#bitter

Ja, vad annat kan en vara egentligen? När vi tagit oss igenom kennelhosta och återkommande ögoninflammationer och börjar tänka och planera framåt, så drar valpen omkull på promenad och blir blockhalt. Och fortsätter vara blockhalt.

Några tusenlappar på Valla senare konstateras att knä, höft och korsband sitter kvar och att han inte har några uppenbara frakturer i tassen där han ömmar lite. Han är ordinerad strikt vila och metacam några dagar.

Vad händer med planerna? Jo, utställningen i mars ryker. Karens. Träningen på fredag ryker. Vila. Valpkursen på tisdag ryker sannolikt. Valpgrundträningen nästa torsdag är ett frågetecken.

Jag vet att det inte finns någon kosmisk rättvisa eller något karmasystem, men jag börjar ändå undra. Har jag gjort någonting väldigt elakt som gör att jag förtjänar det här också?

These twists and turns of fate

Norrie gjorde en lite konstig inbromsning på lydnadsträningen i tisdags. Magkänslan sa direkt “åh nej.”. Magkänslan hade rätt. På kvällen blev han försiktig och ämlig och morgonen därpå tryckte jag i honom en rimadyl och sa “Vila. Nu.”. Han vilade duktigt under dagen men framåt kvällen tyckte han att nu har rimadylen verkat och att han mådde bra. Igår hoppade han upp i både soffa och säng under oövervakade sekunder och idag har jag släppt på kontrollen och låter honom göra som han vill. Det är skönt att åtminstone se det i tid, nu fick han aldrig jätteont och om några dagar är han förhoppningsvis medicinfri och fräsch igen.

Men. Men vi kommer aldrig att vara den där berättelsen med lyckligt slut som kan postas på FB. “Titta, han var skadad och vi kom igenom det och nu har vi kvalat till SM”. Vi har ingen superhjältestory. Vi är ett evigt pågående projekt utan något slut där alla kan berömma oss för att vårt arbete gett resultat. För somliga är rehab en period som avslutas, för oss är det helt enkelt en del av vardagen. Det blir inga rubriker på det.

One might fall and the other will stand
And one might give where the other won’t bend
The night is bright as the sun

Vi intalas att det bara handlar om ens attityd. Allt går att fixa om du lägger manken till. Det har varit så svårt att acceptera att det faktiskt inte hjälper att jag tänker positivt och anstränger mig. Jag kan inte laga honom. Norrie kommer alltid ha en problematisk rygg oavsett hur många affirmationer jag säger framför spegeln. Fortfarande känner jag att det ändå lite är mitt fel. Med en bättre attityd, med fler affirmationer eller snärtigare mantran så kanske jag kunde laga honom? Trots att jag vet att en trasig rygg skiter i fina ord. Den vill ha simträning, skritträning, cavaletti och ibland rimadyl. Och det får den.

Our lives are made
In these small hours
These little wonders
These twists and turns of fate

Allt är inte bajs. Den här gången blev jag ledsen när Norrie fick ont, men inte i närheten av så ledsen som jag blev i våras. Till viss del beror det på att jag redan pensionerat tanken på honom som tävlingshund och accepterat att njuta av vardagen med honom, men till viss del beror det också på en liten terroristtuss som flärpar runt och sprider svansvift och tandmärken omkring sig. Det är svårt att vara nere med en ballong, och det är möjligt att känna att det fortfarande finns drömmar och planer för framtiden. Norrie är mitt allt, men han är inte längre mitt enda.

The state that I am in

Oh love of mine, would you condescend to help me
Cause I am stupid and blind
And desperation is the Devil’s work, it is the folly of a boy’s empty mind
Now I’m feeling dangerous, riding on city buses for a hobby is sad
Lead me to a living end
I promised that I’d entertain my crippled friend
My crippled friend

Jag lovade mig själv efter röntgen att jag skulle sluta stirra nu. Jag skulle acceptera hans konstiga gångarter som avrundningsfel och köra på så länge han inte visade tecken på smärta.

Det gick, ett tag. Sen började jag räkna trebenshoppssekvenser och tyckte att de ökade. Och nu stirrar jag igen. Stirrar, räknar, stirrar, räknar. Blir orimligt irriterad om jag missar några galoppsprång för då vet jag ju inte. Ja, vad vet jag inte? Spelar det någon roll?

Igår hoppade han upp i soffan och gnällde till när han skulle lägga sig. Den paniken som greppar hjärtat vid ett sådant tillfälle ger fort vika för den större paniken och rädslan; börjar det om nu? Genast: Vilka symptom kan han ha visat de senaste dagarna? Finns det mer? Vad händer nu? Vad gör jag härnäst? Vem finns kvar att fråga om hans problem?

I onödan? Japp. Antagligen hade han trasslat in en klo i filten, för han har inte visat tillstymmelse till ont. Upp och ner på stolar, upp och ner på stenar, fram och tillbaka, hit och dit. Fnitter och nyp i vaden när han har tråkigt på promenaden.

Jag lade in citatet med tanken att Norrie är my crippled friend. Jag undrar dock om det kanske snarare är jag som är the crippled one.

I am I plus my circumstances

För nästan två månader sedan skrev jag att jag accepterade Den Stora Februaritröttheten. Sen blev det tyst. Jag tror att tröttheten har suttit i sedan dess och sitter i än. Jag är trött, så trött, helt enkelt. Och på hundfronten har det varit idel skit och inget roligt att rapportera, så det har varit tyst, helt enkelt.

Vad för skit? Trasig heeler-skit i huvudsak. Norrie började röra sig sämre igen och jag tyckte inte att det hjälpte att vila, novafona etc så jag bokade en veterinärtid för undersökning. Som ett brev på posten fick han diffust ont någonstans kvällen innan och gnällde till när han flyttade på sig. Det höll i sig nästan till veterinärbesöket, där han förstås inte hade ont någonstans, tacksåmycket. Vi fick dock norocarp utskrivet för att se om det hjälpte.

2015-03-07 09.59.57

Det hjälpte finfint för att ta bort ontet när han ställde sig upp, lade sig ner, hoppade upp på och ner från saker. Det gjorde däremot inte direkt någon skillnad alls på hans rörelsemönster. Han var fortsätt hyfsat trebent i galopp helt enkelt.

På onsdag ska vi tillbaka igen och börja med en röntgen av rygg och vänster baktass. Jag är rädd att han ska ha spondylos eller något annat som inte går att bota, och hoppas att han helt enkelt ska ha låsningar i ryggen som stör honom.

2015-02-22 14.46.12

Hund är roligt nästan jämt, eller hur var det? Vi försöker att andas i mellanrummen och jag testar lite vad han verkar klara just nu. Han blev mer trebent dagen efter ett rejält heelwork- och lekpass, men fick inte ont. Idag har vi kört uppletande, så vi får se vad kroppen säger imorgon.

Jag kan inte lova att jag orkar att hålla bloggen uppdaterad ordentligt, men jag ska försöka. Mest av allt vill jag bara säga ett stort, stort tack till alla som är med mig på den här resan och som gör att jag orkar en dag till, och en dag till, och en dag till.

2015-03-10 22.12.03

Believe and act as if it were impossible to fail

Nu har det gått lite för långt mellan postningarna och vår träning har varit ostrukturerad (och stundtals obefintlig). Vi har hunnit börja träna lite heelwork mer strukturerat än hemma i köket, även om det inte blivit många gånger, och Norrie har hunnit bli jättespänd i vänster ljumske som jag fick lossa med massage och novafon. Han har fortfarande tendenser, men det är bättre.

Han får gå mer och mer lös och röra sig som han vill, och ibland dör jag lite i själen för att han börjar hoppa på tre ben. När jag summerar för Marie så låter det ändå hjälpligt positivt, men jag önskar att det gick fortare. Att jag inte tvivlade. Att han inte avlastade det förbenade benet.

I söndags sa jag för första gången att jag kanske tror att det kan gå vägen, att han kan bli återställd. Men det är mycket jobb kvar, många dalar och mörkare dagar.

Den här veckan har det mest blivit soffmys med massage och novafon (jag myser, Norrie är milt skeptisk eftersom han är lite stel). Jag har haft ett par tuffa jobbdagar och hussen har tagit det mesta av promenaderna.

Från och med i söndags får han också grönläppad mussla för att det kanske eventuellt skulle kunna hjälpa knäledens funktion.

The only thing we know about the future is that it will be different

Det har varit ett rejält pendlande mellan svagt hopp och avgrundslös förtvivlan under stora delar av veckan. I torsdags åkte vi till Marie och jag var väl mer eller mindre övertygad om att få en dödsdom (eller åtminstone en trasighet-vi-behöver-kolla-ryggen-dom). Vi kan väl kalla det något av ett positivt antiklimax när hon tittar på honom och säger “Men alltså det här ser rätt bra ut“. Jag har nog börjat hänga upp mig mer på trebenshoppen och inte tittat på det viktigaste, nämligen att han har fått ut steget bättre. Det är inte lika trippigt och kort, även om han är kortare på vänster sida så arbetar han på med benen på ett sätt han inte gjorde tidigare.

Jag citerar Skönheten & Odjuret för mig själv – älskling, såna här saker tar tid – och försöker att acceptera just det. Ibland tänker jag att det ser ju likadant ut som före operationen, men det gör det inte – steget ser inte likadant ut. Nu har han förutsättningarna för att kunna komma tillrätta med trebenshopp, korta steg och avlastande, och det måste få ta tid. Kanske, även om det bär mig emot, lika lång tid som han uppvisat symptom.

Så, senaste veckan i fysschema:

Måndag: Skrittdrag, längre promenad (20-25 minuter, enbart i koppel), 5 min viktmanschetter. Massage och novafon.

Check!

Tisdag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter, kloss- och balansträning.

Check!

Onsdag: Vila. Massage.

Vila och lite massage.

Torsdag: Vattenthreadmill.

Vattenthreadmill 4 + 5 + 4 med kort travpass under femminutaren. Vibb efter.

Masserade och novafonade på kvällen för att se om det kunde hjälpa mot eventuell stelhet efter vattentraskandet.

Fredag: Vila. Massage.

Vilade bara – borde ha masserat med facit i hand!

Jag planerade aldrig lördag och söndag, så de kommer här, lite ad-hoc-planerade:

Lördag: Vila. Massage och novafon.

Check! Vi tog en extra vilodag på inrådan av Marie så han får vila ordentligt efter varje vattentraskpass. Det enda vi gjorde var lite skrittdrag.

Söndag: Längsta promenaden hittills, ca 45 minuter, delvis lös. Massage och novafon.

Halvcheck – vi har promenerat men jag tänkte massera och novafona ikväll.

Ny vecka igen!

Måndag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter (med kroppsvikt!), kloss- och balansträning.

Tisdag: Vattenthreadmill.

Onsdag: Vila. Massage.

Torsdag: Kortare promenader, skrittdrag. Massage och novafon.

Fredag: “Lång”promenad ca 45 minuter, massage.

Lördag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter (med kroppsvikt!), kloss- och balansträning.

Time is the fairest and toughest judge

…så, hur har jag lyckats med veckans rehab? Jorå, ganska okej:

Lördag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Check!

Söndag: 5 min tomma viktmanschetter, skrittdrag, längre promenad (ca 20-25 lugna minuter). Stretching efter varje promenad.

Check!

Måndag: 5 min tomma viktmanschetter, 10 min heelworkträning, kortare promenader. Stretching, Massage!

Check!

Tisdag: Vattenthreadmill.

Check!

Onsdag: VILA. Massage.

Missade massagen här.

Torsdag: Längre promenad (ca 25 lugna minuter), skrittdrag. Stretching efter varje promenad.

Check. Tog en längre promenad och lät honom gå lös en del men påminde om att han helst mest ska gå i trav. Noterade dock att han rörde sig lite kort och stelt av och till, och på slutet var han ganska underställd och ville hellre skritta än trava. Kände igenom honom när vi kom in och insåg att större delen av benet var stelt och ömt. Masserade.

Fredag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Tog helvila på grund av gårdagens stelhet, masserade och novafonade.

Jag lägger till lördag och söndag, eftersom jag inte planerade dem förra veckan och jag blev sen med det här inlägget:

Lördag: Helvila, längsta promenaden runt ljusslingan. Lite massage på kvällen. Definitivt mindre stel i både ben och rygg.

Söndag: Ganska korta promenader, kloss- och balansträning inne.

Ny vecka

Vi plöjer på. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om hans steg – jag pendlar emellan att tycka att det börjar se bra ut och att nästan bryta ihop över att han är kort och underställd. Det är så svårt! Han avlastar lite efter senaste perioden av stelhet, men jag hoppas att det bara är ömma muskler som gett den försiktigheten.

För säkerhets skull så ska jag försöka lägga in fler dagar för vila och återhämtning, även om jag tror att han nog inte kommer att uppskatta det. Vila nu igen?!

Måndag: Skrittdrag, längre promenad (20-25 minuter, enbart i koppel), 5 min viktmanschetter. Massage och novafon.

Tisdag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter, kloss- och balansträning.

Onsdag: Vila. Massage.

Torsdag: Vattenthreadmill.

Fredag: Vila. Massage.

Either I will find a way, or I will make one

Tur att jag inte hann börja felsöka, för nu fungerar det igen!

Varning för texttungt inlägg! Av någon anledning kan jag inte ladda upp bilder till bloggen. Felsökning kommer att pågå så fort jag orkar bry mig 😉

För en vecka sedan lade jag upp en planering för Norries rehab, och det har ju gått lite sisådär att hålla den. Framför allt är det massage och stretching jag missar, för att jag tänker att det är bäst att ta det sist på dagen. Sen går jag och lägger mig och har helt glömt bort det. Skärpning, matte!

Såhär har veckan sett ut:

Fredag: Vilodag! Massage och stretching.

Check! Bra att ha lyckats med första (och lättaste) dagen 😉

Lördag: Gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Stretching.

Check!

Söndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Massage och stretching.

Här blev det ljusslingan med viktmanschetter första biten, sedan en kortare travpaus och sedan drag i skritt i svagt uppförslut. Missade massagen och stretchingen.

Måndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.

Även här fick jag själva fysdelen gjord, med manschetter, skrittdrag, promenad och balanskudde (han står i 2/2-position med baktassarna på kudden) – men missade massage och stretching.

Tisdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, 5 minuter heelworkträning. Massage och stretching.

Här blev det lite annorlunda eftersom jag skulle iväg på regelmöte på BK. Vi gick runt ljusslingan och hann med viktmanschetterna samt en ca 10 minuter lång promenad ute på BK.

Onsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan x2 (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.

I onsdags tyckte jag att han var ojämn i steget och inte riktigt belastade som jag ville. Passade på att massera och stretcha och tog helvila med 10 minuter långa promenader.

Torsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching.

Jag fick en återbudstid till Norsholm i torsdags då de helst ville byta bort tiden på fredag (schemakrock), så här blev det vattenthreadmill som aktivitet. Han blev stretchad på plats.

Fredag: Vattenthreadmill.

Idag är det istället vilodag, men riktigt vila blev det inte. Vi har gått en skön, lugn promenad med lite skrittdrag i uppförsbacke åtföljt av lite stretching och när jag skrivit klart det här inlägget ska jag massera och stretcha lite mer.

Sammanfattning av veckan
Jag kan tycka att han rör sig lite avigt, men börjar acceptera att jag får rehaba en gångart i taget. Skritten ser riktigt fin ut, även om steget inte är helt jämt i vatten så belastar han och använder benet riktigt bra. Traven börjar se vettig ut och han tåar faktiskt ganska sällan in nu. Galoppen, där den dyker upp, ser inte så vacker ut än och det händer att han hoppar steg eller kör trebensrace fortfarande.

Positiva förändringar jag sett är att han bara går ganska skräpigt med täcke, inte ultraskräpigt som tidigare. Han är helt enkelt liiiite längre i steget även när han har äckliga bensnören på sig, och fuskar inte på tre ben eller med slögalopp så ofta. Han har också väldigt lätt för att hoppa upp på och ner från saker, trots att jag inte tänkt mig att han ska göra sånt…

2014-11-01 10.23.10

Ny vecka
Marie tyckte att han rörde sig riktigt bra, ännu lite bättre än förra gången. Även jag kan känna att det kommer muskler på platserna som varit svåra, och jag upptäckte när han duschad efter trasken att han satt ordentliga ryggmuskler igen, framför allt framtill, utan att bli så spänd som han varit tidigare (speciellt i området mellan bröstkorgen och bakbenen). Vi fortsätter i utstakad riktning med rehabverktygen vi har börjat med och ser hur det utvecklar sig.

Lördag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Söndag: 5 min tomma viktmanschetter, skrittdrag, längre promenad (ca 20-25 lugna minuter). Stretching efter varje promenad.

Måndag: 5 min tomma viktmanschetter, 10 min heelworkträning, kortare promenader. Stretching, Massage!

Tisdag: Vattenthreadmill.

Onsdag: VILA. Massage.

Torsdag: Längre promenad (ca 25 lugna minuter), skrittdrag. Stretching efter varje promenad.

Fredag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Enthusiasm moves the world

Den där paniken över att stirra på rörelser och få smärre hjärtattacker varje gång det såg oregelbundet ut nådde sin kulmen i onsdags, då jag cyklandes över campus mötte en kråka som spatserade omkring – och min första tanke var “Den tåar in i rörelse!“. Reality check på den. Kanske lite dags att försöka koppla bort stirrandet innan jag får en ny, fin, vit jacka och ett eget rum…

2014-10-30 08.34.09

Torsdagens rehabbesök hjälpte till att minska stirrapaniken. Marie var väldigt nöjd med hur han utvecklas, musklerna kommer tillbaka fint och även på ställen som har varit notoriskt svårmusklade. Han rör sig tydligen betydligt bättre – och det ser ju jag också, även om jag inte riktigt har lärt mig att inte få hicka när han blir trött och steget faller ur igen. Stegskillnaden höger-vänster har minskat och han jobbar på med att få ut steget ordentligt.

Vi fick en massa nya tips på saker att göra och shoppade nytt rehabkort för vattentrask. Rehabtillägg i försäkringen är himla fina grejer! Jag har försökt att lägga upp en plan för den kommande veckan, och publicerar jag den här kanske jag känner lite krav på mig att inte missa saker.

Fredag: Vilodag! Massage och stretching.
Lördag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Söndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan. Massage och stretching.
Måndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Tisdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, 5 minuter heelworkträning. Massage och stretching.
Onsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan x2 (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Torsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching.
Fredag: Vattenthreadmill.

Rehab är liksom ganska roligt, ändå. Speciellt nu när vi börjar få göra lite saker förutom att gå liiiite längre promenader! Jag plockade hem min lilla balanskudde jag haft att stå på på jobbet eftersom den har små piggar på ena sidan och det är jättenyttig träning för Norrie med ojämnheter under tassarna.

Mindre roligt är att Norrie har insett att han inte längre är i helvila, och låter som… ja, ett brandlarm, och det ofta och mycket. Uttråkad! Göra! Mer! Det effektivaste verkar vara att ge ben som kräver en massa tugg, så jag har bunkrat upp med både lamm-, nöt- och renditon.

Den där röda då? Ja, hon har mest legat på latsidan 😉 Men! Idag tog jag mig samman och åkte till Rusta och insåg att deras slalom kostar 149 kr just nu. SCHWEEEEEEEEET, så att säga. Så nu har Zumi ett eget slalom! Imorgon tänkte jag premiärträna att springa rakt fram i en breeeeeeeeeed allé mot godisburk – rosettjaktsettan är ju redan i januari…

To him who is in fear everything rustles.

Egentligen så sammanfattar väl rubriken hela inlägget – beroende på med vilka glasögon du ser världen så kommer dina upplevelser färgas av det.

Jag har stirrat på Norries steg så länge. Ärligt talat är jag helt skadad och borde antagligen tas ur bruk, för varje liten förändring är som knaket av en bruten gren bakom ryggen i skogen i mörkret. Hjälp!

Visst vet jag att Norrie vattentraskade igår. Visst vet jag att vi gick hela vägen runt ljusslingan idag. Trots det blir jag omedelbart rädd när jag ser att han tåar inåt när han skrittar inne. I rättvisans namn borde han väl ändå få avlasta lite när han gått ett vattenpass plus en längre promenad…

2014-10-18 18.34.03

Idag började jag novafona lite försiktigt och fokuserade mest på ryggen. Han gav inga reaktioner på det, så där verkar det inte sitta så mycket spänningar.