I am I plus my circumstances

För nästan två månader sedan skrev jag att jag accepterade Den Stora Februaritröttheten. Sen blev det tyst. Jag tror att tröttheten har suttit i sedan dess och sitter i än. Jag är trött, så trött, helt enkelt. Och på hundfronten har det varit idel skit och inget roligt att rapportera, så det har varit tyst, helt enkelt.

Vad för skit? Trasig heeler-skit i huvudsak. Norrie började röra sig sämre igen och jag tyckte inte att det hjälpte att vila, novafona etc så jag bokade en veterinärtid för undersökning. Som ett brev på posten fick han diffust ont någonstans kvällen innan och gnällde till när han flyttade på sig. Det höll i sig nästan till veterinärbesöket, där han förstås inte hade ont någonstans, tacksåmycket. Vi fick dock norocarp utskrivet för att se om det hjälpte.

2015-03-07 09.59.57

Det hjälpte finfint för att ta bort ontet när han ställde sig upp, lade sig ner, hoppade upp på och ner från saker. Det gjorde däremot inte direkt någon skillnad alls på hans rörelsemönster. Han var fortsätt hyfsat trebent i galopp helt enkelt.

På onsdag ska vi tillbaka igen och börja med en röntgen av rygg och vänster baktass. Jag är rädd att han ska ha spondylos eller något annat som inte går att bota, och hoppas att han helt enkelt ska ha låsningar i ryggen som stör honom.

2015-02-22 14.46.12

Hund är roligt nästan jämt, eller hur var det? Vi försöker att andas i mellanrummen och jag testar lite vad han verkar klara just nu. Han blev mer trebent dagen efter ett rejält heelwork- och lekpass, men fick inte ont. Idag har vi kört uppletande, så vi får se vad kroppen säger imorgon.

Jag kan inte lova att jag orkar att hålla bloggen uppdaterad ordentligt, men jag ska försöka. Mest av allt vill jag bara säga ett stort, stort tack till alla som är med mig på den här resan och som gör att jag orkar en dag till, och en dag till, och en dag till.

2015-03-10 22.12.03

Believe and act as if it were impossible to fail

Nu har det gått lite för långt mellan postningarna och vår träning har varit ostrukturerad (och stundtals obefintlig). Vi har hunnit börja träna lite heelwork mer strukturerat än hemma i köket, även om det inte blivit många gånger, och Norrie har hunnit bli jättespänd i vänster ljumske som jag fick lossa med massage och novafon. Han har fortfarande tendenser, men det är bättre.

Han får gå mer och mer lös och röra sig som han vill, och ibland dör jag lite i själen för att han börjar hoppa på tre ben. När jag summerar för Marie så låter det ändå hjälpligt positivt, men jag önskar att det gick fortare. Att jag inte tvivlade. Att han inte avlastade det förbenade benet.

I söndags sa jag för första gången att jag kanske tror att det kan gå vägen, att han kan bli återställd. Men det är mycket jobb kvar, många dalar och mörkare dagar.

Den här veckan har det mest blivit soffmys med massage och novafon (jag myser, Norrie är milt skeptisk eftersom han är lite stel). Jag har haft ett par tuffa jobbdagar och hussen har tagit det mesta av promenaderna.

Från och med i söndags får han också grönläppad mussla för att det kanske eventuellt skulle kunna hjälpa knäledens funktion.

The only thing we know about the future is that it will be different

Det har varit ett rejält pendlande mellan svagt hopp och avgrundslös förtvivlan under stora delar av veckan. I torsdags åkte vi till Marie och jag var väl mer eller mindre övertygad om att få en dödsdom (eller åtminstone en trasighet-vi-behöver-kolla-ryggen-dom). Vi kan väl kalla det något av ett positivt antiklimax när hon tittar på honom och säger “Men alltså det här ser rätt bra ut“. Jag har nog börjat hänga upp mig mer på trebenshoppen och inte tittat på det viktigaste, nämligen att han har fått ut steget bättre. Det är inte lika trippigt och kort, även om han är kortare på vänster sida så arbetar han på med benen på ett sätt han inte gjorde tidigare.

Jag citerar Skönheten & Odjuret för mig själv – älskling, såna här saker tar tid – och försöker att acceptera just det. Ibland tänker jag att det ser ju likadant ut som före operationen, men det gör det inte – steget ser inte likadant ut. Nu har han förutsättningarna för att kunna komma tillrätta med trebenshopp, korta steg och avlastande, och det måste få ta tid. Kanske, även om det bär mig emot, lika lång tid som han uppvisat symptom.

Så, senaste veckan i fysschema:

Måndag: Skrittdrag, längre promenad (20-25 minuter, enbart i koppel), 5 min viktmanschetter. Massage och novafon.

Check!

Tisdag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter, kloss- och balansträning.

Check!

Onsdag: Vila. Massage.

Vila och lite massage.

Torsdag: Vattenthreadmill.

Vattenthreadmill 4 + 5 + 4 med kort travpass under femminutaren. Vibb efter.

Masserade och novafonade på kvällen för att se om det kunde hjälpa mot eventuell stelhet efter vattentraskandet.

Fredag: Vila. Massage.

Vilade bara – borde ha masserat med facit i hand!

Jag planerade aldrig lördag och söndag, så de kommer här, lite ad-hoc-planerade:

Lördag: Vila. Massage och novafon.

Check! Vi tog en extra vilodag på inrådan av Marie så han får vila ordentligt efter varje vattentraskpass. Det enda vi gjorde var lite skrittdrag.

Söndag: Längsta promenaden hittills, ca 45 minuter, delvis lös. Massage och novafon.

Halvcheck – vi har promenerat men jag tänkte massera och novafona ikväll.

Ny vecka igen!

Måndag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter (med kroppsvikt!), kloss- och balansträning.

Tisdag: Vattenthreadmill.

Onsdag: Vila. Massage.

Torsdag: Kortare promenader, skrittdrag. Massage och novafon.

Fredag: “Lång”promenad ca 45 minuter, massage.

Lördag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter (med kroppsvikt!), kloss- och balansträning.

Time is the fairest and toughest judge

…så, hur har jag lyckats med veckans rehab? Jorå, ganska okej:

Lördag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Check!

Söndag: 5 min tomma viktmanschetter, skrittdrag, längre promenad (ca 20-25 lugna minuter). Stretching efter varje promenad.

Check!

Måndag: 5 min tomma viktmanschetter, 10 min heelworkträning, kortare promenader. Stretching, Massage!

Check!

Tisdag: Vattenthreadmill.

Check!

Onsdag: VILA. Massage.

Missade massagen här.

Torsdag: Längre promenad (ca 25 lugna minuter), skrittdrag. Stretching efter varje promenad.

Check. Tog en längre promenad och lät honom gå lös en del men påminde om att han helst mest ska gå i trav. Noterade dock att han rörde sig lite kort och stelt av och till, och på slutet var han ganska underställd och ville hellre skritta än trava. Kände igenom honom när vi kom in och insåg att större delen av benet var stelt och ömt. Masserade.

Fredag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Tog helvila på grund av gårdagens stelhet, masserade och novafonade.

Jag lägger till lördag och söndag, eftersom jag inte planerade dem förra veckan och jag blev sen med det här inlägget:

Lördag: Helvila, längsta promenaden runt ljusslingan. Lite massage på kvällen. Definitivt mindre stel i både ben och rygg.

Söndag: Ganska korta promenader, kloss- och balansträning inne.

Ny vecka

Vi plöjer på. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om hans steg – jag pendlar emellan att tycka att det börjar se bra ut och att nästan bryta ihop över att han är kort och underställd. Det är så svårt! Han avlastar lite efter senaste perioden av stelhet, men jag hoppas att det bara är ömma muskler som gett den försiktigheten.

För säkerhets skull så ska jag försöka lägga in fler dagar för vila och återhämtning, även om jag tror att han nog inte kommer att uppskatta det. Vila nu igen?!

Måndag: Skrittdrag, längre promenad (20-25 minuter, enbart i koppel), 5 min viktmanschetter. Massage och novafon.

Tisdag: Kortare promenader, skrittdrag, 5 min viktmanschetter, kloss- och balansträning.

Onsdag: Vila. Massage.

Torsdag: Vattenthreadmill.

Fredag: Vila. Massage.

Either I will find a way, or I will make one

Tur att jag inte hann börja felsöka, för nu fungerar det igen!

Varning för texttungt inlägg! Av någon anledning kan jag inte ladda upp bilder till bloggen. Felsökning kommer att pågå så fort jag orkar bry mig 😉

För en vecka sedan lade jag upp en planering för Norries rehab, och det har ju gått lite sisådär att hålla den. Framför allt är det massage och stretching jag missar, för att jag tänker att det är bäst att ta det sist på dagen. Sen går jag och lägger mig och har helt glömt bort det. Skärpning, matte!

