Shake It Off

Jag håller på med ett mastodontprojekt, nämligen att skriva ett uppdaterat blogginlägg om nagellack, nagelvård och nail art. Medan jag försöker att någon gång få det färdigt kan jag istället rapportera från den första tävlingen för säsongen. Zumitrollet har sprungit … Continue reading 

Be happy for this moment. This moment is your life.

Det är, för mig, lätt att alltid vara på väg någonstans. I ett blogginlägg som är många år gammalt nu sammanfattade jag mig som ett ständigt sökande efter lite mer, och det är alltjämt lika sant. Det är svårt att … Continue reading 

I Am What I Am

I am what I am
And what I am needs no excuses
I deal my own deck
Sometimes the aces
Sometimes the deuces

I fredags, för snart en vecka sedan, fick jag göra någonting jag inte gjort på alldeles för jättelänge. Jag fick gå in på en tävlingsplan ihop med min röda tokboll. Man kan ju förbereda det bättre än att planera programmet samma morgon (och därför tappa bort sig i varje skifte mellan vers och refräng), men åh, ÅH så roligt det var! :heart: Med Zumi finns det inga krav, ingen jobbig prestationsångest, bara fnitter, studs och glädje. Någon gång, någon gång, hoppas jag att det kan kännas likadant med Norrie.

Resultatet var kanske inte så strålande, rent poängmässigt – men herrejösses så roligt vi hade på plan! Och herrejösses så imponerad jag är av lilla Zumintrollet som verkligen har gjort en fantastisk utveckling sen Norrie kom in i vår lilla flock. För drygt två år sedan gjorde hon ungefär två saker i ett helt program (vinka samt gå en port slalom!) och resten av tiden stod hon stockstill. I fredags höll hon igång och körde TVÅ HELA MINUTER i sträck! Herregud, vilken fantastisk utveckling! Vi fick några stopp i början för att publiken såg himla spännande ut, men sen kände jag att hon närmast ökade och ökade istället för att sakta krokna som hon tidigare gjort.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka det här i tillräckligt positiva ordalag. Min fantastiska, fantastiska lilla röda sidekick är så himla söt och rar och rolig och fin och bäst. Mattes Zumintroll!

And so what if I love each sparkle and each bangle
Why not try to see things from a different angle
Your life is a shame
Till you can shout out I am what I am

Roar

I used to bite my tongue and hold my breath
Scared to rock the boat and make a mess
I stood for nothing, so I fell for everything

Det här handlar mindre om resultat och rapport om en tävlingshelg, och mer om segrar på det helt mentala planet. Mitt mentala plan är, som ni nog känner till vid det här laget ;), inte så himla stabilt. Det tippar åt alla möjliga håll och så rinner alla fina idéer jag har i teorin iväg. Precis det hände förstås inför första starten i Karlstad i HtM2 i helgen – mitt huvud välte för att jag inte riktigt orkade hålla ihop och fokuserade på saker som inte skulle fokuseras på. Om man går in med ett surr i huvudet och knappt vet vad man ska göra så är det inte konstigt att det inte går så bra.

Vad är det som inte går bra? Känslan. Och finns inte känslan kan man lika gärna lämna planen igen. Vilket jag borde ha gjort tidigare, och inte nära slutet – men bröt gjorde jag likafullt. Norrie gör en fantastisk insats varje gång vi är på planen, men känner jag stress och oro och tusen andra dåliga känslor så går jag vilse, blir mer stressad, blir utskälld av hunden som inte fattar vad jag gör och blir ännu mer stressad. Så ska vi inte hålla på!

Jag har skrivit om en bra egenskap jag har tidigare, som en motvikt till alla problem jag vet att jag har. Jag kan vända. Väga upp. Göra om och göra rätt. Lyckas byta ut rösterna i huvudet som skriker om fara, misslyckanden och skam mot värmen i magen av lyckan att få dela en spännande upplevelse med min bästa vän.

Så det var vad jag gjorde i söndags. Jag gick in på planen med min bästa vän, och känslan i kroppen att han är just den bästa i hela världen. Norrie gick nog ungefär lika bra båda dagarna och var nog ungefär lika högljudd båda dagarna, men på lördagen var jag en stålfjäder som bara ville att programmet skulle ta slut, och på söndagen log jag åt min älskade, älskade lilla kämpe, överöste honom med komplimanger och njöt av hans fina fina arbete. Ja, jag hann faktiskt göra det på plan! Jag gick nästan inte vilse mer än någon gång 😉

I got the eye of the tiger
A fighter
Dancing through the fire
Cause I am a champion
And you’re gonna hear me roar

Efteråt var jag så himmelomvälvande lycklig. Jag höll ihop! Norrie hade den matte han förtjänade, åtminstone delvis, på plan! Jag höll kvar i känslan ett tag innan huvudet började lägga sig i med kommentarer om alla missar och de inte så få skallen som trots allt kom under programmet (delvis för att jag var konstig igår, delvis för att det var en svår miljö, delvis för att han skäller när han blir otålig). Där är jag inte tillräckligt stark än, men jag hoppas att jag med tiden slipper dalen innan jag ser poängen – för poängen är inte poängen, vår teamkänsla är poängen.

Den här gången slutade vi på en inte helt smickrande sjätte plats av åtta starter – men… Men. Vi tog uppflytt. Trots lite vilsegående, inte så få skall, en snörvelattack och ett positionstapp tog vi oss hela vägen igenom ett klass2-program med tillräcklig stil för uppflytt. Jag tänker inte underskatta effekten av att jag pratade med varma, vänliga ord med Norrie genom hela programmet, faktiskt – även om domarna ska bedöma prestationen så tror jag att det är lättare att se en prestation lite positivt om den var positivt utförd.

(åh, vad det känns jobbigt att lägga ut den här. Tänk alla som tycker att vi inte förtjänar uppflytt – han skäller ju 24!! gånger under programmet… JA, jag har räknat…)

Nu har jag en jättestor utmaning framför mig. Nästa tävling är om knappt två veckor här i Linköping och är på många sätt en mycket svårare situation för mig. Hemmaklubb betyder tävlingsledare och som sådan känner jag viss press att prestera och företräda klubben på ett bra sätt, i kombination med att redan ha ett uppflytt (och det känns hemskt att försämra sig). Sa jag utmaning? De här monstren och spökena ska jag lyckas hålla stången så jag kan gå in ihop med min älskade vän och springa ihop till två minuter My Little Pony.