Dagsarkiv: 18 Feb 2012

My fresh feeling

Posted on by
4

You don’t have a clue
What it is like to be next to you
I’m here to tell you
That it is good
That it is true

Vår dag idag tog inte slut efter hopptekniksträningen. Efter lite omladdande hemma så pallrade vi oss tillbaka ut till LHU – denna gång för att Zumi skulle få spela en lite mer framträdande roll, och för att pyssla med freestylen lite mer. Jag kände att jag var i fel sinnesstämning när jag lade ankar vid ladan, och till en början kände jag mig onekligen lite grinig på de små tassmonstren. Zumi flamsade runt och Norrie småmuttrade och matte ville få lite ordning och reda bland koppel och tassar. Tack och lov så släppte irritationen igen ganska fort, och innan jag hann bli sur på riktigt på dem. Och jojk, vad roligt vi hade sen! :)

Zumi fick allmän modträning i form av att träna på att stå på bakbenen inomhus, snurra, spinna, rygga, gå slalom, gå mellan, rygga lite mellan etc. Sen testade jag lite idéer för om hon fortfarande är tveksam på bakbensståendet på tävlingen och de verkade fungera fint, så nu har vi till och med en backupplan mer än ”äh, vi löser det” om det skulle strula :) Hon fick också hänga på och gå en rallybana vilket hon tyckte var ganska skojigt sånär som på att hon var tvungen att gå lite väl nära matte i svängarna. Överskattat, faktiskt ;)

Norrie fick framför allt passivitetsträning i form av vara-uppbunden-medan-matte-gör-saker. Jag lekte lite domare för ringträningen och så tränade jag med Zumi. Han skötte det okej, men inte helt bra, för han var gnälligare än han brukar. Trött heeler gnisslar, kan vi konstatera. Däremot glappade munnen förvånansvärt lite under freestyleträningen, trots att vi körde den svåraste övergången i programmet rent skallmässigt. I den övergången brukar skallen börja komma, men idag var det alltså ovanligt tyst (om än inte helt tyst varje gång)! Även det lilla korvdjuret fick traska lite rallybana och var lite brydd om varför man bara skulle gå förbi skyltarna utan att göra något med dem. Hallå, det står ju något på plan, och när det står något på plan så ska man GÖRA SAKER med det! Ann-Sofie var också snäll och klämde och kände lite på honom inför patellaundersökningen, och det gick fint. Han blir lättare och lättare att muta till vad som helst!

När vi sent omsider drog oss hem från LHU var det två rätt mosiga hundar jag stoppade in, och sedemera försökte lirka ur bilen. Ingen av dem reste ens på sig när jag öppnade bakluckan, och när Norrie insåg att det var vattenpölar på parkeringen och dessutom regnade så såg han ut att fundera på om han inte kunde sova i bilen inatt istället…

Det som slog mig under dagen, och slår mig såhär efteråt, är hur lätt det ändå har blivit att ha båda två med mig. Och hur mycket jag litar på var och en – hur långt vi har kommit tillsammans. Vi tränade idag både ihop med hundar vi inte tränat med på länge, och helt nya hundar, och jag tvekade inte ens på att träna med dem lösa. Zumi har verkligen landat i en helt ny uppmärksamhet för matte och är så sanslöst lättmotiverad. Zumi, som jag knappt kunnat ha lös ensam i skogen med köttbullar som belöning, kan träna lös bland andra hundar med lite torkad kyckling och torrfoder. Norrie, mattes lilla hormonherre, hängde nästan inte på alls när andra hundar skällde, och nöjde sig med något mrrr-bjuff när han tyckte att han behövde vakta lite. Han både lekte och tog godis om vartannat och börjar verkligen kännas i form för tävlingssituationer.

Vilka hundar. Vilken utveckling. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro för ett år sedan att kullen som snart skulle födas skulle föra med sig det här. Från en halv träningshund, till två! :heart:

Words can’t be that strong
My heart is reeling
This is that fresh
That fresh feeling

My angels wings

Posted on by
7

Det är lite tungt nu. Norries fina bror Nero har fått somna in, elva månader gammal, på grund av hälsoproblem. Tankarna går till Neros familj som fått fatta ett så omöjligt beslut för att göra det rätta. Och några tankar snurrar kring det där med hälsa, och bräckligheten. På måndag blir det ett samtal till rehab på Norsholm för att se om de tycker att vi ska åka dit innan eller efter patellaundersökningen som är inplanerad den 5:e mars.

Av någon anledning har jag varit på förvånansvärt okomplicerat humör den senaste veckan och inte tappat tålamodet eller varit så snar – trots att jag var det förra veckan, och det sällan håller i sig särskilt länge ;) I måndags hade vi ett rent katastrofalt träningspass som jag ändå i slutänden kunde skratta åt – Norrie skällde vad jag än bad honom om, och Zumi hittade på alldeles egna kedjor istället för att lyssna. Hem och regruppera, helt enkelt, och så slötränade vi bara lite hemma resten av vardagarna.

Idag, med tyngre sinne än vanligt efter beskedet om Nero, tog vi oss ut till LHU för att träna lite hoppteknik ihop med Åsa och Kaia. Och eftersom jag är helt lost på det där med hoppteknik och framför allt namnen på olika övningar så är det nog enklast att läsa Åsas beskrivning av det hela :) Lillkorven behöver lite extra krut lagt på starterna så han verkligen, verkligen sitter och inte börjar tjuvresa sig så fort jag vänder mig om, men jag märker också att jag får ett annat kroppsspråk när jag försöker vara ”seriös” med övningar och då blir han också mer spänd och vill snabbare iväg. Vi får jobba på mattes kroppsspråk och vovvens skita-i-mattes-kroppsspråk helt enkelt ;) Han löste övningarna rätt fint även om jag tycker att det blir lite gummiboll av honom ibland.

Zumi var med och tittade på och satt och halvsov. Hon fick träna lite på att stå på bakbenen i slutet av passet eftersom hon fortfarande är lite skeptisk till att göra alltför stora rörelser på ovanvåningen. Framsteg gör hon, men sen fick hon en gigantisk snörvelattack (nej, det är inte noskvalster, hon är avkvalstrad ett antal gånger och det gör som ingen skillnad) och lät som hon skulle dö och sen tyckte hon att det var lite överskattat att träna. Vi avslutade fint med några bakbensståenden och nöjde oss där. :)

Vi tog en promenad i det underbara snöfallet efter träningen, och Norrie lekte som vanligt pansarprojektil. Han börjar lära sig att inte terrorisera de äldre damerna i toktassflocken, men det är bara ett börjar… Zumi fick också skutta lite lös och var förvånansvärt duktig på att hålla sig runt matte och komma när matte ropade. Hon är så söt, och lite avig med sitt valpiga kroppsspråk!