Dagen till ära är det Svartan här i stan och det lullar runt pateter både här och var. Chewbacca & Chewbacca förfestar inför utediscot, så vi har livemusik. Det vore riktigt trevligt om det inte vore för den konstanta strömmen av människor in och ut i trapphuset…

Min favoritplats i lägenheten är nämligen vid köksbordet, där jag sitter med min laptop i skrivande stund. Köksfönstret vetter ut mot entrén, dit folk går ut för att röka, prata och bli regnade på. Det känns som att jag sitter på en spotlightbelyst scen ungefär, och kanske borde vinka lite försynt nu och då. Obekväm till tusen envisas jag dock med att sitta kvar, för på något plan känns det som att det är nyttigt att försöka ignorera att någon kanske tittar på mig. Jag menar, herregud, det är väl inte hela världen egentligen?