Dag 10+11: Travsteg framåt, steg tillbaka

Igår började Norrie travar mer på allvar. Det syns att han inte går rent i traven, men han gick mer i trav och mindre på tre ben, vilket kändes som en seger. Filmklipp:

Jag tog därför med mig honom ut till BK på kvällen för lite häng och hatråkigtiknätochblitröttihuvudet.

2014-09-11 19.25.47

Igår travade han alltså en hel del. Idag? Not so much. Förstås blev jag orolig att jag kanske överansträngt honom under gårdagen med att ändå ha gått en bit på BK, dragit lite i kopplet och sådär – och kanske legat obekvämt i knät? Denna ständiga oro – tänk om.

Ja, tänk om. För idag skulle vi plocka stygnen, och Sven tog med oss ut för att först titta lite på hur han rörde sig för att utvärdera operationen. Han var inte helt övertygad av vad han såg, och kände lite på knät. Och kom med domen – knät glider fortfarande. Även med korrekt knävinkel så luxerar knät.

Insert random svordom här. Cue random oro. Knät behöver fördjupas för att det ska ligga helt still och det innebär en operation till. Rehabtiden känns mindre tung, och pysslet med hund i stillhet – men vetskapen om en efter-operationen-dag till med en hund som är hängig, ynklig och har ont… 🙁 Matte får så ont i själen när Norrie inte mår bra.

Tänk om det beror på att han använde benet ganska mycket igår? Trots att jag rent på logik kan motsäga det så kan jag inte helt och hållet skaka av mig oron. Tänk om.

På måndag är det dags igen. Förhoppningsvis är Norries framtid fri från operationer och knästrul efter det. 14 dagar extra rehab känns som en smal sak – det som gör ont är att han kommer att ha ont igen. Lilla älskade.

One thought on “Dag 10+11: Travsteg framåt, steg tillbaka

  1. Logiken är precis så som du säger men visst, det är lätt för utomstående att se logik mm men när man själv är mitt uppe i det så tänker man inte helt så, känslorna ställer liksom till det även när man vet vad det logiska är. Jag hoppas du kan klara dig utan att ologiskt lasta dig själv för någonting eftersom du gjort allt du kan helt rätt, och dels vet jag hur nedbrytande det är…. jag har klandrat mig själv för många av Tims bakslag genom livet, tänk om si eller tänk om så….trots att man innerst inne vet att man gör sitt bästa.

    Det är hemskt när dom har riktigt ont efter operation men jag hoppas att det är snabbt övergående. Stor kram till matte!! Ni kommer ta er igenom det här också, men visst önskar jag att jag hade kunnat trolla lite så ni slapp vissa saker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *