Ann-Sofie fotade, så ni får till och med lite bilder på mattes viftande och på en Norrie som springer så fort att öronen floppar

Norrie fick springa med sned bom på hindren vilket innebar att han inte behövde hoppa alls utan kunde flyta på. De andra, lite större vovvarna hade pinnen upplagd på båda sidor, men där är vi inte riktigt än

Tisdag och onsdag kväll gick i freestylens tecken med koreografikurs och tävlingsträningskurs. Under koregrafikursen satsade vi mest på att schabbla runt med vårt program för klass 2, men såhär i efterhand har det börjat lossna och jag har fått en massa nya tankar kring saker som inte fungerade under kursen, och delar av programmet har tagit form! Norrie får en massa pluspoäng för hur duktig han var på att vara tyst under passiviteten. Under de här två kurstillfällena var han i stort sett gnisselfri och lugn. Skönt att få vila öronen!

Tävlingskursen gav i sin tur en massa nya funderingar, speciellt kring skällandet som jag har en lite ambivalent inställning till. Jag har testat att stoppa och lägga honom när han skäller till, men då eskalerade bara skallen för att han blev osäker på om han gjorde rätt över huvud taget. Det fungerar att belöna tätare, men det stressar mig lite för att jag känner att jag måste ”skynda att belöna” innan han skäller, och det är jobbigt att gå på helspänn. Den bästa metoden för tillfället verkar vara att träna svåra saker, och belöna lugnt, och då och då bryta upp med lekbelöning. Samtidigt vill jag inte fokusera för mycket på skallen, för då tappar vi mycket av glädjen i träningen, jag blir spänd och uppstressad och tycker att hela freestylen är jobbig. Vi tränar ju, trots allt, framför allt för att ha kul tillsammans.

Jag märker också att jag så lätt fastnar i att han måste vara uthållig. Han måste tränas på att gå hela program kontinuerligt. Han måste kunna koncentrera sig utan belöningar. Men… Det är ju inte riktigt sant. Har han bara rätt belöningsförväntan och tillräcklig kondition så kommer han att orka jobba en längre stund utan belöning också, även om vi inte gör det jämt.

Eftersom det är tävling snart, har Zumi mest fått flyta med och vara avundsjuk. Jag tror att det är den lämpligaste uppladdningen för henne, och hittills har hon svarat rätt bra på lockelsen. Förhoppningsvis har jag en övertaggad hund på måndag!

För att bryta av från den något intensiva freestyletrenden under tisdag och onsdag, så träffade jag agilitygruppen igen i torsdags för lite allébågslalom och några framåtövningar. Det är fint hur jag går in i varje övning i gruppen med en känsla av att det kommer att gå åt skogen, och får panik när det gör det… Torsdagens panik handlade främst om att Norrie inte hoppade, utan sprang runt, hindren på en helt vanlig framövning. Skrik, panik och nära tårar – inte för att han inte utför det som jag förväntade mig, utan för att oron att han skulle ha ont och inte ville hoppa grep mig omedelbart. Vi har ju kört framövningar förut!

…Vi har kört framövningar förut. Det som skilde sig det här gången var ju bara det faktum att han hade 30cm höga hinder, och inte bommar på marken, och jag över huvud taget inte talade om för honom vad han skulle göra. Såhär i efterhand kan min panik verka en liten smula överdriven, men det är ju å andra sidan alltid lätt att vara efterklok. De andra var ju förstås lite mindre panikslagna och föreslog att jag skulle köra samma sak men med lägre bommar så han kände igen övningen. Ja, då gjorde han ju förstås som tänkt…

Idag har det också blivit mycket hund. Vid halv nio imorse checkade vi in hos veterinären för ögonlysning för den lilla knorrhunden. Zumi fick hänga med och väga sig, och vovvarna ligger nu på 8,7kg (Zumi) och 7,4kg (Norrie). Hon var nog ganska lättad när hon fick gå till bilen igen utan att ha behövt någon undersökning!

Norrie skötte sig himla fint idag, vilket möjligen skulle kunna ha någonting med min egen sinnesstämning att göra. Ögonlysningen har jag aldrig oroat mig för, eftersom hans föräldrar är DNA-testade, och precis som jag trodde så var han alldeles fri. Bra med lite statistik till heelerklubben! Och jämfört med Zumi var han så grymt lätt att droppa ögonen på! När han kom ur bilen igen på parkeringen hemma så satt han och kiiiiiisade och tyckte att det var ganska skönt att komma in i ett dunkelt sovrum ett tag.

