Even if you fall on your face, you’re still moving forward

Jag har försökt uppdatera här, men någon har ätit upp en sladd (eller helt enkelt tryckt på fel knapp) mellan oss och omvärlden, så sedan en vecka är vi nätlösa hemma. Vi märkte felet i tisdags men hann inte felanmäla förrän onsdag kväll, och sedan dess har det varit väldigt få vardagar. Bristen på uppdateringar beror alltså på att det helt enkelt inte är jättespännande att uppdatera från telefonen där skärmen är stor som min handflata, utan fysiskt tangentbord och med en bildstorleksbegränsning på 8MB.

Vi har sysslat med annat, som grillkvällar, glassätande och uteplatsodling. Norrie har varit tvärpigg och hävdar att han är jättehel, men jag ser ju att han rör sig knäppt (lika knäppt som före skadan, helt enkelt). Vi har varit till Norsholm med honom i ett par omgångar nu, för genomkänning och behandlingar. Första besöket blev laserbehandling av en liten reaktion i ryggen, andra besöket mer laser och dagens tredje besök blev laser plus vattenthreadmill. Och nu har vi förhoppningsvis hittat felet – han använder liksom inte vänster bak… Hans medvetenhet om det benet är nedsatt och han belastar inte det lika mycket som höger. Han tar heller inte ut steget lika mycket (i vattnet skiljde det närmare två centimeter, mycket för en kortbent hund!). Han har mindre muskelmassa på vänster sida, trots att han tidigare alltid varit underbyggd på höger. Nu hittar vi dock ingen reaktion i ryggen längre, och han är hyfsat mjuk även om han är kortare i musklerna på höger sida och stelare i musklerna på vänster.

Det blir mer vattentraskande nästa vecka, och tills dess ska vi lära oss allt om novafonbehandling av Anna (BÄSTA fysgurun!) och gå cavaletti, gå lite försiktigt med tomma viktmanschetter och skritta. Vi ska helt enkelt se om vi kan peta igång en liten medvetenhet om det där vänstra bakbenet som mest bara fått hänga med ett tag. Jag har skrivit ihop ett ganska seriöst schema för att inte missa något av all fysträning och behandling, får se om vi lyckas hålla det. Det mesta är ju 5-10 minuter, så det går att peta in lite var som helst. 🙂

Just nu känner jag mig hoppfull. Just nu tror jag på att vi kan få honom att använda sina ben på ett mer normalt sätt med träning och tålamod. Just nu tror jag på att det blir mer agility med tiden. Just nu tror jag på att han kommer att fortsätta framåt, uppåt, utåt, hitåt och mot stjärnorna.

One Reply to “Even if you fall on your face, you’re still moving forward”

  1. Jag är säker på att du snart kommer ha en vovve som står lika stadigt med alla fyra benen och flyter fram… tur han har en sån envis matte som alltid ser till hans bästa <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *