Ikväll var det samträningsdags, med folk från samträningsbloggen. Vi gick dit, Zumi glad som vanligt och matte mer än lovligt nervös. Det är alltid läskigt att träna med nya människor, och speciellt när man som jag har en hund som man aldrig riktigt säkert vet hur hon tänker uppföra sig…

Som tur var så var hon ovanligt fokuserad. Ett tokryck blev det, när matte försökte springa tillbaka till godiset och kopplet och trodde att hunden skulle följa med. Ha, fel fel fel! Vovve ville ju träna mer! Så hon tog ett varv själv i äkta tokryckstil med svansen rakt ut bakom, slängde sig ner på marken och tassade efter lite tjat bort till en vattenpöl och drack. Då passade jag på att gå dit och föreslå att vi skulle träna lite mer, vilket vi gjorde innan jag tog tag i halsbandet och ledde henne bort till kopplet igen.

Nå, innan vårt lilla tokrycksmissöde hann vi med att träna en hel del. Jag nöter uthållighet på två ben, tempo och längd i ryggandet och tempo i slalomet. Däremot tog jag inte med utrustningen för det senaste tricket utan väntar med det tills imorrn då jag ska träffa Sara och Sofia med deras lapphundar

Som vanligt när jag tränar ihop med andra som har lite mer… motiverade hundar, så tänker jag tanken att en hund till vore något. Det vore onekligen lite småschysst med en hund som faktiskt är taggad på träning lite oftare än i snitt en gång i veckan.