LadyFrost > /dev/random

Idag var det dags. Jag har ända sedan Zumi kom hem jobbat mot den här dagen, på olika sätt. Och arbetet har nog gett resultat skulle jag vilja säga. Även om vi inte fick varken uppflyttnings- eller diplompoäng, så presterade vi båda två bra under de förutsättningar vi hade. Till nästa gång ska jag tänka mer på att Zumi ska vila ordentligt under väntetiden, och inte förbereda mig så tidigt, för att hon ska orka koncentrera sig och ha något kul att koncentrera sig på. Och så att le, för det hann jag inte riktigt med

Dagen gav mersmak, så vi kommer att fortsätta och se vart vi hamnar. Jag planerar olika program och letar musik och funderar över kostym för fullt Zumis sida är uppdaterad med film och poängsumma från dagen.

Vi såg ekipagen i klass III när vi kom till LHU, och ett av programmen stod ut lite extra mycket för att det var så oerhört gripande. Det var Lina och Zings fängelseflyktsskildring, som belönades (välförtjänt!) med guldpoäng och en förstaplacering i klassen. Jag hittade programmet på youtube, från VM i freestyle, titta på det! Tänk, om man kunde komma dit…

Jag har flera gånger de senaste veckorna skrivit en början på en bloggpost och sedan inte orkat fortsätta, för att jag vet vilka som läser. Det är inte särskilt roligt att bli detaljgranskad jämt och veta, att alla tillkortakommanden är som att mata dementorerna. Men så igår, när jag egentligen tänkte blogga just om att det är jobbigt att känna sig granskad jämt, så insåg jag att jag egentligen skiter högaktningsfullt i hur folk väljer att tolka det jag skriver, och deras jakt efter fel. För jag gör mitt bästa för att vara ärlig och rak och därmed finns det inte så förbannat mycket att hitta. Om man ändå måste försöka hitta sätt att misskreditera mig, genom att förvränga det som skrivs eller rakt av hitta på, så säger det nog mer om personen än om mig. Vet ni vad? Jag tänker försöka hitta tillbaka till mitt bloggande, till mitt intresse och till mitt sätt att engagera mig i det jag tycker är viktigt.

Vet ni vad?

Ingen jävel når mig någonsin mera

Kommentarer: 6

De senaste dagarna har Zumi varit dålig i magen, men verkar nu sakta vara på bättringsvägen. Det är en ovanlighet för mig då Zumi verkar ha plåtmage i vanliga fall och kan äta i princip vad som helst utan att bli dålig. Hennes beteende har varit ganska okaraktäristiskt för en hund med en dålig mage, för hon har inte bråttom ut och har inte alls varit hängig, utan det har varit precis som vanligt utöver att det inte har varit så kul att plocka upp efter henne.

Hennes magproblem har resulterat i att hon har fastat och nu går på skonkost (efter inrådan från veterinär), vilket i sin tur innebär att jag inte kan träna med godisbelöning – på en hund som är ohyggligt godisstyrd och pigg som aldrig förr eftersom det äntligen har blivit lite svalt.

På något vis måste jag ju kunna kanalisera hennes energi, trots att jag inte har godis att tillgå, tänkte jag. Igår tog jag med några olika leksaker ut för att prova vad som triggade damen. Favoriten var en uppdragbar mus som vibrerade och lät lite brummande, jag gissar att det var för att den var lite hårdare och gick bra att bära runt på. Vi hade rätt roligt där vi bytte leksaker med varandra, och sedan körde en liten oseriös handlingsövning.

Igår träffade jag också Anna utan hund, för att prata lite om freestyle då vi båda planerar en debut i klass 1 snart. Jag vet inte om vi blev så ohyggligt mycket klokare, men vi kom i alla fall överens om att vi ska försöka träffas ett par gånger för att gå igenom program och torrgå dem utan hund för att se hur det fungerar, och sedan träna delar av programmen och även programmen med klädseln vi tänker ha. Jag är ganska pepp, bara Zumis mage blir bra igen så det blir lite lättare att belöna…

Idag tog jag med den lilla gråa (numera svanslösa) pipmusen, men insåg fort att det lättaste sättet att hålla uppe koncentration och fokus är att springa ikapp. Hon kan fokusera på en uppgift en liten stund om det innebär att hon får urladdningen att springa ikapp efteråt, och det blir mycket lättare för mig att kontrollera hennes springande när jag också springer med, för hon behåller fokuset på mig.

De träningsbilder jag tänkte posta är dock inte från varken igår eller idag, utan från vårt sista träningspass i Dorotea. Det är så häftigt när man upplever den där känslan av att det bara funkar, att man är precis i fas och är ett ekipage och inte bara en hund och en förare, så bilderna är fulla av fåniga leenden.

Kommentarer: 2

Den sista uppdateringen från Dorotea var tisdagen den 13:e juli. Jag har inte förrän nu orkat ta tag i att tagga upp och sortera närmare 500 bilder från semestern, och redigera och ladda upp en bunt av dem. Men nuså, nuså! Berättelsen slutade med att vi eventuellt skulle åka till Borgafjäll på onsdagen, och så skedde.

Vi kom upp till ett gråkallt Borgafjäll strax efter lunch, och tog en promenad ner till stranden för att knäppa några kort på Borgahällan trots vädret. Det måste ju göras, liksom. Zumi hamnade förstås på bild, som vanligt.

När vi kom tillbaka från stranden och frös rejält beslutade vi oss för att det nog började bli middagsdags. Fram med färdigt pizzakit! Zumi var sååååå avundsjuk, hälsade hon.

Kalle tyckte att vi kunde passa på att åka en sväng och hitta andra ställen att fota, så vi packade in oss, kamerautrustning och Zumi i bilen. Vi hamnade vid den ganska nybyggda dammen strax nedanför Borgahällan. Det blåste så öronen höll på att ramla av och det var banne mig inte sommarvarmt. Jag hade vantar!

Nå, dammen kan ju inte underhålla oss hur länge som helst, så efter det åkte vi bortåt klöverfjället för att fota och ta en lite längre tur längs stigar som fanns där. Tyvärr tog det ungefär tre steg ut på myrmarken mot stigen innan jag upptäckte att min ena stövel läckte vatten. Med andra ord – mitt sista par skodon som var vattentäta, var inte vattentäta. Mummel, mutter, blärgh! Jag klafsade de tre stegen ur myren igen för att återvända till stugan. På väg tillbaka i bilen hittade jag dock något värt att dokumentera.

Jag slocknade rätt tidigt i den svala stugan under ett fluffigt täcke och sov som en stock till runt åtta morgonen därpå. Luften var frisk, fräsch och uppiggande till och med inomhus, så jag tassade upp istället för att ligga och dra mig. Jag drog på mig lite kläder, kopplade Zumi och vi gick ut i solen. Det var varmt, men inte hett, och nästan vindstilla. Trots att det var så stilla så var det nästan inga mygg ute, och inga människor. Jag och Zumi gick ner till stranden igen och bara njöt av lugnet. Jag hoppas att bilderna kan förmedla känslan.

Väl tillbaka, och med Kalle uppe ur sängen, började vi planera en tur upp på Lillfjället för att fota. Vi packade ner lite mackor, lite korv till vovven, kamerautrustning och så satte vi kursen uppåt.

Uppe på toppen blåste det så jag höll på att förfrysa öronen. Det kändes ungefär tio grader kallare där än nere vid stugan. Det var dessutom ohyggliga mängder bromsar ute, som jag i efterhand insett att jag hade kunnat skydda Zumi mot genom att kladda in henne med tjärsalva. Nåja, nu vet jag till nästa år.

Promenaden nedåt gick fortare än uppåt, men var baske mig lika jobbig. Mina ben skakade av ansträngningen när vi kom ner. Den enda som var lika pigg som förut var Zumi, som glatt traskade på. Hon såg inte fullt lika glad ut när jag ställde in henne i duschen eftersom hon hade lera upp till magen efter att ha plaskat runt i sumpmark på vägen ner…

Vi tog oss tillbaka till Dorotea samma kväll, och stack över till Martin och spelade en omgång Settlers som han förstås vann. Jag var så trött att jag höll på att somna på spelplanen, men när vi gick hem vid halvettiden såg det ut såhär:

Det var liksom aldrig mörkt! Behöver jag säga att det var svårt att förstå när man skulle sova?

Resten av veckan blev ganska bildlös. Jag tog en hel del bilder, men har inte riktigt orkat fixa med dem, och ärligt talat är de inte så allmänintressanta. Vi var på marknaden i Åsele på fredagen, efter att ha ätit våfflor hos Kalles mormor och morfar. På lördagen åkte vi 20 mil till Sorsele för att fira hans farbror som fyllde 50 år. På söndagen tränade jag och Zumi ett pass freestyle och sedan spelade vi lite mer Settlers med Martin innan vi till slut lade oss för att sova inför hemresan på måndagen.

Kommentarer: 2

Den senaste veckan har varit aktivitetsfylld och jag vill inte blogga om den förrän jag hunnit redigera de cirka 300 fjällbilderna som jag vill förgylla inlägget med. Men tills dess tänkte jag skriva lite om dagens leta-femtioöringar-träningspass.

Lite efter eget huvud har jag börjat lära Zumi att nosa efter femtioöringar i gräset, och dagens övning gick rätt så skitdåligt. Zumi fattade till en början vad jag var ute efter och markerade femtioöringen och fick godis, men när jag försvårade situationen något så låste hon helt plötsligt på min hand. Hon slog med tassen, satte sig, lade sig och tog kontakt istället för att leta efter femtioöringar. Pust och suck tänkte jag, vi bryter. Vi gick en liten sväng så hon fick kissa och på tillbakavägen tänkte jag att jag provar en sista gång. Jag höll fram den andra femtioöringen jag hade med mig så hon fick nosa på den, och sa sedan “leta” utan att ha någon aning om var den andra egentligen låg. Zumi satte nosen i backen, tuffade sakta framåt och tvärstannade sedan med nosen – på den saknade femtioöringen. Sedär. Hon kan.

Kommentarer: inga

Jag är en planerande människa. Bland det jobbigaste som finns är att saker inte blir av för att man inte planerade in att de skulle göras och de rinner ut i sanden. Därför har jag försökt att få en lagom dos av planering och icke-planering under den här semestern. Jag behöver lära mig att slappna av lite, men det är ju dumt att slappna av så mycket att ingenting blir gjort.

Igår var en ganska lugn dag. Det var varmt ute, runt 20-25 grader, och jag hade ont i huvudet. Vi fick i alla fall en rabarberkaka bakad och tog en tur till Martin och fikade. Han hade två kusiner med en drös barn hos sig, så jag och Zumi fick lite miljöträning. Zumi var som vanligt helcool och lugn och snäll och jag gjorde mitt bästa för att inte hispa upp mig. Hon fick dessutom godis av barnen och jag fick en fin teckning av mig och Zumi, så det var en trevlig miljöträning.

Till kvällen gick vi och handlade mjukglass, vilket Zumi tyckte var en toppenbra grej. Det kanske syns på bilderna?

Idag har det varit ganska tråkigt väder, även om det är skönt att det är svalt ute. Vi passade på när det var uppehåll i regnandet och gick till marknadsplatsen här i Dorotea. Det gråa vädret bidrog till att marknaden var ganska svagt befolkad, så det kändes alldeles rätt att ha Zumi med. Det blev aldrig trångt eller jobbigt för henne. Hon fick provsmaka renkorv och hälsa på människor, så hon var väldigt nöjd när hon kom hem.

De kommande dagarna är ganska inrutade. Imorgon åker vi troligen till Borgafjäll trots att det ska vara rätt rejält kyligt (nio grader, närmare bestämt) för att fota lite och eventuellt bestiga Borgahällan för ännu bättre bilder. Vi kommer hem igen under torsdagen och tar igen oss, innan vi åker till marknaden i Åsele (i storlek med Skänninge) på fredag. Då får Zumi dock stanna hemma, då jag inte vill ha henne trampad på, stressad, trängd eller knuffad på.

Kommentarer: 1

Helgen har varit händelserik, solig och alldeles jättehärlig. I fredags började vi dagen väldigt långsamt med att ta en promenad runt byn och sedan åka och handla lite ägg för att baka en rabarberkaka. Kalles pappa dök upp strax efter lunch och vi provspelade en omgång Settlers medan vi väntade på att hans mamma också skulle komma hem.

På eftermiddagen tänkte jag bara gå ut och kissa Zumi, men så kom jag på att det kunde vara trevligt att gå upp på fotbollsplanen här intill. Väl där hamnade vi på en grusplan brevid gräsplanen och jag provade några freestylemoment för att se om hon var med. Och allt bara flöt! Slalom, mellan, snurrar, spinn, två ben, rygga – hon kunde alltihop! Jag jublade, belönade och sprang ikapp med henne och allting kändes bara klockrent.

Till kvällen gick vi ner till campingen och åt, med utsikt över den lilla dammen. När vi kom hem dukades det upp på altanen i solen och vi provade rabarberkakan.

Lördagen började precis som fredagen med en promenad runt byn, och vi stannade till vid affären så jag kunde handla en korsordstidning att förströ mig med. Det var nämligen klassåterträff för Kalles del från klockan 12, så jag löste ordflätor och klurade korsord under eftermiddagen. När jag började känna mig rastlös drog jag fram mina joggingkläder, drog på Zumi ett halsband och gav mig ut en sväng. Zumi var inte fullt så road över mitt tilltag och släpade sig surmulet fram i slutet av kopplet, men jag mådde betydligt bättre efter vår lilla motionsrunda. Precis när jag kommit in gick solen i moln och det började störtregna, snacka om tur.

Vid halvfemtiden ville Kalle bli hämtad från klassträffen för att hinna hem och duscha innan det var dags för middag, så jag tog bilen och körde lite vilse (förstås!) innan jag hamnade rätt… När jag skjutsat honom tillbaka (denna gång utan att köra fel…) vankades det älgfärsbiffar med trattkantarellsås och sedan tog jag, Zumi och Gunilla en promenad runt sjön här i Dorotea, men tyvärr hade jag inte kameran med mig. Ni får tro mig på mitt ord att det var jättefint, om än lite för myggtätt för min smak. Jag har nu två myggbett i hårbotten och två på vristerna, förutom de 20 bett jag har av något oidentifierat djur som troligen bott i mina shorts. Tackar så mycket för dem!

Efter promenad och en dusch klädde jag på mig lite vettigare kläder och gick upp till Kalle för att bli uppvisad för klassen (huga). Vi blev kvar någon timme till innan vi började bege oss hemåt för att sova inför en ny dag.

Idag har jag överlevt ett flertal timmar vid en sjö utanför Dorotea. Precis när vi kom dit (och precis när vi åkte) fick jag ett panikutbrott över att allting ville äta på mig, men så fort jag kom ner till sjökanten så gick det över för där blåste det lite mer. Självklart var jag också indränkt i mycket liberala mängder myggmedel.

Jag och Zumi tog en promenad runt sjön (och blötte ner oss ganska bra) medan de andra fiskade. Idag var kameran dessutom med, så här kommer en ohygglig massa bilder!

Kvällen har bjudit på grillat, och nu sitter jag nedsjunken i en soffa, tittar på regnet utanför och känner luuuuuuuuugnet. Dorotea är bra för nerverna.

Kommentarer: inga

Igår, klockan 08:26, lade jag i ettans växel, lade ur handbromsen och började rulla de första meterna av en 86 mil lång resa. Det tog på krafterna att köra bil, speciellt genom Stockholm, men det var samtidigt väldigt roligt och väldigt givande eftersom jag bara kört en långresa tidigare. Vi bytte med jämna mellanrum så ingen av oss skulle bli för trötta och Zumi fick ut och rastas både nu och då.

Den bästa pausen tog vi vid Ångersjön, en jättefin rastplats vid en lika fin sjö. Zumi fick komma ut på en lite längre promenad och sedan satte vi oss vid ett picknickbord, åt kex och njöt av utsikten.

Vi anlände vid strax efter åtta och passade på att äta lite kvällsmat. När vi satt och åt kom regnet med besked, och det riktigt hällde ner – vilken tur att det inte kom tidigare! Kvällen blev väldigt slö och jag småsov redan innan jag lagt mig.

Kommentarer: inga

Det blir tunnsått med uppdateringar när det är varmt ute. I Linköping har den senaste veckan varit sanslöst varm, så varm att Zumi spenderat dagarna under en fuktig handduk och jag suttit i korsdraget inne och försökt förtränga hur varmt det faktiskt var.

Jag tänkte uppdatera med det jag bäst kommer ihåg från de senaste dagarna – tisdagens freestyleträning med Anna och Tim. De har gjort toppensnygga framsteg med slalomet och enligt mig är de redo för start i klass I vilket jag hoppas att de debuterar i samtidigt som jag och Zumi. Anna, jag ska försöka fixa över låten till dig, har den faktiskt med mig!

Träningen gick ohyggligt över förväntan bra. Vi fick en köttbulle av Anna vilket Zumi såg som att vi blivit välsignade av gudar eller någonting ditåt. Kort sagt, jag hade Zumi-fjärrkontrollen och hon gjorde ALLT jag bad henne om, med en ohyggligt positiv attityd. Den attityden i sin tur stärkte min positiva attityd, vilket gjorde att det bara blev ännu bättre. Jag provade att köra helt utan godis och belöna med att springa till godispåsen när vi var klara vilket också fungerade utmärkt.

Nedan en liten filmsnutt som Anna filmade, klippte och lade till musik på – tusen tack! Plus bilder förstås, av samma eminenta fotograf.

Kommentarer: 1

Idag har jag lärt mig väldigt mycket om hund. Och framför allt, fått skrivet på näsan saker som jag egentligen redan visste om mig själv och min relation till min hund. Bland citaten kan man hitta följande:

• Det är inget fel på hennes uthållighet. Det är mattes uthållighet som är problemet.
• Du är allt ute efter quick-fix.
• Det låter som att du har bestämt dig lite för mycket om hur din hund är.

Ouch, kan man säga, men ett bra ouch. Egentligen så vet jag redan om att mitt stora problem är att jag har dåligt om tålamod, och vill ha omedelbara resultat. Det i sin tur leder till att jag fort blir frustrerad när jag inte får de resultat jag förväntar mig – och det gör att jag ändrar premisserna för resultaten hela tiden. Steg för steg har Zumi format mina beteenden med sina beteenden – inte för att hon är en kalkylerande, dryg skithund utan för att hon är envis och inte alltid vill det jag vill. Om hon inte vill någonting, så har jag försökt hitta någonting som kan motivera henne, och hamnat i någon form av spiral där hon blir mer och mer passiv i väntan på att få någonting riktigt bra, tvärt emot vad jag vill ha.

Jag ska rannsaka mig själv och fundera på hur jag vill ha vårt förhållande och hur jag ska resonera. Jag är fortfarande rätt ute i att det aldrig hjälper att bli arg på henne, men i övrigt behöver jag inse ett förhållningssätt som passar oss båda och som jag kan hålla fast vid.

Kommentarer: 2

Jag vill bara få klaga lite. Klockan 23 idag var det 20.6 grader utomhus. Det var dessutom 24.6 grader i vår lägenhet. Nog för att jag gillar värme och tycker att det är ganska trevligt att solen skiner från en klarblå himmel, men när det börjar störa min nattsömn blir jag onekligen lite grinig. Jag sitter och surar med ett par fötter som är alldeles för varma för att gå att sova med och väntar på att det ska bli svalare.

Värmen gör att jag har svårt att få särskilt mycket gjort. Allting går långsammare och jag har mått lite illa eftersom jag så lätt slarvar med att dricka tillräckligt med vatten. Å andra sidan har det varit mysigt att ta morgonpromenad i Rydsskogen i nästan 20 grader och bara njuta av solen innan den börjar steka ordentligt.

Kommentarer: inga