My hankering

Jag lovar, det här ska inte bli ett karatetungt gnällinlägg om att jag oooooockså vill träna hund – även om det också är sant. Så mycket kul som händer just nu, så mycket kurser och tävlingar, och så ohyggligt långt till juni! Men – men – även mitt liv är ett pärlband av roliga händelser fram till i juni. Måhända är det inte att träna min hund i vårsolen, men det är en massa resor, roliga saker på jobbet och även en del funktionärsarbete. Och det är mycket längt, som Elin så himla bra kallade det för!

I torsdags tog tvåbeningarna en tur till Sturefors och hälsade på vår älskade pluttevov som mer och mer börjar anta formen av en öltunna. Och – stoppa pressarna! – öltunnan var glad att se oss! Och jag menar glad på allvar, hon pussades och pep och pussades och tryckte sig mot oss. Vi var lika glada att se henne, för det har varit en ganska tuff vecka att anpassa sig till hundlöshet. Fortfarande tänker jag spontant att hon ska komma tassandes och hälsa när jag kommer hem, att vi ska ut på kisstur innan vi går och lägger oss etc. Det är tur att inte bara fyra, utan förhoppningsvis åtta, tassar kommer att fylla upp tomrummen här om drygt två månader. 🙂

Idag och imorgon skulle åtta tassar ha hjälpt till att fylla tomheten lite, men tyvärr har jag spenderat mycket av dagen i sängen istället. Det är lite jobbigt när man har stora blinda fläckar på ena ögat och det gör ont på olika ställen i hela huvudet. Jag rekommenderar det inte, även om det var lite underhållande att titta på Kalle och inse att de blinda fläckarna gjorde att han såg ut att inte ha några ögon. Lite Eternal Sunshine of the Spotless Mind över det. Imorgon ska vi däremot hälsa på Zumi igen och då kan vi passa på att träna lite med de andra stureforsshiborna. Jag lovar – kamerorna ska med, så ni slipper fler extremt texttunga inlägg 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *