Valpar och webb

Tripp, trapp, trull

Nu har jag inte bloggat sen i tisdags, men nu är det dags för rapport! Akiko bestämde sig för att börja valpa vid 05 onsdag morgon (4 okt), lagom när jag gett upp och somnat riktigt djupt… 05:25 föddes den första valpen, en röd hane. 06:00 kom hane nummer två, och bara 20 min senare kom tiken! Den stoooora magen innehöll alltså bara tre valpar, och hur mycket vatten som helst… Hur som helst gick valpningen bra och valparna verkar sunda och glada. Det finns många bilder i galleriet för den intresserade.

I dag har jag varit en vända i ~, men inte haft några föreläsningar. Enda anledningen till att jag trotsade regnet var att ta mig till en bokhandel och köpa kursboken som skulle komma in idag, men tror ni den hade gjord det? PYTT heller… Den verkar väldigt intressant, och jag skulle vilja ha den snarast möjligt.

I ~ pågick igångsparkande av webbservern, som hade dött på grund av… någonting. Robin kämpar på med Finntroll och linux, vi får se hur det går. Han trodde sig ha lektion idag, vilket han inte hade. Jag lånade Finntroll när han skulle gå, och insåg att shibainfo’s forum gav MySQL-errors. PANIK. Snabbt bort till en annan dator i ~, kolla där – samma fel (surprise, surprise). Till loopias kundzon, maila supporten, försöka ta sig till MySQL’s administrationsgränssnitt, fungerade inte heller. Har vi överskridit MySQL-lagringsutrymmet? Lite fler idoga försök och tjoff så var det helt plötsligt igång, och från Loopia kommer ett svar om att de haft ett litet problem med en av sina MySQL-servrar. PUUUUH. Kontrollerade utrymmet vi hade att röra oss på, och det var lugna puckar.

Valpningsdags

Trångt i lådan

Nu är det i hög grad på gång, Akiko ligger i valplådan och sover, och det är ganska trångt med den stora magen. Om en liten stund ska det bli en promenad för att se om värkarna kan komma igång på allvar.

Umai är med och väntar på sina barnbarn – hon älskar valpar! Ännu bättre är det när hon inte själv behöver ta hand om dem…

Kan ni tänka er att jag gick upp vid halv åtta idag och känner mig PIGG? Det är fullständigt galet.

Det närmar sig…

Jag har laddat batteriet till kameran, flyttat alla bilder till datorn, packat ner laptopen och i mycket annat förberett mig. Det drar ihop sig för valpning på Kennel Stämmlocks, troligen någon gång under morgondagen. Det är spännande så det förslår… Dessutom ska jag passa på att ta några nya bilder på de små esterklonerna.

Utöver detta har jag påbörjat en ny kurs idag: Kognitiv Psykologi 5p. Den har alla förutsättningar att bli en intressant kurs. Boken verkar inte lika hemsk som Gardner och läraren är bra.

Jag hämtade overallen idag, och jag tänker aldrig mer ta av den känns det som. Den är så underbart mjuk, slapp, gosig, perfekt! *bosätter sig i den blågröntonade tyghögen*

Peace out – dags att packa lite till och ta sig till en buss. Kenai är medpackad, så jag lär vara online senare.

Pluggpanik, minishibor och lite design

Jag har fortfarande uppgift 4 kvar på hemtentan. Den uppgiften är värd 8p och jag kommer ingenstans – som tur är har jag ca 5 timmar på mig att göra det.

Idag har det fötts två shibabäbisar på kennel Stämmlocks! En hane och en tik efter Stämmlocks Dikusha och Satonoshunkou Go Okazaki Aonosow. De ser bedårande söta ut på bild, så jag är på väg dit imorrn för mer bildtagande.

Nu sitter jag i ~ och lyssnar på en designdiskussion – det är dags att bygga om lysators hemsida och det var i grevens tid… Det blir pizza och hackning hela kvällen. Jag är hungrig, så pizzan är i hög grad välkommen för tillfället.

Insider idag om osund rasavel

Jag har just sett ett avsnitt av insider på TV3 som handlade om hur rasaveln kan se ut idag inom vissa raser. Jag tänkte copy-paste:a ett inlägg som jag skrev till shibainfo.com‘s forum:

Min första reaktion på programmet var att det var lite tv3-tillspetsat, men mycket tänkvärt. Tyvärr också lite snuttifierat, jag hade helst sett ett flera timmar långt program med djupanalyser.

Jag kommer aldrig att kunna försvara planerad blandrasavel av den anledning att man aldrig har en garanti för hur hunden kommer att bli mentalt och psykiskt, men somlig rasavel är nästan värre. Man avlar verkligen på defekter. Inom blandrasaveln saknar man dokumentation för sjukdomar och fysiska problem i släkten, men vad har man för nytta av dessa när man inom rasaveln har dem men avlar på defekta hundar ändå? Som SKK:s chef till och med sa så ligger blandrashundar i mitten i sjukdomsstatistiken. SKK rekommenderar INTE blandraser för att de “är sjukare”, men då bör de inte heller rekommendera ca hälften av de rasrena hundarna de har under sitt tak (som t ex basset, shar pei, chinese crested osv) Jag reagerade också över att dottern med sin blandras hade fått påhopp som “skaffa dig en riktig hund” istället för “stöd inte blandrasaveln” – för även en hund med flera raser är väl ändå en HUND?

I slutet av programmet diskuterades schäfern, och de tog upp att en schäfer som ska bli champion på utställning minsann måste ha klarat bruksprov! Saken är den att detta bruksprov är något en chihuahua skulle klara med lite träning, och för en schäfer är det bara biff och pannkaka oavsett bakbensvinklar.

När man avlar på hundar som inte klarar av förlossningen själva, och det är så vanligt att ett kejsarsnitt inte ens täcks av försäkringen längre – då är det dags att tänka om.

Genom hela programmet kände jag mig väldig glad att rasen jag engagerar mig i är så frisk och välbyggd som den är. 6% av alla höftledsröntgade hundar fram till år 2004 hade någon grad av höftledsdysplasi – försvinnande få om man jämför med t ex golden. Se också på Basset Hound, som har fått en egen åkomma döpt efter sig – Bassethälta!

Ok, en sista sak innan jag slutar prata: i programmet nämnde de att många problem uppstått pga för snäv genbas eftersom det genomgående valts att avla på individer som premierats högt på utställning. I RAS för shiba nämns just detta, och det rekommenderas att man ska försöka använda syskon till hunden eftersom de troligen delar större delen av genbasen, och dessutom leder det till en viss breddning då det inte är helt samma individ som används till för många parningar. Jag funderade också på hur de kan skylla hela den fullkomligt vridna aveln på inavel – hur såg shibastammen ut efter andra världskriget? Efter att ha läst shibans historia inser man snabbt att det gick åt en HEL DEL inavel för att restaurera rasen – och ändå är den mycket friskare än många andra?

För er som inte är så insatta i just rasen shiba så finns RAS för shiba och shibans historia att läsa online.

Naturen mitt i Ryd!

Mellan HG och Nationskällaren finns en rätt-över-snett-väg bort mot barnvagnsryd. När jag för en kvart sedan passerade denna plats på väg från hemköp hörde jag ett konstigt ljud. Jag stannar och tittar förvånat ner i gräset. Vad ser jag? EN IGELKOTT! Världens nuttigaste megatötaste igelkott! VARFÖR har jag inte kameran fastbunden runt halsen?

Bankomaten vid Zenit

Jag kände plötsligt ett trängande behov av att dela med mig av det jag skriver. Till en inlämningsuppgift i kursen Introduktion till kognitionsvetenskap beskriver jag hur bankomaten vid Zenit fungerar. Det låter väl trevligt?

För en person som ofta interagerar med bankomater brukar inte utseendet spela så stor roll då man redan vet hur den fungerar rent principiellt. Om man dock inte har använt en bankomat tidigare är designen av stor betydelse. Bankomaten vid Zenit ser vid första anblicken ut ungefär som vilken annan bankomat som helst, men tittar man igen inser man att det sitter en liten grön lampa över alla ställen där ting kan passera in och ut igenom den. Den gröna lampan vid kortuttaget blinkar långsamt när man kommer till bankomaten för att leda blicken rätt. Under kortuttaget sitter dessutom en liten men tydlig bild som visar åt vilket håll kortet ska föras in. När man följt anvisningen som också står på skärmen (Välkommen, sätt in ditt kort) ställs de vanliga frågorna på skärmen om pinkod, mängd kontanter man vill ta ut och om man vill ha minneslapp. Den visar pedagogiskt när kortkoden kortrolleras och pengarna räknas upp. När kortet sedan ska matas ut igen börjar den med att skriva det på skärmen medan det rasslar i maskinen. Man börjar då flacka med blicken på jakt efter kortuttaget, och då tänds den lilla lampan ovanför igen för att ge stöd för blicken. Samma sak sker när pengarna och minneslappen matas ut.

Personligen tycker jag att det låter vrickat. 🙂 Jag undrar hur skadad jag kommer vara om fyra år, om det redan har gått så här långt. Jag ska ta en kortare paus nu och posta ett brev…

På’t igen

Efter gårdagens fatalt misslyckade försök att färdigställa minst en av två inlämningsuppgifter är det idag dags att ta nya tag. Jag måste tillstå att jag känner mig vida mer motiverad idag – jag undrar hur länge den känslan stannar kvar.

Det är väldigt tyst här. Man vande sig fort vid att ha hundar kring benen. Inte heller Robin verkar helt negativt inställd till hundar, så förhoppningsvis kan vi vara hundvakt fler gånger.

Hanson har fått en renässans här. Albumet this time around har låten runaway run, som kommer spelas sönder och samman. Jag vet inte varför jag tycker att den är bra, den bara är. Mer Hanson till folket, med andra ord.

Igår gick jag och lade mig, irriterad på Robins försök att lista ut sin födelsedagspresent. Igår missade jag därmed möjligheten att prata med världens bästa Madsen, en möjlighet jag hoppas kommer igen idag. Igår var en i största allmänhet ganska sunkig dag, som avlösts av en betydligt trevligare idag.

Over and out – kan maskiner tänka?

Urkel, ungefär.

Jaha. Så sitter man här sista veckan och kan inte mosa ur sig en enda mening som skulle kunna passa i uppgifterna. Hjärnan känns fylld med blött sågspån, och helst skulle jag lägga mig i sängen och sova bort resten av kvällen. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Ska jag ge upp och inse att KogVet var inget för mig? Det känns ensamt att arbeta såhär, med nästan bara egen tid och ingen i klassen att prata med.

Det går lätt att skriva saker till dorysite, men när jag tänker på uppgifterna och hemtentan känner jag mig trött och olustig. Som att de ligger där och viskar “Det var ju det vi sa, du kommer inte klara det”. Hur får man en hemtenta att sluta vara taskig och hålla käft? Hur bär man sig åt för att få någonting gjort och få det bra?

Lugnet lägrar sig

Fejkfåret beslagtaget

Nu är klockan nästan 23:00, och allt är lugnt och tyst. Hundarna är promenerade och matade, och Umai har mutat in vårt fejkfår som hennes alldeles egna. Hon vänder på sig lite då och då och sjunker ner bland fluffet så hon nästan försvinner… I allmänhet har hon varit på väldigt bra humör idag, kanske för att det bjudits på både ost och köttbulle!

Tops i soffan

Tops har beslagtagit soffan och verkar också ganska trött – visst passar rött väldigt bra till en shiba? Han väntade ett bra tag på att hans matte skulle komma och hämta honom, men efter promenaden kapitulerade han och beslöt sig för att ta en tupplur.