Life’s What You Make It

Ett och ett halvt år sedan posten om Tulsis knän. Det har hänt så mycket, så mycket sedan dess, mer än vad som ryms i ett blogginlägg. Ska jag sammanfatta?

Jag är stolt ägare till ett halvt hus, en hel elcykel, två symaskiner och två hundar (utan sorg, Zumi lever det glada pensionärslivet hos mina föräldrar). Jag har tränat agility cirka två gånger i år, båda i september. Norrie har bara behövt rimadyl en gång i år hittills. Tulsi har genomgått två patellaoperationer men rehab-Marie tycker att han rör sig bra och är positivare än hon någonsin varit över Norrie. Jag har också en bättre magkänsla än jag någonsin haft med Norrie. Jag har skaffat (okej, fått!) två symaskiner och har sytt… många plagg, till mig och till andra. Jag lärde mig virka förra sommaren och har virkat ett hundratal mormorsrutor. Mina naglar är tragiskt eftersatta men matkällaren är full av äpplemarmelad och -must och -sylt och -cider. Jag har hållit liv i en massa blommor sen vi flyttade i juli. Jag är inte lika rädd för spindlar.

Memories you’re making, frame inside your heart
In the middle of a nowhere is a somewhere you can start

I love it

Om en låt ska beskriva Zumis inställning till agility så måste det vara Glee-tolkningen av I Love It:

I don’t care
I love it
I don’t care

You’re on a different road, I’m in the milky way
You want me down on earth, but I am up in space
You’re so damn hard to please, we gotta kill this switch
You’re from the 70’s, but I’m a 90’s bitch

I love it!
I love it!

Jag har aldrig tråkigt med den här hunden. :heart:

Aimless

Jag vet inte hur han gör det, men Josh Woodwards låtar lyckas alltid pinpointa något i mitt liv. När The Beautiful Machine kom ut stoppade jag den i stereon i bilen och roadtrippade på heelerlägeräventyr till Airplane Mode och peppade agility till The Dreamers (Let’s say you try, and you fall from high: when the sun has set, will you regret the fall – or the times you did nothing at all?).

Just nu är det en ny låt – Aimless – som talar till mig om det där med att ha mål och planer och vilja och riktning. Det har funkat rätt väl hittills i de flesta aspekter av mitt liv att hänga på det som händer, men ibland kanske jag ändå måste överväga vad jag vill göra. Var jag vill komma någonstans. Trösterik och lite utmanande på samma gång.

The Beagle down the street
He’s never on a leash
And every car that passes by, he chases like a freak
I was puzzled so I asked him what he’d do one day
If he caught himself a big old Chevrolet

And he said, ooooh
I don’t have a clue
But how many of us ever really do?
There is not a glowing sign that I am heading toward
I’m not aimless, I’m just not sure what I am aiming for

My stupid little cat
Thinks her tail is a rat
She chases it in circles, till she sputters out of gas
I told her it’s impossible to catch that tail
That no matter what she does, she’ll always fail

And she said, ooooh
I don’t have a clue
Maybe what you’re telling me is true
But how am I supposed to know, if I don’t explore
I’m not aimless, I’m just not sure what I am aiming for

But me, I know my way
I wake up every day
I start to walk, and from my path, I never really stray
I’ll get to where I’m going when I figure out
Why the map is always changing when I start to find the route

And I said, ooooh
I don’t have a clue
But how many of us ever really do?
There is not a glowing sign that I am heading toward
I’m not aimless, I’m just not sure what I am aiming for
What am I aiming for?

On our way

We’re on our way, way, way
We’re on our way, way, way
We’re on our way somehow

Jag tänkte bara lämna ett livstecken. Ett litet försiktigt “hurra” trots att jag alltid blir rädd att det är att jinxa allt och att Norrie kommer att få ont igen för att jag skriver något positivt i bloggen. Varje inlägg är en kamp på det sättet, för det blottlägger min rädsla.

Men. Ett litet försiktigt “hurra”. Ännu går det vägen. Mer agility, ett halvtufft joggingpass (jag har träningsvärk!) och fortfarande, fortfarande mestadels fyrbent.

I min jakt efter en lämplig låt att citera hann jag igenom ganska mycket. Och åh, så mycket minnen. Mitt musikbibliotek är mig verkligen kärt!

Superhärliga bilder tagna av Leona Örtenberg

DSC_1025

DSC_1026

DSC_1024

DSC_1056

Forever starts today

I onsdags röntgade vi en hel och fin tass och en hel och fin rygg. Ingen spondylos, inga pålagringar, ingen artros. En hel och fin hund. Det var en lättnad att höra, även om det inte egentligen ger svar på frågan “Varför hoppar hunden ibland på tre ben, och varför har hunden fått diffust ont någonstans två gånger, ett någonstans som ingen kan säga exakt var?“. I och med det så har jag bestämt mig för att nu kör vi och ser vad som händer med steg och eventuell smärta och så börjar vi om med undersökningarna om han får ont igen. Ett steg är kvar på listan just nu, och det är kiropraktorbesök. Vi har varit på ett undersökningstillfälle som en del av en studie på universitetet, och blir antagligen kontaktade om det i veckan.

Så vi kör. Hittills två korta pass agility. Hittills inga förändringar i rörelsemönster och ingen smärtpåverkan. Han är en lycklig, pigg hund på promenaderna och ännu mer på planen.

I’ve been to hell
and back again
I’ve open doors I know
I never should have opened
But you bring me home
you bring me home again

Let the world know
I’ll never let you go
Till the end of days
Forever starts
Forever starts today

I am I plus my circumstances

För nästan två månader sedan skrev jag att jag accepterade Den Stora Februaritröttheten. Sen blev det tyst. Jag tror att tröttheten har suttit i sedan dess och sitter i än. Jag är trött, så trött, helt enkelt. Och på hundfronten har det varit idel skit och inget roligt att rapportera, så det har varit tyst, helt enkelt.

Vad för skit? Trasig heeler-skit i huvudsak. Norrie började röra sig sämre igen och jag tyckte inte att det hjälpte att vila, novafona etc så jag bokade en veterinärtid för undersökning. Som ett brev på posten fick han diffust ont någonstans kvällen innan och gnällde till när han flyttade på sig. Det höll i sig nästan till veterinärbesöket, där han förstås inte hade ont någonstans, tacksåmycket. Vi fick dock norocarp utskrivet för att se om det hjälpte.

2015-03-07 09.59.57

Det hjälpte finfint för att ta bort ontet när han ställde sig upp, lade sig ner, hoppade upp på och ner från saker. Det gjorde däremot inte direkt någon skillnad alls på hans rörelsemönster. Han var fortsätt hyfsat trebent i galopp helt enkelt.

På onsdag ska vi tillbaka igen och börja med en röntgen av rygg och vänster baktass. Jag är rädd att han ska ha spondylos eller något annat som inte går att bota, och hoppas att han helt enkelt ska ha låsningar i ryggen som stör honom.

2015-02-22 14.46.12

Hund är roligt nästan jämt, eller hur var det? Vi försöker att andas i mellanrummen och jag testar lite vad han verkar klara just nu. Han blev mer trebent dagen efter ett rejält heelwork- och lekpass, men fick inte ont. Idag har vi kört uppletande, så vi får se vad kroppen säger imorgon.

Jag kan inte lova att jag orkar att hålla bloggen uppdaterad ordentligt, men jag ska försöka. Mest av allt vill jag bara säga ett stort, stort tack till alla som är med mig på den här resan och som gör att jag orkar en dag till, och en dag till, och en dag till.

2015-03-10 22.12.03

You’re only given a little spark of madness. You mustn’t lose it.

Allt i mitt liv handlar inte om Norries rehab. Nå, ja, okej, det mesta i mitt liv handlar om Norries rehab. Men det händer faktiskt att jag går ut i världen som en bara delvis helt knasig människa och gör andra saker än stirrar på min hund (och förbipasserande kråkor).

Till exempel har jag, sedan bröllopet, blivit lite förtjust i att måla naglarna. Det började med två grundlack, två stämpellack och några stämpelplattor och urartade till en en besatthet inte långt därefter. Jag är inte helt säker på vad som hände, men just idag har jag naglar med blå-lila gradient och rosa stämplade motiv och en ganska detaljerad plan för nästa veckas naglar som involverar att jag suttit och ritat med ett prickverktyg på en stämpel för att få fler färger i samma motiv. Det finns ett bra citat om sånt här, och det är “Well, that escalated quickly“.

