I helgen impulsshoppade vi bokhyllor till vardagsrummet. Ja, hyllor i plural. Närmare bestämt fem helhöjdsbokhyllor med dörrar. Och så en TV-bänk. Ni vet, sånt som händer på IKEA ibland. Nu är nästan allting ihopskruvat också, så när vi har fått ordning i vardagsrummet lovar jag att det kommer bilder, och då kan jag till och med tänka mig att ha hand om någon freestylekväll!

Igår, igår, äntligen igår, var vi och hälsade på vovvse! Hon är nu mer mage än hund, men så är det också valpar på gång inom några dagar. Det börjar kännas lite nervöst, för det är ju min lilla snuttegosis och saker kan ju gå fel under en valpning. Jag hoppas att hon bestämmer sig för att valpa under dagtid när alla kliniker är öppna, bara utifall att…

Den gigantostora magen hindrade henne inte från att bli rejält uppvarvad när vi kom, eller från att busa lite med Fantasy senare på kvällen. Men nog märks det att hon är stor. För hennes del är hon nog mest upprörd över att det är så svårt att slicka sig i baken…

Jakten gick genom lådor, garderober och till och med köksskåp. Fynden var många – ett polfilter som Kalle frågade efter för ett par veckor sedan, en reklampenna från Tele2, ett 128MB CF-kort, Disney-sångböcker, gamla sv/v-bilder jag fotade för sisådär sex år sedan och en hel del totalt oviktiga saker. Till slut, uppe i skåpet bland sångböckerna, under en låda med urgammal datorhårdvara, tillsammans med en ouppackad USB-dammsugare och ett blixtfodral, hittade jag inte mindre än två linjaler.

Ordning och reda!

Min favoritplats i lägenheten är nämligen vid köksbordet, där jag sitter med min laptop i skrivande stund. Köksfönstret vetter ut mot entrén, dit folk går ut för att röka, prata och bli regnade på. Det känns som att jag sitter på en spotlightbelyst scen ungefär, och kanske borde vinka lite försynt nu och då. Obekväm till tusen envisas jag dock med att sitta kvar, för på något plan känns det som att det är nyttigt att försöka ignorera att någon kanske tittar på mig. Jag menar, herregud, det är väl inte hela världen egentligen?

I det nya skafferiet har jag en hel hylla bara till mjöl, frön, kli och annat bakmaterial. I like!

Just nu bor alla våra kylvaror i en trälåda på balkongen, himla tur att det bara är någon minusgrad kallt (och därmed ungefär nollgradigt på balkongen). Vi vet inte om frysen fungerar eller inte, men väljer att hålla den stängd, förhoppningsvis klarar den något dygn innan den smälter om den inte heller fungerar.

Den positiva sidoeffekten är att vi hipp hurra troligen väldigt fort får vår standardhöjning till helkyl och helfrys. Den negativa sidoeffekten är… tja, vi har inget kylskåp just nu. You do the math.

Under det senaste året har två studenter bott i lägenheten över oss. De innehar också ett Guitar Hero World Tour som de nyttjar flitigt, och när röster fortplantar sig genom betong så låter det lätt ganska intressant. Och ganska likt Chewbacca. Därför har våra grannar också gått under beteckningen Chewbacca & Chewbacca.

Idag är det tokigt varmt och både vi och grannarna har balkongdörrarna öppna. Någon av dem spelar Guitar Hero och sjunger, och för första gången får vi höra hur de faktiskt låter.

Och det låter riktigt trevligt.

Grannar ger bra humör.

Lägenheten såg ut precis som vanligt och vi kunde inte identifiera några konstigheter, så vi diagnosticerade brandvarnaren med damm på sensorn efter att till och med ha kontrollerat att taket inte var varmt och det inte brann på gästtoaletten.

Jag trivs här.

Nu finns det hundra och åter hundra saker att skriva om. Som att Gros blogg är något av det bästa jag vet att läsa för att hon använder orden på ett så vackert sätt, och för att hon inte verkar vara rädd för att släppa ut för mycket av sig själv. Jag upplever att hon vågar låta sig vara sårbar, och det är en fantastisk styrka. Jag vågar det inte.

På det mer ointressanta planet kan rapporteras att jag avskyr att bli avbruten. Jag försöker oftast att låta folk tala till punkt innan jag lägger mig i för att inte störa talflöde och tankeprocesser, och förväntar mig nästan att få samma behandling tillbaka. Kanske tycker jag därför bäst om att skriva, gärna på ett ställe som en blogg där jag har mitt eget lilla härskardöme.

Mitt och derfians IRL-härskardöme börjar hyfsa till sig nu. Det finns gardiner i alla rum sen igår (även om gardinstängerna i datorrummet för tillfället är olika utstickande), vilket vi nog får se som ett starkt jobb. Vi har möblerat om i sovrummet för åtminstone tredje gången, även om det inte är färdigställt, och vi har fått upp bilder på väggarna i vardagsrummet. Föga förvånande så är det Sid och Akiko, bland annat.

Datorrummet har fått en rejäl tillfixning efter att mitt nya skrivbord anlänt. Det är tämligen enormt och jag sitter oförtjänt bekvämt nu. Inte bara datorrummet har möblerats om, utan även Sithka. Han är numera ungefär 4 cm högre än tidigare, och det tog gott och väl 15 min att koppla strömknappen rätt på moderkortet. Han är fascinerande tyst och jag oroar mig inte längre för att han när som helst ska skära ihop på grund av överhettning.

Till skillnad från mer personliga bloggare vill jag passa på att tala om de vackra småsakerna: vi har tulpaner i trädgården som snart kommer att slå ut. Knopparna ser rosaröda ut, och jag väntar med spänning och kamera. Lika bra att passa på nu, innan det kommer en liten röd marodör och hoppar runt ibland dem.

Appropå röda marodörer, så ska jag i rättvisans namn säga att hon inte är född än. Har jag otur blir det vita kattungar istället för hundvalpar, som jag drömde någon natt. Men jag håller tummar, och hoppas att ni av solidaritet också kan låna ut en eller två för en stund. Derfian får något desperat i blicken när jag tittar för länge på hundsaker och påpekar att hunden inte ens är född än. Då måste jag titta lite till…

Jag har större fotokomplex än jag trodde tidigare. Fotopromenader fungerar inte alls, för att jag blir så stressad av att jag ändå kommer ta de sämsta bilderna och vilja slänga kameran i närmaste å, vilket inte är alls rättvist mot stackars Ellie som är en kompetent tegelsten. Derfian pekar på min panna och säger den där vinnarskallen behöver modifieras och det är säkert sant. Jag vet, rent teoretiskt, att det inte är en tävling. Men vilken motivation har man att göra någonting alls, om det inte är för att bevisa att man kan och få lite uppmärksamhet för det?

Som avslutning vill jag nämna några artister som jag vill sprida till alla och envar, sådana som lämnar någonting kvar när man stängt av musiken. Utan inbördes ordning:
Lars Winnerbäck. Det mesta från Kvart I Två-Dansen. The Shins. Amy Diamond. The Decemberists. Semisonic. Vapnet. Death Cab For Cutie. The Postal Service. Journey. Keith Urban. Lisa Ekdahl.

Och kom ihåg att lyssna på Everybody’s free (Baz Luhrman) och Make your own kind of music (The Mamas And Papas) ibland.

Ett riktigt badrum. Långt och smalt, men det har ett badkar. Vilket badrum med självaktning kallar sig badrum utan badkar? Det är ju bevisligen inget badrum då, utan ett duschrum.

På tal om badrum, eller snarare toaletter, så har vi av någon anledning två stycken. Jag rekommenderar att inte använda den lilla toaletten om ni är här, för det är alltid attans kallt i det rummet. Så vet ni det.