Såhär har veckan sett ut:

Fredag: Vilodag! Massage och stretching.

Check! Bra att ha lyckats med första (och lättaste) dagen 😉

Lördag: Gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Stretching.

Check!

Söndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Massage och stretching.

Här blev det ljusslingan med viktmanschetter första biten, sedan en kortare travpaus och sedan drag i skritt i svagt uppförslut. Missade massagen och stretchingen.

Måndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.

Även här fick jag själva fysdelen gjord, med manschetter, skrittdrag, promenad och balanskudde (han står i 2/2-position med baktassarna på kudden) – men missade massage och stretching.

Tisdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, 5 minuter heelworkträning. Massage och stretching.

Här blev det lite annorlunda eftersom jag skulle iväg på regelmöte på BK. Vi gick runt ljusslingan och hann med viktmanschetterna samt en ca 10 minuter lång promenad ute på BK.

Onsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan x2 (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.

I onsdags tyckte jag att han var ojämn i steget och inte riktigt belastade som jag ville. Passade på att massera och stretcha och tog helvila med 10 minuter långa promenader.

Torsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching.

Jag fick en återbudstid till Norsholm i torsdags då de helst ville byta bort tiden på fredag (schemakrock), så här blev det vattenthreadmill som aktivitet. Han blev stretchad på plats.

Fredag: Vattenthreadmill.

Idag är det istället vilodag, men riktigt vila blev det inte. Vi har gått en skön, lugn promenad med lite skrittdrag i uppförsbacke åtföljt av lite stretching och när jag skrivit klart det här inlägget ska jag massera och stretcha lite mer.

Sammanfattning av veckan
Jag kan tycka att han rör sig lite avigt, men börjar acceptera att jag får rehaba en gångart i taget. Skritten ser riktigt fin ut, även om steget inte är helt jämt i vatten så belastar han och använder benet riktigt bra. Traven börjar se vettig ut och han tåar faktiskt ganska sällan in nu. Galoppen, där den dyker upp, ser inte så vacker ut än och det händer att han hoppar steg eller kör trebensrace fortfarande.

Positiva förändringar jag sett är att han bara går ganska skräpigt med täcke, inte ultraskräpigt som tidigare. Han är helt enkelt liiiite längre i steget även när han har äckliga bensnören på sig, och fuskar inte på tre ben eller med slögalopp så ofta. Han har också väldigt lätt för att hoppa upp på och ner från saker, trots att jag inte tänkt mig att han ska göra sånt…

2014-11-01 10.23.10

Ny vecka
Marie tyckte att han rörde sig riktigt bra, ännu lite bättre än förra gången. Även jag kan känna att det kommer muskler på platserna som varit svåra, och jag upptäckte när han duschad efter trasken att han satt ordentliga ryggmuskler igen, framför allt framtill, utan att bli så spänd som han varit tidigare (speciellt i området mellan bröstkorgen och bakbenen). Vi fortsätter i utstakad riktning med rehabverktygen vi har börjat med och ser hur det utvecklar sig.

Lördag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Söndag: 5 min tomma viktmanschetter, skrittdrag, längre promenad (ca 20-25 lugna minuter). Stretching efter varje promenad.

Måndag: 5 min tomma viktmanschetter, 10 min heelworkträning, kortare promenader. Stretching, Massage!

Tisdag: Vattenthreadmill.

Onsdag: VILA. Massage.

Torsdag: Längre promenad (ca 25 lugna minuter), skrittdrag. Stretching efter varje promenad.

Fredag: 2 minuter 2/2 balanskudde, 2 min kloss, 5 minuter tomma viktmanschetter, längsta promenaden runt ljusslingan. Stretching efter varje promenad, massage.

Enthusiasm moves the world

Den där paniken över att stirra på rörelser och få smärre hjärtattacker varje gång det såg oregelbundet ut nådde sin kulmen i onsdags, då jag cyklandes över campus mötte en kråka som spatserade omkring – och min första tanke var “Den tåar in i rörelse!“. Reality check på den. Kanske lite dags att försöka koppla bort stirrandet innan jag får en ny, fin, vit jacka och ett eget rum…

2014-10-30 08.34.09

Torsdagens rehabbesök hjälpte till att minska stirrapaniken. Marie var väldigt nöjd med hur han utvecklas, musklerna kommer tillbaka fint och även på ställen som har varit notoriskt svårmusklade. Han rör sig tydligen betydligt bättre – och det ser ju jag också, även om jag inte riktigt har lärt mig att inte få hicka när han blir trött och steget faller ur igen. Stegskillnaden höger-vänster har minskat och han jobbar på med att få ut steget ordentligt.

Vi fick en massa nya tips på saker att göra och shoppade nytt rehabkort för vattentrask. Rehabtillägg i försäkringen är himla fina grejer! Jag har försökt att lägga upp en plan för den kommande veckan, och publicerar jag den här kanske jag känner lite krav på mig att inte missa saker.

Fredag: Vilodag! Massage och stretching.
Lördag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Söndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan. Massage och stretching.
Måndag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Tisdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, 5 minuter heelworkträning. Massage och stretching.
Onsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan x2 (drag i skritt en liten del). Massage och stretching. Novafon på rygg och ljumske.
Torsdag: 5 minuter tomma viktmanschetter, gå runt ljusslingan, 2 minuter balansträning på lilla kudden. Massage och stretching.
Fredag: Vattenthreadmill.

Rehab är liksom ganska roligt, ändå. Speciellt nu när vi börjar få göra lite saker förutom att gå liiiite längre promenader! Jag plockade hem min lilla balanskudde jag haft att stå på på jobbet eftersom den har små piggar på ena sidan och det är jättenyttig träning för Norrie med ojämnheter under tassarna.

Mindre roligt är att Norrie har insett att han inte längre är i helvila, och låter som… ja, ett brandlarm, och det ofta och mycket. Uttråkad! Göra! Mer! Det effektivaste verkar vara att ge ben som kräver en massa tugg, så jag har bunkrat upp med både lamm-, nöt- och renditon.

Den där röda då? Ja, hon har mest legat på latsidan 😉 Men! Idag tog jag mig samman och åkte till Rusta och insåg att deras slalom kostar 149 kr just nu. SCHWEEEEEEEEET, så att säga. Så nu har Zumi ett eget slalom! Imorgon tänkte jag premiärträna att springa rakt fram i en breeeeeeeeeed allé mot godisburk – rosettjaktsettan är ju redan i januari…

To him who is in fear everything rustles.

Egentligen så sammanfattar väl rubriken hela inlägget – beroende på med vilka glasögon du ser världen så kommer dina upplevelser färgas av det.

Jag har stirrat på Norries steg så länge. Ärligt talat är jag helt skadad och borde antagligen tas ur bruk, för varje liten förändring är som knaket av en bruten gren bakom ryggen i skogen i mörkret. Hjälp!

Visst vet jag att Norrie vattentraskade igår. Visst vet jag att vi gick hela vägen runt ljusslingan idag. Trots det blir jag omedelbart rädd när jag ser att han tåar inåt när han skrittar inne. I rättvisans namn borde han väl ändå få avlasta lite när han gått ett vattenpass plus en längre promenad…

2014-10-18 18.34.03

Idag började jag novafona lite försiktigt och fokuserade mest på ryggen. Han gav inga reaktioner på det, så där verkar det inte sitta så mycket spänningar.

Faith is taking the first step even when you don’t see the whole staircase

Hela Hamsterkollektivet har haft en spännande helg! I fredags drog vi iväg till Tånga Hed och heelerhelg 2015 med föreläsningar, prova-på och allmänt umgänge med heelrar och deras människor.

Jag höll i prova-på-heelwork-och-freestyle samt pratade om fysträning av kortbening. Zumi fick agera demohund för det mesta men Norrie fick också spela med i något hörn här och var. Det ser fortsättningsvis trevligare och trevligare ut när han går även om det märks att styrkan inte alls finns på plats än. Han är lite kort i steget och när han blir trött så tåar han inåt. Men det går alltjämt sakta i rätt riktning, hoppas jag. 🙂

2014-10-18 21.20.18

Det bästa med helgen var faktiskt hur tyst Norrie var på rummet på nätterna. Han sov lugnt och fint utan att gruffla på tusen saker som han annars gärna gör. Det gjorde att jag fick sova gott och må bra (nåja, det gick åt en hel del huvudvärkstabletter ändå).

Heelerklubben är hoppingivande. Alla älskar inte varandra (hell, jag älskar inte alla 😉 ) men det går att samexistera utan enorma öppna konflikter som stör allt arbete. Det verkar finnas en viss förståelse för det där med “den som gör bestämmer“. Det där att om några engagerar sig i att göra något, då är det på deras sätt det blir gjort.

Efter helgen kom en ny måndag, och därmed nytt äventyr. Norries första pass på vattenthreadmillen sedan operationen! Han lät som en dement säl ungefär, men traskade riktigt okej tycker jag. Han är fortfarande kort i steget på vänster, men han ser inte riktigt lika stel ut inbillar jag mig. På filmen ligger ett mindre klipp som är från näst sista passet innan operationen, att jämföra med.

Han fick också testa lite vibrationsterapi på långsam skakhastighet som avslappningshjälp. Det fungerade väl kanske lite sådär med tanke på hur uppvarvad han var, men kanske hjälpte det lite? 🙂

2014-10-20 09.04.31

Be happy for this moment. This moment is your life.

Det är, för mig, lätt att alltid vara på väg någonstans. I ett blogginlägg som är många år gammalt nu sammanfattade jag mig som ett ständigt sökande efter lite mer, och det är alltjämt lika sant. Det är svårt att komma ihåg att andas i nuet och komma ihåg att det är resan som är livet.

Jag försöker att släppa sargen lite nu, och låta Norrie gå liiiite längre än tidigare. Men åh så svårt det är att inte häva upp honom i famnen för att “spara minuter” så att säga. Vi behöver ju inte spara minuterna lika hårt, men det sitter långt inne att låta honom gå själv.

Med det sagt så ser det av och till rätt bra ut. Han har inte muskler nog att orka gå snyggt och stabilt i tio minuter än, men i början av promenaderna känns det riktigt fint att gå och titta på hans bakbensrörelser. Det blir mer och mer kraft och stadga i steget, och han sätter ner ganska rakt även om han lyfter lite snett inåt.

Idag har dock varit Zumis dag! Eftersom Norrie inte är i närheten av agilityform så fick Zumi vara stand-in på agilityplanen och springa blåbärsklass på LBKs KM. Zumi har ju kanske inte världens bästa hindersug, vilket till stor del beror på att hon tränat agility ungefär en handfull gånger i hela sitt liv, så det var lite slitigt för matte. Men! Efter ett första varv med minst tre små tokryck så lyckades jag knuffa henne över varenda hinder 😀 Roliga lilla shiban! Jag blir än mer pepp att faktiskt sätta igång lite agilityträning med henne av sånt här.

Forget the past – the future will give you plenty to worry about

Idag firar vi en månad efter andra operationen. Milstolpe! Jag har lyckats hålla honom tillräckligt stilla för att få honom att läka ihop och nu sitter knät på plats. Ledkapseln knäpper lite, men det är inte knät som rör sig, utan antagligen eftersom den fortfarande är lite svullen.

Idag har vi varit på Djurdoktorn som jag skrev igår, och träffat Marie igen efter knäoperationen. Norrie är väldigt omusklad och rätt stel, och det har han ju tappat under den här intensiva viloperioden. Vi pratade en del om ryggen, men just nu är min magkänsla att knät ställde till med mycket i hans rörelsemönster även om jag vet att just ryggar är ett problem hos de små kortbenta.

Så, vad ska vi göra? Till att börja med, så ska vi gå runt ljusslingan! Första målet! Vi har ju gått ca 5-10 minuter hittills, och det ska vi öka upp mot 15-20 minuter, om än successivt och till en början bara två av promenaderna per dag. Men tänk, på 15 minuter hinner vi hela vägen runt ljusslingan i vanligt promenadtempo. “hela vägen” är 800 meter… 🙂 Små steg, små mål – men det känns som att få friheten tillbaka i en liten liten dos.

Förutom längre promenader så ska jag stretcha bakbenen (kastar med höger också, han blir spänd även där av belastningen), framför allt bakåt. Jag ska massera hela området, upp mot ryggen, över mot baksidan av bakbenet och ner, och novafona bort från knät mot baksidan av benet.

Det som gav mig allra bäst magkänsla är att han har blivit mindre spänd med människor och hundar på sistone. Jag vet inte om han bara är lägre i stress nu när han är lägre i aktivitet, men jag upplever ju att han är otålig och börjar vara missnöjd med att bara sitta i buuuuuur matte. Trots det så reagerar han inte lika starkt, en hund som kommer in i väntrummet är ett “mrrr” snarare än ett “MÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRR” och idag pussade han Marie på halsen när vi pratade om honom – han som varit tydligt avståndstagande och definitivt osäker / obekväm tidigare. Jag har oroat mig för att hans extra skärpa det senaste året har varit just smärtrelaterad, och kanske? Vi får se hur han fortsätter. 🙂