My obedience training

Jag har aldrig varit tävlingslydnadsnörd. Det har varit för pilligt för mig och Zumi, och jag har fort blivit frustrerad eftersom hon inte riktigt är den… tja, mest motiverade hunden till att arbeta med småfinlir. 🙂 Vi har hängett oss åt att lära oss konster och trick som hon har godkänt, och lämnat tävlingslydnaden därhän. Nu har jag dock ett löfte hängandes över mig, som jag gav vid ett svagt tillfälle – nämligen att Norrie ska tränas och tävlas i lydnad.

Foto: Karl Mikaelsson

DSC05484

Nåja, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Norrie fick en liten rosaröd apportbock av min syster och nu har vi börjat. 🙂 Han kan hittills hålla fast den i några sekunder medan jag ruckar på den, och släpper inte förrän jag klickar. Sen att apporteringen nog är det lättaste momentet att träna in är en annan sak… Någonstans ska en glad amatör börja 🙂

Parallellt med att försöka göra den lilla till blivande lydnadschampion har min freestyleinspiration kommit tillbaka och jag har designat ett program till Zumi till tävlingen i sommar. Det är ett ganska känslomässigt program för mig då låten jag valt symboliserar hennes och mitt förhållande, och jag hoppas att vi kan få det att gå i lås för då tror jag att det kan bli en riktig höjdare. Med flit har jag valt enkla rörelser jag är tämligen övertygad om att hon klarar även på en halvdålig dag, så vi borde, om hennes humör håller i sig, ha en ärlig chans att prestera. 🙂 Jag har inte börjat träna programmet eller delarna med Zumi än, men det tänkte jag att nästa veckas samträningar får gå till.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *