These twists and turns of fate

Norrie gjorde en lite konstig inbromsning på lydnadsträningen i tisdags. Magkänslan sa direkt “åh nej.”. Magkänslan hade rätt. På kvällen blev han försiktig och ämlig och morgonen därpå tryckte jag i honom en rimadyl och sa “Vila. Nu.”. Han vilade duktigt under dagen men framåt kvällen tyckte han att nu har rimadylen verkat och att han mådde bra. Igår hoppade han upp i både soffa och säng under oövervakade sekunder och idag har jag släppt på kontrollen och låter honom göra som han vill. Det är skönt att åtminstone se det i tid, nu fick han aldrig jätteont och om några dagar är han förhoppningsvis medicinfri och fräsch igen.

Men. Men vi kommer aldrig att vara den där berättelsen med lyckligt slut som kan postas på FB. “Titta, han var skadad och vi kom igenom det och nu har vi kvalat till SM”. Vi har ingen superhjältestory. Vi är ett evigt pågående projekt utan något slut där alla kan berömma oss för att vårt arbete gett resultat. För somliga är rehab en period som avslutas, för oss är det helt enkelt en del av vardagen. Det blir inga rubriker på det.

One might fall and the other will stand
And one might give where the other won’t bend
The night is bright as the sun

Vi intalas att det bara handlar om ens attityd. Allt går att fixa om du lägger manken till. Det har varit så svårt att acceptera att det faktiskt inte hjälper att jag tänker positivt och anstränger mig. Jag kan inte laga honom. Norrie kommer alltid ha en problematisk rygg oavsett hur många affirmationer jag säger framför spegeln. Fortfarande känner jag att det ändå lite är mitt fel. Med en bättre attityd, med fler affirmationer eller snärtigare mantran så kanske jag kunde laga honom? Trots att jag vet att en trasig rygg skiter i fina ord. Den vill ha simträning, skritträning, cavaletti och ibland rimadyl. Och det får den.

Our lives are made
In these small hours
These little wonders
These twists and turns of fate

Allt är inte bajs. Den här gången blev jag ledsen när Norrie fick ont, men inte i närheten av så ledsen som jag blev i våras. Till viss del beror det på att jag redan pensionerat tanken på honom som tävlingshund och accepterat att njuta av vardagen med honom, men till viss del beror det också på en liten terroristtuss som flärpar runt och sprider svansvift och tandmärken omkring sig. Det är svårt att vara nere med en ballong, och det är möjligt att känna att det fortfarande finns drömmar och planer för framtiden. Norrie är mitt allt, men han är inte längre mitt enda.

Orbit

Was I drawn into your orbit
Or were you drawn into mine
In any case, you’ve given me
A new reason to shine

Idag firar vi en vecka med Tulsi och tre hundar i flocken. Som jag skrev i förra inlägget så kommer jag ångra mig många gånger, men samtidigt är jag så tacksam att vi åkte och hälsade på och att just Tulsi fanns där. Och att vi vågade! Jag trodde inte på riktigt att vi skulle hämta valp förrän jag satt i bilen med Tulsi i knät, så först i veckan har han fått en sida här på bloggen.

Det tar tid att få ihop flocken och Norrie har blivit rejält arg ett par gånger och #crew har fått stötta mig när jag ylat om att det inte kommer att gå, de kommer aldrig att komma överens. Det är ju inte alltid så lätt att veta vad som är normalt när vår enda tidigare måttstock är Zumi som är en pushover av stora mått, och oerhört sällan säger ifrån. På sätt och vis är det skönt att inte behöva freda båda vuxna hundarna på det sätt jag behövde freda henne från Norrie.

Foto: Karl Mikaelsson

Tulsi påminner mig om Norrie som valp, och samtidigt inte. Det är nog mer terrierdrag i Tulsi med tanke på hur mycket han hänger i kläderna, och han är inte riktigt hundraprocentig på inkallning som Norrie var. Men 90%-ig är ju inte heller dåligt för en nioveckorsplutt – jag minns ju mycket väl att Zumis procent låg en bra bit på minus i samma ålder. 😉 Han är skojig, och hejig, och kavat. Han går i koppel lite hejsan hoppsan men trasslar inte till det fullständigt förrän vi får möte av människa, då blir han alldeles till sig i själen och försöker vifta sig fram med propellersvansen för att hälsa. Vilken fin egenskap! Behåll den, Tulsi. Var glad i din omvärld. Både matte och storebror är cyniska jävlar, lyssna inte på oss.

Jag har lärt mig ett och annat av att ha en sånhär kavat valp en gång tidigare, en sån som är redo för träning från dag ett. Jag har lärt mig att det förvisso är jätteskojigt att träna med en sådan valp, men att vi inte ska träna allt och vi inte ska träna på det fartiga först. Farten finns redan monterad och kan plockas fram lätt, men stadgan tar mer träning att montera dit. Så istället för Norries freestyleträning får Tulsi träna på stadiga och passiva beteenden mest. Sitta. Stå. Faktum är att träningen redan har gett positiva effekter på Norrie, som behöver träna på att sitta inför lydnadsklasserna vi förhoppningsvis kan tävla i vår och därför får träna på att sitta när Tulsi tränar. Det är perfekt att de behöver träna på samma sak just nu.

Foto: Karl Mikaelsson

Som jag har funderat på hur och vad vi ska träna. En sak jag bestämde redan långt innan Tulsi är att inte börja med agilityn före ett år. När jag säger “inte börja med agilityn” så menar jag inte grunderna för alla grenar, som att kunna sitta kvar, springa till leksak och så vidare, men allt som involverar svängar, hopp och liknande. Alla hundar som börjar tidigt går inte sönder, men jag började tidigt med Norrie och det gnager mig att känna att jag kanske, kanske kunnat avvärja några skador (framför allt patellan) om jag bara väntat lite med den typen av tuff träning. Han såg ju vuxen ut i kroppen tidigt tyckte jag, och då kändes han färdigvuxen, men när jag idag ser bilder på honom som åttamånaders så är han gänglig unghund. Det finns inga garantier; kanske går Tulsi också sönder – men då har jag i alla fall gjort det jag kan.

För mig känns det ganska skönt att veta att agilityn blir lagom till inomhussäsongen. Det innebär nämligen fördelar i mina ögon! Inomhushallhyra innebär att det inte är så stor risk för överträning, och samträning innebär massa bra träning på att jobba i grupp och bra tips och idéer från övriga i gruppen. Varje vinter får sporten jag valt att samträna en stor nytändning för mig för att det är så roligt med samträningar, och jag hoppas att agility med Tulsi kommer att kännas så nästa vinter – och lydnaden för Norrie lika härlig som för oss nu. För det kommer att bli mer lydnadssamträningar för Norrie, och förhoppningsvis med samma härliga gäng.

Men så vad tänker jag träna på tills nästa oktober? Plättlätt. Allt som gör en skojig, hejig och kavat liten valp till en rolig träningskompis. Miljöträning, socialträning, valpkurser, trickträning och en massa passivitet och stadga. Dessutom tänkte jag ställa ut honom ett par gånger för att få ännu mer miljöträning och socialträning. Tokigt många saker ska vi göra under året.

Det känns fint. Zumi tränar slalom, Norrie tränar lydnad, och Tulsi tränar på att bli en hund. 2017 har potential.

And when the stars were all aligned
You pulled me in your orbit as I pulled you into mine

Rockstar

Ibland är det svårt att förstå hur mycket en har saknat något förrän det plötsligt står framför en och går att nå igen. Det är som att få tillbaka en del av sig själv, som att ha trott att det är helt normalt att halta när det i själva verket är helt normalt att kunna dansa, hoppa och springa.

Jag har fått hoppet tillbaka. Drömmarna. Och dubbelt upp.

Norrie kommer kanske inte alltid vara helt fräsch i kroppen. Det går inte att lita på. Men just nu håller han för lydnadsträning och vi har. så. roligt. Norrie får jobba och tänka och känna sig bäst i världen, och jag får lära mig så mycket nytt. Det finns så många saker att träna på, så många detaljer att finslipa, att jag känner att jag fått en liten bit av det jag älskade med agilityn tillbaka. Det må inte vara det bästa, men det är ett väldigt fint andrapris.

Tulsi. Jag frågar mig flera gånger om dagen vad i h-e jag har gett mig in på, speciellt när han hänger i min stortå genom raggsockan när jag har fyra glas i händerna. Och jag vet att jag kommer att ångra mig många gånger på vägen, genom sömnbrist, stök och vassa valptänder. Men jag ser saker i det lilla nioveckorsknytet som gör att jag nästan vågar tro att jag har fått en andra chans att uppleva allt det som jag och Norrie fick till låns ett tag. Bitarna finns där. Jag ska lyckas lägga dem rätt.

And maybe we will never figure it out
I got a feelin’ that’s what life’s all about
I’m learning anything is possible now

Min stora sälek, Norrieson, fortsätter förvåna mig med att vara en klok och tydlig valpuppfostrare. Tulsi har åkt på några, tämligen välförtjänta, smällar, och de har avklarats raskt. Jag har ju varit orolig att han skulle vara för hård eller inte släppa när valpen tagit åt sig men det är såhär långt ingen fara. Älskade duktiga säl.

World Wide Web

Under måndag och tisdag har jag hängt i Stockholm på den årliga utgåvan av Internetdagarna. Det är en konferens jag besökt i flera år nu och jag gillar hur den utvecklas. Jag gillar ännu mer hur det märks att de ansvariga jobbar med diversitet och för varje år får till en mer och mer spännande och varierad grupp av keynotes. Även på de valbara spåren börjar det märkas att internetutveckling inte bara är vita män i medelåldern vilket gör att perspektiv och idéer breddas.

Det finns en rätt trevlig balans mellan skoj och allvar. Jag byggde en robot och tog en ASCII-selfie och vann en T-shirt. Jag lyssnade på Edward Snowden om att skydda sig från statlig massövervakning och Erica Joy Baker om näthat och fejknyheter och Mikko Hyppönen om hur Internet of Things hotar internet. Det var nog tur att det fanns lite lättsamt att bryta av med, för det märktes tydligt på de flesta talare att internet har problem för närvarande och att det ser mörkt ut framåt innan det blir bättre.

Något som slog mig var hur politiska alla keynotes var. Samtliga nämnde valet i USA och vad det innebär, och också vad som lett fram till det – nämligen internets utveckling från en plats att möta nya människor att lära sig av, till en plats att leta efter likasinnade att stänga in sig med. Alla tog tydligt ställning mot Trump och talade om hur vi måste arbeta med att förändra användningen av internet i den här mörka tiden.

Under första dagens spår lyssnade jag på personer som tyckte att IoT/uppkopplad arbetsplats/sensorer överallt för att samla på data och fatta beslut var jättecoolt men missade att nämna att det finns problem med alltihop. Trevligt att se vad som jobbades med inom områdena, totalt sett, och jag tar med mig det i funderingarna kring vad för områden vi behöver fler filfakstudenter, men inte helt och hållet min kopp te.

Dag två gick jag all in på problem och depp. Det är nog så viktigt att titta på alla sidor av internet och hur vi hamnat där vi är idag. Jag tar fasta i vad Elza Dunkels säger om dagens ungdomar, att de kommer att göra saker bättre igen. Sålänge vi i de äldre generationerna gör ett ärligt försök att uppföra oss och sköta vår källkritik så kommer ljusningen såsmåningom.

Trots allt lämnade jag internetdagarna med en bra känsla. En känsla av att jag har en viktig uppgift i jobbet och att jag gör den bra. Kunskap om internet, kunskap om källkritik och rättigheter och skyldigheter och filterbubblor och annat är oerhört viktigt att alla våra studenter får med sig ut i världen.

Nu jobbar vi för ett framtida internet som Nick Borgen såg det 1997.

Här blåser aldrig vindarna
Här stänger ingen grindarna
Här får du vara den du vill

Broken Arrows

Sedan inlägget om Norries sista skada och min insikt att han inte kommer att få vara den tränings- och tävlingshund vi båda vill har bloggen fått vila. Hur följer en upp ett sådant inlägg? Jag har varit, och är fortfarande, så ledsen över att vi inte fick ett lyckligt slut på den berättelsen. Det kan ju tyckas vara ett ganska lyckligt slut att han varit smärtfri sen i juni och att vi både simmar och tränar lydnad, men oron för honom släpper aldrig och jag sörjer att min fantastiska agilityhund inte “finns” längre.

Innan morgonen kommer
vill jag blöda några droppar mot stenen
Det är tid för några tårar än
Och göra klart för min norra stjärna
att jag aldrig ska ner igen

Jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
Jag har trampat upp stigar där gränserna går

2016 har för första gången gett mig en törn i min övertygelse att livet bara blir bättre för varje år. 2014, när han gick sönder, innehöll ändå både framtidshopp och ett bröllop. 2015 var vi nästan tillbaka. Återfallet 2016 kom från klar himmel och det var inte den enda smällen under 2016. Det var inte ens den största, den kom när Amanda gick bort i juni. Något som förtjänar sitt eget inlägg, någon gång när det känns möjligt att orka skriva om.

Jag har haft ett vägskäl framför mig. Valet vad jag ska göra med mitt liv, eller mest med min fritid. Vill jag träna hund eller ville jag träna Norrie? Ska jag hitta något annat intresse? Vad ska jag göra? Vad är nästa steg?

Jag älskar Norrie, så mycket som jag någonsin kan älska en liten skithund. Han är alla mina drömmar, allt mitt hopp, kondenserat till fyra ben och väldigt stora öron. Alla beslut jag fattar är i hans skugga. Och nu har jag fattat ett beslut som jag inte vet om han kommer att älska. Men jag hoppas det.

2016 får en chans att vända trenden nu på slutet. Om allt går väl flyttar arbetsnamn:Tulsi hit i december.

Det har inte varit ett lätt beslut. Redan i somras övervägde jag att skaffa valp då Heffaklumpens hade en valpkull, men i slutänden hade jag inte nog med vilja för att fatta ett sådant beslut trots att kullen i sig kändes lämplig. Jag visste att jag ville ha en lite lugnare lättare heeler som inte riskerar att springa ihjäl sig, och som lätt skulle kunna glida in i flocken. Lite senare fanns det även en lämplig valp hos Ståhlskyttens men inte heller då fanns orken.

Så fick jag en valpannons till SLHK:s hemsida i slutet av oktober och plötsligt kände jag nyfikenhet. Norries uppfödare, Norries pappa och en tik jag kände till från listorna med viltspårande heeler. Frågade uppfödaren hur läget var i kullen, om alla var tingade, och fick till svar att det var de inte, kom och titta på dem.

Vi åkte de tre timmarna för att titta på dem i lördags. Se om den där lugna, lätta heelern fanns i kullen.

En minut efter att vi klivit in i valprummet satt jag med en valpen i famnen och sa till Kalle “Jag vill ha den här“. Var det en lugn och sansad och klok liten hund?

Det där spelade jag in när de andra valparna däckat och sovit i en kvart. Nej, det var nog inte den lugnaste. Men – det var den lyckligaste. På bilderna vi tog är valparna svåra att se skillnad på, för de är väldigt lika allihop, men på filmerna är det lätt: bara titta efter den gladaste svansen.

Jag vet inte om det är rätt beslut. Jag vet inte ens om det är ett klokt beslut. Men det är ett beslut. Det är ett steg i någon form av riktning. Det är en liten antydan till att vilja något, och det var det länge sedan jag gjorde.

Cause it’s not too late
it’s not too late
I
I see the hope in your heart
And sometimes you lose and sometimes you’re shooting
Broken arrows in the dark
But I
I see the hope in your heart

Windblown

My body’s aging fast
My mind ain’t coming back
My sweet dream for tomorrow happened years ago
My scars are made of stone
My talents still aren’t known
I’m windblown

I mars skrev jag på Instagram att jag knappt vågade skriva att Norrie kändes starkare än någonsin. I mars tävlade vi agility, klass 3, och kom snubblande nära certplacering. I april tog det slut. Han började plötsligt, under en agilityträning, röra sig konstigt och under kvällen fick han ont. Igen. Ryggen. Igen. Där och då förstod jag nog att vi blickade framåt på ett annat liv än det vi egentligen vill, det var ett återfall för många. Vi fick remiss för CT på Strömsholm där det syntes en mindre diskpåverkan på två ställen (dock utan ruptur av diskarna, bara förskjutning) som inte då kändes så relevant, och vi påbörjade rehab med tanken att det var en muskelskada. I förra veckan, den här gången utan utlösande faktor, fick han plötsligt ont igen, och vi satte in rimadyl och ringde Valla som hänvisade till Strömsholm och där fick vi en tid i onsdags. Vi satte ut rimadylen och stålsatte oss för ledsen hund med ont, för att veterinären skulle kunna se symptombilden.

Glad hund hade inte alls ont.

Hm. Nå, han har ju vilat med pyttekorta promenader. Vi tog två lite rejälare promenader på förmiddagen innan vi åkte till Strömsholm. Ingen reaktion. Jag tog med honom till gräsplanen utanför huset och kastade boll. Ingen reaktion. Inte heller någon fördröjd reaktion. Helt enkelt inga som helst reaktioner. Höpp?

Vi åkte och pratade med veterinären på Strömsholm som gick igenom honom led för led och muskel för muskel, och som lyssnade på hela vår historik. Hon konstaterade att det sannolikt ändå är den lite större diskprotrusionen i övergången bröst/ländrygg som ibland trycker till på nerverna i ryggen och ger honom ont. I och med att symptomen är lindriga (det vill säga utan större rörelsenedsättning) och svarar fort på rimadyl så är det inte läge att operera honom. Men – målet får bli att han tål aktivt sällskapshundsliv, ibland kanske med en kur rimadyl när disken är dum. Det kan ju gå uppåt ett halvår eller till och med ett år mellan symptomen, och de är kortvariga när de slår till (tre-fyra dagar med rimadyl har räckt).

Norrie är alltså inte längre agilityhund och målet är inte heller längre att han ska bli återställd för agility. Vi kanske i framtiden kan tävla i heelwork eller rally? Kanske till och med apellen i spår? Men framför allt ska han få leva ett vettigt liv, med lite bus och utan enorma begränsningar. Får han ont så får han några rimadyl och lite vila tills disken har skärpt till sig, och sen fortsätter vi. Förstås med rehab i form av trask och sim och skritt och cavaletti och hela skiten, men också med skogspromenader, med lite fnitter och kanske någon gång ibland en rundbana.

Det är skit att den häftigaste agilityheelern jag träffat inte får fortsätta vara det. Men han får leva utan att ha ont, och han får leka med vattenslangen. Det är också värt något.

I’ve got my ticket for the long way ’round
The one with the prettiest of views
It’s got mountains, it’s got rivers
It’s got sights to give you shivers
And it sure is prettier with you

Shut Up and Dance

Nu är det visst dags igen för lite agilitypolitik. Det har höjts upprörda röster över det färdiga regelförslaget som SAgiK har skickat in till PtK (SKK Prov- och tävlingsKommittén) för godkännande och bland annat den demokratiska processen ifrågasatts, men det är också upprördhet över innehållet i förslaget. Jag tänkte räta ut några saker kring det här i ett sammanfattande blogginlägg, så det blir lätt att överblicka.

Allra allra först kan jag ju skriva att revideringsprocessen via SAgiK är avslutad. Regelkommittén har lämnat ifrån sig ett färdigt förslag till styrelsen som lämnat detta vidare till PtK och därmed är möjligheten att påverka processen via SAgiK slut. Möjligheten att påverka påbörjades i september 2014 och har pågått fram till 31 augusti 2015. Hur vet jag allt det här? Jo, för att allting står på SAgiKs hemsida, under regelrevidering. Det finns alltså dokumentation av hela regelrevideringen.

Vi kan börja med den demokratiska processen. Under regelrevideringen så har regelförslag gått ut på remiss vid två tillfällen, och dessa har gått till samtliga agilityaktiva klubbar under SKKs paraply. Förutom detta har SAgiK också genomfört en rådgivande enkät kring storleksklasser bland SAgiKs medlemmar. Det har alltså funnits tre olika tillfällen och två olika kanaler att göra sin röst hörd genom:

  1. Remissomgång 1, via sin lokalklubb.
  2. Enkäten, via medlemskap i SAgiK.
  3. Remissomgång 2, via sin lokalklubb.

Ifrågasättandena kring den demokratiska processen verkar vara två:

  • Enkäten gick bara ut till SAgiKs medlemmar, inte till alla agilityaktiva.

Korrekt. Enkäten var också bara ett av flera sätt att ta in åsikter, och just enkäten valde SAgiK att gå ut med till just sina medlemmar eftersom de garanterat är agilityaktiva (du lär ju inte bli medlem i en agilityklubb om du kör rally). Om du inte är medlem i SAgiK trots att du är agilityaktiv så kommer du att gå miste om sådana här saker.

  • I remissomgång 2 räknades de som inte kommenterade på storleksförslaget som att de godkände det.

Ja. Hur skulle de annars tolkas? Om du får ett regelförslag och inte kommenterar det så måste klubben kunna utgå ifrån att det betyder att det är okej. De klubbar som inte kommenterade regelförslaget i andra omgången måste tolkas som att de tycker att det är rimliga regler.

Andra ifrågasättanden som dykt upp är:

  • Varför får inte alla som betalar 10 kr per start ha åsikter om reglerna?
    Om du tävlar så tävlar du för en klubb under SKK-paraplyet som har agilityverksamhet. Då har du fått ha inflytande över processen via din klubb. Du har alltså redan fått valuta för de tio kronorna.
  • Det är inte ett majoritetsbeslut!
    Så länge de enda argumenten för detta är “jag tyckte inte så och jag har pratat med många som inte tyckte så” så talar den här punkten för sig själv. Anekdotisk bevisföring är inte detsamma som att ha verkliga bevis.
  • Om vi lägger ihop båda förslagen på tre storlekar i enkäten så har tre storlekar majoritet!
    Du kan inte lägga ihop de två olika förslagen med tre storlekar för de som röstat på dem vill med stor sannolikhet INTE ha det motsatta förslaget. Det som skiljer förslagen åt är hur 43-45-hundarna hanteras och de som röstat för att följa FCI vill i de flesta fall bli av med 43-45 i medium, medan de som röstat för 43-45 i medium inte vill ha FCI. Det är verkligen inte samma förslag, utan två olika, och ska hanteras på det sättet.

Enkäten använd som ett slagträ i debatten; å ena sidan är den inte tillräckligt demokratisk eftersom alla agilityaktiva inte har besvarat den, men å andra sidan så sammanställs de två förslagen om tre storlekar till ett och används som bevis för att flest vill ha tre storlekar. Användandet av enkäten som slagträ är med andra ord ungefär lika effektivt som att veva med en uppblåsbar piphammare – du ser inte ut som den häftigaste krigaren direkt, och det enda du lyckas med är att irritera resten av personerna som diskuterar.

Storleksförslaget

Förslaget som nu ska godkännas av PtK och sedan CS (SKK Centralstyrelsen) innehåller fem storleksklasser:

storlekar

De här storleksklasserna hänger ihop med FCIs tre storleksklasser eftersom XS-ekipage kan tävla i S internationellt, medium är samma som internationellt och L-ekipage kan tävla i XL internationellt. Storleksklasserna har olika hopphöjder:

hopphojd

Argumenten mot storleksklasserna

De flesta argumenten handlar om arrangemang. Ett axplock:

  • Tävlingsdagarna blir jättelånga.
    Det beror alldeles på hur arrangörerna väljer att lägga upp tävlingsdagarna. Det som kommer att förändras omedelbart är att det kommer att bli två extra resultatlistor att skriva ut (ca 1 minut styck), två extra höjningar av hinder (ca 1 minut styck) samt två extra prisutdelningar (som redan idag generellt sker samtidigt som tävlingarna pågår, alltså ingen större skillnad).
  • Nej men det blir ju massa fler banvandringar!
    Nej. Om XS och S tillsammans är under 40 ekipage så kan de banvandra tillsammans. Samma med L och XL.
  • Men då måste ju vissa vänta en hel klass efter banvandringen!
    Ja, precis som det kan vara idag. Jag kan starta som nummer 60 i startfältet i small och ha gått banvandring i början av klassen.
  • Det kommer krävas en massa fler funktionärer!
    Inte om inte antalet starter ökar kraftigt. Dessutom blir det lättare att flytta runt på funktionärerna och planera deras pass runt klasser de eventuellt tävlar, när de är borta till exempel i en av fem istället för en av tre klasser.
  • Det krävs massa fler priser.
    Det beror på hur ni brukar dela ut priser. På “mina” klubbar kör vi procentuellt, att t ex 10% av startande får pris. Om då gamla small var 60 och nya XS och S är 30 vardera blir 10% precis detsamma. Fler starter = större inkomster = fler priser.
  • Det blir svårare att ta pinnar!
    Nej. Det kommer faktiskt att bli något fler pinnar totalt sett på en tävlingsdag att ta, eftersom pinnarna avrundas uppåt. Räkneexempel:

    12767500_10154118961409349_148105310_n

    Det kanske kommer att kännas svårare att vinna av fem startande än att komma tvåa av tio, men möjligheten till pinne kommer att vara något förhöjd.

  • Varför får inte 43-45-hundarna tävla medium längre?
    Det inkom önskemål om bättre anpassning till FCIs regler. Regelförslaget innehåller därför en indelning som kan motsvara FCIs tre genom att åter låta medium vara 35-42 cm som FCI har. Det gör att XS/S tillsammans motsvarar FCIs small och L/XL tillsammans motsvarar FCIs large.
  • Varför får L och XS välja XL / S om de vill?
    Because FCI. Det finns ekipage i de klasserna som önskar tävla på FCI-liknande höjder, och om de så önskar så får de tävla i en klass med högre hopphinder. De måste inte, men de får om det är viktigt för dem att nationellt och internationellt ska vara lika.
  • Varför får inte hundarna över 50 välja att hoppa lägre?
    För att ingen eller väldigt få föreslog det i revideringsprocessen.
  • Det hade räckt att sänka maxhöjden med 5 cm i alla storlekar och behållit tre storlekar.
    I regelförslaget finns en sänkning av maxhöjden för samtliga storlekar med 5 cm med. Det räcker dock inte att sänka maxhöjden i small till 30 cm istället för 35 och tro att det är rimligt för en tax på 19 cm eller en chihuahua på 22 cm. Det är rimligt för mitt 28-gränsfall, inte för hundar närmare decimetern lägre än honom.
  • Men sänk till XS-höjd i S!
    Mitt 28-gränsfall kan köra på 10-20 cm. 34 cm sheltie skulle dock inte ens behöva hoppa och då blir det liksom inte så mycket agility längre.

Förra gången jag skrev om agilitypolitik så avslutade jag med sit down, you’re rocking the boat. Idag känns det passande med en annan uppmaning: shut up and dance. Eftersom revideringsprocessen är avslutad är det helt enkelt dags att acceptera läget, acceptera vad agilitysverige i stort har valt som sina nya regler, att knäppa igen kakintaget och hänga med agilityn mot framtiden. Somliga har valt att istället skriva på en namninsamling mot förslaget om fem storlekar (men utan att vara eniga om vad alternativet är), och det inget annat än en protest mot hela processen och ett sätt att försöka kullkasta det demokratiska arbetet som SAgiK har gjort. Det är mycket lättare att vara eniga om att vara mot något än att komma med ett enhälligt förslag för något!

Health is not valued till sickness comes

Och – mer än det – så kommer det för mig alltid som en chock hur pigg jag är när en sjukdom går över. Jag är inte normaltrött trots att jag är normaltrött, jag är oövervinnerlig, odödlig, energin bara bubblar. Trots att jag förmodligen mår ungefär som vanligt egentligen. Det är bra att få sin uppfattning om ens energinivå kalibrerad med lite sjukdom ibland tror jag.

I lördags kväll fick jag rejält ont i magen och huvudet, och det höll i sig av och till under söndagen – ibland gjorde magen ont, ibland gjorde huvudet ont (och satan i hela helvete vad ont det kan göra när det sätter den sidan till), och jag sov mest hela dagen. På måndag morgon mådde jag ganska normalt men fick ont i magen varje gång jag åt något under måndagen och var inte särskilt pigg framåt eftermiddagen och kvällen då huvudvärken smög sig på igen. Igår började jag må mer normalt under hela dagen och idag är jag som vanligt. Yay för frisk! Yay för en mage som accepterar roligare mat än knäckebröd och proviva!

När jag målade naglarna förra tisdagen så velade jag lite om jag skulle använda peel-off-lack med risken att de lossnade efter ett par dagar, och tänkte att jag kunde måla om i helgen om de skulle börja lossna. Ja, det blev det ju inte så mycket av med, och inte heller på måndagen då jag gick från middagsbordet till sängen. Igår hade vi samträning och idag har vi städat. Och jag har fortfarande tio naglar med nagellack! Det har gått några flisor på några ställen men på det hela taget ser det inte så illa ut. Inga har lossnat helt än, vilket känns helt osannolikt då alla rapporter jag sett på nätet har varit “två-tre dagar max!”.

There is a time for many words, and there is also a time for sleep.

Homer Simpson har sagt en och annan klok sak. Idag är inte en dag för ett långt blogginlägg, idag är en dag för ett sprattlande livstecken, en stor kopp te och sedan täcke upp till öronen. Imorse var jag inte trött; jag var medvetslös.

image

Hundarna hälsar att de också kan tänka sig en tidig kväll. Zumi hälsar också att hon faktiskt jättemycket vet vad slalom är och Norrie hälsar att han är den bästaste agilityhunden sådetså.

The purpose of art is washing the dust of daily life off our souls

För drygt ett år sedan skrev jag ett inlägg om nagelstämpling. Det är ganska roligt att titta tillbaka på, men också ganska… otillräckligt. Jag vill smickra mig själv att tro att jag har lärt mig något under det senaste året och inte bara samlat på mig mer grejer.

Det här är ett mastodontinlägg, så för att ni ska ha en chans att navigera det så finns här nedan en liten meny med länkar till varje avsnitt. Jag hade ingen aning om att det skulle bli så här långt när jag började skriva.

Baslack, topplack, olja
Nagellack: indie, mainstream och allt såntdär
Arbetsyta
I min Helmer
Grundläggande verktyg
Måla naglarna
Stämplar
–> Rengöra / primea din stämpel
–> Stämpellack
–> Stämpelplattor
–> Trick för bra stämplar
Vinyler
Annan dekoration

Baslack, topplack, olja

Först och främst: grunderna för en bra manikyr på starka, hela naglar är ett bra grundlack, ett bra topplack och en bra nagelolja.

Åsikterna går isär kring nagelstärkande grundlack inom nagelcommunityn, somliga hävdar att naglarna blir skörare och somliga tycker att det fungerar jättebra. Jag hör till gruppen som gillar nagelstärkare och använder O.P.I. Original Nail Envy som grundlack. Nu när jag har jättelånga (med mina mått mätt) naglar så slår jag dem i allt med sådan kraft att fingrarna ömmar ett bra tag efteråt, men naglarna håller.

Topplack är också ett svårt kapitel. Det finns en uppsjö av olika topplack, både i butik och från idieförsäljare på nätet. Mina krav på ett topplack är att det ska vara snabbtorkande, lättapplicerat, inte smeta ut lacken under och inte krympa. Det ska också vara fritt från dibutylftalat eftersom det är förbjudet i nagellack inom EU. Jag har använt Seche Vite som är lätt att få tag på i affär (t ex Åhlens och Kicks brukar ha) men blev tokig på att det krympte (det drog ihop sig när det torkade och drog med lacken under). Just nu använder jag Nail Pattern Boldness Digital Flash, men eftersom Edgypolish har slutat sälja det så är det svårt att få tag på. NPB har en egen webshop men frakten från USA är väldigt hög. Jag har fått tips på Seco Seco från Pronails som säljs på Edgypolish, men har inte provat det själv.

Det kan också vara bra att ha lite andra produkter hemma, som ett matt topplack och ett genomskinligt lack som inte torkar så fort. Matta manikyrer kan vara väldigt snygga, och långsamt torkande klarlack är bra lim för stenar och glitter. Jag har också ett peel off-lack från NPB.

2016-01-22 15.36.05

Slutligen är en nagelolja svaret på frågan om skivande ledsna naglar. Eftersom naglar är ett dött material går det inte att reparera dem, men det går att hålla dem i skick genom att olja kontinuerligt. Har du hyfsat långa naglar kan du droppa lite olja under nagelkanten även när du har lack på naglarna. Med olja har jag ingen uppenbar favorit faktiskt, men har hört mycket gott om Simply Pure från BlissKiss.

Nagellack: indie, mainstream och allt såntdär

När jag skrev det första inlägget hade jag mestadels Dependlack. Jag har nog ungefär lika många Dependlack nu som då (typ 25?) men jag har totalt cirka 140 lack numera. Jag tänkte gå igenom några märken jag vill tipsa om, från 10 kr till 150 kr per flaska. 🙂

Indielack betyder att lacken kommer från en oberoende tillverkare, alltså inte från ett stort etablerat multinationellt företag. Det finns både fördelar och nackdelar med det; indielack har ofta nya färger, finishar och kombinationer som de traditionella företagen inte har. Å andra sidan är det svårare att veta att en enskild person har genomfört nog med tester på sina lack, som Mentality definitivt inte hade.

Om ni undrar över vad nagellack egentligen innehåller kan jag tipsa om Cactusbloggen som har en serie blogginlägg om nagellacksingredienser och annan kemi.

  • Nordic Cap: Jag har ungefär 20 lack av märket Nordic Cap som är ett tiokronorsmärke från City Gross. De har varierande kvalitet och jag är inte helt förtjust i penslarna, men det finns en hel del lite roligare färger och finishar på dem.
  • BornPretty: BornPretty är egentligen en webbshop för allt möjligt skönhetsrelaterat. De har ett stort sortiment av nagelgrejer (däribland stämpelplattor, se längre ner) och också lite egna, inte alltför dyra, nagellack. Jag har bland annat temperaturlack (lack som byter färg beroende på din kroppstemperatur), hololack och några multichromes (lack som skiftar färg beroende på belysningsvinkel) därifrån. Deras holon är dock inte så kraftiga som nästa punkt:
  • F.U.N. Lacquer: F.U.N. är min stora lackkärlek. Jag köpte ett i från en privatperson i en FB-grupp och det blev min inkörsport till indielack. F.U.N. har kraftiga vackra holon och underbara multichromes.
  • Purrfect Pawlish: Purrfect är, än så länge, den enda svenska indietillverkaren av nagellack. Jag har några lack från Halloweenkollektionen (Pitch Black, Haunted och Phantom) som jag gillar skarpt. Pitch Black är en semimatt one coater (lack som täcker på ett lager), och Haunted och Phantom toppers (lack som används ovanpå andra lack, över svart är de jättehäftiga och skiftar färg).
  • H&M: H&M låter ju väldigt mainstream och kanske lite fantasilöst, men faktum är att de släppte en ny kollektion i höstas som innehåller en hel hög små godbitar. Space Race, till exempel, är ett superholografiskt grått läckert holo och Precious är ett rosagrönskiftande häftigt guldlack. H&M har också tänkt till på appliceringen och penslarna är perfekta (breda och rundade) för mina naglar.
  • O.P.I.: O.P.I. får ett hedersomnämnande, för det är trots allt väldigt bra nagellack som är lätta att applicera och sitter bra. De gör lite underliga finishar ibland, och de hade kunnat täcka bättre, men vill jag ha ett stabilt och högkvalitativt creme i en viss färg så är det oftast O.P.I. jag kollar.

Arbetsyta

2016-01-20 19.39.57

Såhär ser min arbetsyta ut. Under bordet står en Helmer med mina nagelsaker i, mer om min organisation av prylar nedan.

Min arbetsyta består av en hyfsat stark lampa samt ett A3-block (för att ha en vit yta underst) med en UberMat på. En UberMat är en silikonmatta från UberChic som tål remover, nagellack och annat stök. På ena sidan och upptill finns det nagelmallar att använda för dekaler, test av layouter för stenar och sånt stuff. UberChic är absolut inte det enda företaget som gör mattor, men de var det första, så det är därför jag har just en sådan. Lacquer Lockdown har jämfört olika mattor om du är intresserad av att köpa en.

Vid arbetsytan står de saker jag behöver ha lättillgängliga, som klädvårdsrullen, nagellacksborttagningen och rengöringspenna och -penslar. Jag har också en glasburk med swatchar på lack jag ännu inte använt för att väcka inspirationen när jag planerar en ny manikyr.

I min Helmer

2016-01-05 06.26.02

Jag kan börja med att säga att jag har en *liten* lacksamling ur nagellacksnördsperspektiv. Det finns de som har lika många oprövade lack som jag har lack totalt. I skrivande stund har jag ungefär 140 vanliga nagellack och ett trettiotal stämpellack, 104 stämpelplattor och en hel del annat smått och gott. Jag har tidigare organiserat mina prylar i plastlådor, men när det omöjligen gick att hitta rätt saker i lådorna tröttnade jag, accepterade ödet och köpte en Helmer. Oj så mycket plats, tänkte jag. Sen började jag stoppa i saker och insåg att jag behövde använda alla lådorna. Ah well!

På undersidan av skrivbordet, vid Helmern, sitter en LED-list så att jag får lite extra ljus ner i lådorna. Ska vi dyka i och se hur jag har organiserat mina prylar?

2016-01-21 21.25.21

I den översta lådan huserar bas- och topplack av olika slag, nagellacksthinner, min tatueringsbläckmixer (till stämpellacken) och lite blandade småprylar som tops, små plastpåsar, bomullsrondeller och så vidare. I den lilla papplådan till vänster står lack som jag fått låna eller ska göra mig av med.

2016-01-21 21.25.31

I låda nummer två har jag mina swatchstickor. De är sorterade efter färg, så en ring har gul-grön-blå-lila, en har röd-rosa-orange och en har metallfärger, neutrala färger och svart-grått-vitt samt glitter. Jag har också alla stämpellacken swatchade på en egen ring, de mönstrade längst ner på bilden.

2016-01-21 21.25.40

Låda tre är pyssel-och-pryl-lådan. Stenar, vinyler, penslar, prickverktyg, glitter, folie och annan dekoration bor i den här lådan.

2016-01-21 21.25.58

Här, i låda 4, huserar mina stämpelgrejer. Den är också nästan full. 🙂 Längst fram i lådan står alla stämpelplattor, och bakom dem står stämpellack. I lådorna längst bak ligger mina stämpelhuvuden, bredvid mina Models Own Chrome-lack som går att använda både som vanliga lack och som stämpellack.

2016-01-21 21.26.14

Den övre av de två nagellackslådorna på slutet innehåller minst. Här står mina lite speciella lack. Det är F.U.N. i kartonger längst fram, några O.P.I., tre polska fina neutrala lack, mina Purrfect, mina H&M och några ensamma av märken jag gillar (Indigo Bananas, Dance Legend, Nail Pattern Boldness etc).

2016-01-21 21.26.34

Den nedersta lådan är den tyngsta och den som är mest full av lack. Här står resten av samlingen, med bland annat Nordic Cap, Depend och BornPretty.

Grundläggande verktyg

PhotoGrid_1453476925243

Om du vill hålla på med nail art så är det bra att ha en del saker som (i vissa fall) inte uppenbart har med nagelvård att göra.

  1. En klädvårdsrulle. Den kan användas till att ta bort överflödigt lack från stämpeln och nagelbanden, men också till att rengöra din silikonmatta om du har en sådan.
  2. Servetter. IKEAs vita billiga servetter är jättebra att torka av stämpelplattorna på när du rengör dem mellan stämplarna.
  3. Dotting tool eller prickverktyg. Dels för att du med det verktyget kan göra dotticures, men också för att t ex placera stenar på naglarna med.
  4. Bomullsrondeller (heter det verkligen så?) för att ta bort lack från naglarna.
  5. Rengöringspenna. Jag köpte fem stycken för ett år sedan och använder fortfarande den första av dem. För att städa upp de värsta misstagen när du målar naglarna.
  6. Liten pensel för noggrann rengöring av nagelband. Jag doppar min i remover och torkar försiktigt för att få till kanterna på nageln riktigt snyggt.
  7. En större pensel för rengöring av stämpelplattor. Somliga använder bomullstussar men jag vill ha lite avstånd mellan mina naglar och removern jag rengör plattorna med, annars förstör jag bara lacket.
  8. Små manikyrpinnar eller vad sjutton det nu kallas. Träpinnar att peta på nagelband och sånt med.
  9. Sminksvampar. Oslagbart för att göra snygga gradienter, antingen målar du färgerna direkt på svampen eller så droppar du det på ett plastkort och blandar, och duttar sedan svampen i det. Gradientguide
  10. Nagelfilar. De Som Kan Naglar(tm) säger att allt utom glasfilar är fel, fult och farligt. Själv använder jag en supergrov pappersfil för att lyckas korta ner mina naglar som verkar vara gjorda av typ elfenben. Bredvid pappersfilen på bilden ligger en glasfil som jag jämnar till med efteråt.
  11. Nagellacksborttagning. Förstås. Jag tycker om Depends lila för att den inte stinker och är hyggligt effektiv. Den är lite oljig i konsistensen vilket gör att den inte avdunstar så fort när jag rengör plattorna, och då blir det inte fula beläggningar på dem.

Måla naglarna

Ta videon nedan och hoppa fram till 1:17. Gör likadant. Det låter enkelt, right?

Hemligheten är att ha ganska mycket lack på penseln, sätta den nära nagelbandet (men inte nertryckt i nagelbandet), dra ett penseldrag rakt ner över nageln, sätta penseln igen på nästan samma ställe men vinkla ner åt först ena och sedan andra hållet. Tre drag ska alltså räcka (även om det även för mig är lite elusive unicorn över det)!

Det sista hon gör är viktigt: hon drar med penseln mot toppen av nageln. Det viker lackkanten över nagelkanten och gör att lacket håller sig helt uppe vid toppen på nageln längre. Tipwear, som det kallas när topparna börjar blottas, är annars vanligt att få väldigt tidigt och då flagar också lacket lättare. Om jag säger “kom ihåg att wrappa tipparna” så är det alltså den här manövern jag menar.

Värt att notera är också att hon håller penseln ganska parallellt med nageln. På så sätt riskerar du inte att gräva ner borsten i lacket och lämna spår efter den eller dra med dig lacket du just målade dit.

När du målar naglarna, se till att börja med baslack. Ovanpå det målar du ett till flera lager lack, och avslutar med ett snabbtorkande täcklack. Sen är du redo att dekorera naglarna.

Stämplar

Simply Nailogical gjorde en video härom månaden om How Not To Stamp som är en ganska bra grundkurs i ämnet. Titta på den och läs mina kommentarer så har du lärt dig en hel del om hur du inte ska göra.

Det första hon gör är att inte ta bort skyddsplasten, vilket verkar som ett helt galet misstag men faktum är att jag sett hundratals kommentarer om det på youtubevideor. Plattor har skyddsplast, ta bort den, annars kommer du aldrig bli särskilt bra på att stämpla. 😉

Hon har ett antal olika stämpelhuvuden i videon. Alla stämpelhuvuden är inte lika utan har olika form och olika hårdhetsgrad. Nedan ser ni tre olika huvuden, ett grått från eBay och två olika vita från MoYou London (det mellersta vita har de inte kvar längre):

2016-01-22 07.36.59

Skillnaden på de här huvudena syns tydligast när jag trycker på dem. Det ljusaste huvudet är det som kallas för ett marshmallow, alltså ett väldigt mjukt och lite klibbigt huvud. Huvudet i mitten är squishy och det grå är squishy firm.

2016-01-22 07.36.29

De tre huvudena i bilderna ovan är alla i samma storlek, som i alla fall tidigare kallades för XL. Stämplar finns nämligen i olika storlekar också, förutom i olika hårdhet, och det har dessutom kommit nya storlekar och terminologin är förvirrande eftersom ingen riktigt vet vad de ska kalla dem.

PhotoGrid_1453477024364

  1. Det här är en stämpel från BornPretty som hämtat inspiration från den mytomspunna Creative Shop Stamper (som jag haft en, men blev så osams med att jag gav bort den). Den är cirka 4 cm i diameter vilket innebär att det finns gott om yta även för stora naglar. Jag är inte helt frälst, mest för att det blir mer uppstädningsarbete runt nageln när du har fyra centimeter stämpel att plocka upp lack med.
  2. Det här är det som tidigare kallades för en XL, men numera verkar kallas Large (eftersom modellen ovan tog över XL-titeln). Det här är min mest använda stämpelstorlek, för den har två ändar – ett större för heldesigner och ett mindre för att plocka upp små motiv.
  3. Den här storleken är jag inte säker på om den har ett namn. Depend har ett nagelstämplingskit som har en stämpel i den här storleken bland annat, och den här fick jag med en hög plattor jag beställde från eBay. Jag använde den ganska mycket i början men inte alls nu längre.
  4. Alla stämplar är inte runda! De rektangulära verkar dock inte vara lika populära, vilket egentligen känns lite underligt då de är utmärkta för att lyckas få raka linjer raka. Jag glömmer hela tiden bort att jag har den här stämpeln, så den är inte alls mycket använd.

Varför finns det olika huvuden? Varför kan inte alla stämplar bara vara likadana? Jo, för att olika lack och olika plattor kräver olika hantering. Olika personer föredrar också olika stämplar och har olika teknik för att stämpla naglarna. En bra tumregel är att grunt etsade plattor samt snabbtorkande lack ska kombineras med ett fastare huvud, medan djupt etsade plattor och lätthanterliga lack funkar bra med mjuka huvuden. Jag gillar att bara sjunka in nageln i huvudet istället för att rulla, så jag föredrar mjuka huvuden när det går. Jag skulle dock tipsa om att ha ett fastare och ett mjukare huvud, för olika plattor du kan tänkas stöta på.

Den senaste nykomlingen på stämplingsfronten är de genomskinliga stämpelhuvudena, med ihålig stämpelhållare. Från början fanns bara en tillverkare (Clear Jelly Stamper), och jag avhöll mig från att skaffa en eftersom de rapporterades vara mycket sköra och väldigt fasta, och jag är inte bra på att rulla stämplar över nageln. Nu har det emellertid ploppat upp en massa kopior av originalet, i mjukare varianter, så när BornPretty hade “Köp tio plattor och få en Clear Stamper och en platthållare på köpet” i julas så passade jag på. Den kom nu i dagarna och ser ut såhär:

2016-01-25 17.10.09

2016-01-25 17.14.35

Jag har inte testat den mer än att se om den plockar upp färgen, och det gör den i alla fall.

2016-01-25 17.12.20

Stämpelrengöring

Som jag skrev ovan, i avsnittet Grundläggande verktyg, så är en klädvårdsrulle det absolut enklaste att rengöra dina stämpelhuvuden med. Du rullar helt enkelt av lackresterna på rullen. Det går också att använda tejp, men det är lite pilligare om du inte har väldigt bred tejp. Det sägs att aceton eller remover kan förstöra stämplarna på sikt om du rengör med det, men sanningshalten i uttalandet får jag låta vara osagt. Jag håller mig till min klädvårdsrulle som är garanterat skonsam.

Stämpelpriming

Simply Nailogical nämner priming i sin video, och här verkar alla bli religiösa på sin egen tro. En del stämplar behöver ruggas upp lite för att lacket ska fästa på dem (inte alla, t ex det grå stämpelhuvudet och den genomskinliga stämpeln plockade upp fint från början, medan MoYou-marshmallowen krävde en omgång), och det är kring hur det ska göras som åsikterna går isär. Jag har lyssnat runt lite och kommit fram till följande:

  1. Börja med att försiktigt stryka ett fläcksudd över huvudet. Fläcksudd finns i de flesta butiker bland städgrejer och påminner om oasis tycker jag. Fläcksuddet är skonsamt men brukar kunna hjälpa för att få ytan lite lite matt. Rengör huvudet med klädvårdsrulle.
  2. Om huvudet fortfarande plockar upp dåligt kan du testa att tvätta det med lite diskmedel. En del huvuden har en fetfuktig beläggning, misstänker att det har något med materialet att göra (har bara stött på det på väldigt mjuka stämpelhuvuden).
  3. Fortfarande inte nöjd? Dra fram den där farliga pappersfilen och fila lite på huvudet, men se till att inte välja den grövsta filen utan en fin. Det brukar få ordning på de mest kinkiga huvuden (Creative Shop-stämpeln är undantaget, den lyckades jag aldrig tämja).

Stämpellack

2016-01-22 16.55.03

Stämpellack kan grovt delas in i två kategorier: lack som är tillverkade just för att ha goda stämplingsegenskaper, och lack som råkar ha goda stämplingsegenskaper men egentligen är vanliga lack. På bilden ovan har jag med ett märke renodlade stämpellack, nämligen Mundo de Uñas, samt två märken på lack som råkar fungera bra att stämpla med trots att de inte är framtagna för det: Models Own Chrome Collection och Glam of Sweden.

När jag började stämpla testade jag Depends och Konads dedikerade stämpellack, men störde mig på att det vita inte var helt vitt och att de var väldigt lätta att smeta ut när jag lade på topplack. Jag konsulterade Teh Internetz och hittade MdU och köpte några flaskor. MdUs lack är framtagna för att enbart vara stämpellack och har annorlunda konsistens och lukt än vanliga lack. De tillverkas i Mexico och det finns ingen ingredienslista på dem, så jag vill understryka att det definitivt är användning på egen risk som gäller. Jag har letat runt efter eventuella problem med dem, men det enda jag har hittat är enstaka personer som mår illa eller får ont i huvudet av lukten, ingen nagellossning eller irriterad hud. De har också tendens att separera ganska rejält i flaskorna, och det är det jag har tatueringsbläckmixern till. Lacken är så tröga att de inte går att skaka tillbaka till normalskick.

Skälet till att många använder MdU trots dessa uppenbara hakar är att de är riktigt, riktigt bra. De har kraftig pigmentering och är lätta att stämpla med eftersom de torkar långsamt. Om du känner att du vill ha något mer dokumenterat så finns till exempel MoYou Londons lack.

Det finns också som sagt vanliga lack som stämplar bra. Glam of Swedens lack kostar 10 kr på Maxi och i alla fall det vita är lättstämplat om än liiiite grått på mörka färger. Models Own Chrome Collection säljs på bland annat Edgypolish och täcker bra men är lite kluriga att stämpla med eftersom de torkar så fort (se Trick för bra stämplar). Somliga av dem separerar också och kan vara svåra att få jämn färg med.

Stämpelplattor

Var ska jag börja? Det finns en enorm uppsjö av märken på stämpelplattor! Om du är intresserad av alla som finns så kan jag tipsa om en grupp på FB som heter Stämpla – Snacka. I den gruppen finns en fil med alla stämpelplattemärken som medlemmarna i gruppen känner till. Jag tänkte nämna några jag har erfarenhet av.

PhotoGrid_1453477201803

  1. MoYou London: MoYou London gör rektangulära stämpelplattor i olika kollektioner. Jag har cirka femton och det jag gillar med MoYou London är att de har rätt unika och ovanliga plattor – till exempel Geek Collection, på bilden. Plattorna finns i flera olika varianter, antingen med ett antal helnageldesigner (och dessa finns i standard och XL), med enskilda små motiv, eller med en design som täcker hela plattan. Plattorna är 6.5×12.5 cm stora. Nackdelar är att plattorna är ganska dyra, och de tidigare har ett tryck på baksidan som inte tål remover och kladdar av sig överallt. De har generellt hög kvalitet och jag har inte stött på problem med motiven på någon av plattorna. Notera att MoYou London och MoYou Nails är två olika företag som ligger i två olika länder! Det sistnämnda har jag inte handlat från.
  2. BornPretty: BornPretty gör två olika storlekar på sina egna plattor, den rektangulära nummer 2 och den runda nummer 5. BornPrettys plattor är ganska billiga jämfört med MoYou Londons och har rätt stor variation även om tyngdpunkten nog ändå är på mönster, blommor och squigglar i stor utsträckning. Det finns en hel del temaplattor med högtider och annat, men jag skulle inte säga att de är riktigt så unika och genomarbetade som MoYou Londons. De rektangulära plattorna är, precis som MoYou Londons, 6.5×12.5 cm men plastplattan på baksidan är lite större.
  3. Messy Mansion: Härifrån har jag faktiskt bara en platta, som jag beställde från något annat företag när vi gjorde en sambeställning. Jag vet inte om jag kommer att satsa på fler plattor härifrån; plattan är bra men storleken stämmer inte med några andra plattor jag har så jag har ingen bra förvaring för den. Plattan är 7 cm i diameter.
  4. Bundle Monster: Bundle Monster har både runda plattor i samma storlek som BornPretty, rektangulära plattor (som BP och MYL), samt de här nyare små kvadratiska plattorna. De råkar passa utmärkt i vanliga runda-plattor-förvaringar med fyrkantiga fickor och är 5×5 cm. Mitt första intryck är att de kvatratiska plattorna är bra för personer med stora eller långa naglar, för motiven är lite för stora för mina. Vissa motiv fungerar utmärkt ändå, men några blir ganska abstrakta då jag helt enkelt inte får plats med tillräckligt av motivet för att det ska gå att se vad det föreställer.
  5. BornPretty igen – de runda plattorna har en diameter på 5.5 cm och har oftast antingen ett antal småmotiv, 3-5 helnagelmotiv eller ett mönster som täcker hela plattan. BornPretty säljer också stämpelplattor från andra märken, bland annat Qgirl och QA. De är varierande runda eller åttkantiga plattor, också de 5.5 cm i diameter.

Jag kan också tipsa om några märken jag inte testat men är sugen på att testa när mitt köpstopp tar slut. Till exempel Fig Tree Stamps som gör stämpelplattor med dina egna motiv! Sen finns det fantastiska plattor hos UberChic, till nästa jul villhöver jag deras Christmas-01.

Trick för bra stämplar

Somliga lack torkar väldigt fort och är därför svåra att stämpla med. Med sådana lack fungerar det bäst att lägga en sträng av lack bredvid motivet, snabbt skrapa det över motivet och direkt plocka upp och stämpla det på nageln. Nedan ska jag använda fiskmotivet på plattan, och lägger därför en sträng av lacket bredvid motivet, skrapar över det och plockar upp så raskt jag kan efter varandra.

PhotoGrid_1453922957176

Precis som Simply Nailogical insåg i stämplingsvideon så är stämpling en ganska tidskritisk sysselsättning. Det går inte att byta kameravinkel för att få en fin bild på stämpeln, för då hinner lacket torka och då kommer du få svårt att få över det på nageln.

Behöver du placera ett motiv precis precis rätt? Lämna det på stämpeln och låt det torka. Applicera sedan ett lager klarlack (icke snabbtorkande) på det. När lacket torkat kan du försiktigt pilla loss motivet från stämpeln och lägga det på nageln och justera var du vill ha det. Fäst fast med med topplack.

Om du har ett bra, snabbtorkande topplack, som fått torka ordentligt, ovanpå dina grundmålning så kan du i många fall ta bort felstämplingar med tejp på nageln. Om lacket är väldigt blött när du stämplar kan det vara svårt att få bort, men misstag på grund av att du låtit det torka för mycket brukar gå fint.

Jag tycker att det är lättast att få en stämpel rak och inte råka förvränga proportionerna om jag trycker ner på mitten av nageln med stämpeln. Somliga är bättre på att rulla på motiv; det handlar mest om att hitta en teknik som passar en själv.

Det viktigaste är dock att träna, träna och träna. Det är hyfsat lätt (med bra utrustning) att få ett okej resultat, men det är desto svårare att få till något riktigt, riktigt snyggt. Laborera med olika färger, med att stämpla flera gånger på samma nagel, med att blanda stämplar och vinyler och stenar etc. Träna och testa!

Vinyler

Jag är långt ifrån en expert på ämnet vinyler, så jag lämnar med varm hand över till Simply Nailogical:

Några viktiga iakttagelser som jag har tagit till mig via osmos (eller via att ha tittat på för många videor på just vinyler)

  • Precis som med stämpling så ska du applicera ett snabbtorkande topplack och låta det torka innan du börjar dekorera. Annars kommer vinylerna dra med sig ditt lack när du drar bort dem.
  • Var noga med att fästa fast vinylerna ordentligt på nageln så det inte läcker in lack under.
  • Svampa gärna på lacket ovanpå vinylerna för att få det jämnare.
  • När du applicerat lack på dina vinyler, se till att ta bort dem direkt. Om du inte gör det så fastnar de i det halvtorra lacket och så får du fula kanter på motiven.

Många ställen säljer vinyler, som Bundle Monster, Twinkled-T och BornPretty.

Annan dekoration

I “annan dekoration” kan vi stoppa allt i min tredje låda. Det mesta i dekorationsväg finns att få tag på billigt på eBay, t ex glitter (stora och små), dotting tools, caviarkulor, stenar, nail foils och annat. Tyvärr begränsar WordPress hur långa inlägg får vara, så jag kan inte göra någon lång utläggning om det här. Googla! 😉

Slutord

Bra hashtaggar på Instagram: #nailstamping, #nailart, #nailartvideo, #dotticures, #glitterplacement, #caviarnails

Bra personer att följa på Instagram: @simplynailogical, @sveta_sanders, @ladyandthe_stamp

Bra facebookgrupper: Stämpla – Snacka, Lack Fur Alles

Nu vet ni allt. Gör något bra av kunskapen!