Fyra veckor

Igår var det fyra små veckor sedan andra operationen. Imorgon är det en månad. Imorgon ska vi träffa Marie på Djurdoktorn och kanske, kanske, kanske få börja titta framåt. Jag är inte riktigt redo än, ännu för uppslukad av den invanda oron, stirrandet och analyserandet. Han tåar ju fortfarande inåt – lite. Och han hoppar på tre ben när det blir knöligt att trava. Är svag i vänster och viktförskjuter gärna.

Visst har jag också sett förbättringar. Sakta sakta kommer lite styrka tillbaka, och balansen är inte längre helt katastrofal. Musklerna på låret har gått från obefintliga till svaga. I skritt sätter han ner tassen rakare, i alla fall i början av rastningarna innan han hinner bli trött. Traven är stabil och oftast utan den där ojämnheten jag så länge sett. Då och då petar han in några galoppsprång med alla benen.

Vi skulle verkligen behöva lite framåtblickande. Lite framsteg, lite ökning. Norrie bubblar över åt alla håll och kanter, och det är svårt att aktivera honom mentalt när han skriker av frustration om han måste tänka. Det är helt enkelt för mycket kolsyra i kroppen som behöver tappas ut innan han orkar tänka.

Jag har inte vågat göra något alls än, mer än att gå korta rastningar. Jag har läst desto mer och har en massa idéer om bra fysövningar – men jag vill ha honom kollad. Jag vill ha mina tankar bekräftade. Jag vill inte göra någonting förrän någon sagt att det är bra saker att göra.

Filmdags! Rykande dagsfärska filmer mestadels på Norrie, men med Zumi som statist och allmänt i vägen. Först en lite längre i trav som nog mest är suddig och vinglig för att det är assvårt att gå på en stig med två hundar som vimsar framför fötterna.

Sen en kort film på hur han rör sig i skritt bakifrån. Här drar han litegrann.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *