My lacuna

Just nu befinner jag mig i ett svart hål i hundträningen. Inte för att det går ohyggligt dåligt eller för att jag är ohejdligt pessimistisk, utan helt enkelt för att vi är på paus och karantän fram till åtminstone nästa fredag. Det är svårare att motivera sig till att träna och göra saker, när man behöver göra det ensam. Det har blivit lite inomhusfreestyle och ganska mycket bolluppletande, men lite planlöst och utan sånadär roliga maratonpass på klubben. Tiden rinner dock på i ett hyfsat tempo så jag har någon form av tilltro till att vi inte kommer att tyna bort och sluta träna helt innan vi får träffa folk igen.

Idag har jag fått träffa folk, fast utan hundar förstås. Både Åsa med Kaia och Signe och Leona med Mide skulle tävla blåbärshoppning hos Catharina så jag fick hänga på och miljöträna. Ja, mig själv alltså. För av de fyra invånarna i hamsterkollektivet kan man lugnt säga att det är matte som har mest nervösa problem och som är i störst behov av att vänja sig vid tävlingsmiljön och tävlingsnerver…

Faktiskt så blev jag inte så nervös, vilket antagligen till stor del berodde på att jag vet att mina träningskompisar är awesome och att de dolde sina nerver bra för mig 😉 Det kan också ha varit en bidragande faktor att jag var hundlös och på migränmedicin, så jag var så lugn och snäll så…

När jag såg banan så kände jag att jo, fan, den här hade jag också velat springa! Vi hade antagligen krockat i andra bytet för att jag är för långsam, men Norrie hade varit grym!

3 Replies to “My lacuna”

  1. Kom hit och spåra någon dag i veckan då om du har tid – hundarna behöver ju inte vara så nära varandra, men jag skulle behöva störning i form av främmande hundar när vi spårar 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *