• inte städat. Vi hade en nobel föresättning att göra det men det blev ju inte av. Däremot har jag kört tre maskiner tvätt och vår nya maskin är tystlåten och snygg
• lunchat med Alicia två gånger! Vi sågs först i tisdags och åt lunch nere på stan, och småshoppade. Jag kom hem med fler bokstavsklistermärken till min kalender samt två kylskåpsmagneter somnu står vid min dator och sprider glädje. Idag lunchade vi på Blåmesen, tittade på människor och förfaaaaasades över ”konsten” i Viagraparken.
• virrat runt och fixat till mina studier. Tydligen gör det inte så mycket om man lämnar in lappar sådär ett halvår senare än tänkt…
• pratat med nollan och varit synlig i Lysator-t-shirt och ljusgula shorts, allt för att promote:a vår fina datorförening.
• letat efter lokalbokningslokalen (puh) i origo, letat igenom hela LiU’s hemsida och slutligen upptäckt att de numera bor i Key. Irrat ner till Key och letat igenom hela plan 3 efter dem innan jag hittade dem läääängst in i ett hörn.
• inte skrivit min femte uppgift till Umeå. Faktum är att jag uppgifts-flyktar as we speak. Men den kommer nog att komma in i tid ändå, ”jag jobbar bra mot deadlines” borde jag ha i mitt CV

I fredags gick jag och Zumi och mötte upp Pettson i studentryd och sedan hamnade vi i varsin soffa här hemma och pratade om allt och inget och drack te till midnatt. Det är skönt med vänner som får tiden att gå fortare när man är ensam.

Lördag kväll var det tänkt att vi skulle gå ut och ta en öl eller cider, jag, Pettson och Alicia. Tyvärr vaknade jag på lördag morgon med halsont och bomull i huvudet så jag fick avblåsa både hemhemtrippen och utgåendet. Just typiskt, men det förde bra saker med sig också har jag hört senare

Framåt eftermiddagen mådde jag ganska okej så det slutade med att Alicia rullade hit och vi bakade rabarberpaj och gick en mastodontpromenad med en Zumi som vägrade bajsa. Bajsade gjorde hon först senare på kvällen när vi hade sällskap av Oscar, Mattias, Johannes och en tjej till jag inte kan namnet på.

Till slut blev det i alla fall söndag och jag släpade ut Zumi för morgonkissning okristligt tidigt enligt henne. Hon var dock betydligt mer positiv till att vara ute när jag hämtat ryggsäcken och tygburen, för då kände hon att Lena var i närheten!

Iväg till Norrköping och utställning där. Zumi gick ganska bra i ringen men jag var lite för fokuserad på att fota hanarna innan vi skulle in så jag peppade aldrig igång henne. Dessutom hittade hon en helt perfekt pinne hon ville bära på och gick och sneglade på den hela tiden. Vi kom därifrån med en slät etta och nedrackning på att hon är trång bak (och det går jag med på), korsar sig fram (ja, om man går och tittar efter en pinne så…) och behövde utvecklas mycket (eller helt enkelt odla sådär ett kilo päls). Japansk vältränad nakenräka är hon…

Nåja, utställningar är ju inte allt här i världen. Vi hade dock en uppfödargrupp som gick vidare till BIS-finalen så vi blev kvar en oherrans massa timmar. Zumi sov i sin bur mestadels faktiskt. Inför finalen plockade jag ut henne och så kampade vi med fleeceknuten och körde freestylemoment i den före detta ringen till musiken de spelade och fick några åskådare

I finalringen blev vår grupp inte uttagen, så då var dagen äntligen slut och det var en trött Zumi och matte som tog sig hem. När vi landat hemma brände jag iväg och röstade och sedan kom Kalle äntligen hem. Eftersom det var valvaka i ~ så passade vi på att göra ett gästspel där och prata lite politik.

Idag har jag antagligen kuggat en databastenta och pysslat om en sjuk sambo. Dagens YES! kom när jag och Zumi var ute för kvällskiss och några rydskids kastade smällare en bit bort. Zumi hajade till vid första smällen och tittade intensivt åt det håll det lät – sen satte hon ner nosen och försökte spåra! Ingen direkt oro, lite spänd men inte nervös, verkade nästan upprymd. Andra smällen verkade också peppa henne. Tack och lov!

Den här gången var det lite lättare att ta upp datorerna igen efter bortfallet. Juno och Clementine behöver startas med knapp efter en dipp, för de autostartar inte. Dock kommer de upp utan övrig handpåläggning medan E101 kräver tangentbordsinkoppling.

I FOO är inte läget lika roligt. En hel datorhall är sällan lika snällstartad som ett hemmanät…

Vi njöt av en promenad i vårsolen och Zumi hittade en jättefin golfboll som hon bestämde att den skulle få följa med hem. Den ligger nu i en garderob och väntar på tillfälle att användas som belöningsleksak. Hon var jätteduktig lös och världen var på något vis i strålande harmoni. Solen, den milda vinden och plusgraderna vägde utan problem upp leran och isvattnet.

När jag kom in blev jag som vanligt kvar lite för länge framför datorn och kom snart på att jag började få ont om tid så jag fick hoppa in i duschen och snabba mig på lite för att ta mig upp på campus där jag skulle möta upp Kalle för lunch på Blåmesen. Jag insåg ganska snart att min cykelnyckel lyste med sin frånvaro så det fick bli promenad.

På vägen tillbaka från Blåmesen hade solen försvunnit och ersatts av gråtunga moln. Jag svängde in i ~ för att slippa se det och fastnade över en mugg te och diskuterade sommarkursval. Jag tror att minst tre personer valde samma kurs i grundläggande Linux som jag gjorde, för enkla poäng och för att få på papper att man har den kunskapen. Till slut ryckte jag upp mina fötter och släpade mig hemåt, plötsligt lite stressad över… allt. Och molnen hängde gråa över huvudet.

Väl hemma kom jag att tänka på att jag borde kolla mitt schema och insåg att jag inte alls är så ledig som jag hoppades den här veckan. Den jobbigaste kursen den här terminen drar igång nu med en gång, på onsdag. När jag såg kursen och läste noggrannare på kurshemsidan kände jag magknipet komma krypandes. Större delen av kursen är ett projekt, i tvärgrupper med TDD-nånting (LiU-språk för teknologkurs). Något av det jobbigaste jag vet är att bli ihopsatt i en ny grupp med helt okända människor som man inte vet vad de går för och inte vet hur man ska förhålla sig till.

Oron och stressen över att jag valt en sådan kurs hängde i när vi stack iväg på unghundskursen och jag kände tidigt att nej, det här funkar inte, jag varvar upp och Zumi vill inte arbeta med mig när jag är stissig. Jag gjorde åtminstone rätt och lämnade över snöret och ansvaret till Kalle så fick han och strumpdjuret arbeta medan jag försökte varva ner och koppla bort. Efter en stund kände jag mig mer fokuserad och kunde ta över och köra lite kontaktövningar och så visade vi halvhjärtat upp lite konster vi kan – det var blött och Zumi var trött så det var inget tempo i det.

Nu sitter jag bara och är slutkörd i huvudet utan att veta varför, för egentligen har jag inte direkt gjort någonting speciellt idag. Någonting äter massor av min ork, men jag vete katten vad? Det borde ju vända nu när det börjar bli soligt tycker man.

I tisdags var jag och Zumi ute på kalhygget och lekte i snön. Det var väldigt fint ute.

I onsdags var det hackerkväll, för min del innebar det kycklingrulle med vansinniga mängder sås samt en del fotande och struntprat.

Torsdagen anlände och med den lite seriöst… klippande, målande och limmande. Allt för kursen i Kognition och handikapp, förstås!

Frampå kvällen tassade vi över till Zeising som bakat semlor. Mums säger jag bara! MUMS!

Zeising vispade grädde och blivande sambon Anna assisterade med att plocka fram annat.

Det är svårt att skriva av ett telefonnummer, tydligen. Så svårt att man behöver följa det med fingrarna. Tosteberg och Mr T pratar lika extremt som Rory och Lorelei i Gilmore Girls, det är helt sinnessjukt att försöka hinna med. De är värre än ett gift par, faktiskt

Fredagar är ju normalt gå-ner-i-varv-slappna-av-inför-helgen-dagen. Jag hade ingenting schemalagt i skolan men fördrev dagen med att minutiöst städa hela lägenheten (ok, med undantag att damma och plocka undan i datorrummet) eftersom poj och pettson skulle komma över på kvällen och lägenheten helst får se lite renare ut än ett grustag. Det blev mintkladdkaka med grädde och hallon och alldeles för mycket fotografi för min smak…

Hipp hipp hurra! Nu är det äntligen helg! Lördagen började vi med att äta lyxfrukost och sedan gå ut med Zumi. Det blev bus på björkbanan, lite upplet i hobbytappning, kontaktträning, uppställning och porträttfoto.

Eftermiddagen tillbringades på Tornby på jakt efter allehanda grejer ihop med poj som skulle köpa sig en bokhylla. Lite skruvar senare fick vi upp hatthyllan i hallen och därmed är det bara två saker kvar att fixa där: slipa och måla hyllorna innanför dörren och sätta upp lite bilder på någon vägg. Snyggt är det och snyggare kommer det att bli!

Nåja, efter skruvandet blev det att raska på ut till mina föräldrar. Visste ni att enda gången på hela veckan som buss 3 INTE går vid 7-10 minuter över heltimme och passar med tågen som går halv är klockan fyra på lördagar? Nu vet jag det… Väl ute i Skorteby tog jag och syster en promenad med vovvarna som fick busa lösa.

Söndag morgon hoppade vi in i bilen och styrde kursen (med hjälp av Tessan) till Askeby och spårkurs. Vi fick lägga spår åt varandra den här gången och jag fick äran att lägga spår åt keeshounden Kessi(e?) som spårade toppenfint även om hon blev lite förvirrad av ett dygnsgammalt blodspår som jag råkade korsa under läggningen. Zumi spårade ganska bra om än lite virrigt, det visade sig efter det längre spåret att hon var bajsnödig, så kortspåret som vi lagt själva spårade hon med precisionsspårskvalite – tänk vad lite bajs kan göra… Efter spårandet släppte vi samtliga hundar (utom Kessie som löpte) och Tessans två ullbollar, så sammanlagt busade åtta hundar omkring och bara en gång surnade det till lite för att Zumi hälsade på Ronjas matte och Ronja ville ha henne för sig själv. Zumi bara lägger sig ju och fjäskar om någon blir sur, så det var snart ur världen. Zumi tyckte att det var jättehärligt att få springa så fort benen bar med hundar i alla möjliga storlekar och modeller.

Väl hemma från kursen blev det dusch och sedan iväg till stan för att äta tårta och fira att Wermlands Nation fyllde 24 år. Vi spelade Carcasonne innan vi pyste iväg till Maxi för att handla mat. Väl där började blodsockret ligga på minus men vi tog oss till slut därifrån med en ansenlig mängd mat och lite nya blommor till fönstren.

Nu är det måndag och idag får ni inga bilder – möjligen ikväll eftersom det är hundkurs senare och det kanske blir lite fotat då. Pust, det var en summerad vecka!

Nå, livebloggning var det. Jag sitter just nu på Lysators höstmöte och lyssnar på rapporter från diverse projekt. Jag har tur att kunna gå innan det blir propositionsdiskussion.

Jag har införskaffat ett par svarta torgvantar i mjukt material för att använda när jag sitter vid datorn. Typiskt nog lyckades jag dock självklart glömma dem hemma och fryser om fingrarna.

Zumis vackra farmors-mormor har varit allvarligt sjuk den senaste veckan, och läget är i princip oförändrat. Hon verkar dock inte ha blivit sämre, vilket alltid är något… Och jag håller alla tummar jag har för att det ska vända, för världen utan en Umai skulle bli så mycket tommare. Inte alls så fin.

I KOM krigas det som vanligt. Ursprunget i diskussionen var att styrelsen vill att alla projekt- och driftsgrupper ska lämna in ett par rader text till höstmötet, och nu vet jag inte riktigt var vi har hamnat men det pratas om maktmissbruk, toppstyrning och massa administration.

Egentligen borde jag ta något att äta och skriva klart mina précisar och dona med skisserna. Tyvärr är jag helt hyperpepp för att jag äntligen beställt lite nya kläder och kan absolut inte koncentrera mig på att göra någonting vettigt. Usch så kapitalistisk jag är.

Vissa dagar vill jag ställa mig upp och skrika ”Men jag försöker också!!”, för mitt samvete säger mig att jag borde göra mer saker. Hinna mer saker. Lyckas med mer saker. Jag läser bara 100% (och eftersom Perspektiv på kognitionsvetenskap inte har börjat ska arbetsbelastningen vara ca 75%), planerar lite aktiviteter inom Lysator och har en fyrmånadersvalp (med tillhörande valpkurs samt hårdplanerande av tid).

Min initiala tanke om den här terminen var att jag hade tagit på mig mycket saker att klara av, men att det skulle gå bra. Nu känner jag istället att alla andra gör mycket mer, och att jag inte har någon rätt att känna mig trött såhär på slutet av veckan, och verkligen inte att känna mig stressad över arbetsbelastningen i interaktionsdesignen. Jag läser ju bara 100%. Men ska det för i helvete inte räcka för att känna sig tillräcklig längre?

Efter en flummig utläggning om detta går vi snabbt över till en summering av vad jag hunnit med de senaste dagarna.

• Jag och Kalle har varit på hundutställning och lärt oss mer. Zumis farmor blev BIR och hennes pappa BIM, så det var en lyckad dag.
• Sagt ”jag är snäll, söt och ett stort klantarsle, låt mig läsa tredje året *blink blink*” till kursadministratörerna på kogvet. Anledning? Lite sen med det där programmeringsprojektet, ni vet… Men i rättvisans namn har jag tagit tentan med god marginal, och det på första försöket. Så jag är inte dålig. Bara lat och klantig. Och med dålig självdisciplin…
• Börjat gå igenom alla människor som har korttillträde till ~ för att se om de verkligen borde ha det. Under tiden har vi stött på en person som inte finns i vårt medlemsregister, samt en person som verkar vara två personer, fast det är en person. Spännande.
• Varit vovvevakt åt en glad tramslabbe som Zumi var helnöjd med att få terrorisera.
• Promenerat med knasvalpen upp till campus och titta på massor med människor. Hon stod i alla fall oftare på fyra ben än två.

Några andra hjältar är i Foo och bygger om hallstrukturen och fick tydligen också den stora äran att moppa upp vatten från golvet. Det tyckte de inte kändes riktigt lika hjältemodigt, dock…

En slagen hjälte ligger på golvet i vardagsrummet – att vara personlig maskot för märkesmålandet var MYCKET ansträngande, speciellt när det var så mycket människor på samma ställe utan att man fick hälsa på allt och alla. Fy, så tråkigt, tyckte Zumi.