My pricey pastime

14:14

, , , , ,

Som med alla intressen, kan det lätt bli en materialsport om man är lagd åt det hållet. Jag är definitivt inget undantag – för oj, så roligt det är att shoppa till hundarna! Den senaste veckan har nog blivit den dyraste i mannaminne, speciellt om man räknar in Zumis kastrering. Den hade vi dock lagt undan pengar till tidigare så den blev inte någon chock för kontot direkt. Däremot tog jag och Anna en liten shoppingtur igår och passade sedan på att beställa från Foderbilen för att komplettera shoppingen, så nu är det betydligt mindre pengar på kontot :)

Vad blev det shoppat då? Jomensåhära. Från Foderbilen blev det två småsäckar av JW small breed adult i väntan på att de ska komma i större säck, en hårdare kong att frysa in mat i och lite belöningsgodis (Ziwi Peak och Let’s Bite). På Djur och uteliv fick jag äntligen tag i ett par Overshoe till mina Icebugs så jag kan ha dem inne på LHU, och så blev det förstås lite ben och påfyllning av VH – och slutligen ett täcke till Norrie. Det är införskaffat med baktanken att han troligen kommer att bredda sig lite till innan han är färdig, samt att det är bra om det går in ett BoT-nättäcke under såsmåningom (eller en tröja :) ), så det blev storlek 36. Jag provade det på Zumi när vi kom hem, men hon ska faktiskt ha ytterligare en storlek större för att det ska sitta helt bra. Hon får följa med och prova ut sitt eget täcke när hon konvalescentat klart :)

Butter, nyvaken Greve Vovvula modellar i sitt nya täcke!

Greve Vovvula

Förutom det råkade jag lägga en beställning på hundböcker i fredags, som ytterligare motivator att ta mig bort från datorn då och då. En agilitybok och en bok om hundens språk och tankar av Per Jensen som är etologiprofessor på LiU, och jag händelsevis fick höra en föreläsning av då han var i studion och spelade in den till en distanskurs. Jag skulle vilja hitta en bra inspirationsbok om freestyle också, men har inte hittat någon skriven efter regeländringen. Någon som har tips?

Jag har insett att det här med ben till Zumi är en hel vetenskap. Hon vill bara ha små, eller redan intuggade, ben. Det går dock att lura henne till att äta större ben genom att erbjuda dem med bara en liten bit synlig. Är de goda nog så går de ner även när hon insett att de ju är större än typ två centimeter ;) Annars kan man låta Norrie ”tugga in” benet lite och sedan ge henne det och ge honom ett otuggat. Han är inte så petig, kan man säga…

Zumi med Norries intuggade ben

Om nom nom

Yoda med ett eget ben

Yoda-vovven

My slow days

21:35

, , , , , , , ,

image

image

image

Ungefär såhär såg gårdagkvällen ut, och större delen av dagen. Zumi sov, Norrie sov, och jag roade mig med mina nya stickringar. Allting har med andra ord gått bra med Zumis kastrering såhär långt, och hon är faktiskt ganska pigg, i stort sett som vanligt. Jag försöker tala om för henne att hon har strikta förhållningsorder, men jag misstänker att det inte riktigt går in. Hon har redan börjat försöka smyga sig nerför trappstegen utanför lägenheten så hon ska slippa bli upplyft och omkringburen…

Norrie har varit jätteduktig och försiktig med Zumi, med lite hjälp från matte när han blir lite väl glad. ;) Han har vackert fått gå korta 5-10 minutersrastningar idag och framåt kvällskanten märktes det att det kröp i honom av otålighet så då tog vi en längre och raskare promenad medan Zumi stannade hemma och passade Kalle (eller om det var tvärtom, svårt att avgöra med de två ;) ). Turen gick längsmed tvåånhalvan och sedan in på den nermörka femman. Det var underbart att stanna till en stund och bara lyssna på trafikbruset utanför skogen och ”centrera sig” lite. Jag har alltid så bråttom på promenader där jag har en bestämt slinga att gå, och behöver bryta hetsen framåt ibland.

image

Ja, sticka var det. Jag har fått hem ett set stickringar från Slöjd-detaljer som jag donat med. Tanken är att sticka tröjor till hundarna, för att tvinga mig bort från att sitta och vara uttråkad och stressad framför datorn. Det är inte i sig en dålig sak att sitta vid datorn, men jag märker att jag lätt blir uppstressad av att inte komma på något att göra men har svårt att slita mig. Stress är aldrig bra, så nu testar jag att distrahera mig lite med stickandet. :)

Den ganska långa tuben som syns en bit upp är ett minne blott. Jag är notoriskt bra på att underskatta mina hundars storlek och insåg när jag måttade att den till och med blev lite tight på Norrie. Så efter att ha repat upp trehundra varv så har jag under dagen kommit en bra bit på en tröja i storleken större, där jag använde den näst minsta ringen för att sticka kragen och porterade sedan över stickningen på den större ringen för att sticka kroppen. Jag har just passerat frambenshålen så nu är det bara att gasa på!

Nu ska jag gå och göra de sovande vovvarna sällskap ihop med min stickning :)

image

My showstopper

19:30

, , , , , , , , , ,

Idag ställdes heeler på MyDog, och vem slår till och vinner BIR som tiomånaders? Jo, Norries kullbror Nicke! Jag måste fnissa lite över det, och över rasens extrema heterogenitet, för att Norrie skulle göra samma bedrift är uteslutet ;) Tänk att helsyskonen i kullen är så olika! Förvisso sticker ju Norrie ut lite extra med sina paraboler och sin knorr, men han är allt en storlek mindre än de andra hanarna dessutom.

Nåja, vi som inte kan vinna on looks alone får ligga i på andra sätt! Igår mötte jag upp med Anna för lite freestyleträning i ett frostigt Valla. Norrie fick gå med täcke dit för att hålla det varmt åt Zumi, och när jag anlände fick faktiskt Zumi börja träna lite eftersom hon var pigg och glad. När hon plötsligt tappade fokus så knöt jag upp henne, bökade på henne täcket och satte henne på det medtagna pläden så hon skulle hålla värmen, och körde med Norrie istället. Men Zumi är mer frusen än jag kunde föreställa mig – hon frös trots päls, täcke, pläd och solsken! På pluskontot kan dock noteras att hon kunde tänka sig att träna med täcke på, och att dessutom lägga ner lite ordentlig entusiasm i det hela :) Sötråttan då! Svansen protesterade lite mot täcket, men hon var glad och pigg och söt som bara Zumi kan vara.

Anna gjorde en hjälteinsats och fotade under träningen, hipp hurra! Somliga andra kom ihåg kameran men hade glömt minneskortet… Så fantastiska bilder av Anna!

Zumi vinkar

Zumi på två ben

Zumi kramas

Zumi ten

Norrie, som fick pausa utan täcke, hade inga direkta problem med kylan, inte ens när han lade sig direkt på det frostiga gräset istället för på pläden. Han, som har så kort päls, borde ju rimligen vara den som fryser, men näääädå.

Norrie väntar

Vi lade ork och fokus på freestyle, förstås, även om det inte var sådär jättemycket som kändes helt hundra den här gången. När Norrie är lite speedad så flyter han ut lite i både kretsa och gå runt, vilket innebär att det blir svårare för honom att komma in i ett slalom från det. Slalomet i sig fungerade sådär, dessutom, och han var lite ovanligt vimsig på var matte egentligen gjort av leksaken. Summerat så var det inte ett toppenpass rent prestationsmässigt, men toppenpass nontheless tack vare bra träningssällskap med bra idéer!

Norrie i full fart

Norrie - armen

Det galna ekipaget

Norrie fot

Norrie hopp

Idag har vi också fått lite saker gjorda. Vi började med en promenad ute på gräsvägarna i Skorteby, som tyvärr fick ett lite tråkigt slut. När vi kopplat upp alla vovvarna och gått en bit så började Zumi plötsligt halta (VEM om inte Zumi, förstås!), och inte lite heller. Ena bakbenet vägrade hon sätta i, för att sedan sätta i det ett par steg och istället vägra sätta i det andra. Hältan gick sedan tillbaka till det första och hon ömsom hoppade på tre ben, ömsom linkade fram. Patella, tänkte jag som första grej förstås ;) och sedan köldkramp, men beteendet kändes inte klockrent för något av dem. Efter lite vila hemma så visade hon ingenting på en kort rastning nu på kvällskanten, men jag får hålla koll på de där benen… Förhoppningsvis har hon bara sträckt sig lite, för hon flängde runt en del, men hon har visat obehag på samma ben en gång tidigare, vilket försvann när jag borstade ur snön ur tassen den gången.

Norrie och jag tog oss direkt ut till LHU och lite försenade studsade vi in på avslutningen på valpagilitykursen. Lagom sams, med soffstress och Zumioro, började vi inte sådär superstabilt. Norrie morrade åt höger och vänster (tjoho så konstigt när matte är uppstressad, NOT!) och matte tyckte att han kunde gå och kamma sig. Efter några lagom misslyckade bytesövningar (jag har visst inte lärt honom att springa bort från leksaken och SEDAN till leksaken, så han tar rakaste vägen ;) ) blev det lite teoripaus där knorvhunden somnade i mitt knä och sen lite rastning (där vi återigen blev osams, denna gången över något så fantastiskt som att han inte ville ta en godisbit när han precis slickat på en fläck. Matte arg, Norrie mycket förvirrad…).

Som tur är så slutade vi inte på minus utan jättemycket på plus, för att Anna bad oss att vara demohund för hur man lär in ett bakombyte. Och jajemen, med rätt guidning och med rätt placering av leksak så fattade vi båda två vad vi skulle göra! Usch så bra det kändes ;) Något som kändes både bra och dåligt var att han morrade till när en hund kom fram till honom och nosade på honom. Dåligt, för att han morrar, bra, för att han lyssnade direkt på att jag sa nej och släppte det helt för att istället fortsätta jobba med mig. Vi behöver nog socialisera det lilla monstret en smula med både hundar och människor misstänker jag…

Det är för övrigt när jag ser Norrie på bild, speciellt på andras bilder, som jag slås av vilka helt galet stora öron han har. Och då menar jag… Galet! :D

Norrie med flappyn

Om ni undrar vad jag gör på bilden egentligen så låser jag upp min telefon med näsan för att slippa ta av mig handskarna ;) Jag verkar inte fatta att jag redan tagit av mig en handske, dock…

My health

15:26

, , , , , , ,

På temat att jag ska lägga energi på att ta hand om mig själv kan vi konstatera att första veckan av det nya året inte riktigt exekverats optimalt, om man uttrycker sig så. Jag har varit jättesömnig hela veckan och ändå inte lagt mig i tid. Mrgh! Imorgon blir det dock lite sovmorgon för hela hamsterkollektivet så vi kommer i fas igen. :)

Gällande hälsa på ett lite bredare plan slogs jag av en insikt idag. Som ni säkert vet har jag en hel och en trasig hund, om man uttrycker det lite trubbigt. Norrie har hittills inte haft några större hälsomässiga problem mer än en lite strulig mage som är lätt att ta hand om på egen hand (och välja tugg som passar lilla magen bra), medan Zumi sällan hinner vara hemma i mer än en vecka innan hon går sönder på nya innovativa sätt. När jag idag satt och läste om melanom till följd av att vi plötsligt hittat leverfläcksliknande märken i ena ljumsken på Zumi, förstod jag plötsligt två saker – mitt problem att knyta an till Zumi, och obehaget jag känner inför att hälsoundersöka Norrie.

