My duracell doggie

Okej, allvarligt nu. Ni vet denna dära lilla svarta saken jag har? Sist jag kollade var han en heeler. Right. En sånandär liten aktiv sällskapshund, med mestadels betoning på sällskap. Bara det att Norrie har läst det som betoning på aktiv. Det är väl dumt att klaga, med tanke på att jag ville ha en träningshund, men jag är lite fascinerad över hur mycket han vill och orkar utan att det slår över i stress eller han blir trött och blockad.

Nu ligger han äntligen och sover under mitt skrivbord. Då har vi idag tagit tre träningspass inomhus plus en kortare och en längre promenad utöver kissturer, leksaksdödande och Zumiterroriserande. Nåja, han låg ju faktiskt och vilade med matte i säkert en dryg timme vid lunch.

Vad har vi hunnit träna på idag då? Jorå, såattesåhärdå. Vi har:

  1. Arbetat på stimulikontroll och stadga i ligg. Det går sisådära – sitt och ligg är nästan samma sak säger den lilla grodan, och hoppar upp och ner mellan dem. Mot slutet låg han faktiskt ner och låg still med blicken fast när jag steppade runt och viftade med godis.
  2. Börjat lära in rulla runt. Nu är jag glad att jag har två kommandon för att ligga ner! Eftersom ligg är att ligga ner och ligga still och strunta i händerna, använde jag lägg dig, belönade liggandet och ledde honom sedan genom rullandet med ett par godisbitar. Efter ett par vändor börjar han nästan fatta hur han ska följa godishanden, men det är en bra bit kvar än.
  3. Apporttränat för LK1. Än så länge har jag inte riktigt flyttat in det i utgångspositionen, utan kör det mest sittandes mitt emot. Försöker länga tiden han håller och befästa stadgan, samt få honom att hålla stadigare då han kan släppa om jag försiktigt försöker ta den utan att säga släpp eller klicka.
  4. Klosstränat för att få in bakdelstänket i ingångar och förflyttningar. Med hjälp av först ledning och sedan handtecken så kan han nu glida in i position alldeles på egen maskin, dock inte utan vårt microlock än. Egentligen skulle jag vilja ha en ännu lite mindre kloss att träna på, för det känns som att han ändå hamnar lite för långt bort när han trampar runt microlocket?
  5. Tränat på att ligga still och inte lägga sig i träningen med Zumi. Just idag valde jag att fortsätta med apportgreppandet med henne, vilket mest resulterade i fler bitmärken i apporten och inte så mycket framsteg, men Norrie låg still även om han ljudade en smula, med lite längre intervall mellan belöningarna.
  6. Inte lika strukturerat: rundat några träd, följt targethand, lite passivitet utanför gatuköket med matte och lite två ben (stå på bakbenen).
  7. Utöver det har vi tagit en långpromenad i Valla och runt universitetet ihop med syster och Wille. Norrie tramsade runt både i koppel och lös och var lite väl döv både här och var, men lyssnade när det gällde så han kan väl få godkänt ändå. Han badade i vallgraven ihop med Wille och Zumi tittade på och bjöd faktiskt upp till lite lek med honom innan hon kom på att hon var hungrig och kom och tiggde godis. När vi traskade hem över campus så märkte jag att någon (läs: husse) lärt Norrie att det är jättebra att hoppa upp på bänkar, för han skulle banne mig upp på varenda en.

    Jag har tänkt tanken att börja lägga spår åt Norrie och ta upp spåren på aktiveringsnivå (läs: skita i de där förbaskade pinnarna och bara lägga roliga spår) med Zumi. Någon som har lust att dra med mig ut så det blir av? Jag har gott om klöv och blod för viltspår också, vilket jag tyvärr tappade sugen på nu när Zumi blev dräktig igen och inte kunde gå anlagsprov.

    Zumi tuggar apportbock
    Foto: Karl Mikaelsson

    Zumi tränar apport

    Men… men… JAG VILL NU!
    Foto: Karl Mikaelsson

    Zumi tränar apport

    Här ska det egentligen vara två videor på Norrie som rullar runt och klosstränar (dock inte samtidigt, vilket kanske vore en syn annars), men all form av uppladdning går dödsmördarsegt idag, så ni får hålla tillgodo med bilder och löftet om att filmerna kommer. 😉

11 thoughts on “My duracell doggie

  1. o, vad du är duktig på att träna. Jag försöker men har mindre uthållighet än hundarna. Bakbenskontroll på burk tycker jag är jättesvårt. Försöker även träna lite backa. Vill inte påstå att något fungerar. Jag vill gärna hänga på viltspår under tiden väntar jag på filmsnuttarna. /Tjingeling Gun; Chilli och Garlic

  2. Det låter nog seriösare än det är. All träning har bedrivits i mjukiskläder hemma, till exempel 🙂

    Gällande klossträning fick jag ett bra tips på kursen, att först lära in en snurr och sen använda den handrörelsen för att få hunden att flytta bakbenen. Klicka för minsta steg.

  3. Låter som ni fått till massa bra träning, kul!

    Jag skulle gärna hänga med och spåra nån gång… har sagt länge att vi ska ta upp spårandet igen men det blir liksom inte av (dvs …matte är för lat…)

    • Jag har också täääääääänkt att jag borde spåra, men inte ooooooorkat… Ska vi ses och lägga hårda spår / personspår snart? För Norries del känner jag att jag faktiskt vill se om han kan tycka att det är roligt nog utan blod och klövar 😉

  4. Duktiga ni är! Känner lite prestationsångest, vi skulle gott kunna träna mer ;). Framför allt apporteringen.
    Ser framemot inspirerande filmklipp.

    Idag har Iso ägnat sig åt att läsa en historiabok, hussen blir nog inte så glad när han ser det 😉 Visst är de våra små korvar.

    • Apporteringen är än så länge vårt bästa moment. Det kan bero på att vi började med det när han var elva veckor… och att vi typ inte gjort något annat lydnadsrelaterat än apporten 😀 Ergo, oavsett hur momentet ser ut så måste det ju vara vårt bästa! Våra värsta moment är allt som involverar koppel, för jag har lärt honom att inget kul händer när man går i koppel… JÄTTEBRA JOBBAT LINNEA. Så fort jag får bort kopplet så är vi ett annat ekipage, liksom.

      Filmklippen går det “sådäääär” med. De vill inte riktigt upp, så att säga. Nytt försök idag!

  5. först och främst: vattengrav syster, vattengrav! vallgrav finns runt slott….

    sen: vi vill nog med spåra! eller jag vill och hunden svarar inte utan snarkar glatt vidare. har älgklöv i frysen. (sommarbetet är tomt med om du ska ut dit nån dag…)

    • asch, petigt, så petigt! 😉 Du har ju alldeles rätt… Kalle läste och lät förvånad över att det fanns vallgravar i Valla, men jag kopplade ändå inte vad jag gjort fel… 😀

      Ska vi försöka ta heldag i Skorteby på lördag kanske? Jag kan släpa med lite blod och ett par extra fötter om det behövs, så kan vi lägga lite spår åt de tre monstren.

  6. Får jag bara bli frisk, så hänger jag gärna med ut och spårar – men vi kör bara personspår än så länge och Mini älskar det 😀

    Får nog bli en liten östgöte-heelerträff snart tror jag med betoning på aktivering 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *