Helgen har varit händelserik, solig och alldeles jättehärlig. I fredags började vi dagen väldigt långsamt med att ta en promenad runt byn och sedan åka och handla lite ägg för att baka en rabarberkaka. Kalles pappa dök upp strax efter lunch och vi provspelade en omgång Settlers medan vi väntade på att hans mamma också skulle komma hem.

På eftermiddagen tänkte jag bara gå ut och kissa Zumi, men så kom jag på att det kunde vara trevligt att gå upp på fotbollsplanen här intill. Väl där hamnade vi på en grusplan brevid gräsplanen och jag provade några freestylemoment för att se om hon var med. Och allt bara flöt! Slalom, mellan, snurrar, spinn, två ben, rygga – hon kunde alltihop! Jag jublade, belönade och sprang ikapp med henne och allting kändes bara klockrent.

Till kvällen gick vi ner till campingen och åt, med utsikt över den lilla dammen. När vi kom hem dukades det upp på altanen i solen och vi provade rabarberkakan.

Lördagen började precis som fredagen med en promenad runt byn, och vi stannade till vid affären så jag kunde handla en korsordstidning att förströ mig med. Det var nämligen klassåterträff för Kalles del från klockan 12, så jag löste ordflätor och klurade korsord under eftermiddagen. När jag började känna mig rastlös drog jag fram mina joggingkläder, drog på Zumi ett halsband och gav mig ut en sväng. Zumi var inte fullt så road över mitt tilltag och släpade sig surmulet fram i slutet av kopplet, men jag mådde betydligt bättre efter vår lilla motionsrunda. Precis när jag kommit in gick solen i moln och det började störtregna, snacka om tur.

Vid halvfemtiden ville Kalle bli hämtad från klassträffen för att hinna hem och duscha innan det var dags för middag, så jag tog bilen och körde lite vilse (förstås!) innan jag hamnade rätt… När jag skjutsat honom tillbaka (denna gång utan att köra fel…) vankades det älgfärsbiffar med trattkantarellsås och sedan tog jag, Zumi och Gunilla en promenad runt sjön här i Dorotea, men tyvärr hade jag inte kameran med mig. Ni får tro mig på mitt ord att det var jättefint, om än lite för myggtätt för min smak. Jag har nu två myggbett i hårbotten och två på vristerna, förutom de 20 bett jag har av något oidentifierat djur som troligen bott i mina shorts. Tackar så mycket för dem!

Efter promenad och en dusch klädde jag på mig lite vettigare kläder och gick upp till Kalle för att bli uppvisad för klassen (huga). Vi blev kvar någon timme till innan vi började bege oss hemåt för att sova inför en ny dag.

Idag har jag överlevt ett flertal timmar vid en sjö utanför Dorotea. Precis när vi kom dit (och precis när vi åkte) fick jag ett panikutbrott över att allting ville äta på mig, men så fort jag kom ner till sjökanten så gick det över för där blåste det lite mer. Självklart var jag också indränkt i mycket liberala mängder myggmedel.

Jag och Zumi tog en promenad runt sjön (och blötte ner oss ganska bra) medan de andra fiskade. Idag var kameran dessutom med, så här kommer en ohygglig massa bilder!

Kvällen har bjudit på grillat, och nu sitter jag nedsjunken i en soffa, tittar på regnet utanför och känner luuuuuuuuugnet. Dorotea är bra för nerverna.

Joggingturen fick redigeras och blir en promenad med Zumi istället, för även i motionspåret ar det tre centimeter snö och mina joggingskor är inte helt täta efter fjällvandringen i somras. Dessutom har jag inga bra långbyxor att springa i – ergo, promenad. Redan halvvägs runt var jag helt klibbig av den höga luftfuktigheten och önskade hett lite vettigare väder.

Visa bra saker för dock skitvä’r med sig. T ex att man stannar inne istället, och städar, bakar och tvättar. Vi har både ciabatta och bondbrödsbitar i frysen nu, rena kläder och en ren lägenhet. Framåt kvällen konstaterade vi att det nog skulle gå att grilla ändå, så vi drog över Niclas och Anna och grillade lite allt möjligt. Efter en stor skål marängsuisse är jag ohyggligt mätt och trött, så snart får det bli sängen för att orka upp okristligt tidigt. Jag ska köra riskutbildning del 2 imorgon och vi avgår från körskolan redan vid halv åtta.

Igår var vi en sväng ute i Skorteby hos mina föräldrar igen. Wille var på andra äventyr ihop med matte och extrahusse i Värnamo, så vi fick promenera själva. Nåja, jag och Kalle promenerade – Zumi sprang.

Idag har jag bakat bröd. Så mycket att brödlådan i frysen är full.

Det är definitivt hamsterificus.

Inte fullt så hamsterificus: Zumi hittade idag någonting spännande att rulla sig i. Det visade sig vara en…

Håll i er nu.

RÄKA.

Allvarligt talat. VEM har tappat en (för det var bara en!) räka ute i Jägarvallen? Mitt ute på ett fält ovanpå skaren? Livets små mysterium… Zumi fick bada

• 50 gram jäst
• 1 liter fingervarmt vatten
• 1 dryg matsked brödkryddor
• 4 teskedar salt
• 2 matskedar matolja
• 1 deciliter vetegroddar
• 1 deciliter vetekross
• 1 deciliter havrekli
• 2 deciliter grovt dinkelmjöl
• ca 2.1 liter vetemjöl special

Smula jästen och häv på salt, brödkryddor och olja (annars glömmer man det…). Häll över vattnet lite i taget så jästen löser sig hjälpligt. Pytsa sedan i vetegroddar, vetekross, havrekli och grovt dinkelmjöl och blanda lite. Tillsätt sedan mjölet ungefär en halvliter i taget tills degen inte är kladdar så farligt mot fingrarna när du känner på det. Låt jäsa under bakduk i en timme.

Stjälp ut det på mjölat bakbord och dela i valfritt antal bitar (jag valde fyra). Knåda en del i taget och dela i lagom många bitar igen (jag valde fem). Knåda lite till, forma till bollar och lägg på plåt, jag lade tio på varje plåt och fick alltså tjugo frallor av det här receptet.

Låt jäsa under bakduk i en halvtimme. Sätt ugnen på 225 grader. Pensla bullarna med vatten och häll på vallmofrö, ställ in i ugnen, låt stå i ungefär 16-17 minuter någonting.

Resultat:

Nu väntar frukost med hembakat bröd, yoghurt, ägg, juice och te. Frukost är mitt bästa!

Hur som helst så har jag en passion för te. Det viktigaste är egentligen inte att dricka det, det kan gå dagar utan en mugg te, utan det bästa med te är allt som omgärdar det.

Något av det mest rofyllda som finns är att besöka en tebutik. Ni vet, en såndär som luktar av en massa olika sorters te i stora plåtburkar samt lite kaffe och som säljer engelska kakor och lite annat smått och gott. Man väljer en eller ett par sorters te man vill ha med sig hem, får det paketerat i små påsar och doften omgärdar en när man bär hem det. Väl hemma hälls det upp i glasburkar och stoppas in i ett redan överfullt teskåp. En sort för varje dag och sinnesstämning.

Teet har en central roll även i min besatthet av hembakat bröd. Det är en alldeles speciell känsla att äta en skiva rostat bondbröd och dricka en kopp te på kvällen. Eller till frukost. Det bidrar till den vardagslyxiga känslan.

Jag dricker nästan uteslutande svarta, smaksatta teer, gärna med Earl Grey som utgångspunkt. Tebutiken i Ikanohuset har en hemblandad sort som heter Earl Grey Ikano, med Earl Grey, vaniljte, mangote och rosente som är väldigt gott. Bortsett från det så blir det en del Askeby Klosterblandning, Tant Agusta och faktiskt ett påste – det enda påsteet värt namnet – Apple, Cinnamon & Raisin från Twinings. Jag har letat efter ett löste med äpple, kanel och russin men gått bet, då russin tydligen är väldigt ovanligt att ha i. Synd, för det ger precis den rätta sötman till äpple/kanel-te tycker jag.

Gröna och röda teer är jag en smula skeptisk till. Rött te är ju inte ens te, och har en konstig bismak jag inte är helt hemma med. Den finns liksom alltid där, oavsett vilken smaksättning man väljer. Gröna teer är bättre, så länge de är smaksatta – gärna med lime, mint eller jasmin. Just nu har jag Earl Green Ginseng hemma som är riktigt trivsamt, och jag inbillar mig att jag blir lite piggare av det också.

Jag tänkte att jag skulle räkna mina tesorter i skåpet som en avslutning på posten, men ärligt talat orkar jag inte det. Det räcker nog med att säga att de fyller nästan en hel hylla i ett av våra skåp. Ett te för varje dag och sinnesstämning.

Just nu bor alla våra kylvaror i en trälåda på balkongen, himla tur att det bara är någon minusgrad kallt (och därmed ungefär nollgradigt på balkongen). Vi vet inte om frysen fungerar eller inte, men väljer att hålla den stängd, förhoppningsvis klarar den något dygn innan den smälter om den inte heller fungerar.

Den positiva sidoeffekten är att vi hipp hurra troligen väldigt fort får vår standardhöjning till helkyl och helfrys. Den negativa sidoeffekten är… tja, vi har inget kylskåp just nu. You do the math.

Mor! Sväng förbi imorgon eftermiddag. Det ligger en påse oliv- och soltorkadetomaterciabatta och väntar på dig.

Tre sorters bröd och en alldeles för liten frys…