De senaste dagarna har Zumi varit dålig i magen, men verkar nu sakta vara på bättringsvägen. Det är en ovanlighet för mig då Zumi verkar ha plåtmage i vanliga fall och kan äta i princip vad som helst utan att bli dålig. Hennes beteende har varit ganska okaraktäristiskt för en hund med en dålig mage, för hon har inte bråttom ut och har inte alls varit hängig, utan det har varit precis som vanligt utöver att det inte har varit så kul att plocka upp efter henne.
Hennes magproblem har resulterat i att hon har fastat och nu går på skonkost (efter inrådan från veterinär), vilket i sin tur innebär att jag inte kan träna med godisbelöning – på en hund som är ohyggligt godisstyrd och pigg som aldrig förr eftersom det äntligen har blivit lite svalt.
På något vis måste jag ju kunna kanalisera hennes energi, trots att jag inte har godis att tillgå, tänkte jag. Igår tog jag med några olika leksaker ut för att prova vad som triggade damen. Favoriten var en uppdragbar mus som vibrerade och lät lite brummande, jag gissar att det var för att den var lite hårdare och gick bra att bära runt på. Vi hade rätt roligt där vi bytte leksaker med varandra, och sedan körde en liten oseriös handlingsövning.
Igår träffade jag också Anna utan hund, för att prata lite om freestyle då vi båda planerar en debut i klass 1 snart. Jag vet inte om vi blev så ohyggligt mycket klokare, men vi kom i alla fall överens om att vi ska försöka träffas ett par gånger för att gå igenom program och torrgå dem utan hund för att se hur det fungerar, och sedan träna delar av programmen och även programmen med klädseln vi tänker ha. Jag är ganska pepp, bara Zumis mage blir bra igen så det blir lite lättare att belöna… 
Idag tog jag med den lilla gråa (numera svanslösa) pipmusen, men insåg fort att det lättaste sättet att hålla uppe koncentration och fokus är att springa ikapp. Hon kan fokusera på en uppgift en liten stund om det innebär att hon får urladdningen att springa ikapp efteråt, och det blir mycket lättare för mig att kontrollera hennes springande när jag också springer med, för hon behåller fokuset på mig.
De träningsbilder jag tänkte posta är dock inte från varken igår eller idag, utan från vårt sista träningspass i Dorotea. Det är så häftigt när man upplever den där känslan av att det bara funkar, att man är precis i fas och är ett ekipage och inte bara en hund och en förare, så bilderna är fulla av fåniga leenden.
Foton: Karl Mikaelsson
En övertänd Zumi i början av passet testar med lite allt möjligt
I say slalom, she says whuuuuut? Jag står på två ben här!
Kommunikationsproblem lösta! The sky is the limit!
Positionsarbete med världens kontakt
Belöning: Springa ikapp till godispåsen
