Till min Kallepuff, som utsatt mig för trafik, haft tålamod, guidat mig genom olika situationer, wrestlat ifrån mig telefonen när jag försökte ringa och avboka uppkörningen igår, peppat och berömt.

Till min körlärare Helene, för pedagogisk kompetens och för tålamod och aldrig bristande lugn.

Till trafikinspektören, som pratade glatt med mig under körningen och fick mig att slappna av och koncentrera mig på rätt saker.

Till Frida, som skjutsade mig till teorin och tog hand om Zumi under tiden jag skrev och körde och var nervös.

Till arcolin, för att vi kunde åka på en liten semester i Jönköping där jag fick chansen att köra i nya trafikmiljöer. Den resan stärkte mig otroligt mycket i min körning.

Till de stackars bilar som fått stå ut med min fumliga hantering medan jag tränat.

Till alla jag mött, stoppat upp, kört om och blivit omkörd av – jag har lärt mig mycket av andra trafikanter, och framför allt vilken typ av trafikant jag själv vill och inte vill vara.

Till studenthälsan, som lärt mig övningar för att hantera stress. Jag ifrågasatte min egen nervositet och gjorde korta övningar i medveten närvaro inför provet, och det hjälpte verkligen.

…och till alla som har en del i min väg till körkortet men som jag av någon anledning glömt bort i mitt lite trötta tillstånd.

I helgen var jag och Kalle hos en kompis i Jönköping och vilade upp oss – genom att gå ungefär 1.3 mil på två dagar Vi åt massor med god mat och umgicks med vår favoritarcolin, bättre än så kan det knappt bli. Jag körde också väldigt mycket bil, både dit, där och hem, och det har gjort mycket för min trygghet i bilen. Hoppas bara att min sista körlektion imorgon går bra, för sedan är det dags för uppkörning och det är jag minst sagt nervös inför.

Idag har jag varit hängig och haft ont i huvudet, men fixat lite med exjobbet ändå och bokat in lite intervjuer. Det är skönt att få lite ordning och reda och känna att man är på gång.

De senaste dagarnas väder har varit stereotypt aprilväder. I tisdags plockade vi tre fästingar från Zumi, två krypandes och en som satt. Igår låg det helt plötsligt snö på marken igen… Idag har det ”bara” växlat vilt mellan uppehållsväder och spöregn. Dessvärre har masksäsongen börjat, så om man möter mig ute nu så är risken stor att jag går och stirrar en halvmeter framför fötterna. Jag är nämligen oproportionerligt rädd för att trampa på daggmaskar… Jag är inte rädd för daggmaskarna i sig, men tanken på att trampa på en får mig att rysa och må illa och vilja springa åt något annat håll.

Efter handledarkursen i tisdags övervägde jag att skaffa busskort och lägga körkortsplanerna på hyllan helt och hållet, men jag har sedan dess kommit igen. Mina papper har kommit hem och Kalles handledarpapper skickades in i söndags, så nu väntar vi bara på de och min jättebeställning av mjuka koner så ska vi göra övningsfältet i Lambohov osäkert med stenhård nötning av krypkörning och detaljmanövrering.

I torsdags var jag och Zumi tillsammans med Anita, Ester, Alice, Frida och Ronja ute på LHU och körde lite agility. För min del gick tiden mest åt att få Zumi att vara i närheten av mig, för hon hade något knäppspel. Varför vara med matte när man kan försöka få henne att jaga istället…? Det slutade med att Frida fick fånga in henne så hon kunde kopplas upp, och så körde vi lite klicker med targetplatta istället. Efter idoga försök i fem minuter med nosen kom äntligen en frustrerad tass och hon fick sitt godis! Duktig plutthund! Sedan dess har vi petat lite på det här med tassmarkeringar nästan varje dag och de sitter bättre och bättre. Det är lite för mycket fokus på mina händer (=belöningen) och lite för lite på targetplattan, men det tar sig.

Jag såg fram emot fredagen hela veckan. Varför? För att få träffa tre andra hundtokiga människor! Den här gången var vi hos Frida, som bara behövde plocka tillbaka mina vantar från Ronja ungefär tre gånger (fy mig att lägga dem så tillgängliga! Men hon var så söt när hon kom och visade vad hon hittat…). Efter en himla massa pladdrande om allt och ingenting tog vi oss sent omsider hem.

I helgen har vi varit fler gånger på tornby än jag orkar räkna efter, och idag blir det ytterligare en tur då Fyra Tassar fått in Zumis bilbur. Jag blir 4 000:- kr fattigare men får en rejäl och trafiksäker bur i utbyte och det känns helt okej. Vi har också hunnit shoppa en tomteluva till henne som hon motvilligt har på sig om matte mutar henne med kyckling, och jag överväger att köpa Limex 3,5m-koppel jag hittade när vi var på Fyra Tassar första gången.

Jag har för första gången hjälpt till att byta däck på en bil, och så när som på att jag övervägde att strypa Kalle en gång gick det fint. Polly har nu vinterskor Det tog två turer till tornby att få tag på rätt storlek på hylsnycklarna, för vissa var tydligen 18mm medan de flesta andra var 19mm… Men man kan hitta mycket på Biltema så nu har vi en extra backspegel och en övningskörningsskylt också!

Idag har varit den i särklass bästa dagen på länge. Egentligen har ingenting speciellt hänt, men allting har känts så lätt och roligt trots vintermörkret och den brunblöta omgivningen.

If you’re worried and you can’t sleep
Just count your blessings instead of sheep
And you’ll fall asleep counting your blessings