vet mycket bättre, så har jag funderingar och letar efter svar.

My showtime

Posted on by
4

Det är ytterst få saker som gör att man frivilligt ställer klockan på 03:09. En av dessa ytterst få saker är heelerspecial i Uppsala, och jag erkänner att det var lite motigt att gå upp trots att jag visste vad som väntade – ärligt talat, 03 ÄR mitt i natten!

Men iväg gav vi oss, för att först plocka upp Gun, Garlic och Chilli och sedan Malin och Mini. Det gick ganska bra att köra upp trots att det, som sagt, var mitt i natten, och framme var vi strax efter klockan åtta. Alldeles lagom för att komma tillrätta med stolar och burar och filtar och prylar, och rasta och förbereda hund. Norrie skulle gå i absolut första klassen på morgonen, nämligen hanvalpar 4-6 månader, och efter en kik i programmet upptäckte vi att det skulle bli något av en syskonträff. Två av Norries brorsor var på plats:

Tanspots Nearcos Nille Nearctic, foto Karl Mikaelsson

DSC01792

Tanspots Nimmerdors Noa Nekton, foto Karl Mikaelsson

DSC01766

och, förstås, Tanspots Novums Norbert Novize, foto Karl Mikaelsson

DSC01812

Norrie var faktiskt minst i gänget, så vi får se om det kommer någon plötslig tillväxtspurt eller om han har stannat på höjden nu. Tanspots Nimmerdors Noa Nekton, som i vardagen heter Iso, var betydligt större men också vuxnare i kroppen, och är nog mer ”klar” än Norrie. Norrie påminner mycket om sina morbröder i mina ögon (Telpoolwyn in Tanspots och Telpoolwyn Yansoon), men jag vågar inte riktigt säga om de andra två har mer från mammas eller papppas sida i utseendet. De hade bättre svansar dock ;)

Norrie uppförde sig riktigt fint i ringen. Det var lite lockande att ha två hundar bakom sig som mest låg och brottades, men han höll ut för frestelsen med lite bacon till hjälp. Vi behöver nöta hanteringsträning, för det var lite obehagligt tyckte han och satte sig ner. Tandvisningen gick dock förvånansvärt fint, och det har vi också nött mer än själva pill-och-petandet. I konkurrensen av åtta andra valpar så hade han dock inte en chans med sin knorrsvans, så det blev ingen placering men ordentligt med kamplek och gott godis efter ringpasset. :)

Självklart blev ju vi sedemera det enda ekipaget i bilen som blev utan rosetter. Garlic fixade sig en andraplacering i tik 4-6 (dock utan HP eftersom hon också har en del skruv på svansen), Mini knep en fjärdeplacering med HP i tik 6-9 och Chilli slog till med en fjärdeplacering i hård konkurrens i öppenklassen för tikar. Det är bara att inse – vi kan inte plocka lätta rosetter bara genom att se fina ut, vi måste jobba för att få dem. Så freestyleplanerna, darra i knävecken!

Garlic

Mini laddar upp

Uppställning

Chilli

Det blev en hel del fotat även om frekvensen i fotandet var omvänt proportionerligt mot tröttheten hos fotografen. Med andra ord så blev det ganska lite bilder framåt eftermiddagen då det blev lite vilopaus för att hålla ihop till kvällen. Sen blev det ett raskt inhopp tillsammans med en Skaddedalen-tik som hette Ellen i både avelsgrupp och uppfödarklass, så då blev det ännu mindre fotat :)

Rosettkavalkad

Iso, Norriebrorsa!

PausGarlic

Norrie tittar på

Tröttknorvlet

Efter en lång, lång dag var det oerhört skönt att komma hem vid tiotiden på kvällen. Vi möttes av en oerhört nyvaken Zumi som lämnats här hemma av syster efter en natt hos föräldrarna och lite tid hos Wille. Hon stod och kiiiiiiisade när vi tände lampan i hallen och såg lite förstörd ut, sådär Men herreguuuuud vad sent ni kommer hem, jag soooooov, kan ni vara lite tystare? Då hade hon alltså varit hemma knappa två timmar ;)

My spending spree

Posted on by
5

Idag har hamsterkollektivet gjort svenskvinnare osäkert, mestadels med hjälp av plastkort och shoppingglädje. Norrie fick hänga med för miljöträningen och matte hade skrivit en rejäl handlarlista för att inte glömma bort något hon egentligen behövde ha.

Inköpen

Så vad blev det då? Tja, allt på bilden samt tre I-clicks och ett armband till dem. Självklart glömde jag ju dem när jag lade fram allt för att fota det… Hur som helst, från vänster: Två 80x100cm plädar, en fodrad softshelljacka, utställningskoppel och halvstryp (som inte stryper) till Norrie, två tältstolar (dock från Biltema på väg hem), en popupbur från Agria (större än jag tänkt mig, men den typen av bur jag ville ha var slut i alla storlekar mindre än generisk st bernhard), en vattenleksak, en Griiisen, en snörboll med snöre, en kampis med pip, en pälspipis, en flappyko, en mjuk aktiveringsboll och tio beef-sticks.

Man skulle kunna säga att kortet har gått varmt idag. Det skulle inte vara en överdrift. Men jag har också lyckats få tag på i stort sett allt jag tänkt på att jag skulle vilja ha (och typ arton leksaker till, de är ju numera förbrukningsvaror) och är himla nöjd. Nu är vi redo inför heelerspecialen nästa helg, med snyggt koppel och allt! Jag övervägde att köpa nytt utställningskoppel till Zumi också eftersom jag tappat bort hennes halsband men hittade inget snyggt, och tur var det – för vad hängde i garderoben när jag kom hem om inte just det halsbandet?

Hursom, vi var ju inte där enbart för shoppandet. Vi var också där för att titta på heelers! Det var hyfsat många anmälda tyckte jag, speciellt hanar. Det var blandad kompott – bruna, svarta, tippöron, ståöron, högställda, lågställda, grova och smäckra. Pytte-pytte-Mini var ensam valp och fick BIR-valp med fin kritik :)

Trav

Mini på bord

Uppställd

Väntar

Väntar

Två ben!

Paus

När vi kom hem plockade jag fram allt vi handlat för att föreviga det. Det innebar också att montera loss en av leksakerna ur Norries mun, och följande hände under fotograferandet:

Åhå. Leksakshög till mig.

Oh, leksaker.

Den där leksaken vill jag ha. Jeppjepp.

Hm, den där vill jag ha.

Kthnxbai!

Tack, den tar jag!

Jag var ju också tvungen att prova utställningskopplet till nästa helg när jag ändå hade det framme. Titta så söt han blev! Och alldeles vindögd av trötthet…

Norrie i sitt utställningsgear

Ungefär fem minuter senare hade den lilla gett upp hoppet om att orka leka med leksaken. Den funkar ju att sova på också.

Slagen hjälte

En liten Norgerapport

Posted on by
2

Hamsterkollektivet har varit i Hunderfossen, Norge, och besökt och ställt hund på Japanspesialen. Det blev en lång helg med lite för lite sömn och lite för mycket bilkörning, men det var fantastiskt roligt att närvara på en så stor och på samma gång så liten utställning. Totalt var det nog cirka 150 hundar anmälda till varje utställning, men minst en tredjedel var shibor vilket innebar rejäl konkurrens. Vi är jättenöjda med våra prestationer – en fjärdeplacering (av elva) i öppenklass med CK på lördagen, och en andraplacering (av fjorton!) i öppenklass med CK på söndagen. Inga bästa tik-placeringar, men glada är vi ändå :)

Zumi vid hotellet. Vi bodde i en jättefin lägenhet/stuga med norska shibamänniskor.

Zumi vid hotellet

Utställningsområdet vid Hunderfossen.

Utställningsområdet

Zumi på bordet

Zumi på bord

Mattes lilla stjärna uppställd. Hon var så duktig!

Uppställd

Susies japanska spets, Smulan. Susie gav mig jättebra feedback på min handling av Zumi efter första utställningen, och jag är villig att tillskriva henne vår ännu bättre placering på söndagen. Hon föreslog också att jag skulle titta lite närmare på den japanska spetsen, när jag nämnde att jag funderar på en hund till, då den är ganska lik shiban men mer förig, mer social (åtminstone mot sin familj) och lite mer träningsglad. Det har fastnat lite hos mig – vad tror ni, skulle jag klä i en marshmallow?

Står

Omtumlande

Posted on by
Svara

Idag gick vi upp tidigt och packade ihop oss i bilen. Google maps-utskriften visade vägen till Hunderfossen i Norge.

Den första biten var solig och uppiggande, men i höjd med Kristinehamn bröt helvetet lös i form av regnoväder som följde oss hela vägen till norska gränsen där det som tur var byttes mot strålande sol och klarblå himmel på bara någon kvart.

I Norge är älgvarningsskylten den i särklass vanligaste tror jag, för så många skyltar med varning för älgar som jag sett idag har jag nog inte sett totalt i Sverige… Dessutom har de det roliga påfundet ”hastighet upphör” – men för en svensk novis är det lite svårt att veta vilken hastighet det blir när hastigheten upphör :)

När vi kom hit var jag trött och hade ont i huvudet, men Kalle petade i mig lite fröbar och stoppade i mig en panodil och så var det dags för middag med de jag delar hytt med och några fler gäster. Så när som på att jag knappt begriper norska var det fantastiskt trevligt – att det är så lätt att bli inplockad i gemenskapen! Jag blir alltid lika förvånad och glad när personer som man respekterar oerhört mycket pratar med en som om man har något att komma med. Det är så värdefullt.

Efter den otroligt goda middagen tog jag, Kalle och Zumi en promenad runt området, tittade på vattenfall, gick i gallertrappor och förstås – hälsade på en massa hundmänniskor. Tänk att det är så lätt, att folk är så trevliga och glada.

Nu ligger Zumi vid mina fötter och sover, och jag ska försöka vila lite och se om jag orkar gå och vara lite mer social när mötet är slut.

Lång utedag

Posted on by
Svara

Idag gick jag upp oheligt tidigt tillsammans med Kalle och Zumi, för att följa med Ronja och Frida på utställning. Zumi skulle inte ställas men fick följa med som sällskap och för att få lite miljöträning. Det blev många timmar i solen och Kalle är numera härligt rosaröd i ansiktet. Zumi tog miljöträningen med ro, som vanligt. Det gick bra för Frida och Ronja som slutade som BIG-R i grupp 2!

Äh, nog snackat, fram med bilderna! Tog runt 250 bilder, selekterade fram drygt femtio som ligger i galleriet. Här kommer ett axplock…

Nos
Trav
Ronja
Godis?
Zumi
Sötnos i solstol
Vilar

Nåja, hon är nog söt i alla fall

Posted on by
Svara

I helgen har vi varit på utställning i Växjö. En stor del av anledningen till att vi åkte dit var för att hälsa på min syster som bott i Växjö i flera år – utan att jag någon gång tidigare tagit mig dit…

Vi anlände på fredagkvällen och åt jättegod lasagne innan vi tvärdog i sängen, trötta efter tre timmars bilfärd. Morgonen därpå tog vi en härlig promenad i frost och dimma med fantastisk utsikt över sjöarna i Växjö. Det var nästan förtrollande vackert.

Tyvärr missade vi shibavalparna som gick i en annan ring, domaren måste ha snabbat på för vid halv tio hade de redan gått. Vi fick vänta i ungefär två och en halv timme på att shiborna skulle komma igång efter en stor bunt siberian husky och samojed, men till slut var det dags. Våra minuter i rampljuset var fort tillända då vi prompt åkte ut med en 2:a i kvalitet och kritik som främst betonade att hon var inåttåad bak, ur päls och med dålig bringa, precis som vi redan visste. Zumi själv tyckte att det var för mycket intryck i hallen och jag borde ha tagit ut henne senare än vad jag gjorde för hon hann liksom stänga av och var inte särskilt pigg när vi skulle in.

Nå, det är väl inte så mycket att göra åt att min plutthund inte föll domaren i smaken – så vi shoppade oss lyckliga istället ;) Vi kom hem med en ny sele från björkis som är lättare att ta på och av i spårsituationer (och sitter som en smäck!), lite äckelgodis och två kilo leversnittar. Dessutom fick Zumi en julklapp av Nisse och Chiro (som vi tog med roadkills till) – en giraff med pinglor i två ben och pipisar i två ben! Den kommer att bli en leksaksfavorit när hon får den :)

Vi tog ett pit stop på Max och åkte sedan över till syster igen och åt lunch. Sen tog vi en promenad upp till vattentornet i Växjö som har ett spektakulärt eko – det måste upplevas för att förstås… Zumi kom på att hon kunde skälla och skällde grundligt ut några killar som lekte med något fallskärmsliknande – de skulle inte stå där och skicka upp konstiga blå saker på himlen minsann!

Det var en mycket trött hund vi packade in i bilen när vi begav oss hemåt, och två ganska trötta människor för den delen. Vi tog dock en lite uppiggande annan väg och svängde av mot Kisa istället för att åka över Mjölby. Det var otroligt vackert med skenet från månen och dimman som låg här och var över sjöarna.

Herregud

Posted on by
2

Jag har nog aldrig sagt just herregud så frekvent som idag. Klockan strax-efter-sju släpade vi oss upp för att äta frukost innan Frida svängde förbi och hämtade upp oss vid halvniotiden, med sikte på Norrköping och Norrköping INT. Det tog emot en hel del att gå upp så tidigt eftersom Chewbacca & Chewbacca hade haft fest under kvällen och natten och jag av någon anledning vaknade av det flera gånger. Jag brukar annars fort habituera bort ljud som inte är så viktiga när jag ska sova, så att de inte väcker mig.

Nåja, åter till herregud-andet. När vi infann oss i Norrköping så var det eurasier före oss i ringen innan det var dags för shiba, så jag tassade runt lite bland shibafolket och tittade på vilka hundar som skulle ställas. Det var idel fina hundar och jag började bli outhärdligt nervös å min stackars strumphunds vägnar…

Helene och Noppe

Det första herregud:et kom när bästa hane-titeln avgjordes och Zumis pappa (Stämmlocks Etsuo) vann den över en mycket fin norsk hane och fick Cacib. Efter det är det ju tikarnas tur och efter en juniorklasstik var det dags för mig och Zumi, som enda unghundstiksekipage (puh, vilket ord!). Hon fick kännas igenom på bordet och sedan joggade vi lite fint runt i ringen. Jag kände mig ganska nervös för även om jag tycker om min strumpa så vet jag ju att hon är långt ifrån färdig i kroppen. Herregud nummer två kom när ringsekreteraren annonserade att det inte bara blev en etta i kvalitet utan också en etta i konkurrens (nähä, som enda hund) och därtill CK!

Går i ringen

Vi fick ju då lämna ringen en stund för att ge plats för tre stycken öppenklasstikar. Två av dessa, bland annat juniorvärldsvinnaren 2008, gick vidare liksom en championtik. I Bästa Tik-klassen var vi alltså allt som allt fyra hundar, i startnummerordning så vi stod först. Domaren frågade mig igen hur gammal Zumi var och så fick vi springa fram och tillbaka. När han gått igenom samtliga hundar sprang vi i mer samlad tropp ett varv runt ringen och sedan flyttade han upp championtiken till en andraplats – och skakade sedan hand med mig och gratulerade till segern i tikklassen.

HERREGUD.

Vi vinner BIM

Whoha, wow, shit, och liknande ord tänkte jag (och pep och hoppade och pussade på Zumi), och ringsekreteraren sa att han kunde hålla i rosetterna sålänge. Huh, tänkte jag, men sen kom jag på att det ju var så att vi hade en bedömning kvar – Bäst i rasen. Helene kom in med Etsuo i ringen igen som verkade glad över att få roligare sällskap än hanhundar och sprang snyggt bakom oss ett varv i ringen (Zumi spanade över axeln när hon kom åt) innan han blev utsedd till BIR och Zumi fick en grön-vit rosett för BIM-vinsten.

BIM och BIR

Zumi med rosetterna