You’re Never Fully Dressed Without A Smile

Just nu är det lite mera upp och lite mindre ner, lite mindre stress och lite mera lugn. Det pendlar mycket fram och tillbaka nu – mycket hopp och förtvivlan, precis som man kan förvänta sig av de sista motiga vintermånaderna innan det äntligen, äntligen, äntligen blir vår.

Kanske, kanske är det på väg att bli vår nu? Idag värmde solen så jag kände mig överklädd i fleecetröja och gräset tittar fram på flera fläckar även om det allt har fått en hel del hjälp av fjärrvärmeledningarna under marken… Det bidrar, hur som helst, till att det är lite närmare till ett leende än tidigare. 🙂

2014-02-03 16.59.11

Jag var ensam ute på HU idag. Ja, hundarna var med förstås, men annars var det alldeles tyst och stilla. Det är få, så få dagar kvar av tiden på HU som vi känner det idag, så det gäller att passa på. Insikten slog mig att det i år inte blir någon vårsäsong på HU. Det spelar ingen roll hur fort snön töar bort från planerna i år, för de är inte “våra” längre. Jag har stort förtroende för planerna HUs styrelse har jobbat med, men det förändrar ju inte att våren inte blir som tidigare vårar. Det kändes lite sorgesamt, när jag tänkte på det.

Inlägg ska avslutas positivt, ni kanske minns? Jäpp. KF-träningen gick finfint, Norrieson var tämligen strålande, Zumi fick testa tunnel och spontant hopp över hinder och vågade till och med gå över balansen två gånger. Modigt för en liten shiba som tycker att det mesta som faller under “agility” är ganska äckligt.

Jag har också hämtat en tröjleverans från USA idag. Det här är min nya hundträningströja… 😉

Manic Monday

När man vaknat för ungefär tjugofjärde gången och klockan bara är 05:50 är det ganska lätt att ruttna på att försöka sova och helt sonika gå upp trots att mängden sömn under natten garanterat inte ens når upp till sex timmar. Klockan 06:10 imorse satt jag vid datorn och läste eye-trackingartiklar istället, med baktanken att jag helt enkelt får sova ikapp senare. En såpass tidig morgon med dålig sömn i ryggsäcken blir sällan sådär superbra, och jag hade ungefär fyra tusen i-landsproblem redan innan jag stökade mig ut till cykelförrådet och den stundande, bävade, prokrastinerade turen upp mot campus.

2014-01-13 08.33.13

Ingen kan vara nere med en ballong, och ingen kan heller vara gnällig och sur när det råder underbart vinterväglag på corson. Nästan inga snö- eller iskanter och modden var djupfryst och tätpackad och lättcyklad. Jag andades lite frostluft innan jag gick in på jobbet och kände hur humöret höjdes åtminstone några steg.

Jag och Norrie är dock lite på kollisionskurs varje gång det kommer snö. Har ni någon aning om hur bra snö är att nosa i? HELT FRIKKIN FANTASTISK!! hälsar Norrie och spenderar hela promenaderna med näsan fastlimmad i backen. Matte tycker att vi ju liksom är ute på promenad tillsammans, så kan han lyfta på näsan i några sekunder och vara lite social? Och så går matte och blir irriterad och spänner sig och så blir vovven som i ett trollslag ännu mer nosig… 😉 Vi lyckades vända till rätta på våra konflikter hyfsat idag i alla fall, genom att leka stjäla-bollen-ur-mattes-ficka-brottning. Nå, tills Norrie satte sig för att bajsa mot en pinne. Och riktigt gniiiiiiiider baken fram och tillbaka… och han var inte helt bra i magen. Vovve fick gå på mycket kort koppel hem och spolas med täcke och allt i badkaret!

Nu syns Zumi bra på promenaderna och slipper reflexvästen. Win, tycker hon, som avskyr kläder.

2014-01-13 18.04.49

På kvällssvängen var vi jätteöverens och hade jätteroligt, med pip-ringen och godisar och trick och fnitter. Tja, tills det dök upp en annan hund från ingenstans… Det gick som tur var bra, var en snäll hund och Norrie brötade inte förrän jag ryade i (och han skulle backa upp, synd bara att det var honom jag röt åt.), så memo to matte är att andas försiktigt och jollra till sig hunden istället för att bli arg. Inte helt lätt kanske när man blir lite uppskrämd. Såg aldrig ägarna dock, undrar var de var…

Annars har vi mest sprungit lite på kontaktfältsbrädan. I brist på agilityväder ute får man göra vad man kan av det man har att tillgå 😉

2014-01-13 20.00.51

You Wear It Well

Ja, så kom då vintern. Skoningslöst, ofrånkomligt och fullständigt. Det är lika bra att vara ärlig: jag kunde inte hjälpa det. Jag gick och storflinade hela morgonpromenaden trots att det blåste snö i nacken och näsan rann. Det var så. Himla. Vackert. En snabb jämförelse av morgonpromenaden på lördagen och på söndagen:

2014-01-11 09.56.49

2014-01-12 10.16.28

Norrie och bollen lekte kurragömma bland träden.

2014-01-12 10.08.17

Zumi paddlade på kaninflärpen. Och på snön. Och på Norrie. Och på mig.

2014-01-12 10.07.56

När vi kommer fram till porten så skakar Norrie, som alltid, av sig snön. Och Zumi, som alltid, står helt handikappad och översnöad så matte får borsta av henne.

2014-01-12 10.28.53

Idag stod det “träna” i mitt schema, efter gårdagens vilodag. Jag hade tänkt mig att åka till Campushallen och köra lite nacke/axel/ryggövningar och kanske brottas med att löpband (förra gången fick jag bara kryphastighet och jag är sugen på revansch…), men snön påminde mig om de många minusgraderna som väntar i veckan. Vad är svårt att göra när det är många minusgrader? Precis, offroadspringa! Så jag klädde på mig en massa kläder och tog med mig Norrie och så lufsade vi ungefär 2,5 km i skogen hit och dit på stigarna. Förutom att jag var tvungen att stanna och vänta in Norrie som fastnat någonstans vid ett tillfälle så var han ett ganska bra springsällskap, den lilla. 🙂

2014-01-12 10.10.25

Lite hjärngympa har vi hunnit med också. Norrie tränade vinka så han blev alldeles suddig. Det är ju inget fel på entusiasmen, kan man säga! Däremot kanske det skulle vara önskvärt med lite högre frustrationströskel 😉

2014-01-12 13.25.02

Nu i veckan kom min nya t-shirt från Threadless via Ann-Sofie! Är den bäst eller är den bäst?

2014-01-11 16.12.11

Inspirerad av t-rex-carnivoren på tröjan kompakterade jag lite kartong till kartonginsamlingen. LIKE A DINOSAUUUUUUUUR.

2014-01-12 13.03.49

Sen tittade vi på snön en gång till. Den här gången i mörker, i åtta minusgrader och matte instoppad i fleecekläder och Norrie i frostjacka. Alltså, okej då. Jag accepterar dig, snö. :heart:

2014-01-12 16.41.42

2014-01-12 16.48.45

Light and day

Mitt bloggande följer en tydlig mall. Först hittar jag en låt som kan illustrera det jag vill säga, vars låttitel jag använder som rubrik. Sen plockar jag lämpliga citat ur den för att belysa det jag försöker få fram i texten.

Det är lite omständligt att göra så, eftersom det hänger på att jag hittar Den Perfekta Låten. Vilket i sin tur förstås gör att en hel del blogginlägg förblir oskrivna eftersom jag tappar bort mig mellan webbläsare, Spotify och mina egna tankar. Så, för att dagens inlägg inte ska bli borttappat så tänkte jag vara bakvänd – idag skriver jag rubriken sist och låter tankarna tänka utan påverkan från låtcitat. Jepp! Vi får se om jag kommer ihåg att sätta rubrik på det sen 😉

Vi börjar med bilden ovan. En pepp Norrieplutt som säger åt matte att skärpa ihop sig och ge honom lite ost och ett ärligt leende. Matte var nämligen störnervös när vi tränade i Motala-hallen som Linköpingstävlingen i november kommer att gå i. När matte blir nervös så stoppar hunden nosen i backen för att lugna henne, och det gör inte matte sådär jättelugn kan man väl säga. Men med lite ost och en boll kunde matte skärpa ihop sig lite och jorå, det finns en del att jobba med fortsättningsvis kan man säga…

I helgen har vi inte varit så förskräckligt produktiva sett till grenspecifik träning. Hundarna har mest… varit hundar och stökat runt i skogen och tiggt mat. Zumi tyckte att det var oerhört slitsamt och ville inte gå upp imorse 😉

Och det förstår man ju, det är tungt att sitta och stirra på husse långa stunder bara för att han stekte fläsk.

Jag och hussen har varit och shoppat lite. På K-Rauta hade julbelysningen kommit fram, och det fanns flera deltagare i tävlingen mest smaklösa dekoration. Personligen tyckte jag nog att den knasiga glitter-snögubben var lite halvsöt faktiskt.

Det blev dock ingen julbelysning, utan en sovrumsbelysning. I flera ÅR har jag velat ha en wake up light, och nu blev det av. Den lyser ganska ordentligt och står så placerad i sovrummet att jag nästan kan tro att ljuset kommer från fönstret. Vilket kanske bara gör det ännu värre att gå upp och inse att det är dödsmörkt ute. 🙂