Jag har väldigt svårt att förstå mig på min hund. Ibland känns det som att jag har en alldeles egen Dr Jekyll / Mr Hyde. HUR ska jag tolka henne?

Idag har vi tagit en lång löspromenad där hon omväxlande fick gå i citykopplet av olika anledningar. Den första anledningen var att det helt plötsligt stod ett rådjur på vägen vi gick på. Jag såg att hon spände sig och saktade in, så jag tittade upp och såg rådjuret stå knappt tio meter bort. Hon stannade helt och jag tog tag i kopplet lite försiktigt, och pratade lite med henne. Dock var hon helt låst på synintrycket och fastvuxen i backen tills rådjuret började röra sig igen, då släppte hon det med blicken och tittade på mig och fick självfallet belöning och beröm. Jag släppte sedan kopplet igen och hon travade fram ett par steg mot platsen rådjuret stod för en minut sedan, så jag lockade på henne och hon kom tillbaka. Jag kände att jag hade stressat upp mig så jag kopplade om citykopplet så hon fick gå kopplad en bit. Strax efter att jag kopplat om det igen så går det helt plötsligt en katt på stigen.

Nåja, katter är hon inte superlåst på, men jag tog tag i öglan och gick en bit tills katten hade klivit undan, för säkerhets skull. Vi var båda ganska uppvarvade och behövde lugna ner oss lite. När vi kom fram och vek in på en liten stig vid en göl så fick hon gå lösare igen, men då låste hon plötsligt på någon lukt och lyssnade inte alls, så jag gick till henne och lockade med henne och sedan fick jag koppla henne igen då hon var studsig och såg ut att vara beredd att dra på minsta ljud i skogen.

Efter att ha gått kopplad en bra bit, alternerat med att ha kopplet hängande efter, så fick hon löskoppling igen över björkbanan där hon åter igen låste på lukter och var allmänt ofokuserad. När vi kom upp på cykelvägen var hon ganska mycket som vanligt, men stirrade mycket på bilarna och gick längre fram än jag ville så jag fick be henne vänta flera gånger. Jag tänkte att hon var bajsnödig och svängde in på hygget så hon skulle få en liten extrasväng. Hon stannade gång på gång och tittade tillbaka ut på cykelvägen och jag påminde henne gång på gång om att vi var på väg framåt. Helt plötsligt gör hon ett tvärkast och springer fem meter rakt ut på hygget, och står sedan där och tittar på mig några sekunder innan hon börjar nosa och äta gräs.

HUR ska jag agera i den här situationen?

• Hon kommer inte om jag ropar. Om hon tittar på mig fortsätter hon titta på mig, och om hon gör något annat tittar hon inte ens på mig.
• Om jag går mot henne irriterat så vänder hon och springer.
• Om jag lyckas bibehålla lugnet och går stillsamt mot henne kommer hon och möter mig de sista meterna, MEN det betyder inte att hon nödvändigtvis kommer att följa med när jag sedan vänder och ska gå igen. Då kan hon stanna och bara växa fast och TITTA på mig.

Hur ska jag göra? Alt 1, att på något vis komma ifatt och säga åt henne att såhär gör man för i helvete inte, är alltså uteslutet. Jag får inte komma i närheten av henne om jag är irriterad. Alt 2, att gå och hämta henne, fungerar oftast, men inte bra, och hon verkar inte direkt lära sig något alls av det. Alt 3, att gå därifrån och lämna henne fungerar dåligt då jag inte vågar göra det fullt ut med tanke på var vi går, det är för mycket människor och så i cirkulation.

Jag löste det idag med att gå därifrån och gå runt det lilla gräspartiet hon stod i, så jag kom från ett annat håll och hämtade henne. Jag tänkte noga på kroppshållning och attityd så hon inte skulle läsa in irritation och hon kom och mötte mig. Sen blev hon ståendes efter ett par meter och bara stod och TITTADE på mig. Efter typ fem minuter tröttnade hon och gick och nosade istället, och då hämtade jag henne igen. Det känns instinktivt jättedåligt eftersom det känns som att jag måste svansa efter min hund och lyda hennes minsta vink, men jag förstår ju att det är ett förmänskligande när jag säger så. Problemet är att jag inte vet hur jag ska ställa mig till hennes beteende.

Det jag menar i början med att jag har en Dr Jekyll och Mr Hyde är att jag fortfarande inte, efter två år tillsammans, fattar vilken typ av hund hon är. Jag har nog alltid tänkt att hon är väldigt mjuk, men hur kommer det sig då att hon helt plötsligt får såna här attacker? Hur kommer det sig att hon bara kan stå och TITTA på mig och inte göra någonting alls? En liten del av mig säger ”jävla trotshund, hon utnyttjar mig bara och vet att hon bestämmer, hon behöver sättas på plats så hon slutar se så förbannat högfärdig ut”, men den mer sansade delen säger ”vad är det som händer? Vad är det hon försöker säga som jag inte förstår?”, och det hoppas jag att någon har ett svar på. VAD gör min hund? VARFÖR gör hon det? HUR ska jag hantera det?