My comfy

De senaste två dagarna har gått i promenerandets tecken. Jag och vovvarna (Norrie lös, Zumi i koppel) har varit ute i skogen och gått så lite på stigar som möjligt. Norrie har glänst med att uppföra sig finfint lös och vara jättepepp på alla balans- och kroppskontrollsövningar jag kastat åt honom. Zumi är dock den [...]

My waiting takes more time than letting go

Igår sågs vi första gången i tävlingspsykologigruppen. Träningen innan gick dråpligt dåligt och jag och Norrie var inte ens i samma kapitel, än minde på samma sida, större delen av tiden. Jag blev irriterad, han bara nosade och allt kändes pannkaka. Vi lyckades sluta lite bättre dock och hittade lite av glädjen tillsammans igen, och [...]

My youngster

Det blev plötsligt tyst här. Efter vårt dråpliga träningstillfälle har vi bara haft ännu sämre träningstillfällen, så jag har liksom inte orkat. Vi har gått varandra på nerverna, liksom. I novembermörker är det jobbigt att inse att den perfekta lilla stjärnhunden man har också måste genomgå unghundstiden. Att det inte är något förbehållet urhundar. Att [...]

My path to success

Idag har jag varit hos sadisten, aka min massör. Det är närmast pinsamt när någon kan känna sig till min stressnivå, och jag har funderat sen massagen på hur jag ska jobba med min stress för att i längden må bättre. Och en nyckel är träning – och då inte hundträning utan fysträning. Jag vill [...]