Mattes hyena

Vi börjar från slutet, med att inte vilja hälsoundersöka Norrie. Känslan av att ha en hund som oftast är hel, utan långa konvalescenttider och där man inte varje dag blir orolig för konstiga symptom är en enorm befrielse. När det blir dags för hälsoundersökningar säger jag potentiellt adjö till den lättnad jag känner i samband med Norrie – han kanske får både en patelladiagnos och ett par dåliga höfter, och då kan det ju till och med vara kört med freestylekarriären. Då blir Zumi den helaste (med fria höfter och armbågar, tjoho!), och hon är inte så mycket att hålla i handen helhetsmässigt ;)

På väääääg

För att komma till Zumi och att jag haft svårt att knyta an till henne, så handlar det väldigt mycket om att hon har varit trasig av och till så många gånger. Jag har inte riktigt vågat tro på att hon blir särskilt gammal, trots att det varit oärftliga småsaker som hon varit trasig med, och vem vågar knyta an ordentligt till en hund som det känns som att man kanske kommer att förlora i förtid? Sen blir vi tightare när hon är frisk, och så blir jag lite avvaktande igen när hon går sönder. Och så har det hållit på. Jag hoppas att de här små fläckarna är ofarliga och att hon inte får problem med narkosen på tisdag – så kanske vi vågar bli ett team ordentligt.

Boioioioioink!

My yearlong plans

15:35

, , , , ,

Jag trodde att jag skrev klart det här och postade innan tolvslaget igår, men se där bedrog jag mig! :) Här kommer planer för mig själv.

Jag kan ju inte rimligen skriva planer för hundarna, utan att skriva planer för mig själv. 2011 var ett utvecklingens år, och 2012 kommer förhoppningsvis gå i samma anda både privat och jobbmässigt. Mina mål är inte indelade efter olika grenar, utan efter olika områden – praktiska mål, psykologiska mål och fysiska mål.

Praktiskt

Praktiska mål är sånt som jag behöver göra strukturmässigt för att kunna jobba framåt i de olika grenarna, även om det under 2012 blir mest fokus på freestylen.

  • Sätta ihop ett freestyleprogram till klass II till Norrie
  • Skriva motionsplan för båda hundarna
  • Skriva ner trickslista med kan – under inlärning – ska lära

Psykologi

Eftersom mina tävlingsnerver är allt annat än bra så är det framför allt det jag kommer att behöva jobba med, och min attityd till tävling och till mina hundar i allmänhet.

  • Delta i studiecirkel om tävlingspsykologi
  • Repetera fyra mantran dagligen

Fysik

Fysiskt är mitt största problem mina skojsiga spänningshuvudvärksproblem. Under hösten har jag lyckats att åtminstone delvis minska dem, och öka min förståelse för dem, men det är ett arbete som definitivt behöver fortgå under 2012. För att kunna matcha Norrie på agilityplan behöver jag också lägga en hel del tid på konditionsträning av mig själv!

  • Försöka minska problemen med huvudvärk med regelbunden massage, stretching och stresshantering
  • Konditionsträna – ska kunna springa en agilitybana utan större ansträngning
  • Fortsätta träna ju-jutsu

His yearlong plans

22:56

, , , ,

Det är svårt att tänka sig att Norrie inte ens fanns för ett år sedan. Avtrycket han gjort i mattes liv och i mattes hjärta är vida större än jag föreställer mig att en hund ska kunna göra på åtta månader. Norrie är i sanning mattes hund, och lika obegriplig som Zumi kan vara, lika övertydlig är Norrie med vad han tänker, vill och känner. En minut utan matte är en minut förslösad i Norries värld, och matte kan inte låta bli att instämma…

Året har varit smått fantastiskt. Så liten och ändå så mycket kapacitet. Så mycket fart och så mycket glädje. Så mycket potential! Nästa år är tanken att vi ska ta oss ut och verkligen satsa helhjärtat på freestylen, och lägga en bra agilitygrund. Det är också dags för hälsoundersökningar som kommer att avgöra Norries framtid inom agilityn, och de är schemalagda framför allt till mars månad.

Freestyle

Här kan man undra hur jag tänker, med tanke på att målen visar att jag inte tänker satsa på ett FDI. Det är enkelt – om vi kan ta uppflyttningspoäng i klass I tidigt så vill jag inte fastna i att förvänta mig bra resultat och därmed kanske bli besviken en dålig dag, utan istället flytta upp till en klass där jag har full förståelse för att vi inte kommer att ta uppflytt annat än när vi verkligen har presterat fantastiskt. Det känns som en mer spännade utmaning att tävla i tvåan om vi tar oss dit, än att jaga ett diplom som känns ganska meningslöst när vi i framtiden tar vårt SE FREECH.

  • Kunna träna lös med stor störning: skällande hundar, löptikar, på torget i stan, brevid motionscentrum, i trädgårdsföreningen
  • Tävlingskurs för Yvonne Öster (om det blir någon ;) )
  • Uppflyttningspoäng klass I
  • Uppflyttningspoäng klass II (förhoppning: FDII)

Agility

Agilityn är egentligen ett stort frågetecken, eftersom jag inte vet förrän i mars om vi över huvud taget kommer att kunna satsa på det eller inte. Förhoppningen är ju självklart att kunna satsa mot tävling, och för att vara startklara 2013 så får vi jobba på framåt. :) Det är en hel del kurser inplanerade redan som jag hoppas kan leda oss i rätt riktning i agilitydjungeln.

  • Stabilt kontaktfältsbeteende på samtliga kontaktfältshinder (kunna lämna framåt, skicka fram samt lämna ett par meter i sidled)
  • Klara 12 pinnar slalom även om matte inte är brevid
  • Agilitykurs april-maj för Anna Karlsson
  • Agilityläger med bara heelrar för Catharina Jägevall
  • Startklara klass I, både hopp och agility, till 2013

Heelwork to Music

HtM kommer vi antagligen inte att tävla i under året, utan helt viga tävlingsfokuset åt freestyle. Däremot ska vi jobba med våra två positioner för att få ett färdigt program och bli startklara till 2013.

  • Backa i vänsterfot och mellan
  • Tighta svängar
  • Färdigt program för klass I 2013

Övrigt

Som sagt så är det här domens år. Norrie ska undersökas på längden, bredden, tvären och höjden ;) Min förhoppning är förstås att han ska vara hel nog att få köra det vi vill köra!

  • Patellakontroll i mars
  • Ögonlysning i mars
  • Fyskontroll i mars
  • Ev HD-röntgen
  • Mentalbeskrivning
  • God grundkondition, nog för att orka springa bana i agilityn utan direkt ansträngning
  • Hanteringsträning så han upplever veterinärbesöken positivt

Her yearlong plans

21:25

, , , ,

Nu finns nya mål för det nya året för alla oss tre som huserar på dorysite. Först ut i presentationen av planerna är Zumi! Mattes prinsessa ska under året kastreras – närmare bestämt redan nu i januari. Det påverkar förstås planerna, liksom hennes ganska ordentliga rondör för tillfället ;) Målet för mig och Zumi är att först och främst hitta tillbaka till varandra och till träningsrutinerna, och i de fall det inte finns några sådana så ska vi hitta bra träningsrutiner. Vi har förstås också grenspecifika mål, och Zumi har ganska många olika grenar vi nosar på och har mål inom

Freestyle

Freestyle har en framskjuten position även i år. Här ska vi jobba på att verkligen kedja ihop hela programmet så att hon orkar med att jobba genom hela och vet hur programmet ser ut – viktigt för mattes shibatös :) Innan året är slut är jag helt övertygad om att vi kan ta minst ett uppflyttningspoäng i klass I, kanske till och med flera, om hon efter kastreringen landar lite mer i hormonerna och blir en smula mer förutsägbar.

  • Kunna köra ett helt program på träning utan belöning
  • 1x uppflytt klass I

Viltspår

Under förra året skulle vi ha satsat på viltspåret, men på grund av dräktigheter försvann liksom året. Därför blir 2012 ett viltspårsår! Det blir full fart framåt mot ett anlagsprov som vi ska klara under året.

  • Gå anlagsprovslånga spår
  • Lägga spår med tre olika sorters klövar (rådjur, vildsvin och älg)
  • Gå nattgamla spår
  • Klara anlagsprovet
  • Skotträna inför öppenklass

Utställning

Om det finns tid ska jag jaga Zumis SE UCH, men både freestylen och viltspåret kommer i första hand. Eventuellt kan Zumi hänga på sin uppfödare när hon ställer, så vi kanske kan kombinera det hela. :)

  • Ställa på båda Norrköpingsutställningarna

Övrigt

Zumi behöver gå ner i vikt, upp i kondition och så ska hon kastreras. Välmåendet är a och o, även om hon inte kommer att tävla någonting som är väldigt fysiskt krävande så hänger hennes uthållighet i freestylen väldigt mycket ihop med hur hon mår fysiskt.

  • Kastrering i januari, träningsuppehåll cirka en månad
  • Få ner vikten till cirka 8,5kg och hålla den där
  • Förbättra konditionen och uthålligheten

2012 blir mitt och Zumis år helt och hållet, och även på pappret är nu Zumi min. :) Zumi är ju ung med sina fyra år nästa år, så vi har verkligen framtiden för oss! 2012 blir startskottet för team rödtott!

My retrospection

22:19

, , , , , , ,

Den 29:e december så börjar det helt klart dra ihop sig för en årssammanfattning och en utvärdering av (hund)året. 2011 har varit ett år med väldigt mycket nytt på många fronter, vilket jag är en rikare människa för. Till exempel är 2011 det första året i mitt liv då jag har jobbat istället för studerat. Via jobbet har jag stått inför publik så många gånger att jag inte har minsta rest av redovisningsskräck kvar, och har fått pyssla med massor av saker jag inte hade en aning om att jag kunde klara i början av året. 2011 är i sanning ett år av personlig utveckling!

För att övergå till hundåret, vilket jag misstänker att de flesta är mer intresserade av, så tänkte jag börja med Zumis och mitt år. Detta mest för att det blir betydligt kortare än mitt och Norries år då min planering strukit ganska mycket på foten till förmån för Zumis andra uppdrag ;) Såhär såg listan ut:

Freestyle

  • Sätta ihop det nya programmet färdigt
  • Arbeta med att våga ha Zumi lös på träning
  • Delta som åhörare på freestyleworkshop 16-17 juli
  • Tävling freestyle 15:e juli
  • Debut HtM 15:e juli
  • Freestylekurs för Ida Björkman och Margareta Löfgren, start 17:e augusti På grund av dräktighet går Norrie den istället

Inom freestylen hann vi alltså med de flesta av de utsatta målen – mest nöjd är jag med att jag har jobbat med mig själv och numera oftast vågar ha henne lös på träning utan att tro att hon ska hitta på allt för mycket egna saker ;) Tävlingen den 15:e juli gick dråpligt dåligt, men jag var väl förberedd på att det skulle gå ungefär dråpligt dåligt så Zumi hade nog så roligt hon kan ha när hon är hormonknasig. Hon fick ju mozarella i alla fall!

Tyvärr fick jag hoppa över freestylekursen med Zumi, eftersom hon var i sluttampen på löpet första gången och eftersom kursen låg varannan vecka hade hon bara kunnat vara med vid ett eller två tillfällen innan hon blev för dräktig för att ha lust med mina dumheter ;)

Viltspår

  • Lägga spår med rådjursklöv, vildsvinsklöv och älgklöv
  • Gå dygnsgamla spår
  • Göra och klara anlagsprovet i viltspår
  • Skotträna inför öppenklassen!

Här lyser strecken med sin frånvaro. Hösten 2011 var tänkt att bli viltspårets höst, men eftersom Zumi blev dräktig igen så lade jag helt enkelt viltspåret på hyllan helt. De här målen kommer att komma igen under nästa år, men lite omskrivna för att vara tydligare.

Utställning

  • Ställa på svenskvinnare i Norrköping 20:e augusti Inställt på grund av höglöp

En enda punkt som vi likt förbannat inte lyckades uppfylla! ;) Vi anmälde bara till en utställning förra året i och med dräktigheter hit och dit, men eftersom den lilla sötnosen tidigarelade sitt löp med en månad så ställde vi in närvaron i Norrköping.

Övrigt

  • Miljöträna mer och träna i nya miljöer
  • Valpkull i mars 2011. Träningsuppehåll februari-juni 2011.
  • Valpkull i oktober 2011. Träningsuppehåll september-december 2011.

Här är förklaringen till att vi knappt fått något gjort i år. ;) Om man räknar bort de månaderna (nio) och sedan två för löp, så kan man konstatera att vi har haft en enda bra, träningsfokuserad månad i år. Kort sagt, så har det inte varit ett tränings- och tävlingsår i Zumis liv – men det kommer vi igen med nästa år!

Med det, så lämnar vi över facklan till mattes kortbening – som ägnat delar av året åt att inte vara född, och sedan att vara valp. Det finns med andra ord inga tävlingar i vår planering, men det finns… tja, planer? ;)

Freestyle

  • Lära in och renodla slalom, bamse, och två ben
  • Kunna träna lös
  • Delta som åhörare på freestyleworkshop 16-17 juli
  • Massor av miljö- och passivitetsträning!
  • Färdigställa klass I-programmet

Här stämmer målen ganska lite med vad vi faktiskt har gjort. Jag skrev målen med ett väldigt annorlunda mindset än jag numera har när jag tänker freestyle och Norrie i samma mening. När jag säger att de inte stämmer, så är det faktiskt åt hållet att vi gjort mer, snarare än mindre. :) Det enda jag är missnöjd med mig själv med, är att jag inte miljö- och passivitetstränat så mycket som jag ändå känner att jag borde. Jag har varit noga med att tvinga mig att jobba med Norrie lös sen han var pluttebäbis, och med några hjärnsläpp från hans sida så har det fungerat väldigt bra.

Agility

  • Valpagilitykurs nov-dec 2011
  • Springa tunnlar
  • Rundningsövningar med enkla byten
  • Bestämma kontaktfältsbeteende
  • Träna hindersug

Men allvarligt nu, springa tunnlar och träna hindersug? Kan jag vara mer luddig? Eftersom vi har sprungit fler tunnlar än vi har tränat hindersug, så stryker jag det. Överlag känner jag att vi har tagit oss en bit framåt till att förstå oss på agility, men det är väldigt lång väg kvar.

Utställning

  • Lära in stå
  • Öva tandvisning på bord
  • Utställningstrava!
  • Ställa på heelerspecialen i Uppsala 27:e augusti

Utställningsmässigt har vi gjort det vi ska och även ställt på en utställning till. Det är också det som har varit det tråkigaste på listan och något jag med glädje plockar bort till nästa år ;)

Övrigt

  • Miljöträna och träna i nya miljöer
  • Träna i olika väder
  • Hälsa på massor olika människor!

Här har vi också ett sirius case of LUDD. Nä, vi har inte tränat i SÅ många olika miljöer eller väder, och inte hälsat på SÅ många olika människor, så jag räknar nog målen som ouppfyllda. Och som att de ska omformuleras till nästa år…

My weekly

20:50

, , , , , , , ,

Jag vill först börja med att tala om att jag har förkylningsludd i huvudet, så om det här inlägget är lite osammanhängande så skyller jag på det. Det kanske inte är orsaken, men för en gångs skull har jag en ursäkt ;)

Den här veckan har varit lite osammanhängande och med sporadisk, inte alltid kvalitativ, träning. Jag har flera kvällar tänkt att jag ska ta ett pass på sagostenen eller lite kontaktfält, men har inte riktigt orkat och även Norrie har känts lite trött. En del saker har vi dock fått gjort!

I onsdags var vi ett litet gäng ute och körde valpagility på LHU. Jag fick ett toppentips av Åsa – SKHV. Skicka, Kalla in, Höger, Vänster. Vi körde alltså varje övning fyra gånger, en gång skick mot leksak, en gång inkallning, en gång springandes på höger sida, en gång springandes på väster sida. Och vad tror ni att jag har glömt tills nu? Jo, att springa på vänster sida. Jag drog Norrie från en enkel hindersugsövning med tre hinder (bom på marken) och utlagd leksak bara genom att vara på fel sida. Bra att jag upptäcker redan nu att jag måste jobba mer med att ha honom på höger sida!

Vi sprang också lite släptunnel och det börjar kännas som att hans hang-up släpper mer och mer. Jag kom på efteråt att jag egentligen skulle passat på att ställa tusen frågor om kontaktfält, men man kan inte komma ihåg allt ;)

Till slut så passade jag på att ta den trötta hunden och dra igenom vårt freestyleprogram till musik. Det var matte som presterade sämst, för timingen är inte riktigt vad den ska till musiken än. Norrie hängde så glatt på och gjorde allt jag bad honom om – utan skall! Trots att han var trött kunde han alltså vara tyst. Det bär jag med mig! ;)

I fredags var jag och Norrie ute på LHU igen, den här gången för freestyleträning. Han kändes betydligt mer splittrad och hade svårare att koncentrera sig, men å andra sidan hade jag PMS och kände mig också lite okoncentrerad och virrig (och tjurig!) och belönade nog ganska tråkigt. Vi hade jättebra störning av en Karin med hundar som körde agility och freestyle medan jag och Norrie vimsade runt och låtsades köra freestyle.

Det blev betydligt fler skall, eftersom matte inte var så tydlig med kommandon och flaxade och vimsade mer än vanligt. Han håller ihop bra trots skallen, så det blir inga stopp, men satan så högt han skäller när han sätter den sidan till! Vi lyckades ta oss igenom programmet två gånger utan större missöden, och tränade externbelöning och de olika momenten i programmet separat i ett par omgångar.

Sen var Norrie en tröttie! Jag skulle egentligen vilja konditionsträna honom lite så han orkar mer, men vill samtidigt inte börja för tidigt med en hund som inte är riktigt färdigväxt. Nu när Zumi är hemma och behöver bantningsbootcamp så tänkte jag dock åtminstone länga promenaderna. Han går ju ändå mest lös och kan välja tempo mer själv, så det borde inte fresta så mycket på kroppen att röra på sig fritt. Nåja, när förkylningsluddet har lossnat tänker jag börja…

Igår var det återigen dags för agilitykurs, och i början av passet märktes att ingen av oss var riktigt på rätt blad. Jag blev uppretad för småsaker och Norrie var ovanligt nosig och släppte fokus hela tiden. Passande nog tog vi ett brejk, för jag kände igen hans beteende, och gick ut en liten sväng. Jajemen – självklart var det lilla djuret bajsnödigt! Efter pausen var han betydligt mer fokuserad och rolig att jobba med, även om jag märker att han verkligen kräver att jag är på rätt humör.

Vi körde hindersugsövningar, två hinder rakt fram till utlagd leksak eller med kastad leksak, vilket vi hållit på med tidigare och därför var en bra övning för oss när matte var grinig. ;) Sen tryckte Anna in en massa information om uppvärmning och nedvarvning och träning och fysik och massage och annat i våra huvuden.

Jag får återkomma med en veckoplanering när jag åtminstone till viss del hunnit planera min vecka – och när jag vet när jag blir frisk. Tills dess – ut och busa i fnöhn! Som Zumi, galopperandes med munnen öppen, eller som Norrie, konstigt känguruskuttandes!