Ett axplock:

PhotoGrid_1415388629904

Jag har också, åtminstone lite, kommit igång med min egen fysträning igen. Till största del tack vare #crewagilityrunners som föreslår aktiviteter som jag är dum nog att säga ja till. En sådan aktivitet var TRX klockan sju imorse och jag vill hävda att det är träningens fel att jag varit sjukt förvirrad resten av dagen. Det har varit allt ifrån att gå för att hämta datorn och komma ner med bara strömsladden till att försöka låsa upp en (öppen) toalettdörr på jobbet med nyckeln till kontoret. Vimsigt, helt enkelt! Tur att det är helg nu.

Jag och Zumintrollet har påbörjat agilityutbildningen! Än så länge har hon bara sprungit rakt fram i en kanal fyra gånger så bred som henne själv en gång, men slalomet är åtminstone påbörjat. 😉 Innan regelmötet på BK i tisdags passade jag på att träna hindersug och hojt vad roligt vi hade! Lilla shiban som sällan har bråttom i livet tryckte på som in i den och flöööög hinder som om hon aldrig gjort annat (nåja, hopptekniken är definitivt urkass). Tre hinder på rad? Inga problem! Rakt fram över till godisskålen och inga tendenser att springa bredvid. Hon fick senare ett litet tokryck och drog IGENOM en tunnel!

Ja, ni läste rätt. Zumi. Sprang. Frivilligt. Och. Spontant. Genom. En. Tunnel.

Behöver jag säga godisregn? Hurra vad rolig hon är! Älskar den attityden! Det bara sprakar om henne när hon kommer ner på agilityplanen, för hon vet att allt går ut på att springa som tusan och få massa godis.

Modigheten har spridit sig till andra delar av livet också. Häromdagen hoppade hon upp i knät för första gången i sitt sexåriga liv! Hon kan också, numera, hoppa upp i sängen utan att ha en matta att hoppa ifrån – oftast, i alla fall 😉

2014-11-02 10.24.47

Vi har skaffat en ny medlem i Hamsterkollektivet som är liten, platt, rund och ganska ofta kör fast på trösklarna. En liten iRobot Roomba har fått flytta hit och ser till att det är hyfsat rent i lägenheten utan att vi behöver lyfta så många fler fingrar än att hjälpa till lite när den käkat upp en strumpa mitt under sängen till exempel.

2014-11-07 21.13.36

Igår var jag åhörare på kurs med WAO-tema, som fokuserade på de två specialgrenarna Snooker och Gambler som förekommer på just World Agility Open. Jag gillar hur de får mig att tänka om hur agility funkar och verkligen jobba med optimala linjer och bästa vägen. Och vem vet, kanske kanske om Norrie blir hel… Kanske kanske testar vi i alla fall att delta på något uttagning någon gång?

2014-11-06 18.28.44

Jag har hunnit med en del annat också, som att jobbresa lite, klippa lugg, äta sushi och tycka om det, misslyckas med 3D-utskrifter och råka köpa en ny mobil. Ja, faktiskt, råka. Den var orange.

Om jag ska vara lite allvarligare så var den orange, med mer lagringsutrymme för appar, bättre batteri och fungerande GPS jämfört med min gamla, och mitt abonnemang gick ändå ut nu. I övriga avseenden är den nästan identisk med den gamla Sonyn, vilket är ett toppbetyg – de är underbara små telefoner.

Just ja, en sak till kan den nya som den gamla inte kunde: Lägga till dinosaurier i bilderna!

2014-11-07 14.48.30

Either I will find a way, or I will make one

Tur att jag inte hann börja felsöka, för nu fungerar det igen!

Varning för texttungt inlägg! Av någon anledning kan jag inte ladda upp bilder till bloggen. Felsökning kommer att pågå så fort jag orkar bry mig 😉

För en vecka sedan lade jag upp en planering för Norries rehab, och det har ju gått lite sisådär att hålla den. Framför allt är det massage och stretching jag missar, för att jag tänker att det är bäst att ta det sist på dagen. Sen går jag och lägger mig och har helt glömt bort det. Skärpning, matte!

Såhär har veckan sett ut:

Fredag: Vilodag! Massage och stretching.

Check! Bra att ha lyckats med första (och lättaste) dagen 😉

Lördag: Gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Stretching.

Check!

Söndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Massage och stretching.

Här blev det ljusslingan med viktmanschetter första biten, sedan en kortare travpaus och sedan drag i skritt i svagt uppförslut. Missade massagen och stretchingen.

Måndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.

Även här fick jag själva fysdelen gjord, med manschetter, skrittdrag, promenad och balanskudde (han står i 2/2-position med baktassarna på kudden) – men missade massage och stretching.

Tisdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, 5 minuter heelworkträning. Massage och stretching.

Här blev det lite annorlunda eftersom jag skulle iväg på regelmöte på BK. Vi gick runt ljusslingan och hann med viktmanschetterna samt en ca 10 minuter lång promenad ute på BK.

Onsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan x2 (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.

I onsdags tyckte jag att han var ojämn i steget och inte riktigt belastade som jag ville. Passade på att massera och stretcha och tog helvila med 10 minuter långa promenader.

Torsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching.

Jag fick en återbudstid till Norsholm i torsdags då de helst ville byta bort tiden på fredag (schemakrock), så här blev det vattenthreadmill som aktivitet. Han blev stretchad på plats.

Fredag: Vattenthreadmill.

Idag är det istället vilodag, men riktigt vila blev det inte. Vi har gått en skön, lugn promenad med lite skrittdrag i uppförsbacke åtföljt av lite stretching och när jag skrivit klart det här inlägget ska jag massera och stretcha lite mer.

Sammanfattning av veckan
Jag kan tycka att han rör sig lite avigt, men börjar acceptera att jag får rehaba en gångart i taget. Skritten ser riktigt fin ut, även om steget inte är helt jämt i vatten så belastar han och använder benet riktigt bra. Traven börjar se vettig ut och han tåar faktiskt ganska sällan in nu. Galoppen, där den dyker upp, ser inte så vacker ut än och det händer att han hoppar steg eller kör trebensrace fortfarande.

Positiva förändringar jag sett är att han bara går ganska skräpigt med täcke, inte ultraskräpigt som tidigare. Han är helt enkelt liiiite längre i steget även när han har äckliga bensnören på sig, och fuskar inte på tre ben eller med slögalopp så ofta. Han har också väldigt lätt för att hoppa upp på och ner från saker, trots att jag inte tänkt mig att han ska göra sånt…

2014-11-01 10.23.10

Ny vecka
Marie tyckte att han rörde sig riktigt bra, ännu lite bättre än förra gången. Även jag kan känna att det kommer muskler på platserna som varit svåra, och jag upptäckte när han duschad efter trasken att han satt ordentliga ryggmuskler igen, framför allt framtill, utan att bli så spänd som han varit tidigare (speciellt i området mellan bröstkorgen och bakbenen). Vi fortsätter i utstakad riktning med rehabverktygen vi har börjat med och ser hur det utvecklar sig.

Lördag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Söndag: 5 min tomma viktmanschetter, skrittdrag, längre promenad (ca 20-25 lugna minuter). Stretching efter varje promenad.

Måndag: 5 min tomma viktmanschetter, 10 min heelworkträning, kortare promenader. Stretching, Massage!

Tisdag: Vattenthreadmill.

Onsdag: VILA. Massage.

Torsdag: Längre promenad (ca 25 lugna minuter), skrittdrag. Stretching efter varje promenad.

Fredag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Enthusiasm moves the world

Den där paniken över att stirra på rörelser och få smärre hjärtattacker varje gång det såg oregelbundet ut nådde sin kulmen i onsdags, då jag cyklandes över campus mötte en kråka som spatserade omkring – och min första tanke var “Den tåar in i rörelse!“. Reality check på den. Kanske lite dags att försöka koppla bort stirrandet innan jag får en ny, fin, vit jacka och ett eget rum…

2014-10-30 08.34.09

Torsdagens rehabbesök hjälpte till att minska stirrapaniken. Marie var väldigt nöjd med hur han utvecklas, musklerna kommer tillbaka fint och även på ställen som har varit notoriskt svårmusklade. Han rör sig tydligen betydligt bättre – och det ser ju jag också, även om jag inte riktigt har lärt mig att inte få hicka när han blir trött och steget faller ur igen. Stegskillnaden höger-vänster har minskat och han jobbar på med att få ut steget ordentligt.

Vi fick en massa nya tips på saker att göra och shoppade nytt rehabkort för vattentrask. Rehabtillägg i försäkringen är himla fina grejer! Jag har försökt att lägga upp en plan för den kommande veckan, och publicerar jag den här kanske jag känner lite krav på mig att inte missa saker.

Fredag: Vilodag! Massage och stretching.
Lördag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Söndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan. Massage och stretching.
Måndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Tisdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, 5 minuter heelworkträning. Massage och stretching.
Onsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan x2 (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Torsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching.
Fredag: Vattenthreadmill.

Rehab är liksom ganska roligt, ändå. Speciellt nu när vi börjar få göra lite saker förutom att gå liiiite längre promenader! Jag plockade hem min lilla balanskudde jag haft att stå på på jobbet eftersom den har små piggar på ena sidan och det är jättenyttig träning för Norrie med ojämnheter under tassarna.

Mindre roligt är att Norrie har insett att han inte längre är i helvila, och låter som… ja, ett brandlarm, och det ofta och mycket. Uttråkad! Göra! Mer! Det effektivaste verkar vara att ge ben som kräver en massa tugg, så jag har bunkrat upp med både lamm-, nöt- och renditon.

Den där röda då? Ja, hon har mest legat på latsidan 😉 Men! Idag tog jag mig samman och åkte till Rusta och insåg att deras slalom kostar 149 kr just nu. SCHWEEEEEEEEET, så att säga. Så nu har Zumi ett eget slalom! Imorgon tänkte jag premiärträna att springa rakt fram i en breeeeeeeeeed allé mot godisburk – rosettjaktsettan är ju redan i januari…

Faith is taking the first step even when you don’t see the whole staircase

Hela Hamsterkollektivet har haft en spännande helg! I fredags drog vi iväg till Tånga Hed och heelerhelg 2015 med föreläsningar, prova-på och allmänt umgänge med heelrar och deras människor.

Jag höll i prova-på-heelwork-och-freestyle samt pratade om fysträning av kortbening. Zumi fick agera demohund för det mesta men Norrie fick också spela med i något hörn här och var. Det ser fortsättningsvis trevligare och trevligare ut när han går även om det märks att styrkan inte alls finns på plats än. Han är lite kort i steget och när han blir trött så tåar han inåt. Men det går alltjämt sakta i rätt riktning, hoppas jag. 🙂

2014-10-18 21.20.18

Det bästa med helgen var faktiskt hur tyst Norrie var på rummet på nätterna. Han sov lugnt och fint utan att gruffla på tusen saker som han annars gärna gör. Det gjorde att jag fick sova gott och må bra (nåja, det gick åt en hel del huvudvärkstabletter ändå).

Heelerklubben är hoppingivande. Alla älskar inte varandra (hell, jag älskar inte alla 😉 ) men det går att samexistera utan enorma öppna konflikter som stör allt arbete. Det verkar finnas en viss förståelse för det där med “den som gör bestämmer“. Det där att om några engagerar sig i att göra något, då är det på deras sätt det blir gjort.

Efter helgen kom en ny måndag, och därmed nytt äventyr. Norries första pass på vattenthreadmillen sedan operationen! Han lät som en dement säl ungefär, men traskade riktigt okej tycker jag. Han är fortfarande kort i steget på vänster, men han ser inte riktigt lika stel ut inbillar jag mig. På filmen ligger ett mindre klipp som är från näst sista passet innan operationen, att jämföra med.

Han fick också testa lite vibrationsterapi på långsam skakhastighet som avslappningshjälp. Det fungerade väl kanske lite sådär med tanke på hur uppvarvad han var, men kanske hjälpte det lite? 🙂

2014-10-20 09.04.31