My enough is never enough

Your fingers tapping on the table
My feet are bouncing on the floor
I haven’t slept for 40 hours, and I will wait for 40 more

Som det nog går att utläsa ur tidigare inlägg så har jag en svag tendens till att vilja topprestera i precis allting jag gör. Det har flera implikationer, och jag har varit inne på några tidigare, och just nu är det mest aktuella att det är svårt att göra något alls. Jag vet med mig att det inte går att prestera perfekt i alla aspekter av ens liv samtidigt, men jag vill så gärna. När jag vill så gärna, får jag ett nytt problem – oförmågan att göra något alls eftersom det kanske inte blir perfekt. Jag utvecklar blinda fläckar för det som borde göras för att slippa göra något som inte blir perfekt.

Det här blir förstås värre när jag är stressad, och just nu är det oväntat och oplanerat många bollar i luften. Trots listor och mail och kalender så har jag en konstant gnagande känsla av att ha glömt saker som jag borde ha gjort. Det bidrar ju liksom lite extra till det generella stresspåslaget.

Har jag missat att göra något? Har jag glömt bort att återkoppla om något? Snälla, påminn mig. Det är väldigt fullt i såväl huvud som kalender, och jag lovar att jag inte struntar i något med flit.

Jag ska alltid försöka avrunda inläggen med något lite ljusare. Idag är det en söt tröttiskortbening som är sömnvarm och luktar lika delar jord, luft och kärlek.

image

One Reply to “My enough is never enough”

  1. Jag känner så igen känslan och just detta att inte ens vilja försöka prova något för att det inte skulle bli perfekt.

    Fast med mantrat att man inte kan vara perfekt i något man inte ens lärt sig och tränat länge på, så går det att komma över det – fast erkänner det tog lång tid för mig. Nu har det nog mer kommit med åldern att göra att jag inser jag varken är eller kan bli perfekt 😛

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *