Idag har vi fått en leverans från Foderbilen! Eftersom de hade rea på rosa minigriiiiiiiisar så råkade jag beställa en handfull ihop med det vi egentligen skulle ha. Norrie har gått och spanat på bordet hela dagen, men matte har inte hittills delat ut någon gris. De har en tendens att gå sönder väldigt fort om han får ha dem själv nämligen. 
Jag tänkte testa ett nytt foder, mest för att Acanan som de fått har så stora bitar och jag använder torrfoder som belöningsgodis numera. Små bitar ger fler belöningstillfällen per deciliter! James Wellbeloved Small Breed-serie har inte lika små bitar som Purina Pro Plan har, men innehållet känns mycket bättre.
Jag har börjat läsa Team Propirayas julkalender om tävlingspsykologi och inser mer och mer hur långt jag har kvar innan jag är redo för tävling. Blotta tanken på en tävlingsplats gör att jag mår illa igen, och min förbättring under det här året känns bortblåst. Trots idogt funktionärande så är jag fortfarande nervös – till och med nervös för att åka och titta på freestyle-SM.
Jag vill tävla. Jag vill verkligen – jag vill så mycket – men problemet är att jag också vill bevisa saker. Och då blir det plötsligt så ohyggligt mycket viktigare att lyckas. Jag vill bevisa att heelern är en bra freestyleras. Jag vill bevisa att jag kan träna en hund när Zumi motbevisar mig hela tiden. Jag vill bevisa att Norrie är fantastisk och inte bara ett brötmonster. Jag vill bevisa… mig själv. Jag vill duga. Räknas. Vara en av alla dem. Ni vet?
Om du fokuserar mer på vill och mindre på bevisa, så tror jag du har mycket att vinna
För ni kan massor och har inget att bevisa för någon annan mer än dig själv.
Tror du skulle behöva gå en kurs i självförtroende istället för sådant som drar ner dig
Börja med smååå tävlingar på typ HU. Hemmaplan är alltid tryggt. Sen kommer du märka att ”hey, vi KAN jue” och då blir man mindre nervös!
Tyvärr är ju HUs tävlingar sällan små längre – men jag tror tyvärr inte att det gör någon skillnad. Det är värre ju fler jag har att bevisa något för som närvarar. Om det bara var okänt folk så skulle det ju ärligt talat vara skit samma hur det går
Glöm inte att Norrie kan jobba med en löptik 15 meter bort. Det är inte kattskit det!
Kaia undrar om erbjudandet om att få pröva en gris kvarstår? Hennes matte köpte nämligen ingen på mässan…
Det går alldeles utmärkt att inkassera en liten rosa gris nästa gång vi ses!
Du riskerar att också få med dig en Norrie, men det är väl inte så petigt?
Kaia kommer att ta MYCKET väl hand om Norrie
Jag har själv mycket problem med nerverna och Eva Maries blogg är helt underbar! Men du måste jobba med att få bort dom där ”bevisa” tankarna med en gång! Jag har precis varit i samma sits, och om det är någon gång man inte lyckas så är det när man vill bevisa något och lägger för stor press på sig själv och hunden. Jag har lärt mig att jag inte ska tänka alls på vad som händer efter vi kört klart vårt program, det enda viktiga är eg att belöna bra! Men absolut viktigast har jag upptäckt att uppvärmning och fokus är. Om du fokuserar på att inte tänka ”dumma tankar” (jag vill vinna, jag vill bevisa) utan tvingar dig själv att fokusera på något annat, så har du sänkt dina förväntningar och därmed också dina nerver, och förhoppningsvis kan du då gå in och ha roligt på scen. För den viktigaste läxan av alla som jag lärt mig, ett uppflytt betyder ingenting om känslan på plan inte finns där!