Jag stack iväg en liten sväng på veckomöte och åt ohemula mängder äpplekrans från Mohlins. Så ohemula mängder att jag inte var hungrig när jag kom hem igen vid lunch, utan packade in hundarna i bilen och gjorde Tornby osäkert. Norrie behövde följa med för att jag skulle prova ut ett BoT-nättäcke, och Zumi sa att hon ville följa med så då fick hon det. På Tornby hittade jag en skuggig, sval parkeringsplats under Hööks och drog in för att se hur många konhinder de kunde tänkas ha. Och tänka sig att de hade precis lagom många, och 20% rabatt på hundsortimentet! Fem konhinder fick följa med mig hem och jag har redan testat att ställa ut alla i trädgården och fnulat med avstånden för att få till ett bra cavaletti till Norrie, vilket visade sig vara svårare än jag trott! Sen råkade vi kanske köra lite rundningar också, innan vi tog en skön solpromenad över hygget.

Det bästa med konhindrena är att fem stycken plus bommar går ner i en blå IKEA-kasse modell liten! Nu ska här tränas hoppteknik och bakbensstyrka, kan ni tro!

Det känns att jag är lite stressad just nu, av tävlingarna som tornar upp sig och av tävlingsledarplanerandet. Jag har så ont om tålamod och varvar upp för så lite! Jag hoppas att det känns bättre och bättre ju närmare vi kommer tävlingen, så att tävlingsdagen bara handlar om glädje, och inte om nerver.

It’s clear as mud and nearly twice as thick
It’s out of reach and heavy as a brick
It’s quick to make a notion of your overgrown emotion
And it’s getting so much louder every day

Vad blev det shoppat då? Jomensåhära. Från Foderbilen blev det två småsäckar av JW small breed adult i väntan på att de ska komma i större säck, en hårdare kong att frysa in mat i och lite belöningsgodis (Ziwi Peak och Let’s Bite). På Djur och uteliv fick jag äntligen tag i ett par Overshoe till mina Icebugs så jag kan ha dem inne på LHU, och så blev det förstås lite ben och påfyllning av VH – och slutligen ett täcke till Norrie. Det är införskaffat med baktanken att han troligen kommer att bredda sig lite till innan han är färdig, samt att det är bra om det går in ett BoT-nättäcke under såsmåningom (eller en tröja ), så det blev storlek 36. Jag provade det på Zumi när vi kom hem, men hon ska faktiskt ha ytterligare en storlek större för att det ska sitta helt bra. Hon får följa med och prova ut sitt eget täcke när hon konvalescentat klart

Förutom det råkade jag lägga en beställning på hundböcker i fredags, som ytterligare motivator att ta mig bort från datorn då och då. En agilitybok och en bok om hundens språk och tankar av Per Jensen som är etologiprofessor på LiU, och jag händelsevis fick höra en föreläsning av då han var i studion och spelade in den till en distanskurs. Jag skulle vilja hitta en bra inspirationsbok om freestyle också, men har inte hittat någon skriven efter regeländringen. Någon som har tips?

Jag har insett att det här med ben till Zumi är en hel vetenskap. Hon vill bara ha små, eller redan intuggade, ben. Det går dock att lura henne till att äta större ben genom att erbjuda dem med bara en liten bit synlig. Är de goda nog så går de ner även när hon insett att de ju är större än typ två centimeter Annars kan man låta Norrie ”tugga in” benet lite och sedan ge henne det och ge honom ett otuggat. Han är inte så petig, kan man säga…

Vi besökte mässan i helgen och jag satt bänkad framför freestyle-SM. Det var häftigt att få se nästan hela freestyleeliten samlad på ett ställe. Det är lite tråkigt att sporten fortfarande är ganska liten, men det finns gott om talangfulla ekipage på väg upp genom klasserna så det är ju ingen risk för att sporten är på utdöende.

Det hanns med lite shoppande också, även om det blev begränsat till varsitt reflexkoppel till hundarna (orange resp rött), en massa äckelgodis (aka torkade onämnbara djurkroppsdelar), några tuggben och två klickrar. Som vanligt är pop-up-burarna i rätt storlek slut och jag hittade ingen bra bädd att ställa under mitt datorbord, så det blev en hyfsat billig resa.

Jag funderade på att köpa ett Hurtta värmetäcke till Zumi, men de var inte billigare på plats än i butik. Det får nog bli en liten shoppingtur när hon har kommit hem istället eftersom Norrie ärvt hennes täcke och jag inbillar mig att hon kanske kan tänka sig att röra sig framåt i ett täcke som sitter bättre på henne. Vi kan väl i alla fall leva på hoppet här? Det kommer att bli ganska mycket väntan i kalla lokaler för henne under vintern, och hon håller på att fälla ur efter valpkullen så jag tror att hon kan behöva ett täcke ibland.

Efter en lång dag på mässan var jag trött, och efter en lång dag med Wille var Norrie trött. Så vi traskade bort till Valla ridhus för lite freestyleträning i dammet, eftersom jag fortfarande inte riktigt fattat det där med att man kanske ska ta det lugnt och inte utsätta sin unghund för svåra störningar när den redan är trött och har lättare för att göra fel.

Som tur är så har ju inte heller Norrie fattat det, så vi tog oss igenom träningen utan katastrofer. Det märktes att han var trött, så jag använde det roligaste i världen – agilityleksaken och en minigriiiiiiis och så körde vi lite freestylekedjor och avslutade med några sitt-stanna-skicka-på-leksak-övningar. Däremellan peppade vi Karin och tittade på duktiga ekipage och vilade. Det blev ett bra slut på en lång dag.

Och, som avrundning på det hela, play. Ja, med andra ord lek, ungefär som vi brukar. Alltså flippar vi ur ganska bra båda två

Idag har matte varit iväg och handlat delar till en kontaktfältsbräda. Efter lite sågande, sandpapprande, klippande och limmande så är det enda som kvarstår att montera stegpinnarna. Dessvärre gick det inte att spika i dem utan att borra först, så det får vänta tills imorgon. Jag valde med flit en smal bräda (20 cm) med baktanken att jag har en liten hund där 20 cm räcker – det kommer med andra ord kännas som rena motorvägen för honom på vanliga agilityhinder senare. Det blir lite smidigare att flytta runt på en smalare, och därmed lättare, planka.

Och för att få fason på det hela skulle jag plocka fram min telefon och kolla vad jag hade för bilder i den. När jag kände efter så låg den inte i magfickan, så jag reste mig upp för att hämta den. Efter tre steg hittade jag den – i byxfickan. Så jag tog tre steg tillbaka till datorn igen, och hittade av en händelse mina tofflor som jag förstås skulle ta på mig. Så jag lade ifrån mig telefonen, bökade på mig tofflorna, satte mig bekvämt.

Och letade efter telefonen i magfickan igen. Och tänkte ställa mig upp och gå och hämta den igen. Efter några förvirrade sekunder så hittade jag den ungefär 20 cm från min högerhand.

Nu när telefonen fint ligger framför mig kan jag konstatera att den inte innehåller några bilder jag är intresserad av, så mitt sidospår var tämligen onödigt…

Ska vi återgå till rubriken? Rubriken åsyftar att jag bad Kalle ”att ta några kort på mig i mina nya tröjor ihop med Norrie”. Som alla förstår så blev Kalle förstås ganska entusiastisk och riggade blixtar runt oss så vi kände oss som ett smärre åskoväder. Dessutom lyckades vi inte få någon bild på ryggen av tjocktröjan, som liksom var något av det intressantaste, men sånt händer ju när man blir lite carried away så att säga. Det är med andra ord Karl Mikaelsson som tagit bilderna här nedanför:

Jag plockade fram min egen kamera när vi kom in efter kvällssvängen eftersom jag kom på att vi inte visat upp något av de nya halsbanden på en vettig bild. Norrie fick agera modell och jag tog exakt två bilder för att få en som jag ville ha den

För att fortsätta vara oerhört agil och hoppa mellan ämnena värre än en påtänd gräshoppa så kan jag berätta dagens känslopendlingar angående klädpaketet i en facebookstatus:

Jag fick först en avi och blev JÄTTEGLAD. Råkade sedan få syn på ”Hämtas tidigast 2011-11-14″ och blev deppat och upprört emokid. Jag impulsbeställde ett kilo JellyBellys dessutom, som tröst för att jag skulle bli tvungen att vänta på mitt paket. Sedan impulspaketsökte jag och insåg att paketet faktiskt borde vara i Ryd, och ringde Ryds spel&tobak och fick veta att det faktiskt var i Ryd och blev istället superduperWOHO. Ohoj så tröttsamt det kan vara att vara jag! Men win win, tröjorna idag och JellyBellys på måndag!

Ska vi agila lite till? Orkar ni det? Jag har nämligen lagat Norries tyggris idag. Han har för länge sedan haft ihjäl grymtandet, men idag lyckades han tugga upp ett fint hål i den. Och vad passar då bättre än att operera ut grymt-skaparen och laga den med en ny plastpåse och en massa packtejp? Jag fick klippa upp grisen lite för att kunna stuva in den igen, men med lite gul sytråd lyckades jag få ihop den, och än så länge lever faktiskt till och med grymtandet Filmen blev ett ganska ordentligt antiklimax, för Norrie gör det Norrie är bäst på – tar grisen och lägger sig och tuggar kärleksfullt på den. Inga tokrus här inte. Ni får i alla fall ett galenheelerskutt i början!

Over, and out!

Mjorå. Den var allt skojsig, denna hära.

Förutom leksaken kom jag på något vis hem med ännu mer godis. Varför vet jag inte – Norrie får nästan bara sitt torrfoder ändå. Dessutom lade jag närmare 2500 kr på ett par skor med sulor och ett par bra funktionsstrumpor. Hoppsan.

Så vad blev det då? Tja, allt på bilden samt tre I-clicks och ett armband till dem. Självklart glömde jag ju dem när jag lade fram allt för att fota det… Hur som helst, från vänster: Två 80x100cm plädar, en fodrad softshelljacka, utställningskoppel och halvstryp (som inte stryper) till Norrie, två tältstolar (dock från Biltema på väg hem), en popupbur från Agria (större än jag tänkt mig, men den typen av bur jag ville ha var slut i alla storlekar mindre än generisk st bernhard), en vattenleksak, en Griiisen, en snörboll med snöre, en kampis med pip, en pälspipis, en flappyko, en mjuk aktiveringsboll och tio beef-sticks.

Man skulle kunna säga att kortet har gått varmt idag. Det skulle inte vara en överdrift. Men jag har också lyckats få tag på i stort sett allt jag tänkt på att jag skulle vilja ha (och typ arton leksaker till, de är ju numera förbrukningsvaror) och är himla nöjd. Nu är vi redo inför heelerspecialen nästa helg, med snyggt koppel och allt! Jag övervägde att köpa nytt utställningskoppel till Zumi också eftersom jag tappat bort hennes halsband men hittade inget snyggt, och tur var det – för vad hängde i garderoben när jag kom hem om inte just det halsbandet?

Hursom, vi var ju inte där enbart för shoppandet. Vi var också där för att titta på heelers! Det var hyfsat många anmälda tyckte jag, speciellt hanar. Det var blandad kompott – bruna, svarta, tippöron, ståöron, högställda, lågställda, grova och smäckra. Pytte-pytte-Mini var ensam valp och fick BIR-valp med fin kritik

När vi kom hem plockade jag fram allt vi handlat för att föreviga det. Det innebar också att montera loss en av leksakerna ur Norries mun, och följande hände under fotograferandet:

Jag var ju också tvungen att prova utställningskopplet till nästa helg när jag ändå hade det framme. Titta så söt han blev! Och alldeles vindögd av trötthet…

Ungefär fem minuter senare hade den lilla gett upp hoppet om att orka leka med leksaken. Den funkar ju att sova på också.

Jag och Kalle slog våra kloka huvuden ihop och byggde dator. Jag ansåg förstås att jag skulle bygga den själv, men eftersom jag aldrig läser manualer fick jag ju vackert fråga Kalle om alla möjliga kontakter. Det imponerade mig att han visste svaren på allt, tills han talade om att han helt enkelt läste i manualen…

Vi gjorde nog om kabeldragningen tre eller fyra gånger för att få allting både rätt och hyfsat prydligt. Behovet av prydlighet kan man ju kanske diskutera eftersom ingen ska titta i lådan i alla fall, men det är en fördel om inga sladdar ligger ivägen för fläktarna eller blockar luftflödet på andra sätt.

Det här är det bästa – nätagget från Fractal Design kom i en egen liten gympapåse! Så sött att jag var tvungen att ta ett kort på det Både nätagget och chassit är från Fractal Design för övrigt, medan övriga bitar är mer ett hopplock av saker som håller temperaturen hjälpligt nere

Efter monteringen var jag tvungen att ställa Sithka och Olive brevid varandra för en liten jämförelse. Olive är ett stort svart monster i jämförelse, men ganska lagom hög att ha fötterna på ändå – trots att jag inte borde ha dem där eftersom det finns en fläkt och strömknappen på ovansidan så kan jag ju inte låta bli…

En enda sak flyttades från Sithka till Olive efter monteringen, nämligen mitt SoundBlaster Audigy SE – ett ljudkort alltså. Jag har ett 5.1-system (där jag bara har 3.1 inkopplat) som behövde lite fler kontakter än som fanns på moderkortet. Kalle var snäll och rsync:ade min hemkatalog från de gamla diskarna under gårdagen då jag var borta på möhippa, så idag har jag installerat program och redigerat bilder så jag blivit alldeles trött i control-fingret

I torsdags blev det därför beställning av nya datordelar att bygga Sithka 2.0 av (eller kanske Olive? Får se om det slutar kännas som Sithka när allt är utbytt). Eftersom problemet i huvudsak är värmen i lådan så blir det ett nytt chassi, och när jag ändå beställde kunde jag lika gärna slänga med moderkort, processor, nätagg, minnen och två nya diskar, så det blir en alldeles ny dator inifrån och ut. Jaja, ni undrar varför jag inte köper en färdig dator när allt ändå skulle bytas? Ett ord – windowslicens Sen är det också himla roligt att bygga sin egen dator, det får mig att känna mig nördig och lite kunnig trots att det brukar sluta med att jag sticker mig med piggarna på moderkortet eller måste kalla in Kalle för att få loss någon skruv…

Nåja, ny dator beställdes och allt utom chassi fanns redan i lager. Chassit skulle preliminärt komma in samma dag som jag lade beställningen, men när jag tittade idag har datumet blivit framflyttat – till 18:e juni! STÖN! Inte heller mitt andra alternativ i chassiväg kommer in förrän då. Det blir tillbaka till ritbordet och leta ett tredje chassialternativ. Så länge min stationära dator är nere så är jag bildbehandlingsdatorlös, och det står jag inte ut med till den 18:e juni!

Väl ute på Biltema så var det första jag hittade ett kort, lätt, svart valpkoppel. Förvisso såldes det i set med en liten sele och allt sades vara för katt – men även med selen var det väldigt biligt jämfört med vad ett koppel skulle kosta på en hundbutik, så det fick följa med. Sen går man förbi byggavdelningen när man ska handla kabellist, och vad hängde där om inte världens sötaste, smala fina spårlina, listigt utklädd till kakelsnöre? Den fick förstås också hänga med…

På stallbutiken hittade syster världens bästa belöningsgodis (enligt mig, får se vad vovvarna säger); tunt strimlad torkad kyckling, mjuk och böjbar och lätt att dela i mindre bitar. Klart en påse sånt var tvunget att följa med hem! …och en klicker. Och en fästingplockare att lägga i bilen eftersom det bara blir styckmord när jag försöker ta dem med fingrarna. Och lite VH valpefor…

Efter vår lilla shoppingtur, som blev lite större än planerat, tog jag tag i kabelsäkrandet, och nu är alla åtkomliga kablar insnurrade i sånantdär spiralkabelskydd i plast från Biltema. Det står nog inte pall så länge för vassa valptänder, men förhoppningsvis länge nog att vi hinner upptäcka om det gnags på sladdarna och montera loss ett stycke valp.

Hamsterkollektivet börjar bli redo för att bli hundbostad igen. Godisburkarna är påfyllda och framställda, leksakslådan är sorterad och kablarna är säkrade. Nu sticker jag till Lund och sen är det fredag!!!