Det är ganska ovanligt att det är tyst runt mig. Ofta på jobbet och hemma, och i princip alltid i bilen, så spelas musik. Det blandas och ges mellan genrer och artister, och det ackompanjeras oftast av min egen röst. De flesta som har åkt med mig någon gång kan antagligen intyga det. Jag kan komma på mig själv med att sitta och sjunga med t ex i bilen, utan att ha varit medveten om det.

Det här har vissa implikationer. Till att börja med, så förklarar det delvis varför jag har rätt dåligt minne. Det finns helt enkelt inte så mycket plats över när jag har memorerat alla tusen miljoner låttexter som jag kan utantill. För ja, jag kan de allra flesta låtar jag lyssnat på mer än tre gånger.

Freestyleträningen blir lite lidande av det här. Det är förvånansvärt svårt att inte sjunga med i låtarna istället för att ge hundarna rätt kommandon. Det finns med andra ord ett skäl utöver min Harry Potter-nördighet att jag har en låt till Norrie som saknar text Det hindrar mig dock inte från att nynna istället…

Det finns även bra saker med mitt musikknarkande. Jag är nämligen ganska lättpåverkad av musikens stämning, och kan därför använda musik för att balansera upp ett humör eller helt enkelt för att byta humör helt. Supereffektivt!

Idag sjöng jag mig hem efter ett sju timmar långt möte, på en spännande liten väg över Sjögestad. Det är givande att engagera sig när det känns som att det arbetet bedrivs i den riktning jag själv önskar att utvecklingen ska gå!