Nu börjar förkylningen nå det stadiet då jag mentalt börjar känna mig inte-helt-döende. Det innebär att jag inser hur otroligt tråååååååååååkigt det är att ligga i soffan hela dagarna, men eftersom kroppen inte är fräsch än så är jag liksom hänvisad dit ändå. Jag har orkat gå två inte jättekorta promenader med resten av hamsterkollektivet idag, så jag hyser en vag förhoppning om att kunna vara på jobbet ett tag på måndag. Jag har som tur är ganska gott om flex så jag inte behöver gå på fullt ut direkt.
Min skojsiga hosta har fler bieffekter än sömnbrist och huvudvärk! Jag har hostat såpass att en muskel i ryggen gått kaputt, och jag be Kalle om så enkla saker som att ta på hundarna halsbanden. Det är antagligen inte meningen att jag någonsin ska ta mig ur den här soffan. Nå, med tanke på att jag inte varit den mest frekventa besökaren i den sen vi köpte den i början av året så är det kanske bra att få lite valuta för pengarna?
Det som håller mig från galenskapens rand för tillfället är den gosiga svarta hunden, som inte viker från min sida, samt min surfplatta. Knott bidrar med helande energi och söta miner, och plattan läser ljudböcker för mig när jag inte orkar surfa. Jag har nu betat igenom andra och tredje boken i Harry Potter-serien och är en bit in i fjärde!
Alltså, ja. JAG HAR TRÅKIGT. Jag vill ut och träna hund. Gå långpromenader utan hostattacker var tionde meter. Träffa folk på jobbet. Föreläsa utan att halsen dör. SOVA EN HEL NATT.
Pretty please, förkylningen, nu har du haft ditt roliga. Kan jag få tillbaka min kropp nu? KTHNXBAI


























