Vovvarna har gjort mig sällskap i soffan idag. Skönt att de står ut med mattes hängiga dagar!

Just nu är de ute på en lite raskare och längre tur med husse och jag suktar efter att följa med, men skulle bara hosta och ha mig.

Det känns avigt, men inte så stressigt, att träningen går så mycket på lågvarv. Jag börjar verkligen längta efter att sätta igång med Zumi och dona med Norries andra program, vilket är en skön känsla. Träningssuget har lyst med sin frånvaro ett tag. Men när matte frisknat till sätter vi fart!

Innan jag gick och lade mig igår såg det ut såhär i soffan. Mina myshundar hopgosade på samma ställe! Nåja, Zumi låg där först och Norrie invaderade hennes personliga sfär. Men ändå! Tidigare idag såg det nämligen ut på liknande sätt:

Ja, Zumi har tävlingspsykologiboken som huvudkudde… Men det innebär också att jag vågar ha den inom synhåll, och till och med läsa i den, numera! Vi gör framsteg!

På promenaden var båda hundarna sugna på lite träning, och Norrie hängde glatt i leksaken till och med medan jag belönade Zumi. Dutti kamphund! Roligt hade vi och som vanligt gick han lös nästan hela promenaden. Jag ska dock börja koppla upp utanför dörren så han slutar dra in i köket och sedan upp i soffan utan att ha fått tassarna torkade innan…

De senaste två dagarna har gått i promenerandets tecken. Jag och vovvarna (Norrie lös, Zumi i koppel) har varit ute i skogen och gått så lite på stigar som möjligt. Norrie har glänst med att uppföra sig finfint lös och vara jättepepp på alla balans- och kroppskontrollsövningar jag kastat åt honom.

Zumi är dock den som glänst mest. Så glad, så pigg, och så modig! Lilla tösen som inte riktigt vet om att hon har en bakdel har fått lite lättare stubbar att stå med alla fyra benen på, och vågade till och med trampa upp med framtassarna på en fryst, prasslig presenning vi hittade i skogen idag. Modiga, modiga shiban! Att Norrie kunde klättra upp med alla tassar och balansera överskuggas liksom lite av Zumis framsteg

Båda vovvsen har också varit med på promenad ihop med Åsa, Signe, Lovis och Kaia. Zumi var överlycklig och försökte i koppel att paddla samtliga hundar i ansiktet, till inte samtliga hundars lycka Norrie fick efter lite panikande från matte spurta runt lös och skötte det faktiskt väldigt fint. Inte alltför mycket ohyfs, och mycket glatt springande ihop med Kaia. Jag märker att jag tar för givet att han ska vara som Zumi var i samma ålder, trots att han har någon form av förighet och faktiskt bryr sig om var matte är

Ikväll har vi både hunnit med att träna valpagility på HU och att bygga ihop vår soffa! Valpagilityn gick alldeles fint, och jag blir så glad över hur han läser mig. Så länge jag har koll på vart jag vill och tänker igenom min handling, så svarar han verkligen exemplariskt (utifrån förutsättningarna, förstås, som inte är så komplicerade än ). Sötaste korvhunden vad han kan! Även de avslutande freestylemomenten kändes helbra, han ville verkligen jobba trots att han var trött. Heja Sir Korvaton!

Åter till soffbygget. Vovvarna övervakade förstås, Norrie stundom från mitt knä eftersom han var för trött för att sitta själv

En soffa som kräver såhär mycket packmaterial kan ju inte vara annat än GINORMUS, eller hur? Ja, det är Norries öron som sticker upp nere till vänster…

Norrie bestämde att soffan var färdig ett tag innan matte och husse ansåg den färdig. Han mutade in det bästa hörnet och bäddade ner sig!

Äntligen färdig soffa! Ja, den var verkligen ginormus också… Vad tror ni, kommer jag också att få plats i den, eller kommer Zumi att lyckas expandera på hittills oanade sätt så att den blir fullsatt ändå?

Norrie har gett sitt seal of approval på den här soffan. *stämpla med tassen*

Ungefär såhär såg gårdagkvällen ut, och större delen av dagen. Zumi sov, Norrie sov, och jag roade mig med mina nya stickringar. Allting har med andra ord gått bra med Zumis kastrering såhär långt, och hon är faktiskt ganska pigg, i stort sett som vanligt. Jag försöker tala om för henne att hon har strikta förhållningsorder, men jag misstänker att det inte riktigt går in. Hon har redan börjat försöka smyga sig nerför trappstegen utanför lägenheten så hon ska slippa bli upplyft och omkringburen…

Norrie har varit jätteduktig och försiktig med Zumi, med lite hjälp från matte när han blir lite väl glad. Han har vackert fått gå korta 5-10 minutersrastningar idag och framåt kvällskanten märktes det att det kröp i honom av otålighet så då tog vi en längre och raskare promenad medan Zumi stannade hemma och passade Kalle (eller om det var tvärtom, svårt att avgöra med de två ). Turen gick längsmed tvåånhalvan och sedan in på den nermörka femman. Det var underbart att stanna till en stund och bara lyssna på trafikbruset utanför skogen och ”centrera sig” lite. Jag har alltid så bråttom på promenader där jag har en bestämt slinga att gå, och behöver bryta hetsen framåt ibland.

Ja, sticka var det. Jag har fått hem ett set stickringar från Slöjd-detaljer som jag donat med. Tanken är att sticka tröjor till hundarna, för att tvinga mig bort från att sitta och vara uttråkad och stressad framför datorn. Det är inte i sig en dålig sak att sitta vid datorn, men jag märker att jag lätt blir uppstressad av att inte komma på något att göra men har svårt att slita mig. Stress är aldrig bra, så nu testar jag att distrahera mig lite med stickandet.

Den ganska långa tuben som syns en bit upp är ett minne blott. Jag är notoriskt bra på att underskatta mina hundars storlek och insåg när jag måttade att den till och med blev lite tight på Norrie. Så efter att ha repat upp trehundra varv så har jag under dagen kommit en bra bit på en tröja i storleken större, där jag använde den näst minsta ringen för att sticka kragen och porterade sedan över stickningen på den större ringen för att sticka kroppen. Jag har just passerat frambenshålen så nu är det bara att gasa på!

Nu ska jag gå och göra de sovande vovvarna sällskap ihop med min stickning

När vi kom dit var Nathalie och Ayax på plats, och plötsligt ramlade det in bilar också. Det visade sig att en grupp människor skulle träna blankvapenstrid(!) på grusplanen, men eftersom de inte var så många så flyttade vi oss bara lite längre ner så vi kunde träna ändå.

Lo and behold – trots att både Frida med Ronja och Leona med Mide droppade in så kunde min lilla spunk hålla sig i skinnet och jobba! Lite distraherad var han, men matte laddade upp med roligaste agilityleksaken och en pipande Kong Wubba, och så torkat kycklingkött. Och lillhunden ville så mycket, så mycket. Så mycket att han faktiskt gav skall ett par gånger, men det kändes ändå kontrollerat på något sätt. Hellre några skall för att han springer i 310 km/h och bara vill, vill, vill, än för att han är osäker på om han gör rätt och undrar om matte kommer att bli arg snart. Han jobbade som en galning trots de enstaka skallen, så jag belönade helt enkelt när han varit tyst en liten stund efter ett skall.

Matte bromsade i tid med freestylen och bestämde att det var dags för lite ringträning. Den gode herrn springer fot och tittar på matte… Men det kan vi ta, det är ju ändå sista utställningen nu Och så fint han uppförde sig på bordet! Han visade tänder och stod ganska still under hanteringen, och dog inte ens när Frida kände på testiklarna! Hipp hurra vilken duktig plutt! Efter det drog vi fram agilityleksaken igen och firade lite

Igår hade vi en liten photoshoot för att Malin ville se bilder på hur Norries front ser ut. I give you – frontstudien!

Nu ligger han äntligen och sover under mitt skrivbord. Då har vi idag tagit tre träningspass inomhus plus en kortare och en längre promenad utöver kissturer, leksaksdödande och Zumiterroriserande. Nåja, han låg ju faktiskt och vilade med matte i säkert en dryg timme vid lunch.

Vad har vi hunnit träna på idag då? Jorå, såattesåhärdå. Vi har:

1. Arbetat på stimulikontroll och stadga i ligg. Det går sisådära – sitt och ligg är nästan samma sak säger den lilla grodan, och hoppar upp och ner mellan dem. Mot slutet låg han faktiskt ner och låg still med blicken fast när jag steppade runt och viftade med godis.
2. Börjat lära in rulla runt. Nu är jag glad att jag har två kommandon för att ligga ner! Eftersom ligg är att ligga ner och ligga still och strunta i händerna, använde jag lägg dig, belönade liggandet och ledde honom sedan genom rullandet med ett par godisbitar. Efter ett par vändor börjar han nästan fatta hur han ska följa godishanden, men det är en bra bit kvar än.
3. Apporttränat för LK1. Än så länge har jag inte riktigt flyttat in det i utgångspositionen, utan kör det mest sittandes mitt emot. Försöker länga tiden han håller och befästa stadgan, samt få honom att hålla stadigare då han kan släppa om jag försiktigt försöker ta den utan att säga släpp eller klicka.
4. Klosstränat för att få in bakdelstänket i ingångar och förflyttningar. Med hjälp av först ledning och sedan handtecken så kan han nu glida in i position alldeles på egen maskin, dock inte utan vårt microlock än. Egentligen skulle jag vilja ha en ännu lite mindre kloss att träna på, för det känns som att han ändå hamnar lite för långt bort när han trampar runt microlocket?
5. Tränat på att ligga still och inte lägga sig i träningen med Zumi. Just idag valde jag att fortsätta med apportgreppandet med henne, vilket mest resulterade i fler bitmärken i apporten och inte så mycket framsteg, men Norrie låg still även om han ljudade en smula, med lite längre intervall mellan belöningarna.
6. Inte lika strukturerat: rundat några träd, följt targethand, lite passivitet utanför gatuköket med matte och lite två ben (stå på bakbenen).

Utöver det har vi tagit en långpromenad i Valla och runt universitetet ihop med syster och Wille. Norrie tramsade runt både i koppel och lös och var lite väl döv både här och var, men lyssnade när det gällde så han kan väl få godkänt ändå. Han badade i vallgraven ihop med Wille och Zumi tittade på och bjöd faktiskt upp till lite lek med honom innan hon kom på att hon var hungrig och kom och tiggde godis. När vi traskade hem över campus så märkte jag att någon (läs: husse) lärt Norrie att det är jättebra att hoppa upp på bänkar, för han skulle banne mig upp på varenda en.

Jag har tänkt tanken att börja lägga spår åt Norrie och ta upp spåren på aktiveringsnivå (läs: skita i de där förbaskade pinnarna och bara lägga roliga spår) med Zumi. Någon som har lust att dra med mig ut så det blir av? Jag har gott om klöv och blod för viltspår också, vilket jag tyvärr tappade sugen på nu när Zumi blev dräktig igen och inte kunde gå anlagsprov.

Zumi tuggar apportbock
Foto: Karl Mikaelsson



Men… men… JAG VILL NU!
Foto: Karl Mikaelsson



Här ska det egentligen vara två videor på Norrie som rullar runt och klosstränar (dock inte samtidigt, vilket kanske vore en syn annars), men all form av uppladdning går dödsmördarsegt idag, så ni får hålla tillgodo med bilder och löftet om att filmerna kommer.

]]> http://dory.nu/index.php/2011/09/18/my-duracell-doggie/feed 11 http://dory.nu/index.php/2011/08/30/my-rainy-day http://dory.nu/index.php/2011/08/30/my-rainy-day#comments Tue, 30 Aug 2011 15:47:14 +0000 Linnea http://dory.nu/?p=2231 Idag har vädergudarna inte sparat på vätan. Som tur är så har jag hundar som tål vatten, för det hade varit himla jobbigt om de helt sonika smält när jag tagit ut dem i blötan. Nu klarade vi oss utan sådana missöden och kunde istället ta en promenad i en genomblöt, lerig och tämligen tom rydsskog tillsammans.

Av någon anledning så känns det som att mina hundar uppför sig som bäst när det regnar. Det kanske är jag som har annan inställning till promenerandet när det regnar, eller så är det någonting i regnet som ger +3 lydnad till vovvarna. Hur det än är, så var det riktigt härligt att vara ute i skogen imorse. Båda vovvarna fick gå lösa, både en och en och tillsammans, och de skötte det så snyggt, så snyggt. Zumi fick ett nu sticker jag-ryck där hon drog iväg kanske 10-15 meter för att bajsa när båda var lösa tillsammans, och jag vrålade i åt Norrie att han inte fick dra han också. Och han stannade, vände och kom tillbaka! Hipp hurra, vad glad matte blir när lillvovven har röststyrning och dessutom väljer rätt i ett sånt sammanhang När Zumi blivit klar med sina toalettbestyr kunde båda gå som jag ville – med andra ord inom en cirka fem meters radie runt mig, utan att fnatta iväg som ystra älgkalvar. Eller bara fnatta iväg som ystra älgkalvar i fem meter, och sedan sluta fnatta fullt så mycket.

Det är så himla skönt att våga gå med båda två utan att passa och kolla och vakta varenda meter av promenaden. Jag kan äntligen lägga fokus på det som är viktigt – kontakt, inkallningar, koppelhyfs och en massa rolig-havande promenaderna igenom!



]]> http://dory.nu/index.php/2011/08/30/my-rainy-day/feed 0 http://dory.nu/index.php/2011/08/13/my-rule-of-thumb http://dory.nu/index.php/2011/08/13/my-rule-of-thumb#comments Sat, 13 Aug 2011 10:00:22 +0000 Linnea http://dory.nu/?p=2198 Den senaste veckan kan man konstatera att jag har yrat runt i en dimma av stress och inte fått någonting vettigt gjort på det stora hela. Vovvarna har fått ta en hel del gemensamma promenader trots min fina plan att ge dem tid var för sig, och jag har mestadels ångrat beslutet en bit in på promenaden. Inte för att de egentligen uppför sig jätteilla men för att jag stressar och hundarna spänner sig och det slutar med att båda två drar åt lite olika håll och ingen av dem går att få kontakt med.

Nu har det mesta panikinducerande börjat reda upp sig och jag har börjat plocka ner halten av stresshormon och huvudvärksspänningarna i nacken ett par steg. Solen skiner och båda hundarna har fått träna under förmiddagspromenaden med både matte och husse. Så när som på att jag råkade stoppa min ena tumme i munnen på Norrie när vi lekte med kongen så var det lyckade träningspass med båda vovvarna – Zumi hade nästan lite fart och Norrie hade definitivt fart men kunde nästan tänka lite emellanåt.

Idag är det lördag hela dagen och jag tänker inte göra mycket på hela dagen. Lovely!

]]> http://dory.nu/index.php/2011/08/13/my-rule-of-thumb/feed 2 http://dory.nu/index.php/2011/08/07/my-separation http://dory.nu/index.php/2011/08/07/my-separation#comments Sun, 07 Aug 2011 20:37:48 +0000 Linnea http://dory.nu/?p=2190 Efter att ha försökt gå med båda hundarna i koppel vid ett par promenader de senaste dagarna har jag kapitulerat och accepterat att de närmaste veckorna blir dubbelt upp av allt. Zumi flaxar runt som en köttbulle fastknuten i ett välkokt spagettistrå och med ungefär lika mycket kontakt med matte som en genomsnittlig nybadad katt. Norrie flaxar runt som ett akutstressat marsvin och undrar varför Zumi flaxar och varför matte spänner sig och vad för monster vi egentligen ska akta oss för. Och jag står någonstans och tar djupa andetag för att lugna ner Norrie och försöka få Zumi att sluta flaxa fullt så mycket.

En och en är det så sjukt mycket enklare. Zumi och jag powerwalkar och skiter i varandra så mycket vi kan, och någon gång per promenad tar hon faktiskt kontakt och får en godisbit. Norrie och jag går kortsvängar där han mest får gå lös men även koppelträna och leka, och plötsligt tänker han knappt tanken att dra i kopplet eller fara runt som en småfull student på cykel.

Idag har jag och Zumi promenerat med Karin, Nanny och Ruh och sen tog jag och Kalle med oss Norrie på en liten sväng runt ljusslingan. Alldeles lagom för båda hundarna!

]]> http://dory.nu/index.php/2011/08/07/my-separation/feed 4 http://dory.nu/index.php/2011/07/14/my-day-before http://dory.nu/index.php/2011/07/14/my-day-before#comments Thu, 14 Jul 2011 20:01:03 +0000 Linnea http://dory.nu/?p=2135 Jag vet inte riktigt hur riktiga hundförare laddar upp inför tävlingar, men om jag får gissa så är det nog inte riktigt som vi har gjort idag. Å andra sidan har vi inte heller någon direkt övertygelse om att kunna ge allt och prestera imorgon – jag skulle bli överlycklig om vi ens presterade lite halvljummet.

Mitt på dagen tog vi en liten skogstur, och väl inne igen upptäckte jag att Norrie måste ha varit lite väl närgången mot ett träd. Han hade nämligen kåda i pälsen på ryggen. Kalle googlade snabbt och hittade tips om margarin, så Norrie fick finna sig i att bli inkladdad i flytande smör och sedan badas för att få bort smöret. Även Zumi fick sig en tvätt av bara farten, och hon åt till och med vanligt tråkigt torrt godis i badkaret! Hennes normala attityd är annars att fördöma oss som utsätter henne för det, och absolut inte underlåta sig att bli mutad för att glömma bort fördömandet.

Framåt kvällskanten tog jag och vovvarna en härlig skogspromenad i regnet. Båda två kunde gå lösa större delen av promenaden utan att bara rasa runt och härja. Knorveldjur fick störst frihet eftersom hans mattezon är så liten, men även Zumi uppförde sig som en liten ängel och lyssnade så fint så fint på matte. Nåja, när hon inte var bajsnödig, då var hon ju t-v-u-n-g-e-n att dra en bit bort för att få lite privatliv! Jag märkte än tydligare att jag inte är så uppknuten på att hon måste uppföra sig perfekt hela tiden, för jag tog det med ro. Jag vet ju att hon inte gör något dumt.

När vi till slut kom in igen gick hundarna att krama ur. Kändes jättenödvändigt att vi badat dem tidigare på dagen.

Det enda som är kvar att göra nu är att ta en huvudvärkstablett och gå och lägga sig. Jag har inte ens packat något än. Förhoppningsvis kan jag behålla den lite likgiltiga attityden till tävlingsfenomenet, även om jag måste få med mig hela failtågvraket fullt med optimism och glada tillrop in på banan.

]]> http://dory.nu/index.php/2011/07/14/my-day-before/feed 2