Remember to play after every storm

Jag vill gärna ge upp. Det är lättast att ge upp och bara säga det är kört och slippa den tunga, tunga berg-och-dalbanan mellan hopp och förtvivlan.

Men vad gör man när man möts av ett par ögon som inte har en aning om tankarna matte tänker? Som inte bryr sig ett dugg om att hundar borde använda fyra ben hela tiden, och inte treochetthalvtochfyraochtreochtvåochfyra ben, och glatt tuffar på i alla möjliga (och påhittade) gångarter helt obrydd om vilka ben som är i marken när? Som får något saligt i blicken när det råkar pipas med en boll?

Man skärper sig. Jag må tro att agilityn är körd, men Norrie har inga sådana föreställningar. Och ärligt talat, vem är jag att bestämma åt den bästa agilityheelern vad som är möjligt? Vem är jag att ge upp när han litar på att jag fixar det här? Jag måste fixa det här.

There’s so much more that I could be
So many places that I’ll never see
So many lives that I’ll never meet
I’ll just dream until we get there in the end

PhotoGrid_1402849711605

2 thoughts on “Remember to play after every storm

  1. Kram. Bra tankar; berg-och-dalbana är så jobbigt det kan bli men bara dipp är inte bättre, även om det är enklare. Här hålls tummar, hovar och tassar för att allt ska vända till det bättre snart.

  2. Bra. Inte överge hoppet. Skulle säga att chansen är stor att ni kommer att kunna tävla igen. Och frågar du Norrie så säger han: springaspringaspringaspringaspringaspringaTUNNELspringaspringa, helt oavsett antal ben faktiskt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *