Here’s To Us

I förra inlägget skrev jag att Norrie förhoppningsvis skulle vara medicinfri och fräsch om ett par dagar. Idag är det en vecka sedan han fick ont och nu tuffar han på som vanligt. Det är skönt att få bekräftelse på att hans smärta är kortvarig nervsmärta och att det räcker med en kort dos rimadyl för att det ska släppa igen. Då är det ju ingen idé att jag vilar honom längre än så och därmed tappar muskulatur och kondition.

Tulsi växer. Det händer massor från dag till dag! Han har kommit upp lite på benen och känns mer som en hund och mindre som en köttbulle.

Han växer på många sätt. Rumsrenheten går framåt och nu har vi ganska få olyckor inomhus. Idag tassade han för första gången bort till uteplatsdörren när han blev kissnödig, och när jag öppnade dörren tassade han ut själv och kissade.

Det är svårt att inte jämföra honom med Norrie. Det är också svårt att komma ihåg att Norrie var dryga elva veckor när han kom och inte går att jämföra med Tulsis utveckling som bara var dryga åtta veckor. Det som ibland oroar mig lite med Tulsi är att han är pysslig och lite självständig på ett sätt som Norrie aldrig riktigt varit, och jag minns väldigt väl en mycket självständig valp som tog flera år att landa i träningen med. Host host Zumi.

Tulsi är dock ingen Zumi, även om han inte heller är en Norrie. När jag funderar på honom så tror jag att han är nästan precis den blandning av dem som jag ofta tänkt vore min drömhund. Han är social och företagsam, men följsam och lyhörd. Om jag kan bibehålla balansen så kan det bli en väldigt, väldigt trevlig hund av det lilla vapplet.

Ibland vill jag bara ta en av hundarna och slå de andra med. Allt är inte glass och pannkaka, och då och då är tre hundar minst tre för många. Norrie utan impulskontroll kastar sig emellan och snor godis när jag tränar med Tulsi, Tulsi hänger morrandes i soffan och försöker få ner Zumi och Zumi har kissat på Tulsi två gånger på promenad. Kort sagt kan det ibland kännas som ett himla dårhus. Jag skriker lite, andas lite och tänker att det kommer att ordna till sig med tiden. Det är nyttigt för oss alla att få våra rutiner omskakade.

Tulsi åker på en och annan nit från Norrie och faktiskt har till och med Zumi rutit i vid ett tillfälle. Han försökte sno ett ben ur munnen på henne och ungefär där gick tydligen hennes gräns, för satan i gatan så arg hon blev! Han kan bita henne med vassa valptänder och dra i hennes tassar utan att hon tappar humöret fullständigt, men mat är visst heligt.

Han går bättre och bättre i koppel, och tycker väldigt bra om sin fleecetröja från ZooPlus. Varmt och gosigt även i snö 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *