Nothing To Do

Förra veckan var, som jag skrev, lite hektisk. Långa dagar på jobbet, telefonmöte, kvällsundervisning och träff med tävlingspsykologigruppen kantade dagarna och de få timmar jag var hemma och vaken såg det ut såhär:

2014-03-26 16.27.41

We are not amused, kan man säga. Som tur var började det rätta till sig mot slutet av veckan, och jag firade att det var fredag med att ta en tvåtimmarstur runt universitetet och valla i riktigt vårväder. Hundarna ser precis så stöklyckliga ut på bilden som de var, och det enda smolket i bägaren är att jag vet att Zumi rullade sig i bajs ungefär en minut efter att bilden togs.

2014-03-28 14.18.20

Sen blev det helg. Hurra, hurra, helg och vila! Ja, fast det blev inte riktigt så. Helgen började lugnt nog, med hundbad och borstning så pälsen yrde. K kände sig lite hängig, så jag åkte och handlade och spontanköpte en vandringsryggsäck när jag passerade XXL.

2014-03-30 21.26.14

Jag har velat ha en länge men har inte riktigt tagit mig för att köpa en, och nu var den nedsatt och då är det ju bara att slå till. Stolt ägare till en Haglöfs Q60!

Sen vände helgen fort till det sämre. K blev dålig och vi besökte akuten inte mindre än tre gånger under lördag/söndag. Som tur var blev han bättre och bättre och inför tredje besöket var han ungefär som vanligt (men skulle röntga njurarna som bestämt innan), men det tar på krafterna att vara sjuk och att oroa sig för den sjuka, och att vara på akuten halva natten, så vi är lite slitna fortfarande. Lägg till en tidsomställning på det så är det kanske inte jättekonstigt att jag var så trött imorse att jag blev arg på allt jag såg.

2014-03-31 11.23.15

Nå, inte på riktigt allt jag såg. Min kollega kom till jobbet med minicupcakes och gjorde min måndag signifikant bättre 😉

Jag kortade in min jobbdag en smula idag för att hela min dag skulle ta slut tidigare än vanligt. Det är därför jag skriver det här vid kvart i åtta istället för halv tio. 🙂 Hundarna och jag har varit ute på BK och tränat agility (japp, båda två!). Med Norrie är det RC-projektet A-hinder som fortfarande är mest aktuellt, och nu har jag börjat stoppa in hindret i bana. På elva repetitioner hade han en miss idag, och två väl höga träffar. Jag tror att jag räknar det som ett bra resultat, även om det förstås är en bit kvar till ett stabilt A-hinder utan bump, i bana i tävlingsmiljö.

2014-03-29 10.53.44

Zumi har också tränat agility! Hon börjar acceptera böjda tunnlar ganska bra och hoppar också utan direkt oro längre, men kräver VÄLDIGT mycket styrning för att göra det. Det är ju lättare att springa bredvid… Inser att jag behöver ha med godisskål när jag kör henne så hon har saker att sikta på.

Testade också inställningen till slalom, och förvånansvärt nog var hon inte rädd för det! Jag har varit övertygad om att hon ska tycka att det är läskigt, men det var faktiskt inga problem att lotsa henne igenom portarna. Får nog hänga på Åsa lite när hon valptränar Minka 😉 Jag har en tanke om att Zumi nog skulle kunna ta sig igenom en hoppklass 1 någon gång i en avlägsen framtid.

Nu när jag uppfyllt dagens måsten – jobba, handla, laga mat, roa hundarna – är det definitivt dags för soffa, te, platta och bok.

And I
I’ve got nothing to do today
And I don’t want it any other day
So I am gonna sail myself away
Cause I’ve got nothing to do today

My standing still

Sedan det ganska oupplysande veterinärbesöket har Norrie helt enkelt fått ta det lite lugnt. Nåja, så lugnt som en ettårsheeler kan tänka sig att ta – vi har begränsat promenaderna och tagit dem där det fanns hyfsat mjukt underlag att gå på och vovvarna har inte haft några kapprusningar. Han har fått tassa runt lös eftersom jag upplever att han kan röra sig mer utefter sina egna förutsättningar då, och idag har varken jag eller husse lyckats stirra oss till någon hälta (möjligen en smula orenhet säger jag, men å andra sidan tycker jag inte att Zumi heller rör sig helt rent 100% av tiden, så det kan nog vara jag som ser fantasifoster…), inte ens när det blev lite asfaltspromenad en liten bit. Så förhoppningsvis var det mest någon allmän ömtassadhet. Vi tar det lugnt ett par dagar till för säkerhets skull, och för ytterligare säkerhets skull ska jag hålla klorna på hans överrörliga tår lite extra korta.

Mene, så, vad gör man när träningshunden ska vila då? Jo, man plockar fram *tadaaa* träningsshiban! Träningsshiban fick agera joggningshund, vilket visade sig vara det mest omotiverande sällskapet man någonsin kan föreställa sig. Det var nog några hundra meter på mitten av turen då hon inte motsträvigt halvjoggade längst bak i kopplet och klagade på vilken dålig idé det var. Det är tur att hon är piggare när Norrie är med!

Träningsshiban har också fått agera träningshund och fick hänga med i ensamt majestät på ridhusträningen nu ikväll. Hon fick också epitetet modigshiban! Vi kom tidigt till träningen och agilitygruppen innan var kraftigt decimerad, så vi passade på att gå ner och miljöträna oss bland agilityhindren. Som jag sagt tidigare, så blir Zumi aldrig en agilityhund, men hon vågade faktiskt hoppa på pytteminismallhöjd, flera gånger! Och döm om min förvåning när jag till och med lyckades muta henne igenom både en kort gul och en längre blå tunnel 🙂 Tänka sig vilken modig liten sötnos jag har!

När vi burit undan agilityhindren blev det en liten smula freestyle också, med huvudtanken att baklängeskedja delar av programmet. Sen var det ju det här med att vara i ridhus och bli full av ridhusdamm… så vi planerade om lite 🙂 Hon fick träna på att rygga och på att göra några lite längre kedjor av beteenden, och sen packade vi ihop oss och gick hem. 🙂

Det var kul att få ett pass med fullt fokus på Zumi. Vi har dem inte så ofta eftersom hon taggar mycket bättre på konkurrensen nämligen, och därför var det kul att se hur mycket ös det fanns även utan konkurrens. Hon har sakta börjat öppna sig och börjat rikta mer utåt – mycket av det hon tidigare stängde in och man bara fick gissa sig till. Jag har blivit en så mycket bättre matte till Zumi det senaste året och det är underbart att se hur hon blir frimodigare, busigare och gladare hela tiden!

Det har också blivit lite pyssel i helgen. En del pyssel var av mer virtuell karaktär då jag pillar vidare på en hemsida, men det mesta pysslet är av en mycket handfast karaktär. just nu håller jag på att stickringssticka en mössa, och så har vi haft tillverkning av trollstavar till ett framtida FS-program. Ganska roligt att pyssla när pysslet involverar limpistol 😀

Det har, i ärlighetens namn, blivit lite inomhusNorrieträning också. Han har i det närmaste klättrat på väggarna av och till, så vi jobbar med trollstavsapportering och att rygga. Jag börjar få en bra känsla inför vårt klass2-program 🙂

Just nu går jag och spänner mig och oroar mig. Delvis för den 5:e, delvis för den 15:e. Det 5:e hoppas jag få beskedet att hans knän kommer att hålla för agility så länge jag håller honom musklad, och den 15:e hoppas jag få beskedet att han åtminstone inte har jätteont nu. På sätt och vis är det ju egentligen jättedumt att träna och planera och drömma innan man har kontrollerat att hunden är hel och frisk – men det är så svårt att låta bli. Det är snart ett år sedan världens bästa kortbening flyttade hit, och under det året har mina drömmar inte bara fått vingar, de svävar med lyftkraft.

Am I standing still, beneath the darkened sky
Or am I standing still, with the scenery flying by
Or am I standing still, out of the corner of my eye
Was that you passing me by