My Darien Gap

Just nu är mitt liv lite för hektiskt för min smak. Jag får dock skylla mig själv, för det är ju jag som har fyllt upp mitt hektiska schema och då får jag stå mitt kast 😉 Och jag bränner hellre ut mig på saker som är roliga, än saker som är tråkiga – även om det vore dumt att bränna ut sig. Nu tror jag inte att det är en stor risk eftersom det är slutspurt i två veckor nu och sedan klart mindre, framför allt på jobbet. Det är bara så typiskt att det har droppat in saker som kommer att inkräkta på min Norrie-bonding-tid första veckan – men han får bonda lite med husse och Tant Sofia, två personer som kommer att vara mycket centrala i hans liv (även om matte hoppas på en förstaplats på skalan). 🙂

Jag pendlar lite mellan förväntan och stress i denna nedräkning. Stundom känner jag en sådan press på mig när mina fellow hundträningsnarkomaner säger att allt kommer att bli så annorlunda och att vi kommer att komma så långt och att jag säkert har planerat allt redan. Jag får ärligen säga att jag inte har planerat ett dugg. Speciellt inte tränings-träningsmässigt. Socialiseringsmässigt och miljöträningsmässigt har jag ganska mycket koll på vad jag vill göra, men inga exakta dagar eller tider för de olika sakerna, och jag har knappt funderat på vilka saker jag vill att han ska kunna och när jag ska lägga grunden till dem.

Mycket av min brist på planering tror jag kommer av att ha levt med en fröken Zumi i tre år. Dels, för att man aldrig riktigt vet när hon har lust att göra saker 😉 dels, för att det alltid har varit frågetecken kring när hon ska löpa och nu senaste året om hon ska paras och om hon blir dräktig. Det har gjort det svårt att träna fokuserat inför tävling och jag har inte varit så jättepepp på att sätta ihop program eller satsa så hårt eftersom det känts så osäkert.

Okej, slut på gnället. Vet ni när jag insåg att jag på riktigt kommer att få hem en valp? Igår, när jag fick hem försäkringspappren från Agria, då insåg jag på allvar att jag har skaffat en hund. Man kan ju tycka att det borde ha slagit mig ännu tydligare när vi träffade honom eller när vi skrev på papper på honom, men nä – hemligheten är tydligen den första räkningen 😉 Nu har jag shoppat lite till honom också, och Maria blir nog glad att höra att han av min syster har fått en liten illröd apportbock i plast så vi kan börja med lydnadsträningen med en gång! Idag kastade jag av med en lite pengar på det dödscoolaste halsbandet någonsin – som går i ORANGE! WIN!

Svart halsband med orange dödskallar

My crazy weekend

Den här helgen har det inte blivit många minuter vid datorn, även om lite mailkollande och facebookande har hunnits med från mobiltelefonen. I fredags, vid lunch, påbörjade vi de 30 milen ner till Tanspots för att träffa Orange, eller rättare sagt Tanspots Novums Norbert Novize. För en gångs skull så gick det faktiskt precis så smidigt som det borde och vi var på plats vid den tid vi trodde att vi skulle vara på plats. Klara framsteg för hamsterkollektivet!

Sötnötbild 2

Väl på plats så använde vi tiden till att träffa Norrie. Faktiskt så fick vi tid med bara Norrie eftersom syskonvalparna som var kvar hade fått följa med på lite äventyr på egen hand, och det var väldigt givande eftersom det ger en känsla av hur det blir när det bara är vi. När syskonvalparna kom hem lite senare så märktes det ju att det inte var fullt så intressant att interagera med oss när man kunde retas med syskonen 😉 Med syskonen syntes det att han var en rätt kaxig typ, så vi får se vad det blir av honom…

Fladderörat

I alla fall – vi träffade Norrie. Och vilken valp! Nu är väl alla valpar underbara, men vilken glad och kontaktsökande liten kille! Och – nyfiken! Och lekglad. Och – nu märker ni att jag kommer från shibavärlden – efter att först ha släpat bort fleeceflätan och tuggat lite på den, så släpade han tillbaka den till oss och lade sig i knät för att busa med den. OHMIGOD. Och – fan vad många och det blev – när han blev trött så var det knät som gällde för att sova. En hund som faktiskt vill vara i knät!

Foton: Karl Mikaelsson

DSC03337

DSC03348

DSC03358

DSC03367

Under tiden vi var där och ett tag efteråt kände jag mig helt lugn. Norrie är fantastisk, han har potentialen att bli mycket bättre än jag kan göra honom. Och det var det som slog mig i bilen på väg bort – gud, hur ska jag kunna förvalta den här potentialen? Hjälp mig, hjälp mig att göra Norrie till just den fantastiska, arbetsglada, lekfulla hund han har potential till att bli!

Ååååååh, vad har du där?

Bestiger Mount Kalle

Puss på husse

Från Väröbacka förflyttade vi oss två timmar norrut-ish, till Jönköping. Vi checkade in på Chez Stenholm, alltså hos arcolin, för natten. Där bjöds det på grillat och vi blev rejält bortskämda. 🙂 Det blev för lite sömn under natten, men jag får väl skylla mig själv som var klarvaken vid åtta… Kalle passade på att bränna en hel del pengar på Scandinavian Photo och sedan åkte vi på utelivsmässa i Bodafors. Jag lämnade mässan tre par dyra funktionsstrumpor-i-merinoull rikare, så nu är jag redo för hundträning på riktigt! 😉

När vi passerade Mjölby ringde Pettson och frågade om vi ville äta på DeKlomp, och det lät ju som en trevlig idé. Vi hann alltså inte mer än mellanlanda hemma innan vi stack iväg ner på stan för att äta lite löjligt god mat ihop med honom. Jag var dödstrött och inte världens socialaste människa, men maten var god 😉 Sent omsider, runt elvatiden, tog vi oss äntligen iväg med buss efter att ha missat den tidigare med några minuter, och sen var det i princip bara att stupa i säng.

För idag började dagen runt kvart över sju, då jag var pigg och klarvaken (och kissnödig!). Jag gjorde ett ärligt försök att somna om innan jag plockade upp mobilen och fixade titlar på bilderna jag hade hunnit sätta en uppladdning på igår. När jag var klar med det och Kalle fortfarande sov så provade jag att spela Krazy Kart Racing och Asphalt5. Det sistnämnda var snyggast och roligast även om jag är ganska patetiskt dålig på just bilspel. Vaddå svänga försiktigt…? Nu förstår jag inte. 😉

Idag har vi rensat upp rejält i lägenheten, även om det fortfarande är mycket kvar att ordna. Rent är det i alla fall nästan överallt, och jag tror att jag kan tänka mig att ha över PiM utan att skämmas allt för mycket över skicket på lägenheten. 🙂 Uteplatsen har fått sig en rejäl uppfräschning tack vare mina föräldrar, min bror, min brorsdotter och min systers sambo som allihop var förbi här och grillade på kvällen. Häcken är lagom hög och två pallkragar är uppställda, jordfyllda och planterat i! Woho! Nästa steg är valpsäkring inne och nya utemöbler på uteplatsen.

Jag har faktiskt till och med hunnit med att spontanhandla fem nya fleeceplädar i olika färger som ska klippas upp och flätas ihop. Tre av dem var marginellt dyrare än de tunna filtarna jag brukar köpa, men också mindre stretchiga och troligen betydligt mer slitstarka, så det är nog ett bra material för de starkare hundarna eller tuggiga hundar. Jag ska ta lite bilder på min fleecesamling, men tills vidare så får ni nöja er med text. Färgerna som finns är svart, marinblå, beige, orange, illrosa (lite tjockare), illgrön (lite tjockare) och röd (lite tjockare). Jag misstänker att det här håller på att urarta till en fullskalig besatthet…

My Norrie

image

image

image

image

image

Jag kan inte skriva en sammanhängande bloggpost. Men jag kan skriva att jag är lugn nu. Norrie är underbar och vi kommer att ha så mycket kul ihop.