My ups’n’downs

Livet i karantän är tråkigt. Vi går samma promenader och ser samma saker mest hela dagarna, och även om det är mindfulnessaktigt och vackert att njuta av nuet med mina hundar så får jag ärligen säga att bristen på strukturerad träning och målet i form av en planerad tävling gör mig ganska omotiverad och rastlös. Som tur är så pendlar det lite fram och tillbaka, och just nu känns det åtminstone mer fram, än tillbaka.

Igårkväll, liksom iförrgår kväll, byggde vi rustaslalom och sprang oss trötta i benen. 🙂 Jag har valt, på inrådan från mina allvetande träningskompisar, att backa lite i slalomträningen för att få ordning på felsideslalomet. Just nu kör vi allé, som är lite smalare än Norriebredd, och efter bara ett par vändor igår så lossnade tänket att ösa framåt även när matte var på fel sida. Våra problem nu är snarare att inte ramla ur på slutet för att matte springer förbi, och att hitta rätt port in i rättsideslalom. Och att klara det med en tightare och tightare kanal, förstås 🙂 Det är i alla fall inget fel på attityden hos den lilla hunden – SATAN vad han springer!

EDIT: Taraaa, nu är jag och youtube kompisar igen!

Husse har varit delaktig i träningen, vilket innebär att han har fotat och filmat och kommit med goda råd som jag vägrat lyssna på. 🙂

Händelsevis Kalles favoritbild. Händelsevis en bra bild på mina nya träningskläder! Mjukisbyxorna är tänkta att ha som överdragsbyxor när det är kallt, och den orangea tröjan är i funktionsmaterial och har ett Norriehuvud på framsidan. Branding, jajemen! 😉

Slalomträning med Norrie

Superfokus-Knorr svänger alldeles rätt!

Slalomträning med Norrie

Ett stycke kampgris! Notera att expanderhandtaget fortfarande lever för övrigt. Himlans bra kvalitet!

Slalomträning med Norrie

Tre meter tunga efter slalomträning.

Slalomträning med Norrie

Slagen slalomhjälte…

En slagen hjälte

Jag har också spontanshoppat lite saker. Eller mycket saker. T ex ett nytt bildbehandlingsprogram (Corel AfterShot Pro), en Harry Potter-mantel (ravenclaw!), Spreadshirtkläder, agilityskor, ny kaninkampdutt till Zumi och lite annat smått och gott. Zumi hälsar att kampdutten var mycket rolig!

Bildbehandlingsprogrammet tog jag i drift idag och har inte riktigt lärt mig hitta rätt i än, så ni får stå ut med att mina bilder ser lite funky ut ett par dagar 😉

Liten Knorr på skogspromenad

Liten Norrie, stor skog

Mina fina!

Gosevovvsen

MCFLURRY! MATA SHIBAN!

GE MIG GLASS!

5 Replies to “My ups’n’downs”

  1. Sv: Det är ju ändå en tävling även om man deltar och kan nå långt även på det individuella planet och oavsett hur andra presterar, men det är klart jag inte kan hålla mig ifrån att tänka på hur dom andra ekipagen sätter för standard och om vi kan hålla samma… Mitt tankesätt är typ raka vägen mot ditt, har jag fått en känsla av. 😛 Ju högre klass, desto större press på att prestera bra ser jag det som, ju mer pinsamt om det inte går bra… 😉 Därför jag stressar upp mig, vilket är lite jobbigt och inte direkt gör saken bättre…

    1. Jag tror att du missade lite av det jag försökte komma åt, nämligen att känslan du ger är att det viktigaste inte är att prestera bättre än ni någonsin gjort förrut, utan att prestera bättre än någon annan. Det är för mig en lite destruktiv väg att slå in på eftersom det lätt leder till att man gläds åt motgångar för andra istället för att glädjas åt framgångar för både sig själv och andra.

      1. Ja, det var inte alls tydligt vad du ville komma åt och jag förstår inte ens varför du ville komma åt det. Du har liksom missuppfattat mig… Jag har inte skrivit att jag vill prestera bättre än någon annan ELLER att det är det viktigaste – det är enbart din tolkning av det jag har skrivit. Det enda JAG skrev var att jag ska tävla mot andra ekipage och vilken nivå dom ekipagen hade. Och man tävlar faktiskt mot andra i en tävling… Och som jag redan har skrivit, snarare oroar mig över att standarden över mina program kanske inte håller samma mått, och att jag är rädd för att gå in med ett program som är pinsamt dåligt där ingenting blir rätt… För att folk som tittar på klass 3 fortfarande förväntar sig en viss standard. Det är DET jag oroar mig för, inte hur jag kommer placera mig mot dom andra som tävlar eftersom jag redan vet att dom är bättre och borde placera sig högre.

        Jag tävlar också för att jag vill ta mig någonstans – men det är pga att vi är bra, inte för att andra är dåliga…

  2. Vilken fint slalom ni börjar få till!

    Ja, det är den inofficiella tävlingen hos Catharina vi ska till den 26:e :). Kommer ha med mig valpen om så då kan du få träffa henne om du vill 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *