My affection

Det studsar mycket upp och ner i mitt humör. Tidigare idag nådde jag plötsligt insikten jag vill inte ha hund vilket chockade mig med sin tydlighet. Mene… Sittandes med ett snarkande tröttknorvel i knät känns det inte lika tydligt längre. Tvärtom känns det som en väldigt konstig idé, sådär som när man har drömt någonting helt absurt. För inte kan man väl vara utan knasknorvel och sötstrumpan?

Jag kan tipsa om att kameror inte mår så bra av att kollidera med asfalt. Speciellt inte när sagda asfaltskollision inträffar i högre hastighet än från-handen-till-backen. Ganska mycket högre hastighet. Mirakulöst nog är det mest chassieskador, men antiskaken är död och minneskortet går inte att läsa, så jag hoppas att Länsförsäkringar är snäll-mys-gosiga och vill ersätta lite av reparation/utbyte. Jag lider i min kameralöshet och saknar Maximus mer än man rimligen borde sakna en pryl. Det står ju faktiskt uttryckligen i försäkringsvillkoren att Länsförsäkringar inte täcker affektionsvärde, och det är nog bra tänkt, för den kameran är värd miljoners. För mig dårå.

6 Replies to “My affection”

  1. Åh jag tycker så grymt synd om dig som fick vara med om en riktig skithändelse med kameran 🙁 Usch och fy!

    Jag tror att det är lätt att man pendlar i humör vissa perioder… säg till om du känner för lite umgänge nån dag, antingen mer strukturerad variant eller bara helt kravlöst, kram!

  2. Länsförsäkringar brukar vara bra att ha med att göra. De ersatte min telefon som hade haft markkontakt utan snack. Bara skicka in kvittot och vips var pengarna på mitt konto. Att jag sedan har pajat även nr 2 är en helt annan sak…

    1. Vi var på möhippa, och jag hade lagt ifrån mig kameran i gräset. En av deltagarna tyckte att den låg dåligt där eftersom någon höll på att trampa på den, och lade upp den – på biltaket. Jag som är löjligt kort ser ju knappt upp på ett biltak och tänkte inte på var kameran tagit vägen (jag såg den inte så den var väl packad liksom, jag var stressad), så jag upptäckte var den var när bilen hunnit få upp rejäl hastighet och kameran ramlade av.

  3. Jag tänker att jag inte vill ha hund varenda kvällspromenad. Jag är dödstrött och vill sova och wille är dödstrött och vill sova och går längst bort i kopplet… sen när man lägger sig i sängen och goshunden pussas lite och vill bli kliad på magen så vill jag inte leva utan voffe. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *