Believe and act as if it were impossible to fail

Nu har det gått lite för långt mellan postningarna och vår träning har varit ostrukturerad (och stundtals obefintlig). Vi har hunnit börja träna lite heelwork mer strukturerat än hemma i köket, även om det inte blivit många gånger, och Norrie har hunnit bli jättespänd i vänster ljumske som jag fick lossa med massage och novafon. Han har fortfarande tendenser, men det är bättre.

Han får gå mer och mer lös och röra sig som han vill, och ibland dör jag lite i själen för att han börjar hoppa på tre ben. När jag summerar för Marie så låter det ändå hjälpligt positivt, men jag önskar att det gick fortare. Att jag inte tvivlade. Att han inte avlastade det förbenade benet.

I söndags sa jag för första gången att jag kanske tror att det kan gå vägen, att han kan bli återställd. Men det är mycket jobb kvar, många dalar och mörkare dagar.

Den här veckan har det mest blivit soffmys med massage och novafon (jag myser, Norrie är milt skeptisk eftersom han är lite stel). Jag har haft ett par tuffa jobbdagar och hussen har tagit det mesta av promenaderna.

Från och med i söndags får han också grönläppad mussla för att det kanske eventuellt skulle kunna hjälpa knäledens funktion.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *