Eftersom jag har insett att jag faktiskt skulle vilja kunna administrera min blogg på bloglovin (och typ byta ut den tre år gamla tumnageln) så tar vi ett kort reklamavbrott. Bloggen återkommer efter pausen.

I onsdags träffade Norrie en släkting! Nåja, det är på långt håll de är släkt, men släkt är de. Mini, från kullen innan Norrie på Tanspots, lever upp till sitt namn. Hon är tre månader äldre än Norrie och han har redan vuxit om henne. Hennes öron är pyyyyyttesmå jämfört med parabolantennerna Norrie floppar runt med

Norrie lekte förvånansvärt fint med Mini! Det var häftigt att se två heelers leka, jag som är van vid shibor som försvinner i periferin… Här fick jag nästan ångra att jag hängde på telet på kameran, för de var ju under fötterna hela tiden!

Vi tog en miljöträningsrunda i Valla och hade riktigt roligt trots regnet. Vi hann titta på höns, kaniner, människor och hästar och det regnade ju inte hela tiden heller

I fredags var det dags, vi skulle ner på bröllop i småland och fotografera, och Norrie skulle följa med som assistenthund. Vi åkte redan på midsommarafton trots att bröllopet var först på midsommardagen, för att vara på plats från första början för att fota förberedelser. Zumi har fått vila upp sig hos mina föräldrar och har hållit dem aktiverade med att hitta på innovativa sätt för att få henne att äta

Norrie har klarat helgen mycket över förväntan. Som bekant är det här Mattes Hund som helst inte flyttar sig från mattes fötter, men med lite övertalning och tuggben så har han kunnat ligga i tygburen av och till och även sovit jättegott genom hela vigseln och nästan hela middagen Han struntade högaktningsfullt i alla ljud och allt folk runt omkring och sov helt enkelt. När han fick komma ut på rastning och sitta i knät en stund så fick han nog hälsa på varenda gäst Vad gör man inte när man är världens sötaste lilla floppyörade gremlin?

Igår hämtade vi hem Zumi igen och det var ett kärt återseende hundarna emellan! Zumi var faktiskt glad att träffa Norrie igen, trots att han hänger i öron och kinder Vi tog en solig promenad ute hos föräldrarna och åkte sedan hem och somnade. Nädå, vi tvåbeningar hade ju då 2 216 bilder att gå igenom, så det blev överladdning, överladdning, genomgång, sortering, genomgång… Vi har nu tagit oss förbi vigseln och håller på att gå igenom bilderna från middagen. Ja, den första genomgången och grovsorteringen då…

Zumi har börjat klia sig lite i mungiporna igen och framtassarna är lite fula. Jag misstänker att hon reagerar på Norries foder som hon fått som belöningsgodis, så det är borttaget ur belöningsrepertoaren och tassarna tvättas med svampochbakteriedödande schampo. Jag hoppas att det ger med sig fort för ena tassen verkar göra lite ont. Det hindrar henne dock inte från att leka med Norrie eller skutta runt på stenar, så det är nog ingen stor fara med henne

Ungefär när sidan började påminna om en sida och inte bara standardhtml började jag ana att det fanns något litet problem i min fina idé. Bara ett såntdär litet ytteplutteproblem. Som att många oupplysta fortfarande använder Internet Explorer, och att den webbläsaren knappt har stöd för css2, än mindre css3… Så gradienter, rundade hörn, skuggningar, halvtransparenta bakgrunder, inbäddade typsnitt och kort sagt alla mina små designquirks försvinner i IE. Hoppsan.

När jag kom på att det kan bli ett litet problem att sidan inte ser lika snygg ut i IE så bestämde jag mig för att fortsätta hackandet, men att rikta in det på en ny dorysite. För här är jag ju ensam boss och kan stipulera skaffa en vettig webbläsare eller lid Skälet till att jag inte designar för IE om jag kan slippa är att webbläsaren ligger ett par år efter i att följa webbstandarder, och det hur som helst är en proprietär webbläsare som alla inte ens kan använda. Firefox däremot, finns till en uppsjö av olika operativsystem och är fri mjukvara – använd! Om ni är som jag och har lätt för att surfa bort för mycket tid på ovidkommande sidor, så är det ett ännu bättre val. Det finns nämligen en plugin till Firefox som heter Leechblock, där man kan stänga av åtkomsten till vissa sidor mellan vissa tider. Ta dorysites omdesign som en ursäkt att installera en bra webbläsare. Jag vet att ni på IE är nyfikna på hur sidan ser ut när den renderas korrekt

Jag har nu delat upp Zumis sida på ett par stycken undersidor för att göra informationen mer överskådlig. Med tiden kommer det kanske en flik om matte? Den som lever får se!

Min mamma har bett om att få några bilder på hästarna så vi tog en tur bort till betet där Wilbur och Porlando går. Tyvärr blev det inga actionbilder på hästarna eftersom de så lugnt redan stod nere vid grinden när vi kom. Jag tog några enstaka bilder men det var inget som blev särskilt bra. Zumi tyckte att krubborna var lite läskiga när de skramlade, så jag lånade en som godishylla för att avdramatisera dem.

När vi gick tillbaka bestämde jag mig för att ta en liten sväng ut på en gräsväg och släppa Zumi. Jag var lite rädd att hon skulle dra bort till något av betena och råka skrämma hästar – nog för att hon har respekt för dem, men springer de så springer nog hon efter – men hon visade över huvud taget inget intresse av att röra sig längre bort från oss än ungefär 20 meter. Hon började med att springa så fort hon kunde i ganska små cirklar runt oss i det djupa gräset, för att sedan sträcka lite mer på benen.

Jag börjar känna mig klar med ommöbleringen här på dorysite. Halva skälet till att jag ville göra om var för att kunna använda flickrs mediumstorlek på bilderna, och andra halvan var att jag var genomtrött på mjäkgula squigglar. Jag misstänkte, när jag byggde om för ett år sedan, att jag förr eller senare skulle återgå till rött. Vissa saker i livet är helt enkelt förutsägbara…

För övrigt kan jag hälsa att de tre vanligaste sökfraserna är LadyFrost, Cesar Millan och duntofflor. På internationella google (google.com) är dorysite första träffen på LadyFrost, precis som på svenska google! Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag använt namnet sedan 2004.

Cesar Millan är ett annat kapitel. Jag har bara bloggat om honom en enda gång, med titeln Cesar Millan-trenden. Jag står fortfarande fast vid att det man får se på TV inte är något att hänga i julgranen – hans bok ska tydligen vara ganska bra, men den har jag hittills inte läst. Merparten av de som ser Millans program kommer att ta till sig fel saker – de hysschar, sidokickar hundarna med helt fel timing när de inte lyssnar, utnämner sig själv till FLOCKLEDARE och ska ha kadaverlydnad och milimeterprecision på det hunden gör, utan att ha det själva.

Eh, tillbaka till statistiken… Cesar Millan. På svenska google är dorysite sjätte träffen. Duntofflor, svenska google: andra träffen om man undantar de tre sponsrade länkarna.

Roligaste sökfrasen som lett till dorysite: förstora aktivitetsfältet. Hela två besök har den sökningen genererat.

I tio dagar har jag och dorysite, jag och hela mitt avtryck i den stora vida virtuella världen varit helt försvunna. Men nu är vi tillbaka.

Tusen dagar har redan passerat
Vi har ett revir att bevaka
Tusen avtryck i den grå trottoaren
Tusen omvägar hem
Det är visst nån som är tillbaka

Idag har den lilla fladdermusen visat sig vara på marodörhumör. Vid fyra i morse tyckte hon att det var lagom att gå upp första gången, och efter lite om och men hade hon kissat och matte tyckte att det var en mycket god ide att sova lite till. Det tyckte inte Zumi.

Hon bestämde sig därför för att rycka i gallret i sovrumsdörrens öppning, tugga på mattan, rycka i täckena och bita på sängen. När hon började skälla tappade jag tålamodet fullständigt och fräste någonting i stil med Man bär sig inte åt såhär dags! Vi har grannar! vilket gjorde henne så förvånad att hon gick och lade sig och sov igen. …WTF.

Vid sju var det dags att gå upp igen, och ta ett par turer ut på uteplatsen. Första gången var ingenting intressant mer än att hänga i min morgonrock. Sen lyckades hon ta sig för att kissa, och på tredje turen (efter att jag hunnit gå och lägga mig två gånger och gått upp igen) gick det bra att bajsa också. OCH sova en stund till efter det!

Inte världens bästa morgon, kanske. Den följdes raskt av en ganska ordentligt varm dag. Vi kollade Zumis öga som hon igår hade en insekt i som vi plockade bort, vi hittade en fästing som avhystes omgående och så klippte vi klorna under vissa protester. Efter lunch tog jag, Kalle och Zumi tog en promenad upp till campus för att lämna av Kalle på jobbet och för att Zumi skulle få se lite andra omgivningar. Det var mest jag och Kalle som promenerade, och Zumi åkte arm, men hon verkade tycka att det var trevligt när hon väl fick gå själv, speciellt med långlina.

Ungefär resten av dagen har jag åtnjutit på mitt vanliga sätt – läst fanfics och slappat. Nu på kvällen blev det valpryck, som vi vände till någonting användbart, nämligen uppställningsträning. Hon fick mycket mer go och mycket mer resning när vi busade om en tuggknut än när hon kan få en godisbit. Det kan nog bli showråtta av henne med

Tyvärr så hade vi inget nät heller morgonen därpå, så Kalle var hjälte och ringde ISP’n. Efter några sedvanliga test konstaterades att någonting var fel och de skulle kontakta Utsikt, som har hand om själva nätet härikring. Jag var själv iväg hela dagen på KvTill-presentationer och efterföljande fest med klassen, och hade väldigt trevligt. Jag och Erica har bestämt att vi ska ha hundträffar senare i höst

Eftersom det inte hade hänt någonting på torsdagen heller, så ringde Kalle igen. Det började bli svårt utan nät, och mailen till min doryadress skulle snart börja studsa. Dessutom vill ingen av oss ha mer nertid än nödvändigt på våra webbsidor, och jag har dessutom jabber på clementine. Tyvärr hade ju Utsikt inte hört av sig tillbaka till ISP’n, så de skulle kontakta dem igen. Jaha, och i morgon är det nationaldagen… Vem kom på att hela Sverige skulle stanna då?

Nåja, det var vackert väder och vi hade en inplanerad Stureforstripp, så vi hoppade på cyklarna och höll på att dö i värmen. Välfyllda vattenflaskor är ens bästa kompis kan jag säga! Och målet var lika härligt som vanligt, med fina hundar och ännu finare valpar, och allra finaste Izumi! Detta är alltså vår lilla pärla, som ska få flytta hit om ungefär två veckor.

Charmtrollet har ju syskon också, Ima och Ichirou. Nu har alla tre dykt upp (rättstavade dessutom!) på hunddata, så nu finns de Ima är pälsbollen och Ichirou är han som sover på väldigt många av bilderna. Det kommer snart nya bilder igen, för övrigt.

På fredagen var nätet precis lika dött som innan, så vi bänkade oss i ~ för att få en dos Internet. Därifrån blev det en grillfest för att fira nationaldagen, med god kryddkorv, majskrokar och grillade marshmallows. Dessutom bjöd kvällen på terrängkrocket och nätklättring, och en stor dos sol och varm sommarluft. Det är alltid så skönt att umgås med lysiter.

I lördags övervägde jag att börja klättra på väggarna, men traskade upp till ~ istället. Kalle ringde ISP’n igen som sa ”på östfronten intet nytt” ungefär. Utsikt jobbar ju inte på helgerna, så söndagen var lika nätlös. Vi åkte hemhem till mig och jag städade lite och Kalle fotograferade en silo och sedan gick vi tillsammans bort till sommarbetet och tog några bilder på Wilbur.

När helgen tog slut tänkte vi att det borde bli dags att få tillbaka nätet. Men tji fick vi, när Kalle ringde så hade Utsikt returnerat ärendet tillbaka till ISP’n med kommentaren ”uppkopplingen fungerar utmärkt”. Det var bara det att när teknikerna tittade närmare på det så upptäckte de att de kollat en annan uppkoppling. Tyvärr hade Utsikt redan slutat för dagen och vi fick fint vänta till idag.

Och idag! Faktiskt, idag! Det ringde på dörren och jag fick träffa en tekniker från Utsikt som hälsade att han testat nätet i trapphusets omkopplingscentral, och att det fungerade där. Han frågade om han kunde komma in och testa här, och visst, det vill vi ju, vi vill ju ha nät!

Döm om min förvåning när han pluggar i nätverkssladd och dator och zwoop får ett ip-nummer. Det var en blandning av vad i helv… och tänk om vi bara har slarvat med ikopplingen av sladden…. Som tur var är det sistnämnda ett omöjligt scenario, eftersom vi bytt sladd två gånger och kopplat om flera varv för att se att det inte var någon av sladdarna som strulade. Jag bara stirrade på sladdarna och teknikern, som förklarade att det mycket väl kan ha varit glappt i omkopplingsstationen i trapphuset, och att han nog rättade till det när han var på och kopplade om.

Och nu då? Tja, under den tiden jag inte hade nät idag hann jag sortera och stjärnmärka bra bilder jag tagit, äta nudlar och skriva en halv songfic (för den oinsatte: en berättelse med en sång som bas, som handlar om karaktärer ur en existerande serie, skriven av en beundrare av serien) ur Ginnys perspektiv. Man kan nog kalla det en produktiv dag.