On top of the world

I’ve tried to cut these corners
Try to take the easy way out
I kept on falling short of something

I coulda gave up then but
Then again I couldn’t have ’cause
I’ve traveled all this way for something

Mycket i mitt hundliv handlar, och har länge handlat om, nervhantering. Det är utan tvekan matte och mattes sinnesstämningar som ställer till det i alla hundsporter, och det är också det som kräver mest träning och som jag slarvar mest med på samma gång.

Jess Martin skriver i sin blogg om att sabotera sina egna framgångar. Precis som Henry Ford en gång tydligen sa, “Whether you think you can, or you think you can’t – you’re right.”… Precis sådär är det ju hela tiden. Vi vann hoppklassen i Köping, vilket jag inte lät vara värt något eftersom Norrie ramlade genom första hindret i agilityklass och det ändå bara var 19 starter så det var ju ingen prestation.

Jag har några saker jag försöker jobba med nu.

  • Dels, har jag en musiklista för att ställa om huvudet när det behövs – det fungerar, för mig, förvånansvärt bra att lyssna på en speciell typ av musik för att bättra på humöret.
  • Dels, försöker jag att TA komplimanger i olika sammanhang med ett enkelt “Tack!” – och inte ducka för dem genom att räkna upp allt som inte går bra eller är bra.
  • Dels, försöker jag fokusera på de bra bitarna från träning och tävling istället för att bara låta problemen ta plats. Jag försöker att inte heller övertänka eller övertitta på filmerna, så jag kan minnas det bra som det var och inte överanalysera det och bestämma att det inte var tillräckligt mycket värt.

Men det här är svårt, inte bara för att det känns avigt att vara positiv och optimistisk utan också för rädslan vad andra ska tycka. Ja, vad säger ni, vad tycker ni om jag skulle ha skrivit att vi vann hopp2 och tog pinne i Köping, istället för att skriva om att Norrie kraschade i första hindret i agilityklass? Jag misstänker starkt att ni inte skulle moralisera som ni gör i mitt huvud…

Vi var i Tranås i söndags och tävlade igen. Sprang våra fyra bästa lopp hittills i tvåan. Resultatmässigt är vi inte ända framme än, men handlingsmässigt börjar jag äntligen få rätsida på att springa klass2-banor. Jag var på rätt ställe nästan hela tiden! Någon tiondel här och något illa valt byte där, men flytet fanns där. Inte hjärtat-i-halsgropen-det-här-går-inte-paniken. Sen att jag bröt ihop fullständigt när vi diskade på näst sista hindret i hoppklass2A må väl vara hänt då – efter ett så fint lopp hade jag inte beredskap på att det kunde gå fel där. Åsa frågade inför hopp2B om jag klarade av att bryta ihop och komma igen, och jag svarade att jag klarar av att bryta ihop i alla fall 😉 Men jodå, bryta ihop och komma igen är ju lite av min paradgren!

På banvandringarna lyssnade jag på musik. Jag tror att det var musikens förtjänst att banorna satt så bra i kroppen – det flöt, som sagt, det var häftigt att uppleva. Och inför hopp2B lyssnade jag på just On top of the world med Imagine Dragons. Jag rös lite när jag hörde And I know it’s hard when you’re falling down, and it’s a long way up when you hit the ground: get up now, get up, get up now och tänkte ja, jag ska. Tankens makt är stark – jag tog mig upp, tog mig samman och sprang. Norrie sköter alla sina åtaganden om jag är på rätt ställen, och jag var på rätt ställen. Fina, fina Norrien och fina matten sprang in sin sista pinne i hopp2! Agilityklasserna har vi uppenbarligen inte fått rätsida på än – inte på grund av kontaktfältshindren utan på grund av helt andra handlingsmissar. Men… Jag hoppas att Tranås är en indikator på att jag är rätt ute. På att rutinerna börjar falla på plats.

‘Cause I’m on top of the world, ‘ey
I’m on top of the world, ‘ey
Been waiting on this for a while now
Been paying my dues to the dirt
I’ve been waiting to smile, ‘ey
Been holding it in for a while, ‘ey

One Reply to “On top of the world”

  1. Du är så duktig på att peppa andra och säga åt andra (typ mig…) att lära sig ta komplimanger och se det som gick bra, nu ska du bara kunna göra det själv också!! Jag tycker helt klart du ska våga klappa dig för bröstet ibland, NI ÄR BRA!!! Ingen kommer tycka att du skryter om du för omväxlings skull tillåter dig att grotta ner dig i det positiva 😉

    Vi kanske ska ta en tävlingspsykologi dejt snart igen och jobba på rätt sinnesstämning och fokus?

    För övrigt GRATTIS till FINA resultat, NJUT 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *