Idag har jag lärt mig väldigt mycket om hund. Och framför allt, fått skrivet på näsan saker som jag egentligen redan visste om mig själv och min relation till min hund. Bland citaten kan man hitta följande:
- Det är inget fel på hennes uthållighet. Det är mattes uthållighet som är problemet.
- Du är allt ute efter quick-fix.
- Det låter som att du har bestämt dig lite för mycket om hur din hund är.
Ouch, kan man säga, men ett bra ouch. Egentligen så vet jag redan om att mitt stora problem är att jag har dåligt om tålamod, och vill ha omedelbara resultat. Det i sin tur leder till att jag fort blir frustrerad när jag inte får de resultat jag förväntar mig – och det gör att jag ändrar premisserna för resultaten hela tiden. Steg för steg har Zumi format mina beteenden med sina beteenden – inte för att hon är en kalkylerande, dryg skithund utan för att hon är envis och inte alltid vill det jag vill. Om hon inte vill någonting, så har jag försökt hitta någonting som kan motivera henne, och hamnat i någon form av spiral där hon blir mer och mer passiv i väntan på att få någonting riktigt bra, tvärt emot vad jag vill ha.
Jag ska rannsaka mig själv och fundera på hur jag vill ha vårt förhållande och hur jag ska resonera. Jag är fortfarande rätt ute i att det aldrig hjälper att bli arg på henne, men i övrigt behöver jag inse ett förhållningssätt som passar oss båda och som jag kan hålla fast vid.
Jag har funderat lite på olika hundarser som skulle kunna passa in men det är minsan inte det lättaste. antingen är dom för stora på höjden eller så drar dom för många kilon. är det inte något av det finns det massor med rasbundna problem. dom raserna jag kom på är iaf; Staffordshira buullterrier. min syster har en sådan (och snart en till) och han är en helt underbar hund. dom tränar inte särskilt mycket sånt som du gillar med honom men jag har svårt att tro att det skulle vara ett problem. den andra rasen jag kom på är tollare. verkar vara en väldigt smart och lättmotiverad hund. dock något hög. det var allt för mig.
Tack för idéerna! Staffen går bort på att den har lite för många rasbundna sjukdomar i kombination med att den är korthårig, men de har ett skoj temperament tycker jag. Kanske lite långsammare än vad jag är ute efter – men å andra sidan är tollaren lite för rapp. Eller snarare, i mina ögon, lite för besatt. Rasen har en hel del rädslor och jag tror att de vill arbeta mer än jag kan erbjuda, även om det kanske är lättare att arbeta med en mer lättmotiverad hund förstås.