Jag tror att det för många kan vara svårt att förstå att Zumi är svår att träna, eftersom hon förefaller vara en glad och pigg hund som inte ställer till med några direkta problem. Men man kanske får en idé om vad som ställer till det för oss om jag beskriver dagens session…

Jag håller på att klicka in ett nytt trick, som involverar att hon ska ställa sig med alla fyra tassarna på ett föremål. Så idag tänkte jag träna litegrann inomhus efter promenaden och tar fram föremålet, klicker och kycklinglever.

And action: Zumi börjar så smått, men allting går väldigt, väldigt långsamt. Nåja, jag är van att peppa och jollra med henne för att hon ska försöka och de första 2-3 repetitionerna går helt okej. Tills hon bestämmer sig för att nä, nu räcker det, och helt enkelt går sin väg, till vardagsrummet, och lämnar mig ståendes i köket som ett annat fån, tillsammans med den nytinade kycklinglevern.

Förstår ni nu vad som är problemet här? Zumi gör, men bara så länge det passar henne eller hon tycker att hon har tillräckligt att vinna på det. Om inte, så skiter hon helt och hållet i vad jag gör eller jag har. För henne finns det inget som helst värde i social samvaro – den enda som egentligen är viktig för henne är hon själv. Dessutom är hon kräsen, så inte ens kycklinglever är en motivator, framför allt inte inomhus.

Spännande va? Och den här är min tävlingshund…