My identity

Äntligen. Det enda jag riktigt kan komma på att skriva är äntligen. Det är som att jag äntligen får vara mitt rätta jag igen. Som att jag äntligen är tillbaka i den kontext jag hör hemma i. Jag inser mer och mer hur mycket av mitt liv som består av hundarna, och framför allt av hundträning. Hur mycket av mitt sociala liv som är villkorat av att samtliga inblandade delar detta enorma intresse. Och hur lite det blir kvar när jag tillfälligt blir fråntagen det.

De senaste dagarna har med andra ord varit lycka i koncentrerad form, även om mitt huvud hittat på dumheter. Jag har fått träna hund, i timmar, på olika ställen och med olika personer. Agility. Freestyle. Lydnad. HtM. Vi har gjort allt och lite till! Det finns liksom inget slut på det roliga framöver – heelerläger, blåbärshoppning, freestylelunchande, PiM-träff (under planering!), agility i dalarna, freestyle- och HtM-tävlingar… Vem vet, vi kanske till och med debuterar agility i höst? Om vi hinner 😀

Igår öste vi freestyle och HtM, med lite blandad känsla. Jag tror att den lilla herrn mår bra av att blåsa ur systemet en halvtimme på agilityplanen innan han ska fokusera freestyle, för det var rätt sprattligt, och pipigt, och vimsigt. Men sisådär en halvtimme in i passet så började skruvarna rassla rätt och öronen började lyssna bättre, så det rätade till sig rätt fint mot slutet 😉 Jag ska nog inte heller träna HtM i mina agilityskor framöver, för han är faktiskt lite rädd om tossingarna trots att stickyna inte har några elaka dubb.

Idag kände vi lite på lydnaden, som vi tar upp och lägger ner med jämna mellanrum. Norrie tycker att lydnaden är superlätt, förmodligen för att det är så rakt och tydligt. Matte är mer ambivalent och tycker att den är lite läskigt strikt. Men om nu Knorr tycker att just lydnad är något skojsigt så är det ju bara att offra sig…

Apport-knorren

Nu laddar vi för heelerläger!

2 thoughts on “My identity

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *