Rockstar

Ibland är det svårt att förstå hur mycket en har saknat något förrän det plötsligt står framför en och går att nå igen. Det är som att få tillbaka en del av sig själv, som att ha trott att det är helt normalt att halta när det i själva verket är helt normalt att kunna dansa, hoppa och springa.

Jag har fått hoppet tillbaka. Drömmarna. Och dubbelt upp.

Norrie kommer kanske inte alltid vara helt fräsch i kroppen. Det går inte att lita på. Men just nu håller han för lydnadsträning och vi har. så. roligt. Norrie får jobba och tänka och känna sig bäst i världen, och jag får lära mig så mycket nytt. Det finns så många saker att träna på, så många detaljer att finslipa, att jag känner att jag fått en liten bit av det jag älskade med agilityn tillbaka. Det må inte vara det bästa, men det är ett väldigt fint andrapris.

Tulsi. Jag frågar mig flera gånger om dagen vad i h-e jag har gett mig in på, speciellt när han hänger i min stortå genom raggsockan när jag har fyra glas i händerna. Och jag vet att jag kommer att ångra mig många gånger på vägen, genom sömnbrist, stök och vassa valptänder. Men jag ser saker i det lilla nioveckorsknytet som gör att jag nästan vågar tro att jag har fått en andra chans att uppleva allt det som jag och Norrie fick till låns ett tag. Bitarna finns där. Jag ska lyckas lägga dem rätt.

And maybe we will never figure it out
I got a feelin’ that’s what life’s all about
I’m learning anything is possible now

Min stora sälek, Norrieson, fortsätter förvåna mig med att vara en klok och tydlig valpuppfostrare. Tulsi har åkt på några, tämligen välförtjänta, smällar, och de har avklarats raskt. Jag har ju varit orolig att han skulle vara för hård eller inte släppa när valpen tagit åt sig men det är såhär långt ingen fara. Älskade duktiga säl.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *