Idag har jag haft ett närmast magiskt träningspass. Samträningsbloggen hade en utanonnserad samträning som jag bestämde mig för att släpa med Zumi till för att åtminstone få ut oss lite och se om hon kanske var lite bättre bland andra ekipage. Det visade sig dock när jag kom dit att det visst bara var jag som kände för att gå på samträning en random tisdag Så jag satte mig ner en stund för att studera vad Zumi gjorde, som också satte sig ner och studerade världen.

Efter en stund insåg jag att det inte skulle komma fler ekipage, och tänkte att jag lika gärna kunde utnyttja tiden med lite kontaktövningar. Eftersom jag åt köttbullar till kvällsmat hade jag tärnade och påsförpackade köttbullar med mig. Och här börjar magin.

Kontaktövningar? Pjesh! Fullt ös medvetslös snarare. Två ben, snurrar, slalom, mellan, spontana beteenden, hon gjorde allt! Dessutom med koppel hängandes, vilket brukar sakta ner henne. Jag byggde på hennes förväntan och glädje och körde övningar hon kunde och belönade tätt. När hon kommit ner lite i aktivitet så tryckte jag lite på stadga i mellanpositionen genom att belöna när hon följde mina rörelser i varierande tempo. Det var nog vid närmare eftertanke tur att vi var ensamma eftersom jag sjöng och skrålade för att ha något att gå i takt med

När vi tränat lite tog jag fram ett alldeles sprillans nytt roadkill vi fått av Frida och provade att leka lite. Lek med matte var lite sådär, så jag kastade iväg det så hon fick springa och hugga det, och efter ett par gånger kom hon igång ordentligt. Jag kampade lite med henne och lät henne sedan vinna. När hon tuggat lite på sitt mördade jaktbyte kom hon spontant in med det!

Jag antar att sensmoralen är, och alltid har varit, att min hund ska behandlas som en åttaveckorsvalp. Hon pallar ingen form av press eller krav eller förväntningar. Så länge allt hon gör är fantastiskt och strålande, så fungerar hon. Tyvärr kunde ju inte det hela sluta på topp, eftersom hon bestämde sig för att bli rädd för en lampa utanför grannporten på väg in. PUST SUCK STÖN kände jag och orkade inte ta tag i det, utan ignorerade det och gick helt sonika in.

Eftersom jag har börjat få ont om lite roligare belöningsgodis åkte jag och handlade och passade på att fylla förråden lite. På bilden är ett paket grillkorv, ett kilo köttbullar och en falukorv, tärnat och klart. Behöver jag säga att det var rätt mycket jobb…?