Den sista uppdateringen från Dorotea var tisdagen den 13:e juli. Jag har inte förrän nu orkat ta tag i att tagga upp och sortera närmare 500 bilder från semestern, och redigera och ladda upp en bunt av dem. Men nuså, nuså! Berättelsen slutade med att vi eventuellt skulle åka till Borgafjäll på onsdagen, och så skedde.

Vi kom upp till ett gråkallt Borgafjäll strax efter lunch, och tog en promenad ner till stranden för att knäppa några kort på Borgahällan trots vädret. Det måste ju göras, liksom. Zumi hamnade förstås på bild, som vanligt.

När vi kom tillbaka från stranden och frös rejält beslutade vi oss för att det nog började bli middagsdags. Fram med färdigt pizzakit! Zumi var sååååå avundsjuk, hälsade hon.

Kalle tyckte att vi kunde passa på att åka en sväng och hitta andra ställen att fota, så vi packade in oss, kamerautrustning och Zumi i bilen. Vi hamnade vid den ganska nybyggda dammen strax nedanför Borgahällan. Det blåste så öronen höll på att ramla av och det var banne mig inte sommarvarmt. Jag hade vantar!

Nå, dammen kan ju inte underhålla oss hur länge som helst, så efter det åkte vi bortåt klöverfjället för att fota och ta en lite längre tur längs stigar som fanns där. Tyvärr tog det ungefär tre steg ut på myrmarken mot stigen innan jag upptäckte att min ena stövel läckte vatten. Med andra ord – mitt sista par skodon som var vattentäta, var inte vattentäta. Mummel, mutter, blärgh! Jag klafsade de tre stegen ur myren igen för att återvända till stugan. På väg tillbaka i bilen hittade jag dock något värt att dokumentera.

Jag slocknade rätt tidigt i den svala stugan under ett fluffigt täcke och sov som en stock till runt åtta morgonen därpå. Luften var frisk, fräsch och uppiggande till och med inomhus, så jag tassade upp istället för att ligga och dra mig. Jag drog på mig lite kläder, kopplade Zumi och vi gick ut i solen. Det var varmt, men inte hett, och nästan vindstilla. Trots att det var så stilla så var det nästan inga mygg ute, och inga människor. Jag och Zumi gick ner till stranden igen och bara njöt av lugnet. Jag hoppas att bilderna kan förmedla känslan.

Väl tillbaka, och med Kalle uppe ur sängen, började vi planera en tur upp på Lillfjället för att fota. Vi packade ner lite mackor, lite korv till vovven, kamerautrustning och så satte vi kursen uppåt.

Uppe på toppen blåste det så jag höll på att förfrysa öronen. Det kändes ungefär tio grader kallare där än nere vid stugan. Det var dessutom ohyggliga mängder bromsar ute, som jag i efterhand insett att jag hade kunnat skydda Zumi mot genom att kladda in henne med tjärsalva. Nåja, nu vet jag till nästa år.

Promenaden nedåt gick fortare än uppåt, men var baske mig lika jobbig. Mina ben skakade av ansträngningen när vi kom ner. Den enda som var lika pigg som förut var Zumi, som glatt traskade på. Hon såg inte fullt lika glad ut när jag ställde in henne i duschen eftersom hon hade lera upp till magen efter att ha plaskat runt i sumpmark på vägen ner…

Vi tog oss tillbaka till Dorotea samma kväll, och stack över till Martin och spelade en omgång Settlers som han förstås vann. Jag var så trött att jag höll på att somna på spelplanen, men när vi gick hem vid halvettiden såg det ut såhär:

Det var liksom aldrig mörkt! Behöver jag säga att det var svårt att förstå när man skulle sova?

Resten av veckan blev ganska bildlös. Jag tog en hel del bilder, men har inte riktigt orkat fixa med dem, och ärligt talat är de inte så allmänintressanta. Vi var på marknaden i Åsele på fredagen, efter att ha ätit våfflor hos Kalles mormor och morfar. På lördagen åkte vi 20 mil till Sorsele för att fira hans farbror som fyllde 50 år. På söndagen tränade jag och Zumi ett pass freestyle och sedan spelade vi lite mer Settlers med Martin innan vi till slut lade oss för att sova inför hemresan på måndagen.