#karantänpyssel

Så, vad gör vi när vi inte får boka hallen, hänga på samträningar eller gå på valpkurs? Ärligt talat; inte jättemycket. Framför allt de vuxna hundarna har nog ganska tråkiga dagar med vanliga promenader och inte några stora mängder träning. Zumi har aldrig varit särskilt intresserad av att träna inomhus, och med Norrie vill jag träna på saker som kräver lite yta och där räcker inte köket till. När han äntligen kanske får vara bland andra igen så tänker jag mig att vi ska börja kedja lydnadsmoment och se hur långt vi är från startklassen egentligen.

Valpen tränar på olika saker. Bland annat tränar vi på läxan från valpkursen, att han ska kunna ligga på rygg i knät och slappna av. Svårt, hälsar valpen som tycker att det suger att vara fasthållen och förvandlas till en liten och väldigt stark ål. Men det går framåt!

Han tränar också lite på att utställningsgå och utställningsstå. Jag anmälde honom till heelerspecialen i Eskilstuna i mars som trevlig miljöträning och då är det ju bra om han har ett hum om vad han ska göra. Förutom att gå och stå får han också träna på att ligga och sitta och snurra och att sätta upp framtassarna på en kloss. Och så får han träna på att vänta på sin tur när Norrie tränar lite småsaker, med flit såna småsaker som möjliggör att kasta godisbitar på valpen under tiden.

Jag har plockat fram stickringarna igen, som ett politiskt statement. Mitt första projekt blev en Pussy Hat i illrosa reflexgarn. Jag provade och mätte och gjorde den ändå alldeles för lång, så jag fick ta upp den och korta ner den och sätta ihop den igen. Nyttig erfarenhet och bra lärdomar om stickning, på det stora hela.

Projekt nummer två blev benvärmare, också i reflexgarn. Den första blev något tjock och sättet jag maskade av den gav en lite för stum kant (nedtill på bilden), men med lite modifiering kan det nog bli bra. Jag har lärt mig skillnaden mellan e-wrap, u-wrap, flat knit och true knit och fått upp hastigheten på e-wrap – purl – e-wrap – purl rejält.

Jag har beställt mer garn, så när benvärmarna är klara tänkte jag sticka sockor i tjockt ullgarn. Om jag efter det fortfarande tycker att det är en trivsam aktivitet så tänkte jag köpa en sock loom med kortare avstånd mellan piggarna så jag kan använda tunnare garn (raggi!) och sticka vanliga raggsockor. Alltså föreställ er att vara självförsörjande på raggsockor!

Sen nyår har det, precis som tidigare år, varit lite motigt på nagelfronten. Efter högtiderna får jag ont om inspiration och dåligt samvete över hur många stickor som står i burken för oprövade lack. Det blir lite pressat att känna att jag borde använda dem, oavsett vad jag känner för för tillfället. Efter ett minisammanbrott över ett osamarbetsvilligt blekmintigt lack svepte jag dit F.U.N. Lacquer Merida med lite enkel paisleystämpling i brons. Det är mitt terapilack! Förhoppningsvis känns det lite mindre ångestfyllt nästa gång, och då ska jag nog våga mig på ett av mina nya F.U.N. ur iparallaxe-kollektionen. Dregl!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *