Actually, I wear the nail polish to hide how grubby my nails are

Jag har googlat och konstaterat att det finns väldigt lite skrivet om nagelstämpling på svenska som inte är från ett företag. Företag är ju förstås väldigt förtjusta i sina egna produkter, och jag känner att råd från en fellow nagelstämplare liksom väger lite tyngre. Någon som har testat lite olika produkter och kan tipsa om vad som verkar fungera bra. Så – jag tänkte göra det!

Vad är nagelstämpling?
Jag besvarar det med en video. Youtube har varit min bästa kompis i mitt nagelstämplande!

I den här videon kallar hon nagelstämpling för Konad Stamping. Konad var ett av de första företagen som började sälja stämpelkit med plattor, nagellack, stämplar och skrapor. Det finns dock många, många, många fler företag som gör alla dessa produkter och jag har ganska lite Konadprodukter. Du kan också blanda produkter från alla möjliga märken utan problem.

Stämpel och skrapa
Jag började stämplandet med en liten stämpel från Depends nagelstämplingskit. Den fungerade helt okej och fjädrar ganska lagom för att få ut motivet på hela nageln utan att kladda till det. Dock är den lite skrovlig i ytan och allt nagellack förs inte över till nageln. När jag fick en slätare stämpel ihop med en beställning av plattor från eBay bytte jag till den. Till vänster, Dependstämpeln, till höger, stämpeln utan märke från eBay:

2014-12-13 19.10.37

När jag lärt mig att göra klistermärken av stämplarna, beskrivet längre ner i inlägget, så beställde jag några extra stämplar från eBay för att ha många att använda till det, och fick i den försändelsen två XL Squishy. De behövde filas lite försiktigt med en nagelfil för att nagellacket skulle fästa, men är i gengäld väldigt smidiga att få jämna, fina designer med. De andra stämplarna i seten är tyvärr lite för hårda för att vara bekväma att stämpla med, men fungerar utmärkt för att göra klistermärken.

2014-12-13 19.08.03

Som skrapa använder jag en enkel plastskrapa, men det finns andra som föredrar metallskrapor eller kreditkort. Det är nog en smakfråga vilket en tycker fungerar bäst.

Grundlack
De flesta av mina grundlack är från Depend. De finns nämligen i väldigt många färger och i små flaskor, så varje färg blir inte en så stor investering. De täcker generellt helt okej men jag tycker att de torkar långsamt.

2014-12-13 19.12.05

Mitt bästa lack är ett vitt (Alpine Snow) från O.P.I. Det täcker helt på två lager, torkar fort och håller bra. O.P.I. är ganska mycket dyrare än Depend, men för ljusa färger har jag insett att dyra lack sparar mycket frustration eftersom de täcker ordentligt på få lager.

Stämpellack
Jag har hittills testat tre olika tillverkare av stämpellack – Konad, Depend och Mundo de Uñas. Konads och Depends lack är ganska likvärdiga, och täcker helt okej. Jag tycker dock att det är för lätt att råka smeta ut dem när jag lägger på topplack, vilket är ungefär vansinnesirriterande. Mundo de Uñas vinner med hästlängder i mina ögon, för det är mycket kraftigt pigmenterade lack, som, om du stämplar fel, är ganska lätta att skrapa bort när det har torkat så du kan göra om en design utan att ta bort allt lack på nageln. De är också mycket mindre benägna att smetas ut av topplacket, till och med när jag slarvar lite med appliceringen.

2014-12-13 12.38.31

Även BornPretty har stämpellack och jag har beställt två därifrån för att testa dem.

Jag har testat att använda mina vanliga lack som stämpellack, men det fungerar lite sisådär. De täcker helt enkelt inte tillräckligt bra för att få rätt färger. Depends metalliclack har jag haft bäst resultat med.

Stämpelplattor
Oj, det finns många…! De första beställde jag billigt från eBay, men urvalet där var oftast få en hög blandade plattor, och när jag blev mer intresserad ville jag veta bättre vilka motiv jag köpte på förhand och ville ha fler helnageldesigner (och i större format, den platta jag har med helnageldesigner från eBay har för små fält för att täcka mina naglar trots att de är ganska smala). Jag hittade då BornPretty och MoYou London.

2014-12-13 12.27.09

BornPretty har mestadels de små, åttkantiga stämpelplattorna med varierande motiv (helnageldesigner, småmotiv, plattor med hel design etc) och jag har för tillfället sju plattor därifrån. Kvaliteten är helt okej och hittills har alla fungerat bra att stämpla ifrån. Jag har också beställt deras nya fyrkantiga plattserie med olika motiv, där varje platta är mer i storlek med MoYou Londons plattor.

2014-12-13 19.43.14

MoYou var kärlek vid första ögonkastet. Plattorna är djupt etsade och med intrikata, vackra motiv i en uppsjö av varianter. Jag har för närvarande plattor från Fairytale, Festive, Hipster, Scholar och Punk collection. Det jag tycker mest om med MoYou är variationen – Punk har feministsymboler och dödskallar, Hipster har Instagramikon och converse, Scholar har grundämnen och molekyler, Fairytale har sagoelement och vackra mönster och Festive har allt du kan tänkas behöva för samtliga högtider.

2014-12-13 19.44.13

MoYou har oftast två storlekar på sina helnageldesigner, en vanlig platta och en XL-platta. XL-designerna är alldeles för stora för mina naglar, men de vanliga är liiite lite för smala för mina tummar. Det handlar dock bara om några millimeter, så det är nog bara jag som lägger märke till det.

2014-12-13 20.00.10

Klistermärken
Enfärgade stämplar är ju snyggt, men det går att göra flerfärgade! Nedan har jag samlat en playlist som visar på tre olika sätt att stämpla flerfärgade designer på naglarna. Jag har inte testat att måla direkt på stämpeln och sedan stämpla av det på nageln, utan bara haft på topplack och tagit loss det som ett klistermärke. Jag har testat att stämpla på en plastpåse, och det var fel sort, för det lacket gick inte att få bort. 😉

Jag använder ett prickverktyg för att fylla i mönstren och sedan en pincett för att peta loss dem från stämpeln. Kom ihåg, TÅLAMOD – försöker du peta loss det för tidigt blir det bara pannkaka av alltihop.

Tips och bra prylar

  • Jag tycker att det lättaste sättet att rengöra plattorna på är med en liten sminkpensel och nagellacksborttagare. Jag har testat bomullspads (men då riskerar en att få remover på naglarna och förstöra det en just målat) och bomullspinnar (funkar bra på plattor som inte är så bra etsade, men hopplöst på MoYous), men tycker alltså att pensel fungerar bäst. Jag torkar sedan plattan på lite hushållspapper så den är torr inför nästa motiv. Nagellacksborttagare fungerar bättre än aceton, som avdunstar så fort att den lämnar en beläggning på plattan.
  • Spara ett gammalt kredit- eller körkort och använt att blanda färger på!
  • Tejp är jättebra för att rensa stämpeln på eventuella kvarvarande nagellacksrester, och också för att rensa nagelbanden när du stämplat.
  • Målar du utanför när du målar med baslack? Jadå, jag med. Hela himla tiden! En bomullspinne doppad i nagellacksborttagning är lätt att manövrera för att få bort enstaka fläckar utan att råka ta bort lack från nageln.
  • Makeup-svampar är jättebra för gradienter! Du kan antingen måla direkt på svampen eller dutta ut färg på plastkortet och blanda lite innan, beroende på hur skarp övergång mellan färgerna du vill ha.
  • En nagelfil är bra att ha, inte bara för naglarna utan t ex för att fila till ytan på en lite för blank stämpel.
  • Mät dina naglar och klipp ut måtten i ett papper. Det gör det mycket lättare att se hur mycket av mönstret som ryms på nageln.
  • Applicera topplack på stämplade naglar är svårt. Träna! Och titta på det här youtubeklippet.

You’re only given a little spark of madness. You mustn’t lose it.

Allt i mitt liv handlar inte om Norries rehab. Nå, ja, okej, det mesta i mitt liv handlar om Norries rehab. Men det händer faktiskt att jag går ut i världen som en bara delvis helt knasig människa och gör andra saker än stirrar på min hund (och förbipasserande kråkor).

Till exempel har jag, sedan bröllopet, blivit lite förtjust i att måla naglarna. Det började med två grundlack, två stämpellack och några stämpelplattor och urartade till en en besatthet inte långt därefter. Jag är inte helt säker på vad som hände, men just idag har jag naglar med blå-lila gradient och rosa stämplade motiv och en ganska detaljerad plan för nästa veckas naglar som involverar att jag suttit och ritat med ett prickverktyg på en stämpel för att få fler färger i samma motiv. Det finns ett bra citat om sånt här, och det är “Well, that escalated quickly“.

Ett axplock:

PhotoGrid_1415388629904

Jag har också, åtminstone lite, kommit igång med min egen fysträning igen. Till största del tack vare #crewagilityrunners som föreslår aktiviteter som jag är dum nog att säga ja till. En sådan aktivitet var TRX klockan sju imorse och jag vill hävda att det är träningens fel att jag varit sjukt förvirrad resten av dagen. Det har varit allt ifrån att gå för att hämta datorn och komma ner med bara strömsladden till att försöka låsa upp en (öppen) toalettdörr på jobbet med nyckeln till kontoret. Vimsigt, helt enkelt! Tur att det är helg nu.

Jag och Zumintrollet har påbörjat agilityutbildningen! Än så länge har hon bara sprungit rakt fram i en kanal fyra gånger så bred som henne själv en gång, men slalomet är åtminstone påbörjat. 😉 Innan regelmötet på BK i tisdags passade jag på att träna hindersug och hojt vad roligt vi hade! Lilla shiban som sällan har bråttom i livet tryckte på som in i den och flöööög hinder som om hon aldrig gjort annat (nåja, hopptekniken är definitivt urkass). Tre hinder på rad? Inga problem! Rakt fram över till godisskålen och inga tendenser att springa bredvid. Hon fick senare ett litet tokryck och drog IGENOM en tunnel!

Ja, ni läste rätt. Zumi. Sprang. Frivilligt. Och. Spontant. Genom. En. Tunnel.

Behöver jag säga godisregn? Hurra vad rolig hon är! Älskar den attityden! Det bara sprakar om henne när hon kommer ner på agilityplanen, för hon vet att allt går ut på att springa som tusan och få massa godis.

Modigheten har spridit sig till andra delar av livet också. Häromdagen hoppade hon upp i knät för första gången i sitt sexåriga liv! Hon kan också, numera, hoppa upp i sängen utan att ha en matta att hoppa ifrån – oftast, i alla fall 😉

2014-11-02 10.24.47

Vi har skaffat en ny medlem i Hamsterkollektivet som är liten, platt, rund och ganska ofta kör fast på trösklarna. En liten iRobot Roomba har fått flytta hit och ser till att det är hyfsat rent i lägenheten utan att vi behöver lyfta så många fler fingrar än att hjälpa till lite när den käkat upp en strumpa mitt under sängen till exempel.

2014-11-07 21.13.36

Igår var jag åhörare på kurs med WAO-tema, som fokuserade på de två specialgrenarna Snooker och Gambler som förekommer på just World Agility Open. Jag gillar hur de får mig att tänka om hur agility funkar och verkligen jobba med optimala linjer och bästa vägen. Och vem vet, kanske kanske om Norrie blir hel… Kanske kanske testar vi i alla fall att delta på något uttagning någon gång?

2014-11-06 18.28.44

Jag har hunnit med en del annat också, som att jobbresa lite, klippa lugg, äta sushi och tycka om det, misslyckas med 3D-utskrifter och råka köpa en ny mobil. Ja, faktiskt, råka. Den var orange.

Om jag ska vara lite allvarligare så var den orange, med mer lagringsutrymme för appar, bättre batteri och fungerande GPS jämfört med min gamla, och mitt abonnemang gick ändå ut nu. I övriga avseenden är den nästan identisk med den gamla Sonyn, vilket är ett toppbetyg – de är underbara små telefoner.

Just ja, en sak till kan den nya som den gamla inte kunde: Lägga till dinosaurier i bilderna!

2014-11-07 14.48.30

Dag 1+2: Seromfria framsteg

Jag har på något vis lyckats ge mig själv lite för mycket saker att göra. Det är kanske ingen stor ovanlighet, men just nu känns det som att det kanske är någon sak för mycket. Jag håller andan och kör på, för somliga saker ligger ganska nära i tid och när de är över är det en sak mindre kvar på listan.

I måndags funderade jag på hur många fler motgångar jag skulle tåla, och idag är det onsdag och jag står fortfarande upp, så fler är väl svaret. 🙂 Jag börjar bli förkyld och är ganska trött, men jag är inte knäckt och har inte skrikit på någon än. Det går nog, det här också.

En kort rapport om Norries tillstånd är på sin plats, och han är på uttråkat humör, tycker inte längre att benet gör ont och har börjat stödja lite på det. Han varierar sin dödstråkiga burexistens med 5 minuter långa promenader runt dungen utanför uteplatsen. Det är förmodligen en syn för gudar när Norrie kommer glatt skuttandes på tre ben i hög fart och jag efter, pendlandes mellan “hjälp, jag vill inte råka dra i honom så han trampar fel” och “hjälp, så här fort borde han nog inte röra sig“. Ja, jösses…

Hittills har han inte utvecklat något nytt serom, vilket bådar gott för läkningen. Dessvärre har han heller inte bajsat, vilket bådar dåligt för mattes sinnesro. Magen är igång dock, att döma av de fisar han släppt… Det kommer att bli balansgång de kommande veckorna, att hålla honom stilla nog för lugn läkning och samtidigt rörlig nog för att hålla igång magen. Han får dock enbart torrfoder just nu samt rejäla mängder psylliumfrö för att hjälpa den så mycket som möjligt. Han har också fått en hel del hudtugg, så jag tycker att det liksom borde vara väldigt fullt i magen.

Slutligen så har hans nya sele kommit, varmt efterlängtad! Det är en sele från merny.se, måttbeställd Y-sele med dubbla knäppen för magbandet. Och – den ligger banne mig still! Alla, och då menar jag ALLA, selar jag provat på Norrie hittills glider snett baktill, men den här verkar ligga riktigt bra och stilla. Jag tror att jag mätte halsen i generösaste laget, men dragpunkten blir rätt och jag kan dessutom pressa in ett tunt täcke under vid behov. Och så är den så härligt färgglad 😉

We Come Running

Vi fortsätter att nörda. Igår nördade vi Turf genom att ta över hela universitetet (och förlora det igen några timmar senare) på en underbar vårpromenad full av solsken och mild vårvind. Hundarna liksom bara gick och log för att de kände att matte hade lite ro i kroppen efter ett bra bosupass och var tillfreds med livet i solen. Fint värre!

2014-03-12 15.13.23

När husse kom hem med bilen lastade jag in hundarna och lastade dit hussens cykel som behövde besöka cykelveterinären för kedjebyte. Granne med cykelveterinären ligger Arken Zoo, så båda hundarna fick följa med in en sväng var och titta runt lite. Norrie är, som alltid, jobbigare att ha med sig eftersom han är rätt dåligt miljötränad… Allt är lite läskigt och spännande och läskigt och måste hålla koll på aaaaaallt. Jag är också mer spänd – för han är ju hanhund och TÄNK om han skulle vilja kissa någonstans?! Zumi och jag gliiiider runt i jämförelse.

Det egentliga skälet till att vi besökte Arken Zoo var att jag visste att de hade sånadär ballongtossor till små hundfötter som behöver hållas rena och torra, och jag har en sådan hundfot i flocken för tillfället. Zumi har fått fiskkänningar av att jag hade fiskfoder (som var nöt- och grisfritt, till Wille) i samma ficka som det vanliga torrfodret (som är fiskfritt, men innehåller nöt och gris, till Zumi) och en av tassarna har fått en blärkig svampinfektion.

“Socks to be you” sa jag till Zumi och fnissade högt åt min egen vitsighet. Sen insåg jag att jag tagit på skon på fel fot.

2014-03-12 22.03.08

Soon they’re gonna know
The sound, the sound, the sound
When we come running

Vi åkte till Biltema också. Okej, mest jag – hundarna fick stanna i bilen och äta upp benen vi köpte på Arken. 😉 Biltema är typ bästa galen-hundnörd-affären! Vad sägs om två meter rörisolering och fyra elastiska sättafastcykelnpåcykelhållarenstroppar? Vad man får? Två bumps som ligger still på hindret mellan repetitionerna, förstås! 😀

2014-03-12 18.45.04

Idag testade vi riggen på A-hindret och det fungerade precis så utmärkt som man kan tänka sig. Norrie kör med en bump och jag tror att jag hittade rätt plats för den nu, lite lägre än förra passet så han springer upp till nocken, tar två språng ner till kontaktfältet och sedan ett språng ner på marken. Det känns som att vi börjar få rätt plats på träffarna nu och att det är dags att peta upp hindret den sista halvdecimetern och plocka in det i kombinationer. Spännande värre! Bumpen får vara kvar länge, tänker jag, för att befästa rutinen och få in muskelminnet på hur han ska röra sig över hindret.

Inför dagens pass nervade jag lite, dels över vårt fortsatta runningarbete, dels över att träna med (såvitt vi vet) höglöpande tik. Men sånär som på lite större gnällighet i passiviteten så var det faktiskt inga problem! Förutseende som jag någon gång ibland är så hade jag en griiiiiiis som fortfarande grymtade och en påse kokt lever med mig, och alltså, jag undrar om det finns något som toppar en griiiiiis?

All The Small Things

För en gångs skull kom jag ihåg presentkort när jag åkte ut till tornby! Woop woop! Så jag tog på mig spenderarhatten (eller valfritt annat spenderarplagg) och gick lös på först Djur & Uteliv och sedan Arken Zoo. Tydligen var jag mest ute efter bra backupgodis, sånt som alltid kan ligga i väskan 😉 Förutom sånt blev det en 16-pip-gris och lite bajspåsar och tugg (för hundarna har ju absolut inte en hel frys full av olika beniga bitar av lamm, t ex).

2014-03-07 19.42.49

Norrie hämtade pipgrisen ur påsen det första han gjorde. VILL. HAAAAAA.

2014-03-07 19.39.38

Ser ni något bekant på alfa-godis-förpackningarna förresten? Kalle gjorde det… Varumärkesintrång?

2014-03-07 19.44.21

För att motivera att jag köpt ännu mer tugg så fick hundarna lammrevben till middag. Det knapras nöjt här under bordet!

But It Did

Det förbereds för födelsedag i huset! Det är den yngsta och yvigaste och ivrigaste i flocken som fyller år alldeles alldeles imorgon. Idag, en dag för tidigt men på Kaias födelsedag, blev det därför helt traditionsenligt födelsedagsagility! Vi fick dock inte riktigt det väder vi hade förväntat oss…

We are standing silent in a stupor at the sight
Gazing on with glazy eyes apart
Oh, you couldn’t ever see, it couldn’t ever be
This couldn’t ever happen but it did

För inte kan det komma snö nu? Nej? Och ändå var det precis det som hände. Från enstaka regndroppar, till små hårda snökorn, till snöflingekluster stora som en handflata. Som tur var så smälte ingen av hundarna av lite nederbörd, så vi sprang agility som om det inte alls snöade på tvären. Zumi fick vänta i bilen för att inte bli helt översnöad och verkade rätt nöjd med det…

Snöagility!

Snöagility!

Snöagility!

Snöagility!

Mellan turerna gömde vi oss under A-hindret för att få lite skydd från snön. Mide hade börjat löpa, men Norrie hade inte riktigt tid för henne när det fanns godis och bollar och agility att pyssla med. Däremot var han gnälligare än vanligt, vilket matte har ganska ont om tålamod med…

Snöagility!

När vi gått av hundarna skulle jag bara byta täcke på Norrie, skaka av snö från min jacka och luvan på min fleecetröja och åka hem. Jag hängde därför jackan över min väska så den skulle få torka lite och tänkte att fleecetröjan skulle räcka att åka hem i – bilen är ju varm. Och precis när bagageluckan gick igen så insåg jag att bilnyckeln… var i jackan.

Tur i oturen får väl sägas att mobiltelefonen låg i benfickan på byxorna och inte i jackan, så jag kunde ringa Leona och Kalle, så han blev upphämtad hemma och utkörd till BK med en nyckel till… Lite ytterligare tur i oturen var att jag trots allt hade en tjock fleecetröja på mig och hundarna var i bilen inslagna i varsitt täcke, skyddade från snö och vind. Jag fick vackert spendera en stund ute och kontemplera mitt misstag och vara tacksam för att det trots allt var dåligt väder och inte en varm sommardag, för då hade jag förmodligen varit tvungen att slå in en ruta för hundarnas skull.

När Kalle kommit och låst upp bilen var det rätt skönt med sätesvärme och torra vantar! Väl hemma väntade en stor klump nötlever som jag skar i mindre bitar och mixade ihop med äggula och rismjöl och pytsade in i ugnen – födelsedagsbarnet behöver ju en kaka! 😉 Norrie hjälpte till med disken:

2014-03-02 18.29.33

Nu däremot, tänker jag bara dricka te och läsa i Expeditionen, som jag råkade få med mig hem från förmiddagens shoppingtur.

You’re Never Fully Dressed Without A Smile

Just nu är det lite mera upp och lite mindre ner, lite mindre stress och lite mera lugn. Det pendlar mycket fram och tillbaka nu – mycket hopp och förtvivlan, precis som man kan förvänta sig av de sista motiga vintermånaderna innan det äntligen, äntligen, äntligen blir vår.

Kanske, kanske är det på väg att bli vår nu? Idag värmde solen så jag kände mig överklädd i fleecetröja och gräset tittar fram på flera fläckar även om det allt har fått en hel del hjälp av fjärrvärmeledningarna under marken… Det bidrar, hur som helst, till att det är lite närmare till ett leende än tidigare. 🙂

2014-02-03 16.59.11

Jag var ensam ute på HU idag. Ja, hundarna var med förstås, men annars var det alldeles tyst och stilla. Det är få, så få dagar kvar av tiden på HU som vi känner det idag, så det gäller att passa på. Insikten slog mig att det i år inte blir någon vårsäsong på HU. Det spelar ingen roll hur fort snön töar bort från planerna i år, för de är inte “våra” längre. Jag har stort förtroende för planerna HUs styrelse har jobbat med, men det förändrar ju inte att våren inte blir som tidigare vårar. Det kändes lite sorgesamt, när jag tänkte på det.

Inlägg ska avslutas positivt, ni kanske minns? Jäpp. KF-träningen gick finfint, Norrieson var tämligen strålande, Zumi fick testa tunnel och spontant hopp över hinder och vågade till och med gå över balansen två gånger. Modigt för en liten shiba som tycker att det mesta som faller under “agility” är ganska äckligt.

Jag har också hämtat en tröjleverans från USA idag. Det här är min nya hundträningströja… 😉

Manic Monday

När man vaknat för ungefär tjugofjärde gången och klockan bara är 05:50 är det ganska lätt att ruttna på att försöka sova och helt sonika gå upp trots att mängden sömn under natten garanterat inte ens når upp till sex timmar. Klockan 06:10 imorse satt jag vid datorn och läste eye-trackingartiklar istället, med baktanken att jag helt enkelt får sova ikapp senare. En såpass tidig morgon med dålig sömn i ryggsäcken blir sällan sådär superbra, och jag hade ungefär fyra tusen i-landsproblem redan innan jag stökade mig ut till cykelförrådet och den stundande, bävade, prokrastinerade turen upp mot campus.

2014-01-13 08.33.13

Ingen kan vara nere med en ballong, och ingen kan heller vara gnällig och sur när det råder underbart vinterväglag på corson. Nästan inga snö- eller iskanter och modden var djupfryst och tätpackad och lättcyklad. Jag andades lite frostluft innan jag gick in på jobbet och kände hur humöret höjdes åtminstone några steg.

Jag och Norrie är dock lite på kollisionskurs varje gång det kommer snö. Har ni någon aning om hur bra snö är att nosa i? HELT FRIKKIN FANTASTISK!! hälsar Norrie och spenderar hela promenaderna med näsan fastlimmad i backen. Matte tycker att vi ju liksom är ute på promenad tillsammans, så kan han lyfta på näsan i några sekunder och vara lite social? Och så går matte och blir irriterad och spänner sig och så blir vovven som i ett trollslag ännu mer nosig… 😉 Vi lyckades vända till rätta på våra konflikter hyfsat idag i alla fall, genom att leka stjäla-bollen-ur-mattes-ficka-brottning. Nå, tills Norrie satte sig för att bajsa mot en pinne. Och riktigt gniiiiiiiider baken fram och tillbaka… och han var inte helt bra i magen. Vovve fick gå på mycket kort koppel hem och spolas med täcke och allt i badkaret!

Nu syns Zumi bra på promenaderna och slipper reflexvästen. Win, tycker hon, som avskyr kläder.

2014-01-13 18.04.49

På kvällssvängen var vi jätteöverens och hade jätteroligt, med pip-ringen och godisar och trick och fnitter. Tja, tills det dök upp en annan hund från ingenstans… Det gick som tur var bra, var en snäll hund och Norrie brötade inte förrän jag ryade i (och han skulle backa upp, synd bara att det var honom jag röt åt.), så memo to matte är att andas försiktigt och jollra till sig hunden istället för att bli arg. Inte helt lätt kanske när man blir lite uppskrämd. Såg aldrig ägarna dock, undrar var de var…

Annars har vi mest sprungit lite på kontaktfältsbrädan. I brist på agilityväder ute får man göra vad man kan av det man har att tillgå 😉

2014-01-13 20.00.51

You Wear It Well

Ja, så kom då vintern. Skoningslöst, ofrånkomligt och fullständigt. Det är lika bra att vara ärlig: jag kunde inte hjälpa det. Jag gick och storflinade hela morgonpromenaden trots att det blåste snö i nacken och näsan rann. Det var så. Himla. Vackert. En snabb jämförelse av morgonpromenaden på lördagen och på söndagen:

2014-01-11 09.56.49

2014-01-12 10.16.28

Norrie och bollen lekte kurragömma bland träden.

2014-01-12 10.08.17

Zumi paddlade på kaninflärpen. Och på snön. Och på Norrie. Och på mig.

2014-01-12 10.07.56

När vi kommer fram till porten så skakar Norrie, som alltid, av sig snön. Och Zumi, som alltid, står helt handikappad och översnöad så matte får borsta av henne.

2014-01-12 10.28.53

Idag stod det “träna” i mitt schema, efter gårdagens vilodag. Jag hade tänkt mig att åka till Campushallen och köra lite nacke/axel/ryggövningar och kanske brottas med att löpband (förra gången fick jag bara kryphastighet och jag är sugen på revansch…), men snön påminde mig om de många minusgraderna som väntar i veckan. Vad är svårt att göra när det är många minusgrader? Precis, offroadspringa! Så jag klädde på mig en massa kläder och tog med mig Norrie och så lufsade vi ungefär 2,5 km i skogen hit och dit på stigarna. Förutom att jag var tvungen att stanna och vänta in Norrie som fastnat någonstans vid ett tillfälle så var han ett ganska bra springsällskap, den lilla. 🙂

2014-01-12 10.10.25

Lite hjärngympa har vi hunnit med också. Norrie tränade vinka så han blev alldeles suddig. Det är ju inget fel på entusiasmen, kan man säga! Däremot kanske det skulle vara önskvärt med lite högre frustrationströskel 😉

2014-01-12 13.25.02

Nu i veckan kom min nya t-shirt från Threadless via Ann-Sofie! Är den bäst eller är den bäst?

2014-01-11 16.12.11

Inspirerad av t-rex-carnivoren på tröjan kompakterade jag lite kartong till kartonginsamlingen. LIKE A DINOSAUUUUUUUUR.

2014-01-12 13.03.49

Sen tittade vi på snön en gång till. Den här gången i mörker, i åtta minusgrader och matte instoppad i fleecekläder och Norrie i frostjacka. Alltså, okej då. Jag accepterar dig, snö. :heart:

2014-01-12 16.41.42

2014-01-12 16.48.45

Light and day

Mitt bloggande följer en tydlig mall. Först hittar jag en låt som kan illustrera det jag vill säga, vars låttitel jag använder som rubrik. Sen plockar jag lämpliga citat ur den för att belysa det jag försöker få fram i texten.

Det är lite omständligt att göra så, eftersom det hänger på att jag hittar Den Perfekta Låten. Vilket i sin tur förstås gör att en hel del blogginlägg förblir oskrivna eftersom jag tappar bort mig mellan webbläsare, Spotify och mina egna tankar. Så, för att dagens inlägg inte ska bli borttappat så tänkte jag vara bakvänd – idag skriver jag rubriken sist och låter tankarna tänka utan påverkan från låtcitat. Jepp! Vi får se om jag kommer ihåg att sätta rubrik på det sen 😉

Vi börjar med bilden ovan. En pepp Norrieplutt som säger åt matte att skärpa ihop sig och ge honom lite ost och ett ärligt leende. Matte var nämligen störnervös när vi tränade i Motala-hallen som Linköpingstävlingen i november kommer att gå i. När matte blir nervös så stoppar hunden nosen i backen för att lugna henne, och det gör inte matte sådär jättelugn kan man väl säga. Men med lite ost och en boll kunde matte skärpa ihop sig lite och jorå, det finns en del att jobba med fortsättningsvis kan man säga…

I helgen har vi inte varit så förskräckligt produktiva sett till grenspecifik träning. Hundarna har mest… varit hundar och stökat runt i skogen och tiggt mat. Zumi tyckte att det var oerhört slitsamt och ville inte gå upp imorse 😉

Och det förstår man ju, det är tungt att sitta och stirra på husse långa stunder bara för att han stekte fläsk.

Jag och hussen har varit och shoppat lite. På K-Rauta hade julbelysningen kommit fram, och det fanns flera deltagare i tävlingen mest smaklösa dekoration. Personligen tyckte jag nog att den knasiga glitter-snögubben var lite halvsöt faktiskt.

Det blev dock ingen julbelysning, utan en sovrumsbelysning. I flera ÅR har jag velat ha en wake up light, och nu blev det av. Den lyser ganska ordentligt och står så placerad i sovrummet att jag nästan kan tro att ljuset kommer från fönstret. Vilket kanske bara gör det ännu värre att gå upp och inse att det är dödsmörkt ute. 🙂