En liten egotripp

Det här är en blogg om viktiga saker, som kärleken till en rödtott och jämlikhet. Det är också en blogg om brödbak, ludd-mellan-tårna och det vackra i vardagen. Det här är en blogg som älskar bilder och fina ord.

Det här är en blogg om en tjugonåttårig hundmänniska med rött hår och stora drömmar, med en shiba och en kamera och stor tilltro till att det finns någonting gott i alla.

 

March 2010
M T W T F S S
« Feb    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Vinterpromenad

Skak

Jag tog faktiskt med kameran ut på morgonpromenaden. Vädret var för vackert för att längre skjuta upp fotograferandet av Zumi i snön. Trots de fjorton minusgraderna höll jag mig varm, där jag pulsade fram i knädjup snö och jollrade med vovven. Eftersom bloggen varit bildlös så länge så tyckte jag att det var dags för en riktig bildbomb. Luta er tillbaka med en kopp te och njut av vinter på kort (så slipper ni gå ut och frysa!):

Oh hai
Huvudbild i solen
Tvärnit
Monorail doggie
Djupsnö

Jag utmanade den stackars hunden att paddla sig genom snön fram till en targetplatta. Hon tittade lite klentroget på mig innan hon suckade och tog sig an uppgiften…

Tasstarget I Tasstarget II Tasstarget III Tasstarget IV

Kommentarer: inga

Det artar sig

Mindre snack, mer bilder – såhär ser köket ut nu:

Kyl & frys
Utdragsskafferi

I det nya skafferiet har jag en hel hylla bara till mjöl, frön, kli och annat bakmaterial. I like!

Mjölhylla

Kommentarer: 2

I det vita

Bland alla snöflingor har det blivit väldigt tomt på uppdateringar. Det är så kallt ute att jag inte kan hantera kameran, så trots att det är vackert och Zumi täckt av snö så orkar jag inte riktigt. Jag är lite road av Linköpings kommuns prioriteringsordning av snöröjningen. Det verkar som att motionsspåret i Rydsskogen är bäst plogat. Sedan kommer innergårdarna här i Solhaga och sist kommer bilvägarna ;)

I onsdags hade jag en såndär dag då det kändes som att jag inte gjorde någonting annat än åkte buss. Det är förstås en sanning med modifikation: jag åkte bara fyra turer under dagen. Tre av bussarna var som väntat försenade med tanke på mängden snö som kommit och Linköpings kommuns prioriteringsordning gällande snöröjningen.

Det var också spännande att köra lektion i snöfallet på oplogade landsvägar ute vid östra harg. Överlag gick det helt okej men det märks ju att jag inte har den kollen man vill att den genomsnittliga bilföraren ska ha… :) När vi åkte tillbaka in genom stan fick jag väldigt mycket hjälp med hur jag skulle titta, tänka och hålla ordning på bilen i alla filer och rondeller och vid rödljus. Vi får väl se det som positivt att jag inte ännu åstadskommit några trafikolyckor – men å andra sidan har min körlärare dubbelkommando…

Igår fick vi veta att Poj har ett spännande intresse: han gillar att montera IKEA-möbler. Knock yourself out sa vi och fick lite lister uppmonterade och ett skafferi iordningställt. Jag bakade intressanta misslyckade sockerbullar med ricotta och hallon – de smakade bra men såg mest ut som små aliens som läckte hallongegg.

Tidigare på dagen var jag ute med råttan i snön och lät henne pulsa och jobba. Bitvis bottnar hon knappt och får hoppa som ett rådjur för att ta sig fram. Jag hade henne lös där jag hade hyfsad koll och helt plötsligt bara studsade hon iväg. I normala fall är hon _alltid_ inom synhåll även när hon har fixa jag-ska-inte-komma-till-matte-idéer, men nu försvann hon. Jag blev spänd som en stålvajer och tänkte att det var lika bra att följa efter – tänk om hon fått syn på en hund eller något och ska fram och antasta? Efter en knapp halvminut kom hon tillbaka och gjorde sin nosdutt och fick sitt godis, jag kopplade och följde spåren för att se vad hon gjort. Jag hade vid det här laget mina misstankar nämligen, och de infriades efter sisådär femtio meter. Självklart – hon avskyr att bajsa i närheten av någon annan! Tokhund…

Lite senare lät jag henne gå lös igen, men då kände hon att jag var lite spänd och irriterad och studsade som en gummiboll en bit bort, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag suckade och började helt enkelt gå lite lugnt därifrån, och då kom hon. När jag andats lite till och kunde plocka fram mitt normala vänliga sinnetillstånd igen gick det bättre att ha henne nära. Satans signalkänsliga hund! Jag som var övertygad hela första året att hon inte alls läser mig…

Idag mötte jag upp med Frida vid motionscentrum för att gå runt spåret. Zumi kissade säkert femton gånger bara på vägen dit och ägnade större delen av promenaden åt samma mycket viktiga syssla. Om hon inte börjar löpa snart blir jag gråhårig på allvar av hennes nosande-kissande-nosande-kissande. Det var skönt att komma ut på en rejäl promenad för jag hade inte orkat gå själv. Med sällskap tar spåret fort slut för att man har så mycket att snacka skit om :) När vi skiljts åt igen vid motionscentrum gick jag och Zumi in på femman där det inte var plogat, och så brottades vi lite och sen fick hon gå i lössnön brevid det upptrampade och arbeta ordentligt med nästan simmande benrörelser. Nu är hon trött och nöjd :)

Kommentarer: 1

Nostalgitrippen – tionde anhalten

Jag har hängett mig åt lite guilty pleasure under förmiddagen. Jag kallar mig ju frihetskämpe, och är mycket mån om att bara använda fri mjukvara. Så vad är då tionde anhalten, och varför känner jag mig lite skyldig?

Jo, tionde anhalten är Jazz Jackrabbit 2!
Jazz Jackrabbit 2

Jag installerade wine, letade fram JJR2 och började spela. Snacka om nostalgitripp! Målet är att faktiskt klara sista bossen den här gången…

Kommentarer: inga

Te, The, Tea, Tee, Thé

Kärt barn har många namn heter det, och drycken te är inget undantag. Jag har så gott som alltid skrivit te kort och gott, och lite fascinerats av att så många vill krångla till det med fnuttar och h hit och dit.

Hur som helst så har jag en passion för te. Det viktigaste är egentligen inte att dricka det, det kan gå dagar utan en mugg te, utan det bästa med te är allt som omgärdar det.

Något av det mest rofyllda som finns är att besöka en tebutik. Ni vet, en såndär som luktar av en massa olika sorters te i stora plåtburkar samt lite kaffe och som säljer engelska kakor och lite annat smått och gott. Man väljer en eller ett par sorters te man vill ha med sig hem, får det paketerat i små påsar och doften omgärdar en när man bär hem det. Väl hemma hälls det upp i glasburkar och stoppas in i ett redan överfullt teskåp. En sort för varje dag och sinnesstämning.

Teet har en central roll även i min besatthet av hembakat bröd. Det är en alldeles speciell känsla att äta en skiva rostat bondbröd och dricka en kopp te på kvällen. Eller till frukost. Det bidrar till den vardagslyxiga känslan.

Jag dricker nästan uteslutande svarta, smaksatta teer, gärna med Earl Grey som utgångspunkt. Tebutiken i Ikanohuset har en hemblandad sort som heter Earl Grey Ikano, med Earl Grey, vaniljte, mangote och rosente som är väldigt gott. Bortsett från det så blir det en del Askeby Klosterblandning, Tant Agusta och faktiskt ett påste – det enda påsteet värt namnet – Apple, Cinnamon & Raisin från Twinings. Jag har letat efter ett löste med äpple, kanel och russin men gått bet, då russin tydligen är väldigt ovanligt att ha i. Synd, för det ger precis den rätta sötman till äpple/kanel-te tycker jag.

Gröna och röda teer är jag en smula skeptisk till. Rött te är ju inte ens te, och har en konstig bismak jag inte är helt hemma med. Den finns liksom alltid där, oavsett vilken smaksättning man väljer. Gröna teer är bättre, så länge de är smaksatta – gärna med lime, mint eller jasmin. Just nu har jag Earl Green Ginseng hemma som är riktigt trivsamt, och jag inbillar mig att jag blir lite piggare av det också.

Jag tänkte att jag skulle räkna mina tesorter i skåpet som en avslutning på posten, men ärligt talat orkar jag inte det. Det räcker nog med att säga att de fyller nästan en hel hylla i ett av våra skåp. Ett te för varje dag och sinnesstämning.

Kommentarer: 4

Nej, det var visst inte grannen som borrade

…det var visst vårt kylskåp som sjöng sin avskedssång. Vi upptäckte frampå kvällen att det där ljudet vi hört av och till under dagen kom från kylen. Aj då, tänkte vi, men det är nog ingen större fara. Tills vi öppnade kylskåpet och insåg att det definitivt inte var kallt därinne.

Just nu bor alla våra kylvaror i en trälåda på balkongen, himla tur att det bara är någon minusgrad kallt (och därmed ungefär nollgradigt på balkongen). Vi vet inte om frysen fungerar eller inte, men väljer att hålla den stängd, förhoppningsvis klarar den något dygn innan den smälter om den inte heller fungerar.

Den positiva sidoeffekten är att vi hipp hurra troligen väldigt fort får vår standardhöjning till helkyl och helfrys. Den negativa sidoeffekten är… tja, vi har inget kylskåp just nu. You do the math.

Kommentarer: 1

Colors of the wind

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You’ll learn things you never knew you never knew

Jag såg Pocahontas någon gång när jag var yngre, men tyckte inte om den då – kärleksdravel och krig. Men så surfade jag runt och letade musik till freestyleprogram och ramlade över det här klippet.

Kommentarer: inga

Frysgrader

Den senaste månaden har det varit kallt. Kallt som i mindre än 0 grader celsius. Det har satt sina spår i hundträningen, men Zumi har hållit sig vid gott mod trots att promenaderna inte alltid varit direkt långa eller träningen direkt intensiv. I fem minusgrader är det lätt att trickträna och promenera, men i tio minusgrader vill man helst röra på sig hela tiden för att inte frysa fast. I tjugo minusgrader vill man bara in :)

Nåja! Idag företog vi en lite ordentligare promenad, för vi mötte upp med Sara vid motionscentrumet och tog ett varv i spåret. Det var skönt att komma ut och prata hund och allt möjligt annat. :) Däremot fick inte kameran följa med eftersom det var tolv minusgrader och jag frös nog om fingrarna som det var. Dock ska jag nog tvinga mig själv att ta med den om kvällens fantastiska frost är kvar imorgon.

Kommentarer: inga

*pling* dagens i-landsproblem

Som ni troligen vet vid det här laget så tycker jag om att baka bröd. Det är lättare än man tror och får mig att känna mig duktig – och så har man alltid färskt gott bröd till frukost :) Dock har jag ett litet lyxproblem: Vår frys är bara halvhöjd, vilket innebär att matlådor, råvaror och bröd får trängas på en pytteliten bostandsyta. Speciellt med tanke på att Zumi-godis tar upp nästan ett helt fack, av de fyra som finns…

Mor! Sväng förbi imorgon eftermiddag. Det ligger en påse oliv- och soltorkadetomaterciabatta och väntar på dig.

Kommentarer: 4

Valpchock

Jag hänger på North Hills rubriksättning i bästa Aftonbladetstil. Igår var jag i Södertälje och träffade två av valparna ur den senaste kullen efter Zumis mamma. Nog pladdrat, till bilderna – jag vet att det är det ni är intresserade av ;)

Möte
Usch!
Lek II
Puss!
Alla lyfter en tass på TRE!
Mor och dotter
Miko
Systrarna
Miko
Innebus

Kommentarer: 7